På gränsen…

 

Inspirerad av all boskap i förra inlägget så lyckades Ama – ännu en gång – övertala Anders att åka hit:

Ni ser var det är, va?

Okej, en liten ledtråd till:

Det är på Southfork Ranch. Man kan skymta själva huset från förra bilden även där mellan träden. Senast Ama lyckades med detta mästerstycke var 1993, och då blev Anders lillasyster Tina också så illa tvungen att åka hit. Om ytterligare 23 år kanske Ama till och med kan tjata sig till en tur på ranchen? Dom finns, men det är nån som inte riktigt vill… Anders är bättre på det där med att ”våga vägra”, kan man säga.

Här sitter Ama bland dom övriga celebriteterna.

Vi åkte vidare.

Det blev en kort tur på route 66 igen. Mycket kort, bara några hundra meter. Knappt så att Ama hann fota innan vi svängde av den igen. Lite lustigt att ”norr” och ”öster” kan vara åt samma håll, förresten? Inte underligt att Ama har så dåligt lokalsinne…

Vi fortsatte på andra vägar. Landskapet förändrades. Stora pinjeträd utefter vägkanterna.

Vi kom fram till vårt mål för gårdagen – Texarkana.

Det här var ungefär det enda som fanns att göra i den här staden, och se på tusan! Det var stängt på söndagar. Attans också – vi missade ett museum…

Så vi checkade in på vårt motell här i Texas.

Jodå, vi är kvar i Texas, men bara just såpass…

… för på andra sidan vägen från vårt motell, där ligger Arkansas. En inte alltför vild gissning är att stadens namn – Texarkana – kommer från att staden ligger mitt på gränsen mellan Texas och Arkansas. Lämpligt nog fanns även en Walmart där på andra sidan, så vi gick galopperade över gatan dit. Ingen gåvänlig stad det här inte. Inga övergångsställen, inte ens några trottoarer.

Vi inhandlade lite sallad och sushi, och till det plockade vi åt oss en flaska vin. Men se, det gick inte alls det! Vinet, alltså. Det fick man inte köpa på en söndag i Arkansas inte…

Men vi är inte dumma. Vi gick galopperade tillbaks hem till Texas…

Tadaaa!!! Alla stater har lite olika regler.

Arkansas är en helt ny stat. Ja, för vår del, alltså. Ama har aldrig varit där förut.

Men nu har Ama varit i Arkansas jättemånga gånger! Det var skitenkelt att hoppa mellan staterna. Åtminstone just där. Över gatan var betydligt svårare.

Gomorron!

Annons

En ny upplevelse

 

Va? Har Ama blivit galen?? Shopping på Rodeo Drive???

Nejdå. Det var riktig rodeo på gång. I Mesquite, Dallas igår. Här håller dom på och sorterar tjurkalvarna.

Och här sorteras hästarna.

Ama blev glad som fick klappa en häst…

… och ännu gladare som fick en korv. Svårt att skratta och äta korv samtidigt, dock. På rodeo brukar det vara en massa tjurar va? Smart att ha en röd tröja… (Ja, ja. Ama vet att tjurar är så gott som färgblinda…)

Sen drog det igång. Själva rodeon höll på i två och en halv timme ungefär, med en massa olika grenar och aktiviteter. Exempelvis häftiga riduppvisningar, killar som red på tjurar och hästar i rodeostil, kalvar som fångades för hand och med lasso, barn som red ”rodeo” på får och typ en miljon ungar som sprang efter ett par kalvar.

Dubbelbottnat. Ja, verkligen.

Ama gillar den fantastiska, snabba och skickliga westernstilen när det kommer till att hantera hästar. Otroligt hur snabbt dom accelererar, vänder och sen tvärstannar. En ”vanlig” häst skulle både gå ikull och gå sönder.

Ama gillar inte hur man får hästarna och tjurarna att bli sådär ”vilda”. Att spänna band runt deras ”ädlare delar” så det gör skitont? Nej…

Kalvarna som dom brottade ned eller fällde med lasso verkade ha det som jobb. Dom visste vad som skulle hända, och travade lugnt iväg mot utgången när det var över. Såg inte speciellt stressade ut. Inte ens när alla dom där ungarna satte fart efter dom.

Ama har väl en sisådär 500 suddiga bilder från kvällen. Det gick sååå fort allting! Dom ska ni slippa få se.

Anders har satt i hop en tvåminutersfilm med några delar av allt det som tilldrog sig som ni kan kolla på om ni vill:

Detta var bara ett litet urval av allt det som tilldrog sig där på Mesquite Arena i går kväll.

Avslutningsvis lät dom ett helt gäng med vackra hästar springa runt fritt.

Ama väljer att inte klassa den här bilden som suddig. Nej, den är konstnärlig. Med lite god vilja i alla fall.

Ja, att gå på rodeo var en ny upplevelse för oss. Det var första gången, och med största sannolikhet den sista. Vissa saker räcker det att kolla in en gång. Detsamma gäller exempelvis även för baseball och amerikansk fotboll. För Ama’s del i alla fall.

PS: Den enda som blev skadad under kvällen – som vi såg i alla fall – var en ryttarinna som blev påriden av ett annat ekipage under den vackra kadriljen som syns på filmen.