Blandad skyltning

 

Det blir lite blandat idag till BP’s Skyltsöndag.

Alla bilder kommer från vår pågående roadtrip här i USA.

Då kör vi! (Lämpligt att göra det just på en roadtrip…)

Den här söta lastbilen med kanintänder såg vi i Kanab.

Det här glada meddelandet kan Ama hålla med om på sätt och vis. Det kändes lite märkligt bara att det satt på insidan av toalettdörren i Kayenta. Happy place? Jodå, för all del. Ibland så är man nog så glad att man har funnit en toalett.

Man får tydligen inte ha nåt som helst roligt nuförtiden. Nu förbjuder dom till och med drönare? Åtminstone här på Very Large Array utanför Socorro i New Mexico. Suck.

Man kan tycka att skylten lovar mer än själva möbelutställningen här i El Paso?

I El Paso varnade dom för barn på gungbrädor. Hjälp! Kommer dom där gungbrädorna uthoppandes på vägen med barn och allt, eller?

Den högra filen var avstängd, men skylten flyttade på sig hela tiden? Skitsvårt att veta var man egentligen skulle köra…

Den här skylten gillar Ama! Såna här dubbelbottnande uppmaningar är härliga.

I Fort Stockton har dom lite andra böner än vad man vanligtvis har i exempelvis Fort Stockholm.

På museet ”utan röd tråd” (som tycks ha inspirerat hela det här inlägget) i Del Rio verkade man ha oerhört svårt att göra sig av med diverse bråte. Det löste dom på detta geniala sätt.

På samma museum…

… tyckte Ama – som är lite pryd av sig – att dom kanske kom med liiite för mycket information… *rodnar*

Det var väl ungefär allt. Men Ama kan denna dag, just idag, inte låta bli att lägga ut denna bild också:

Glöm aldrig! En minnesplats på gränspolismuseet i El Paso. Nej, vi får aldrig glömma dom hemska terrorattackerna i USA 11/9 2001.

Men dom får heller aldrig ta överhanden – kom ihåg att minnas det roliga ännu mer!

Idag är det till exempel exakt 10 år sen vi flyttade in på heltid i vår lägenhet i Torrevieja.

Vi kommer – förhoppningsvis – alltid att minnas, men att minnas dom roliga sakerna… Ja, det blir helt enkelt så mycket bättre.

Gomorron!

Fjärilar i magen?

 

I morse vaknade Ama till ett hiskeligt oljud utanför rummet. Hon kollade ut genom fönstret och fick se detta:

Rena rama Hitchcock-feelingen.

Så efter en god frukost på Donken och tankning av bilen så gav vi oss iväg. Duktig som Ama är, så tvättade hon dessutom bilrutorna. Mycket noga!

Efter några mil råkade vi ut för detta igen:

Ännu en gränspoliskontroll en bra bit från gränsen. Ama vågade inte fota så nära, man får förmodligen inte göra det. Den inzoomade bilden är alltså ganska suddig. Gränspolisen frågade om vi var amerikanska medborgare. När vi sa att vi var svenskar så ville han se passen, och sen frågade han vart vi skulle. När vi svarade att vi var på väg till Laredo, så frågade han förvånat:

– Varför ska ni dit??? 

Ama svarade:

– Varför inte?

Han släppte iväg oss i alla fall. Och Anders slapp bli inburad denna gången.

Vi åkte vidare. Det lät som det regnade fastän solen sken? Ni ser dom där små prickarna på bilden? Det är inte skräp på era skärmar det är miljarders av små fjärilar. Splatt, splatt, splatt lät det hela tiden. Inte regn, utan splattande, tillplattade fjärilar.

I sina försök att fånga dom där oerhörda mängderna av fjärilar på bild så lyckades Ama  av misstag fånga nåt annat istället. Nästa gränspolisstation. Här slapp vi dock stanna.

När vi kom fram till Laredo kunde Ama lite krasst konstatera…

… att den där noggranna tvätten av framrutan, det var helt och hållet ett onödigt slöseri av energi.

Och nu kommer vi till rubriken:

Fjärilar i magen?

Nej, det fick vi inte. Tack och lov så hade vi ingen cabriolet.

I Laredo kom vi det närmsta ”trånga gränder” som vi har varit på hela den här resan. Ändå var det inte särskilt trångt.

Ooops! Där höll vi på att hamna i Mexiko igen, men vi hann hejda oss.

Sen uppsökte vi nummer 1 av grejerna som rekommenderas av Trip Advisor att göra i den här stan, att vandra utefter Zaragoza street.

Och då kan Ama verkligen förstå den där gränspolisens fråga: ”Varför ska ni dit???”. Den kändes ganska befogad.

Men lite längre fram blir det kanske bättre?

Nja…

Nåja, alla guldkorn kanske inte blir så guldkantade…

… och att vandra runt i en stad i 37-gradig värme är inte heller så mysigt.

Så vi åkte hem till vårt lilla motellrum.