Nanortalik, del 2

13 november 2019

 

Efter del 1 i förra inlägget kommer – inte helt oväntat – del 2 från Nanortalik på vår Grönlandskryssning i augusti.

Vi ville komma lite närmare naturen på vårt stopp i den lilla stan, kanske gå runt nån sjö eller så?

Och kolla vilken tur:

1

Den där sjön verkade precis lagom stor att vandra runt.

2

Det var rätt steniga omgivningar.

Och finns det stenbumlingar…

3

… då ska Anders självklart upp på dom.

4

Ama nöjer sig med att stå bredvid…

5

… eller möjligen sitta på dom.

6

I fjärran såg vi ett litet samhälle med färgglada hus.

7

Vi gick närmare. Eller ja… Ama använde zoomen. Vi skulle ju orka runt hela den där bautastora sjön på första bilden.

8

Vi såg en bergskam.

Och finns det bergskammar…

9

… då ska Anders självklart upp på dom. Hmm… Antingen hade Anders blivit en jätte, eller så var den där bergskammen inte alls lika hög som den såg ut på den föregående bilden.

10

När vi hade klarat av den strapatsfyllda vandringen satte vi oss ned på en bänk och vilade.

11

Studerade även floran en stund innan vi gick tillbaks mot hamnen och våra tenderbåtar.

12

Innan ombordstigning brukar dom från båten stå och servera vatten. Här på Grönland fick vi varm choklad istället, vilket värmde gott. Dom nyfikna skolbarnen blev också bjudna. Ama gissar på att dom skolkade, eller så hade dom fått ledigt för att kolla in alla turisterna som gästade ön. Eller så hade dom kanske en studiedag – en studiedag för att studera språk, mestadels engelska.

13

Glada i hågen klev vi ombord på vår tenderbåt…

14

… och lämnade Nanortalik bakom oss.

15

Väl ombord så fick vi en välförtjänt korv med pommes i det sköna solskenet.

16

Medan vi satt och åt såg vi hur dimman kom smygandes.

17

Sen åkte vi rätt in i dimman mot nästa stopp. Snacka om att vi hade bra tajming med vädret.

Gomorron!


Nanortalik, del 1

12 november 2019

 

Nu börjar det kanske bli dags att återvända till resan vi avslutade rätt nyligen? Fast vi återvänder ända till den 29:e augusti då vi efter att ha lämnat Qaqortoq (vilket Ama berättade om HÄR) landade med vår båt i Nanortalik på Grönland.

1

Vid åttatiden på morgonen närmade vi oss den lilla stan som väl hade en sisådär 1000 invånare. Även om kanske inte alla båtens 3000 passagerare plus 1000 besättningsmän gick iland så utökade vi befolkningen avsevärt ett tag.

2

Vädret var helt underbart! Trots det var det bara en person där ute på personalens rastgård. Dom hade väl ett jobb att sköta, kan tro.

3

Ooops! Ama for visst med osanning där i början. Vi landade inte i Nanortalik, utan kaptenen la ankar en bit utanför och vi fick tendra oss in i dom mindre båtarna.

4

Undrar just om mannen i rött på det undre däcket fick sig en liten överraskning en stund senare… Typ ett regn från en klarblå himmel?

5

Kaptenen hade lagt till lite krokigt, va? Kanske var det kapten Krok som körde? Man ser båtens namn där också, Caribbean Princess. Lite falsk marknadsföring på sätt och vis att en båt med det namnet går till Grönland?

6

När vi åkte in mot land såg vi att husen nog tar en del stryk av väder och vind…

7

… och att dom hade märkliga parkeringar för sina ambulanser.

8

När vi klivit iland så visade storfiskaren stolt upp sin fångst.

9

Sen var det bara att bestämma sig åt vilket håll man skulle gå. Ifall man hade Roskildefestivalen i åtanke så var det en bit, fast å andra sidan hade den redan varit.

10

Lokalbefolkningen verkade nyfikna på oss och kamouflerade sig bra för att kunna tjuvkika på alla människor som vällde iland.

11

En del hus matchade himlen bra.

12

Det var samma slit där med tvätten som i resten av världen. Lite fusk att använda likadana tränypor till hela tvätten, men bättre det än omatchade färger huller om buller.

13

Vi passerade stans ståtliga bensinstation…

14

… fortsatte förbi kyrkan som dom höll på att renovera…

15

… och här kände sig Anders hemma. Det där var nämligen Gammel Anders’ hus.

Vi tittade runt lite mer också, med det visar Ama nån annan gång. Det kanske ni anade redan när ni läste rubriken.

Gomorron!


Återvinning när den är som bäst

11 november 2019

 

1

I lördags gick vi till Bar Carlos med Jane och Ole. Där blev Ama lurad…

2

Anders tog laxplankan medan dom andra tog köttplankan.

Det var då Ama blev lurad (fast på ett bra sätt). Hon hade bara tänkt ta lite pasta, men när dom andra valde plankor, så kunde inte Ama låta bli, så hon slog till på en plankstek hon med…

3

… och jösses vilken köttbit! Supergott men på tok för mycket.

4

Vi fortsatte vidare och satte oss på Salt n’Pepper där vi hade en väldans trevlig eftermiddag. Tack Ole och Jane för glatt sällskap och många skratt!

5

Igår, söndag, åkte vi till Carrefour. Soligt och fint, men som synes på flaggorna så blåste det rejält!

6

Vi behövde handla lite förnödenheter för att lyckas med den braiga återvinningen. Sånt som man som regel har hemma i kylen, men inte när man har totaltömt kylen och varit bortrest i över två månader. Exempelvis fanns det varken potatis, lök eller senap hemma.

7

Efter shoppingen gick vi ut på en prommis. Vi såg en orm. En enorm orm.

8

Med tanke på hur mycket det blåste så var havet förvånansvärt lugnt.

9

Att det var en och annan kastvind kunde man se på hägerns frisyr där han satt och ugglade nere vid vattenbrynet.

10

Hittade man lä så var det skönt att sitta i solen. Och lä det hittade vi på Ruta al Sur där vi tog några tapas.

11

Det var inte särskilt trångt på stränderna…

12

… men en hel del människor promenerade utefter strandpromenaden.

Vi konstaterade hur lugnt det var och att vi inte hade sett till några fridstörande musikanter sen vi kom hem från semestern.

Men säg den glädje som varar för evigt. Plötsligt stod han där och störde friden:

13

Porom-pom-pom-mannen… Suck.

Senare på kvällen genomförde vi den där återvinningen.

Med drygt halva biffen från planksteken (som Ama hade doggybagat) och den inköpta potatisen, löken och senapen så blev det:

14

En varsin portion med jättegod Biff Rydberg.

Återvinning när den är som bäst.

Gomorron!


Skyltsöndag – runt

10 november 2019

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Runt.

Oj vad svårt! Fööör många runda saker i Amas skyltarkiv. Dom flesta skyltar är faktiskt runda.

För att göra urvalet något lättare har Ama lagt till ännu en begränsning – rondeller. Dom är runda och där kan man köra runt, runt, runt… Fast ni anar inte hur många rondellbilder det finns i arkivet.

Men okej. Då kör vi.

1

Vissa rondeller är fyllda med växter och örter, som här i Tromsö, Norge.

2

Här var det en märklig, skum och speglad rondell i ett skyltfönster i Bratislava. Ama matchar den rätt snyggt faktiskt.

3

Men dom vanligaste rondellerna, det är där bilarna kör och det är väl där allt händer?

Ofta behöver Anders ta mer än ett varv i rondellerna. Inte för att han missar avfarter eller så, utan därför att Ama inte hann fota första varvet. Här är ett exempel på ett sånt ställe.

Det är många städer/byar som gillar att piffa till sina rondeller genom att skylta med sitt namn.

6

Annars kan man bara sätta upp ett ägg med en båt i, som på Ibiza…

7

… eller några skallar oppanpå böcker, som i Badajoz.

I Bocairent hade dom en märklig rondell med en parkering mitt i.

På andra ställen i Spanien finns det fina rondeller med vacker bakgrund.

Det finns stoora rondeller där det kan bli något förvirrat. Vi stod länge och studerade kaoset uppe från triumfbågen i Paris.

I vissa rondeller har dom storslagna monument (Madrid)

… medan andra inte lägger ned lika mycket tid på det hela (nån annanstans i Spanien).

Fast oftast lägger dom ned mycket jobb på sina rondeller.

Och hittar man en…

14

… som ser rätt enkel och odekorerad ut…

15

… då kan man alltid utsmycka den själv med det finaste man kan hitta.

Gomorron!


En sportig dag

09 november 2019

 

Det blev det igår.

1

Det började med att vi var ett gäng som möttes upp i Los Balcones.

2

Patrik fick ta emot en del häcklande för att han hade misskött putsningen av Loppan. Sådär mycket damm ska det inte finnas på en sån fin bil.

3

Sen blev det dags att dekantera sportdrycken. Vissa var skotträdda medan andra blev mer imponerade. Den flygande korken syns just ovanför bilden. Eller nej, den syns kanske inte, men den fanns där.

4

Dags att skåla och önska alla en god match. Tobbe, Anita, Patrik, Ami, Nikki, Derick och Anders höjde glasen och skålade med Ama.

5

Allvaret började – tjejerna mot killarna som vanligt. Tappade Anders möjligen klotet rätt ned, eller dribblade han bara med det?

6

Spänningen var oliiiidlig!

7

Somliga tog ut segern i förskott…

8

… men såg inte alls lika nöjd ut bara en stund senare.

Vilka vann?

Ama minns inte riktigt.

9

Hon kan inte heller påminna sig om anledningen till att hon tog den här bilden?

Nåja. Det var kul att spela, och när spelet var över så åkte vi hem till Nikki och Derick.

10

Deras kök genomgår just nu en renovering, med det funkade alldeles utmärkt för ett knytkalas.

11

Grillmästaren för kvällen var två.

12

Lite grönt till är inte alls fel.

13

Mycket smått och gott hamnade på bordet…

14

… och strax därefter på tallriken.

15

Oj vilken trevlig kväll det blev – som vanligt där ute i Balcones. Knytkalas är inte dumt det, och vi lyckades nästan peta i oss allt som kom fram på bordet. Attans vad duktiga vi är – tack alla för en härlig dag och kväll!

Men nu är en ny dag här.

Gomorron!


Ännu en dag…

08 november 2019

 

… förflöt igår, och då var det dags för vård.

1

Först bilvård. Vår trotjänare har stått i garaget i tre månader och under tiden har den blivit belagd med körförbud eftersom den skulle ha besiktigats nån gång då när vi var ute på resande fot.

2

Den startade snällt och vi körde och lämnade in den på service på Toyota. Överlämnade också till dom att köra och besiktiga bilen. Skönt att slippa köa där och dessutom är det böter om man kör bilen när den inte har ett giltigt besiktningsmärke, även om man kan visa att man har en tid på besiktningen och alltså är på väg dit. Är det körförbud, då ska man anlita bärgare. Punkt. Inte för att det är nån större risk att bli stoppad på den lilla biten som det är dit, men Ama blir nervös för mindre.

3

När vi promenerade iväg efter att ha klappat om vår bil och önskat den lycka till, så såg vi att Bécares har öppnat igen fast på ett annat ställe. Den baren besökte vi ofta förut när den låg väldigt fint i solen nära hemmavid. I och för sig har det ”alltid” legat en bar i den där ”nya” hörnan, men då hette den nåt annat. Ett tag trodde Ama att vår bil hade smitit från servicen och parkerat sig sådär snyggt mitt framför ingången, men det visade sig vara en annan bil. Himla tur det!

4

Det var en aning kylslaget på morgonen, så fleecen fick komma på. Efter att ha handlat lite förnödenheter så lämnade Anders Ama i den där hörnan. Ni ser där på andra sidan av vägen va?

Det var dags för en annan sorts vård.

5

Tandvård. Fy bubblan…

Efter att både Alla och Ama överlevt ännu en tandhygienistsejour (inga hål – weehooo!!!) så skuttade (nåja) Ama glatt hemåt.

När hon nästan var hemma fick hon höra ett fasligt kackel utanför en port.

6

Det var Ami, Derick, Patrik, Nikki, Tobbe och Anita. Ama stämde in i kacklet ett tag och fortsatte sen hem.

7

Vi gick ut på en promenad lite senare och då var det varmare så fleecen fick stanna hemma. Vi lämnade bland annat en påse med kläder. När vi packade upp efter resan kom det med några nya t-shirts och det blev helt klart läge för att rensa ut gammalt. Så nu är det i alla fall några trasor som ni slipper se mer här i bloggen.

8

En sån där bautamojäng skulle Ama verkligen inte vilja köra här inne i stan. Inte nån annanstans heller för den delen.

9

Sen tjorvade det till sig rejält!

10

Den lilla tillplattarmanicken smet före den stora mackapären upp på bautamojängen. Hoppas färden gick bra.

11

När dom ringde och sa att vår bil var klar så gick vi iväg för att hämta den. Typiskt att det kom en regnskur just då.

12

Fast när vi kom fram till Toyota så sken solen igen. Det regnar sällan särskilt länge här i Torrevieja.

13

Där satt det, det giltiga besiktningsmärket. Mercedes som hade kört vår Toyota till besiktningen berättade att gasen hade knasat sig lite preciiis under besiktningen och besiktningsmannen hade rynkat på pannan och sagt njaaa… Mercedes lovade dyrt och heligt att dom skulle fixa det ögonaböj på Toyota, och bilen gick igenom. Hade vi besiktigat själva (som vi alltid gjort tidigare) så hade vi förmodligen åkt på en ombesiktning. Klart värt dom 60 eurosarna som det kostade att köpa sig fri.

14

Vi åkte genast och bunkrade mer vatten när vi väl hade en godkänd bil. Se bara vilken tur att vi väntade tills den var körklar med tanke på bilen som hade parkerat bredvid oss… När vi skulle lassa i bakluckan så hittade vi dessutom en fin röd förstahjälpen-väska som vi fått i present. I och för sig hade vi en sån i bilen sen innan, men den var grön.

Jodå. Igår var det en dag i vårdens tecken. Idag tänkte vi vara lite mer sportiga av oss.

Vad hittar ni på idag?

Gomorron!

PS: Tandhygienisten heter Alla och den trevliga tjejen som jobbar på Toyota heter Mercedes. Ifall ni blev lite konfunderade.


Mat ute

07 november 2019

 

Igår blev vi lite spontana när vi gick utefter Playa de los Locos. Vi hoppade på en buss…

1

… som lämnade av oss här.

När vi vände oss om 180 grader så såg vi detta:

2

Stranden i La Mata.

För att återknyta till rubriken så skulle var planen att äta mat ute.

3

Fast inte här, även om stället hade ett väldigt passande namn.

4

Först skulle vi traska en bit och vi startade utefter den tämligen nyligt renoverade strandpromenaden…

5

… och fortsatte över sanddynerna.

6

Helt plötsligt tog det stopp. Vägen var avspärrad och vi fick gå en omväg på säkert ett helt kvarter innan vi kom ned till strandpromenaden igen.

7

Där var mer än halva promenaden avspärrad och dom höll på att riva upp allt som dom fixade till för inte alltför länge sen. Troligen är det regnovädren som har ställt till det?

8

Undrar vad en palm tycker om att bli behandlad på det där viset?

9

Vi stannade till på ett favvoställe, Alba, och tog en liten vätskepaus.

10

Dom är rätt inspärrade nu och har en byggarbetsplats precis utanför. Tycker synd om dom på samma vis som det var synd om Ruta al Sur mfl under tiden dom höll på att renovera kurvan runt udden vid Playa del Cura.

11

Tittade man åt ena hållet såg det ut såhär…

12

… och åt andra hållet såhär. Mycket jobb återstår, det lär ta sin ”lilla” tid.

13

Dom med grävskoporna har i alla fall en bautastor sandlåda att leka i.

Så var det det där med mat ute.

14

Jodå. Det fick vi. Som ni ser så var Ama väldigt ordentlig och nöjde sig med en liten sallad.

Eller nej. Man ska vara ärlig. Den där salladen var ett självvalt substitut till ris eller nudlar.

15

Vi åt båda en smarrig omelett med salladen till huvudrätt.

På vår favoritasiat i La Mata får man en förrätt (soppa/sallad/vårrulle), en varmrätt (med ris/nudlar) och glass eller kaffe till ett mycket facilt pris som beror på vilken varmrätt man väljer. Vi valde båda omeletten och fick då betala 5.50 euro per person för tre rätter inklusive en halv flaska vin per person. Helt överkomligt pris, faktiskt.

16

Mätta och belåtna tog vi bussen hem igen. Har man lyckats kämpa sig till ett gratis busskort måste man ju se till att använda det också.

Gomorron!