Ama fick en déjà vu

24 februari 2017

 

När vi var på promenad i Granada i förrgår fick Ama en känsla av att det var något hon sett förut…

1

Det här påminde henne om nånting, men hon kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var.

Vi gick vidare.

2

Uppför. Det gick uppför. Preciiis hela tiden!

3

Här hade Anders stannat till och fotat nåt intressant med sin telefon.

4

Var det möjligen dom vackra blommorna på mandelträdet?

5

Eller kanske utsikten över katedralen nere i stan?

Nej, det där var Ama’s foton.

6

Anders motiv var ”En sladdallergikers mardröm” (och möjligen den där skylten med det inte helt politiskt korrekta namnet på torget).

7

Efter att vi hade strävat uppför i hundra år blev vi belönade med en vacker utsikt över Granadas stolthet – Alhambra.

Men den där déjà vu-känslan i början av inlägget gnagde fortfarande i Ama…

8

– Jamen OJ vilket fängslande inlägg! NOT!!! Kom till skott nån gång för sjutton – helst innan jag somnar.

Ja, ja, ja… När vi kom ned till stan ingen så kom Ama på det:

9

Marknaden! Det påminde lite om hemma.

Och som av en händelse…

10

… så är det fredag idag. Även om marknaden är lite gles på både stånd och besökare nu på morgonen så är den kvar, men än är det ju inte mars… Det första av två datum som angivits för flytten är nästa fredag. Spännande att se vad som händer – eller inte händer.

Gomorron!


Upp i sadeln igen!

23 februari 2017

 

1

Strax efter klockan 10 när vi lämnade garaget så var det som om en ängel vakade över oss där på himlen. Ja, om man har tillräckligt god fantasi, vill säga.

2

Vi passerade en stor rondell där en helikopter var på väg att landa.

3

Vi passerade även en rondell av det mindre slaget där nog ingen fick plats att landa. Jo förresten, en duva hade fått plats.

Men det var inte Lidl som hade lockat dit oss, utan detta:

4

Carrefour. Har man kort där så får man återbäring på det man tankar i form av presentkort att handla eller tanka för. Och tanka var det dags att göra för bensinlampan tändes precis där i den lilla rondellen. Vilken tajming!

Sen gav vi oss ut på motorvägen som leder hemåt.

Det är farligt ute på vägarna:

5

Fortmopparna måste se upp för bilarna…

6

… som i sin tur måste se upp för långtradarna. Tur att vi hade vår vakande ängel med. Och att Anders kör så lugnt.

Men så var det det där med rubriken då. Upp i sadeln igen!

7

Dom två senaste gångerna vi har haft kaviarmackor med oss på bilresor så har vi turats om att drälla kaviar på kläderna. Men det är lite som när man ramlar av en häst – låt det inte skrämma dig, utan på´t igen bara, upp i sadeln! Här har Anders intagit dubbla försiktighetsåtgärder. Mackan kvar i plastpåsen och en lätt framåtlutande ätstil.

8

Och se på tusan – vi grejade det! Ingen yoghurt, ej heller några tomater och framförallt ingen kaviar på kläderna! Anders ser glad ut, och det beror inte bara på den spillfria rasten. Nej, han är också rätt nöjd med att Ama bestämt sig att blogga om denna stora händelse och av den anledningen kommer att koncentrera sig mer på datorn än på alla grejer på vägen.

Lugn och ro för chauffören, alltså.

Nu har vi bara 1,5 timmar kvar tills vi är hemma. Ifall inte Ama tittar upp igen, bestämmer om vägvalet och får till ett stopp på IKEA.


Idag åker vi hem

23 februari 2017

 

Vi har haft det toppenbra här i Granada, Sierra Nevada och på nåt annat ställe också. Mer om det framöver.

Men nu hittar vi vägen snart – ♫ ♫♪♪ Hit the road, Jack… ♫ ♫♪♪

Ama är dock lite orolig.

Inte över själva körningen i sig, men för frukosten som vi tänker tillreda här på hotellet och äta nånstans utefter vägen.

1

Mest orolig är hon över den där kaviaren. Den har en tendens att vilja attackera kläderna och Ama har ju en sprillans ny kofta…

Håll tummarna att allt går bra!

Kanske får ni en delrapport? Åtminstone hoppas Anders på det, så han får köra ifred.

Gomorron!


Det blev ingen…

22 februari 2017

 

… skidåkning idag.

Igår blåste det rätt rejält där uppe i Sierra Nevada, och idag skulle det blåsa ännu mer. Inte så mysigt att åka skidor i sånt blåsväder.

Ett par som blev jätteglada över detta var Ama’s ben. Dom tog en jublande svängom på hotellrumsgolvet. Nåja. Det var en lätt överdrift, men dom kände sig lättade i alla fall.

Fast lite senare undrade dom…

1

… ifall det inte…

2

… hade varit…

3

… betydligt enklare…

4

… att ”åka skidor”.

Men det fanns en tröst där bland alla trappsteg:

5

På sina ställen kunde man stanna upp, vila lite, och kolla på TV en stund.

Nej, det blev ingen skidåkning idag. Men inte blev det nån vila för benen inte.


Gårdagen

22 februari 2017

 

0

Vi började med att ta liften upp. Anders hade sina gamla skidor och dom funkade fortfarande. I alla fall att åka lift med. Oj! Det ser ut att det är nån som skuggar oss? Kan det vara Stalkern?

1

Vi kom upp. Ama kände sig som röda faran.

2

Och kolla! Hon gav sig genast ut i backar avsedda för experter. Förmodligen triggad av den vackert färgade benbrytarsläden där vid sidan av.

Men sen…

3

Fullt med folk, och Anders tog genast ledningen. Suck! Ama som gillar att vinna. Men hur skulle hon kunna göra det med alla som var ivägen, folkskygg som hon är…

4

Dessutom kom det ett hotfullt moln som låg där och lurade bakom berget.

5

Men Ama var uppenbarligen glad ändå (trots en synnerligen bad hairday).

Undrar varför?

6

Frågor på det?

Sen åkte vi hemåt. Mot hotellet i Granada alltså. Kändes som det var lite bråttom.

7

Vi fick bra draghjälp av den här cyklisten så vi kom ner från berget fort och lätt.

Varför hade vi så bråttom?

8

Afterski, såklart. Frågor på det?

Idag känner benen att dom lever… Och tur är väl det!

Gomorron!


Grejen i Granada

21 februari 2017

 

Eller snarare i Sierra Nevada.

Den är Anders favorit där uppe.

Den syns faktiskt ända nere ifrån Granada, men när man närmar sig backarna så syns den tydligare:

1

Där är den!

Anders upptog genast jakten…

2

Där är den!

Och till sist:

3

Där är den! Visst ser Anders lättad ut? Efter detta kunde vi åka lite som vi ville. Mer om det imorgon kanske. Och nej. Trots dom röda byxorna så är det inte Ama som ramlar där i bakgrunden. Hon åker inte bräda. Fast om hon skulle göra det så skulle det förmodligen se ut ungefär sådär.

Vi har haft en härlig dag uppe i Sierra Nevada, och alla ben är hela. Lite möra, men hela.

Bävar lite för hur dom kommer att kännas imorgon…


Nå? Lyckades Anders då?

21 februari 2017

 

Igår fick han tipset att försöka hitta nya skidor på det här stället:

5

Efter att vi hade checkat in på hotellet och ätit vår traditionella kebab så traskade vi dit.

1

Men där hade dom bara svindyra, begagnade skidor utan bindningar. Så det var inget alternativ.

2

Vi gick vidare till Corte Inglés, men ingen av dom modeller som fanns där föll Anders i smaken. (Ama tyckte dock att dom där gröna längst till höger var klatchiga, men dom var tydligen för hårda eller nåt).

Det sista hoppet stod till detta ställe:

3

Stadsvarianten av Decathlon.

Där fanns det tyvärr inga skidor alls.

4

Men Ama hittade en ny fleecekofta. Tur att nån hittade nåt i alla fall.

Anders får helt enkelt fortsätta att åka på sina gamla lagg.

5

Vi passade på att tjuvträna lite på det där med afterski. Det är aldrig dumt att förbereda sig så gott man kan.

Men vad håller Anders på med?

6

Jo, han håller på att grilla korv. Det syns lite dåligt, men det brinner där i grisen. och Anders snurrar på korven för att få den jämnt grillad.

Den var god och så. Men Anders snurrade nog lite för vilt, för det stänkte iväg en oljeplutt som landade på hans byxor.

Nåja. Om det blir kris nu på resan så har vi snart en hel måltid i hans kläder…

Nu bär det snart upp mot fjället! Ama hoppas att hon håller sig på benen. Åtminstone då hon är i backen.

Gomorron!