Villarrobledo – den livade staden

04 augusti 2020

 

Första stoppet på förra veckans tur i inlandet var i Villarrobledo, nummer 1 på kartan HÄR.

I Spanien utsmyckar dom sina rondeller med en massa roliga grejer, här kommer några exempel från Villarrobledo:

1

En… en… en… … … mojäng?

2

Den här var lättare – en portal.

3

Dom här två var inte riktigt eniga om åt vilket håll dom skulle springa. Det fick Ama osökt att tänka på ett utdrag ur en något felskriven polisrapport som hon såg i en tidning för många år sen. ”Bilisten: Den här mannen visste inte åt vilket håll han skulle springa, så jag körde på honom”.  Jodå. Det kan bli tokigt när man skriver.

Vi lämnade bilen på hotellets parkering och gick ned på stan.

4

På torget vid Ayuntamientot (kommunhuset) var det livat och glatt.

5

Tittade man från en annan vinkel såg det likartat ut.

6

Vi lyckades klämma oss in på en uteservering där vi fick god dryck och tapas.

7

Fin utsikt över kyrktorget hade vi också.

8

Vi knackade på, men ingen var hemma.

9

I ärlighetens namn så känns det här munskyddstvånget liiite överdrivet ibland. Jodå. Ama tjuvandades mest hela tiden, men skvallra inte för polisen.

Såg vi inget liv alls i stan då?

Johodå!

10

Duvan: Privacy please! (Det framgår inte så tydligt på bilden, men den stod och duschade under en vattenspridare. Vattnet kommer in snett upp till vänster i bild.).

11

Den lilla gråsparven satt i den högraste av lamporna utan lampor.

Och se på tusan:

12

På vår favoritbar satt det två andra livs levande människor också.

13

Det fanns till och med en annan besökare som förevigade oss två på bild tillsammans.

Villarrobledo må kanske inte vara den mest populära turistorten i Spanien, men det var ett trevligt ställe och risken för trängsel var inte direkt överhängande. Det kändes bra i dom tider som råder nu.

Härnäst ger vi oss av mot Madridejos.

Gomorron!


Hemresan

03 augusti 2020

 

I lördags var det dags att åka hem till Torrevieja igen.

Innan vi checkade ut från vårt gröna hotellrum i Riópar så beundrade vi utsikten från fönstret en sista gång:

1

Någon stackare hade jobbat hårt med att såga till ved som sedan bara fått ligga och ruttna. Men skam den som ger sig, det verkar vara nytt liv på gång i vedhögen.

Vred man huvudet åt andra hållet…

2

… så var utsikten faktiskt betydligt bättre. Andra sidan av den där muren kommer ni kanske att få se nån gång i framtiden.

3

Vi gav oss av utefter vackra bergsvägar.

4

Lite väl smala i Amas tycke, men så länge det finns mittlinjer är hon ganska lugn.

5

Vi kom ned mer på platten. Såna där ”rondeller” med genomfartstrafik är inte helt ovanliga här i Spanien. För att svänga till vänster ska man köra ut till höger och sen korsa vägen efter att ha stannat och kollat att kusten är klar. Säkrare än en ”ren” vänstersväng, åtminstone när det är mycket trafik.

6

I Elche de la Sierra stannade vi och fick (okej, köpte) en välbehövlig frukost. Vi har varit i Elche förut, men inte i bergsvarianten.

7

När vi åkte vidare blev det läskigt för Ama som inte gillar nymodigheter och förändringar. Anders ville testa det mobila bredbandet i kombination med GPS-plattan. Hittills hade vi åkt med hjälp av nedladdade offline-kartor.

– NEEJJJ!!! (Ama var som vanligt väldigt positiv).

Först kollades saldot på kontantkortet innan vi Anders satte igång det hela.

8

Sen åkte vi vidare på vår väg hemåt. Såg en tjurrusning uppe på berget.

9

Vägarna var fortsatt fina, men Ama satt mest och var nervös över bredbandet som tickade pengar.

Efter en timme stannade vi och kollade vad det hade kostat.

10

Okej. Saldot hade minskat med 0,25 euro och det var väl kanske inte så blodigt. Men vad hade vi haft för nytta av att vara online? Ama har ingen aning och är fortfarande väldigt skeptisk till det förfarandet.

11

Väl hemma i Torrevieja åkte vi direkt hit.

Ja, ni minns kanske denna:

12

Rabattkupongen som gav 2% avdrag på bensinnotan på Carrefour om man tankade för mer än 25 euro. Ama försökte använda den förut, men då var hon ute en dag för tidigt. Men nu! Den gällde från den 30/7 till den 8/8 och det var den 1/8 när vi kom hem.

13

Weehooo! Ama sparade 0,8 euro – ekonomipriset hägrar! (Dom förlorade 0,25 eurosarna på grund av en online-gps var inte Amas fel, så dom räknas inte in i saldot).

Slutet gott, allting gott!

Såhär gick turen denna gång:

14

  1. Villarrobledo
  2. Madridejos
  3. Pozoblanco
  4. Villanueva del Arzobispo (Abisko)
  5. Riópar

En trevlig liten rundtur som ni säkerligen kommer att få se mer av här i bloggen framöver.

Gomorron!


Skyltsöndag – fluga

02 augusti 2020

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Fluga.

Ama har varit ute på flugjakt mest hela veckan, och är är resultatet (tillsammans med några arkivbilder).

1

Här stod Ama tillsammans med Princess Cruises maskot som var iförd fluga. Som ni förstår är detta en arkivbild, någon kryssning är inte aktuell i år. Eller ja, vi var ju ute i januari/februari, men nån fler lär det inte bli som läget är nu.

2

Bilden på den här herren i ett skyltfönster iförd en fluga i BPs favoritfärg är däremot tagen nu i veckan.

Och i denna vecka inleddes såklart jakten på dom levande flugorna. Inte ett dugg svårt att hitta flugor, men dom var desto svårare att fånga på bild.

3

Här hade en suddig rackare letat sig in i bilen. Skylten med ”155” var inte heller så tydlig.

4

Flugan i ölglaset var lite tydligare, men då var skylten i bakgrunden synnerligen suddig.

5

Den här flugan visade tydligt att han fattade vad som stod på skylten i bilen – sänk tempen tack!

6

Flugan på kanten av bordet var tydligen också sugen på öl.

7

Ännu en fluga som hoppades på dryck. Lite mat skulle den säkert inte heller ha nåt emot…

8

… fast öl verkar vara favoriten trots allt.

Nej, flugor är verkligen inte lätta att fånga på bild. Snabba som bara den är dom!

Ama får gå in på nåt annat spår.

Klotter är inte trevligt! Men ibland passar det faktiskt in:

9

HÄPP! Och det är inte Ama som har klottrat, det är dessutom inte en fluga som flyger iväg åt höger i bild, det är en duva.

Det enklaste sättet att ta kort på en fluga i kombination med en skylt är detta:

10

Att helt enkelt smacka ihjäl den. Ser ni vår ”fångst”? Vi har oftast en flugsmälla med i packningen, finns det nåt mer irriterande än en fluga som surrar och stör nattsömnen? Ja, det skulle väl vara en mygga då.

11

Anders är dessutom ”Mr 100%” när det kommer till att dräpa flugor utan andra hjälpmedel än händerna (100% enligt egen utsago). Har man tur en vecka som den här kan man få en bild med både en levande och en död fluga på samma foto som en skylt med Cruzcampo.

Men i ärlighetens namn så är det faktiskt för en fluga att möta Anders…

… precis som att spela schack med döden.

Avslutningsvis är Ama rätt ense med Ines Uusman:

Internet är nog bara en fluga.

Gomorron!


Sista anhalten på denna tripp…

01 augusti 2020

 

… den nådde vi igår.

1

Vi inledde med att ta en frukost på hotellet i Abisko. I Villanueva del Arzobipso, alltså. En väldigt trevlig innergård där.

Sen fick Ama lite magknip. Nej, nej. Inte av frukosten utan av det här:

2

GAAAHHH!!! Ni ser va? Den tomma hållaren till vänster… Tomtom hade tydligen fått sparken? Det kommer aldrig att gå!

3

Vi körde ut genom stan. Dagen innan hade vi åkt åt andra hållet och då höll dom på att måla vartenda litet övergångsställe på vägen upp mot hotellet. Nu var det dags för resten av linjerna och då var dom såklart på vår sida igen när vi åkte nedför. Bökigt, då det var så mycket trafik och allt.

4

Till slut kom vi ut på landsbygden.

5

Men även där kunde det bli trassligt på sina håll.

6

Det var vackra vyer över berg och dalar.

7

Vi stannade till och beundrade utsikten samtidigt som vi passade på att sträcka på benen.

8

När vi åkte vidare blev vi påminda om att det kunde komma snö. Fast kanske inte just igår. Det snöar sällan när temperaturen ligger runt 35 grader plus.

9

Vackra vägar och ett UFO uppe i skyn. (Kanske börjar det vara dags att tvätta rutorna igen?).

10

Vi kom fram till målet – Riópar. Ett namn som Ama har klarat av hela tiden, ända sen vi åkte hemifrån faktiskt.

11

Vi hittade lätt till vårt boende, stan är inte sådär jättestor och platt-GPSen hade full koll. Ama klappade om den detroniserade Tomtomen med full förståelse och medkänsla – been there…

12

Vi checkade in på Hostal Rio Mundo och intog vårt rum för natten.

13

– Nej, nej, NEJ Anders! Sådär kan det ju inte se ut!

14

Sådärja! Nu matchar du mycket bättre.

Ja, det var sista anhalten på denna tripp, på dagens att-göra-lista står det ”åk hem”. Det har varit en väldigt trevlig rundtur och det är jätteskoj att ni har hakat på! Det kommer med största sannolikhet mer från resan framöver. Stay tuned!

Idag går vi in i augusti. Vad hände? Juni och juli bara försvann, liksom.

Gomorron!


Nästa förflyttning

31 juli 2020

 

Vi började med frukost på hotellet i Pozoblanco. Den ingick, så det vore ju dumt att skippa den.

Och ser ni?!?

1

Det var till och med en annan gäst på frukoststället. WOW liksom – det är vi inte vana vid. På TV-n var det skojiga djur, sånt älskar Ama. Den lilla hunden drog den stora hunden i svansen. Haha! Ama kan inte se sig mätt på sånt, men frukosten mättade i alla fall.

2

Vi checkade ut från det trevliga hotellet med den supervänliga personalen och gick mot garaget. Ett gratisgarage under tak mitt i centrum. Jo, man tackar!

3

På väg mot nästa ställe körde vi förbi Montoro där vi bodde ifjol. Nu stannade vi till för att få en vy över den fina – men mycket branta! – stan.

4

Kyrkan som man ser i fjärran, den passerade vi med bilen ifjol precis när det var marknad där. Att köra bil genom marknader är verkligen ingenting som Ama rekommenderar.

5

Här hade någon/några valt att slå ned sina bopålar mitt i en olivodling. Ser rätt fint ut, men oj så långt till närmsta bar.

6

Sen blev det lite dammigt.

7

Såg ut som en smärre sandstorm.

8

En motorvägsbro var tydligen på gång…

9

… det kommer nog att bli bra bara det blir klart. Vilket jätteprojekt det måste vara att bygga nya motorvägar! Här kände sig Tomtom mer bekväm, på den hederliga gamla N322:an. Tidigare hade han varit ute och åkt i spenaten, motorvägen före det här nybygget hade han nog ingen större koll på. Nya GPS-en var mer med på noterna.

10

Vi närmade oss målet, stan med det krångliga namnet Villanueva del Arzobipso. Vi såg flera ”Villanuevas” på vår väg och ännu fler finns det runt om i Spanien. Det gäller att skilja dom åt. Vi bestämde oss för att det här var Villanueva del Abisko. Lättare att komma ihåg och dessutom lät det svalt och skönt.

11

Efter en del felkörningar där både båda GPS-erna och vi själva var helt lost (kanske mer om det nån annan gång) så kom vi fram till vårt blåa hotell.

12

Vi checkade in på vårt rum och fick sen äntligen svaret på den frågan som ALLA måste ha undrat över i hela sina liv: Hur förökar sig kaktusar?

13

Jamen här syns det ju klart och tydligt.

14

Jodå. Bara så att.

I Amabloggen får man verkligen svar på alla frågor.

Gomorron!


Vi åkte vidare

30 juli 2020

 

Från punkt M (Madridejos) mot punkt P.

1

Eftersom vi hade bott i en lägenhet under natten så fick Ama se (den halvnakne) kocken in action på morgonen. En trevlig syn.

2

Frukosten var inte dum den.

3

Sen lämnade vi Madridejos under den hektiska morgonrusningen…

4

… och åkte ut på Spaniens kringelikrokiga vägar på landsbygden.

5

Den där vägskylten har inte Ama sett nån annanstans än här i Spanien. Varning för hagel? Regn? Stenskott? Enligt translate är betydelsen av ”deslumbramiento” att ”lysa starkt”. Kan det vara solen dom menar? Ama förstår inte riktigt skyltens symboler ändå.

Nåja.

Vi hade ett mål. Bilen behövdes tankas och Ama hade en rabattkupong med sig.

6

Om vi hittade en Carrefourmack så kunde vi få 2% rabatt ifall vi tankade för mer än 25 euro. Är man ute på en roadtrip i Spanien är det inte svårt att uppnå det målet.

7

Vi skulle passera Puretollano på vägen. Där var vi förra våren, det där borrtornet i rondellen kände vi mycket väl igen…

8

… och på det här hotellet bodde vi då. Det är kul att vandra (eller bila) runt i minnenas kvarter.

Och ser man på!

9

Här fanns det mycket riktigt en Carrefourmack. Anders hittade den med hjälp av sökfunktionen på vår nya GPS, plattan alltså. Utöver att Ama börjar gilla den där plattan mer och mer så kände hon hur ekonomipriset närmade sig med stormsteg! Tyvärr hade hon inte läst det finstilta, rabatten började inte gälla förrän den 30/7 och vi var där en dag för tidigt. Där förlorade Ama en sisådär 0,8 euro. Shit!

Nåja. Vi fick i alla fall påfyllning av vår kommande rabattcheck på Carrefour med 8% av det tankade beloppet, alltid något. På CEPSA-mackarna får vi bara 4% och på andra mackar ingenting alls.

Vi åkte vidare.

10

Här såg vi en alternativ Veterano-tjur. Kanske en andalusisk ren?

11

På vissa ställen såg det ut som det skulle ha kunnat stått giraffer och betat i dom där akaciorna, som förmodligen var nåt annat slags träd. Girafferna lös med sin frånvaro.

12

Ama tyckte att dom kunde ha målat mittenstrecken i samma hållbara färg som pilarna, ibland såg det väldigt förvirrande ut.

Till slut kom vi fram till målet.

13

Upploppet skedde på en trevlig väg.

14

Efter en mycket hjärtlig incheckning med en synnerligen vänlig och tillmötesgående kille så intog vi vårt rum.

Vi blev uppgraderade till ett rum som hade en liten balkong…

15

… med en fin utsikt över folklivet i stan.

Ja, nu hade vi alltså kommit fram till P.

16

Pozoblanco. Helt klart en svintrevlig stad.

Idag bär det av igen mot nya mål. Vi siktar på V, fast ett annat V än vårt första stopp och som dessutom har ett ännu svårare namn att komma ihåg. Men vem har väl sagt att det alltid ska vara så lätt?

Ha en härlig torsdag!

Gomorron!


Från punkt A till punkt B

29 juli 2020

 

Eller snarare från punkt V till punkt M, så styrde vi färden igår.

Vi började i punkt V.

1

Det vill säga i Villarrobledo. Där var det 40 grader varmt i skuggan dagen innan, lite väl mycke’ i Amas tycke.

2

På det här hotellet hade vi bott i två nätter, hotell Castillo. Ama gissar att Anders valde det efter namnet?

3

Visst är det bra när det finns säkerhetsskåp på hotellrummet så man slipper att släpa runt på alla värdesaker?

Men om man ändå känner sig lite osäker…

4

… så är det ju jättebra att man kan ta med sig skåpet under armen när man går ut på stan. Då kan man känna sig extra säker på att ingen snor grejerna av en.

Igår skulle vi som sagt var lämna punkt V, men först frukost.

5

Efter en stunds velande hittade vi till slut ett bord där vi kunde slå oss ned. En frukost med kaffe, tostada och apelsinjuice för 2,50 euro per person. Helt överkomligt.

6

Första stoppet gjorde vi här.

7

En bodega som till Amas stora glädje faktiskt var en bodega till skillnad från senast då vi hittade ett ställe som sålde motorolja och andra bilrelaterade prylar. Inte fullt lika intressant.

8

Vi tittade lite där vinet lagrades i stora krukor. Nån vinprovning hade dom inte ”i dessa dagar”, men vid den tiden på förmiddagen var Ama inte särskilt intresserad av av att testa olika viner. Vi slog till på en låda med 6 flaskor vin utan att ha testat – modigt va!

Efter ett par timmars körning (inklusive ett annat stopp som Ama ber att få återkomma till) så kom vi fram till punkt M.

9

Där checkade vi in i en liten lägenhet med ett kombinerat vardagsrum och kök.

10

Sovrummet hade en avsvalkande bild vid gaveln som visade området i vinterskrud. (Han som checkade in oss berättade att dom hade haft 43 grader varmt dan innan…).

11

Toan var väldigt grön och hade gjort alla hamstrande människor i början av pandemin gröna av avund med tanke på toarullens storlek.

Var fanns punkt M då?

Jo här:

12

I Madridejos. Stan var inte ett dugg tjurig oavsett vad man kan tro när man ser ännu en av dom bautastora Veterano-tjurarna i bakgrunden.

Idag är det dags att resa vidare igen. Ingen rast och ingen ro…

Ama lär dock nån gång i framtiden återkomma till både punkt A och B (dvs V och M) och resan däremellan.

Gomorron!


Kanske borde man köpa sig ett sista boende?

28 juli 2020

 

Igår skulle vi titta runt här i Villarrobledo. Vanligtvis vill vi helst gå runt till fots även om avstånden är lite längre…

1

… men eftersom temperaturen på kvällen innan var liiite i mesta laget så valde vi att ta bilen istället.

3

Ama blev nervös eftersom Tomtomens plats var tom. NEJ!!! Det kommer aldrig att gå!

Sen när Anders blev lite extra wild & crazy…

2

… så vände han plattan på högkant. Då fick Ama ett akutbehov av en papperspåse att hyperventilera i. Som tur var gillade inte Anders det där riktigt heller, så plattan kom åt rätt håll igen och Ama kunde andas ut. Fast Tomtomen fick ändå stanna i ryggan hela dagen. (Plattan gjorde för övrigt bara ett enda misstag när den ville ha in oss på en enkelriktad gata. Misstänker att den vill hålla oss alerta).

4

Här blev vårt första stopp. Vid en bar som inte verkade alltför poppis hos grannarna om man ser på skyltarna i fönstren bredvid. ”Inget oljud!”, ”Inga flaskor!”. Fast baren var stängd, så just då var allt frid och fröjd.

Vi tog en liten promenad.

5

Stora krukor i parken.

6

Hjälp med färdriktningen fick vi också trots att all GPS-info låg i ryggan.

7

Ama klättrade nedför den ojämna trappen till en annan liten park.

Hon har hört att svampsäsongen är på uppsving i Sverige, och ser man på!

8

Till och med Ama kunde hitta en kantarell (?) här i Spanien! Man lär sig mycket av att läsa bloggar.

Vi åkte vidare till ytterligare en park.

9

Där fanns det också stora krukor, men fy vad trist det är när folk klottrar ned såna där fina grejer.

10

I ena änden av parken fanns det här fantastiska stället.

11

En bautastor, otroligt fin och välordnad begravningsplats.

12

Det fanns stora familjegravar och dom mindre låg i två våningsplan.

13

Platserna sträckte sig lååångt och allt var väldig snyggt, rent och stämningsfullt.

14

En del hade till och med låtit bygga ståtliga hus för hela släkten.

15

Men man kan aldrig vara för säker. Likaså bra att skaffa både galler och lås för säkerhets skull.

Tja… Man kanske borde man köpa sig ett sista boende?

16

Här fanns det till exempel ett till salu för hugade spekulanter.

Idag åker vi vidare till… till… till… Ja, det lär väl visa sig ifall ni återkommer till bloggen och Ama inte missar att fota skylten till nästa ställe.

Gomorron!


Gårdagens förflyttning

27 juli 2020

 

1

Ama bara älskar att åka runt i vårt nuvarande hemland – Spanien. Och tur är väl det med alla reserestriktioner som råder nu. Vi är dock noga med att kolla utbrotten, just nu undviker vi exempelvis dom norra delarna.

2

Igår morse tog vi hissen. Ja vi är tuffa med tanke hur den har betett sig! Fast vi valde den högra som inte går ända ner i garaget. Om ni tittar på hissknappen till vänster så lös den rött. ”Fungerar inte” betydde det, för den var inte upptagen.

3

Sen gick vi ut runt hörnet och tog bilnedfarten istället.

4

Fick på köpet återuppleva den ”härliga” garagepromenaden. Framför gallret letade vi efter skruven som vi såg i sju veckor. Den hade rymt nu. Tror sjutton det! Inte fasen var det så himla kul att tillbringa sin ”frihet” i garaget.

5

Väl nere så packade vi in grejerna i bilen.

6

Här kan ni se projektet som Anders hade inlett på kinaaffären ett par dagar innan. Dom inhandlade magneterna har han fäst med dubbelhäftande tejp på radioskärmen i bilen. Till vänster är Tomtomen och till höger den där andra magnetgrejen som inhandlades på MediaMarkt tidigare.

7

För att citera Ernst – plattan satt som en smäck!

8

Från Amas synvinkel var plattans kartvisning betydligt bättre, även om det var trevlig att se naturen runt omkring i speglingen i Tomtomen.

9

Sen kan man såklart inte åka utan både hängslen och livrem. Självklart var kartboken med. Med två GPS-er och en kartbok kan man väl inte komma fel? Men det där med ”ouppdaterade kartor”? En kartbok från 2004 är väl kanske inte den mest aktuella.

Ama hittade en del andra fördelar med plattan.

Som den här till exempel:

10

Jodå. Inte så dumt alls. Den där faciliteten finns inte på Tomtom.

11

Vi stannade till och intog frukost…

12

… och åkte vidare utefter dom fina motorvägarna.

13

Sen fick plattans GPS spel. Den tyckte att vi skulle åka slalom förbi motorvägen medan Tomtomen lugnt dirigerade oss vidare på motorvägen.

14

Vi körde förbi ett ambulerande vägarbete och kom till slut fram till vårt hotell.

15

Där var vi tuffa och tog hissen upp till vårt rum. Ama var nog lite skakis trots allt, varför skulle bilden annars vara så suddig? Äsch. Ama skyller på dåliga ljusförhållanden.

16

Rummet hade en fin utsikt både över en skylt (dom på hotellet kände nog till Amas fäbless över skyltar) och en park.

Hur gick då jämförelsen mellan plattan och Tomtomen? Vi körde dom båda GPS-erna parallellt. Ibland pratade dom i mun på varandra, ibland låg den ena före den andra i snacket om vad som komma skulle och vice versa. Dom var dock tämligen överens om vilken väg vi skulle ta, fast plattan gjorde vissa avstickare helt i onödan. Kändes ungefär som den läste kartor ”i verkligheten” och körde över ”gupp” mellan sidor. Ama kan känna igen sig där, ibland sitter vägarna liksom inte ihop mellan bladen.

Den är inte alls så dum, plattan, men det kommer nog att ta ett bra tag att övertyga Ama helt och hållet.

Gomor…

Hur sa? Var har vi hamnat?

Jo här:

17

I Villarrobledo. Varför måste så många ställen i Spanien ha så krångliga namn?

Gomorron!


Skyltsöndag – mask

26 juli 2020

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Mask.

Inte ett jättesvårt tema att kombinera med skyltar i dessa dagar, så då kör vi väl igång direkt.

1

Här är en mask. Eller det är nog en larv? Det blev kanske en larvig start, men vi kör vidare.

Maskera sig kan man göra på olika sätt.

2

Är man en sprittjuv så kan detta vara en variant. Kan förstå tjuven, man förordar hela tiden att det är jätteviktigt att sprita sig nu.

3

Såna här skyltar med att det är obligatoriskt med ansiktsmask kom upp i varenda affär, hotell och andra offentliga lokaler så snart det fanns masker att tillgå för alla att köpa. I början av karantänen var det en bristvara.

4

Vi åkte ut på en tur i inlandet, Ama visar stolt upp sitt handskydd. Då behövde man inte ha det över näsa och mun utomhus ifall det gick att hålla säkerhetsavstånd.

5

Här får vi hoppas att Ama hade fått på masken på rätt ställe för hon verkade redan ha kommit innanför dörren.

6

Av dom tre skyltuppsättarna var det bara en som hade mask.

7

Dom offentliga toaletterna desinficerades noga efter varje besökare. Dom som jobbade hade munskydd, men det satt på hakan när ingen var där.

8

Inåt landet var det fortfarande brist på masker så affärerna ransonerade på dom. När vi åkte från Torrevieja fanns det munskydd så det räckte åt alla, däremot var det brist på engångshandskar. Om dom fanns i hyllorna fick man köpa max en förpackning per kund. Nu är det ingen brist på såna heller (och toapapper finns det hur mycket som helst av…).

9

Man kunde köpa mer snitsiga munskydd ifall nu dom vanliga var slut i affärerna. (Fast Ama är inte så säker på att dom modellerna är tillåtna nu? Tydligen anser myndigheterna att tygmasker inte är lika säkra?).

10

Här och där fanns det pedagogiska skyltar som talade om hur maskerna ska användas.

Åter till Torrevieja.

Munskyddstvånget på alla allmänna platser oavsett avstånd (med vissa undantag) kom hastigt – men inte oväntat – den 18/7. Folk är relativt duktiga på att följa reglerna.

11

Maskerade personer på köpcentret Habaneras…

12

… och på Zenia Boulevard.

13

Munskyddstvånget gäller tydligen både folk och fä. Undantag finns för dom som har andningsproblem (måste ha intyg med sig) och för små barn.

Sen om man vill säkra sitt hem för att leva extra skyddat…

14

… ja, då kan man ju köpa sina egna skyltar och sätta upp i alla rum. Fast det kanske är att överdriva.

Nej, nu kan det väl vara dags igen, va?

15

Att lämna Torrevieja för en liten tur, alltså. Självklart får maskerna följa med.

Gomorron!