När Ama själv får välja…

 

… då blir det sååå bra!

Igår när vi åkte från Warhol-museet så hade Ama sett ut nästa museum alldeles själv. The Mattress Factory.

Vi började med att åka över en av dom läckra, gula broarna här i Pittsburgh.

Och besöket på museet började inte så tokigt, faktiskt.

Den här seafood chowdern var jättegod! Första gången som vi ätit en chowder som varit tomatbaserad, men det var inte alls dumt det heller.

Mätta och belåtna inledde vi besöket på själva museet, och även där blev början rätt bra.

Ett coolt spegelrum där vi två blev väldigt många.

Ama försökte lära sig att posa lite bättre. Lägg märke till dom snygga skoskydden man var tvungen att ta på.

Den här färgtunneln var inte så tokig den heller.

Men sen…

Den här röda kuben gjorde inget annat än att vara där, ensam i ett mörkt rum.

Sen gick vi in i ett becksvart rum och satte oss. Instruktionen sa att man skulle sitta där i minst tjugo minuter, utan att tända nån ljuskälla, som en kamera eller telefon. När vi hade suttit där i hundra år – minst! – så började vi se en diffus röd fläck lite stjärnor. Förmodligen flimrade det bara för ögonen? Ama frågade Anders om det möjligen var sån där glaskroppsavlossning på gång…

Vi var i alla fall mäkta imponerade. NOT!!!

Och det blev värre…

När Ama fick syn på den här installationen så började hon asgarva. Högt och ljudligt! Såg inte att det satt en liten tant och vaktade det hela… För att översläta det inte helt korrekta beteendet sa Ama:

– Jag har aldrig sett nåt… liknande…

– Det är det som är meningen, sa tanten.

Då kunde inte Ama hålla sig igen. Skämdes faktiskt en aning.

Museet var uppdelat i tre byggnader. Det ena stället märkligare än det andra. Anders funderade över ”konsten” och började klia sig i huvudet.

Till slut var måttet rågat:

Det här konstverket – dom två krukorna alltså – det var droppen. Det var högtalare i dom, och själva konsten bestod tydligen i att skräpet i krukorna rörde sig på grund av ljudet... (vill ni ha en mer ”vetenskaplig” förklaring så klicka på bilden och läs på skylten)

Ja, vad ska man säga? Museet var faktiskt så urbota dåligt att det blev bra på nåt underligt vis. Vi skrattade i alla fall mycket, även om det nog inte var meningen att det skulle vara roligt på det viset.

Och om ni undrar vad Anders sa, så var det att Ama inte får välja museer alldeles själv hädanefter. Haha! Det ligger nåt i det han säger. Senast Ama valde nåt på alldeles eget bevåg så fick vi se den fantastiska ankparaden… Han tänker nog dubbelkolla lite framöver.

Och förresten Mattress Factory? Vi såg inte en enda madrass. Men det gör i och för sig ingenting, för madrasser har vi sett flera stycken utefter vägen:

Bokstavligen. Amerikaner verkar inte vara så bra på att frakta madrasser på ett säkert sätt.

Nej, Ama ska nog fortsätta att välja ut broar istället för andra sevärdheter.

Gomorron!