Cehegín, del 2

21 oktober 2017

 

I förra inlägget hade vi precis kommit upp på toppen i Cehegín och upptäckt att det fanns en topp till…

1

Anders stod och pekade ut var vi bodde, men Ama kan ändå inte sätta ut en pil på den där bilden.

Varför då?

2

Jo, hon satt där och pustade ut i halvskuggan och gruvade sig över att ta sig till nästa topp. Inte fasen såg hon vart Anders pekade!

Och vet ni vad det värsta var?

Jo:

3

Vi hade kunnat ta bilen ända dit upp och sluppit vartenda trappsteg! Fast å andra sidan hade det inte blivit nåt vin på vägen då… Finns för- och nackdelar med det mesta.

4

På den andra toppen fanns det där som Ama faktiskt klarar av att peka ut. Enligt Trip Advisor var det viktigt att kolla in den grejen, så det var väl bara att ställa sig upp och börja traska igen.

5

Där var dom grejerna som var så viktiga. Det var små bås som det ”fina” folket kunde använda när dom kolla på det som pågick på torget och slapp då beblanda sig med pöbeln.

Vid pilen där stod vi tidigare. Och – så bra! – man kunde gå runt där till höger i bild och på så vis slippa gå ner och upp igen där i backarna. Ama älskar när man slipper tappa höjd på promenaderna.

6

Vad dom kollade på där på torget minns inte Ama. Men nuförtiden satt det ett gubbgäng där på en bänk och skvallrade – dom syns nere där i höger bildkant. Dom där KKK-figurerna står ofta som statyer i dom spanska städerna. Vet inte riktigt varför.

Sen fick Anders visa prov på sitt hjältemod!

7

Se bara hur han slåss med draken!

Ama ville inte vara sämre:

8

Se bara hur hon kör cementblandaren!

9

Även här verkar terrorhotet ha satt sina spår. Men Ama undrar om det kanske är effektivare med cementklumpar för att hindra bilar att köra i vansinnesdåd?

10

En del gränder var smalare än andra.

11

Sen var det dags att trappa ned igen. Ama vände sig om och fotade uppåt den här gången. Undrar om dom har ”terränggående” sophämtningsbilar i den där stan?

12

På kvällen firade vi upploppet av Amas dag med ost, kex, vindruvor och lite mer förädlade vindruvor.

Men jösses. Gissa om Ama hade träningsvärk i benen efter den födelsedagen. Huuur många trappor som helst både vid den där kyrkan som var insprängd i berget och i Cehegín.

När vi åkte hemåt mot Torrevieja igen så kunde hon – trots träningsvärken i benen – konstatera två saker:

13

  1. Hon hade i alla fall ben.
  2. Och skor.

Punkt 2 var nog bara rena rama turen:

14

För skotjuvar verkade det finnas gott om.

Gomorron!

Annonser

Cehegín, del 1

20 oktober 2017

 

I förra inlägget hade vi precis börjat trappa upp efter lunchen i Cehegín.

1

Det fortsatte uppför.

2

Uppför.

3

Här fanns en plattare väg där till höger, men ni ser var Anders står där va? Jodå. Vi fortsatte uppför. Ganska smalt hus det där, förresten. Undrar hur man möblerar i det?

Ama brukar ju stanna och fotografera utsikten för att få hämta andan såna här gånger, men just här fanns det inte nån utsikt bland alla hus. Hur gör man då?

Här kommer några tips från Ama:

4

1: – Kolla vilket litet jalusi! Det måste självklart fotas.

5

2: – Stanna där Anders! Måste fota den där skojiga speglingen av kyrkan i fönstret.

6

3: – Oooo… Jag ser en gnutta utsikt! Måste fotas!

Ja, ni förstår va? Det finns många ”intressanta” saker att fotografera så man har en giltig anledning att stanna och hämta andan.

Sen var det faktiskt Amas födelsedag också, vilket ger extra privilegier. Så hon passade på att kräva underhållning.

7

Här fixade Anders det med en mycket spännande skuggteater.

Även stan fattade tydligen att Ama var värd att firas och hjälpte till med andhämtningen:

8

Det var rött ljus jättelänge! Då får man inte gå. Tack, Cehegín för hjälpen!

9

Men till slut fanns ingen återvändo, det var bara att knata på.

10

♫ ♫♪♪ Da-da-daaa. Da-da-daaa. Da-da-daaa. Da-da-daaa. ♫ ♫♪♪  (Anders sjöng ledmotivet till ”Rocky” där längst upp på trappen, ifall ni inte förstod det)

Vi var uppe på toppen! Weeehooo!!!

11

Där hade vi en jättefin utsikt över stan – där nånstans bodde vi. (Ama har inte satt ut nån pil, mest beroende på att hon inte riktigt vet var hon i såna fall skulle ha satt den)

Ja, vi var uppe på toppen.

Det var bara ett liiitet problem…

12

Det fanns en topp till…

♫ ♫♪♪ Upp och ner, ner och upp ♫ ♫♪♪ 

Det tycks som om den sången var signaturmelodin för Amas födelsedag i år.

Gomorron!


♫ ♫♪♪ Upp och ner, ner och upp ♫ ♫♪♪

19 oktober 2017

 

I förra inlägget trappade vi upp med stor möda och besvär till ett ställe där man just inte kunde se nånting alls, sen trappade vi ned igen.

0

Efter att ha letat ett bra tag på den stora parkeringen hittade vi till slut vår bil och kunde ge oss av.

Vi körde upp till ett annat utsiktsställe…

1

… och tänk så mycket bättre det är när man kan köra ända fram och slipper knata i en massa trappor!

2

Till och med utsikten blir mycket bättre då.

3

Vi körde vidare utefter en damm…

4

… över den dammen…

5

… och kom in i staden Cehegín.

6

Det blev lite trafikstockning där mitt i vägen. Vi kom förbi till slut…

7

… hoppades att vägen var enkelriktad (helst åt rätt håll också)

8

… och kom till slut fram mot vår lägenhet.

10

Vi checkade in, trappade upp till lägenheten på tredje våningen och tittade på utsikten…

… drack lite cava (eller om det var spolarvätska?)

11

… trappade ned igen och gick ut på stan och åt lite lunch…

12

… och sen var det dags att trappa upp igen.

Mycket upp och ner blev det – ingen rast och ingen ro.

Och allt detta var på Amas födelsedag och allt. Hade hon månne önskat sig trappor i födelsedagspresent? Tror inte det.

Men man måste ju kolla om man fortfarande orkar med nåt när man har plussat på en siffra till på åldern.


Vi trappade upp

19 oktober 2017

 

1

Där till höger om den häftiga kyrkan i Santuario Virgen de la Esperanza fanns det en trapp, och självklart skulle vi trappa upp där. Bara för att vi kunde.

2

Här hade vi kommit upp oss en aning. Man kan se hur fint den där byggnaden smälter samman med berget. Tittar man noga (genom att exempelvis klicka på bilden) ser man också att berget är innätat så man ska slippa få stenar i huvudet. Bra så!

3

Men lite längre bort hade dom struntat i att näta in, och man kunde se hur det hade rasat ned stenar.

4

Högre upp kunde vi se en utsiktspunkt.

Ama skickade upp en spanare.

4b

Ama: Ser du nåt?

5

Anders: Jag ser dig… Sen fortsätter det uppför här med fler trappor.

Ama: Kan du vara lite behändig och kila upp och se om det är värt att gå i alla dom där trapporna?

Anders försvann ur blickfånget.

6

Men nu är nog Ama mer nyfiken än lat. Ibland i alla fall. Så hon kutade (nåja) efter. Här lutade bergväggen lite inåt. Eller blir det där utåt?

7

Tittade man uppåt såg det ut som om det fanns många stenar som var aspiranter på att ramla ned. Konstigt att det kunde vara såna runda stenar som satt fast uppefter bergväggen där?

8

Många trappor var det, men Ama knatade på…

9

… och jobbade sig sakta men (hyfsat) säkert uppför berget.

Det var ungefär här som Anders sa:

– Du kommer att bli mycket besviken, Ama…

Och han hade sååå rätt! För vad tror ni fanns där uppe högst uppe på toppen av berget?

10

Jo, ingenting. Absolut ingenting.

Ama gissar på att ni trodde det skulle vara en borg där uppe? Och vet ni vad? Efter alla dom där trapporna uppför så hade det baske mig varit bättre ifall det åtminstone hade stått en borg där.

11

Det enda som Ama såg var en Stalker där ute i bushen.

12

Så det var bara att trappa ned igen.

Men nu är det här inlägget redan på tok för långt.

13

Så vi vinkar adjö så länge – hej, hej!

Vi kanske ses när vi har kommit ner igen.

Gomorron!


Santuario Virgen de la Esperanza

18 oktober 2017

 

Vi hade lyckats knipa åt oss en parkering där på slutet i förra inlägget.

Vad var det vi skulle kolla in där då?

Jo det här:

1

Santuario Virgen de la Esperanza.

2

Där hade dom skitfina toaletter, men dom sket vi i.

2b

Dom hade även fritt wiffi, men det struntade vi också i.

3

Eller nåja. Struntade nästan i, i alla fall.

4

Det vi hade kommit för att kolla in var detta.

5

Den coola kyrkan som låg insprängd i berget.

6

Den var läcker på insidan också.

Men vi tyckte inte att dom riktigt levde som dom lärde…

7

Var det inte Jesus själv som drev ut månglarna ur templet? Den där delen av byggnaden som Stalkern spionerar in i är en souveniraffär.

Och ni ser där ovanför också va?

Okej. Dags att zooma igen.

8

Dom litade tydligen inte helt på Guds försyn, utan hade nätat in hela berget ovanför byggnaden. Det senare var dock Ama väldigt tacksam för.

Hur som helst:

9

Byggnaden var precis hur häftig som helst.

Sen trappade vi upp. Längst där ute till höger kunde man nämligen göra det.

Gomorron!


Prisvärt?

17 oktober 2017

 

Förra veckan åkte vi iväg på en liten minisemester, och den är inte slut än. Ja, i verkliga livet tog den slut redan efter två dagar, men här i bloggen är den inte över.

Efter vår självguidade tur i Calasparra med hjälp av en pedagogisk karta (finns att läsa om HÄR och HÄRså var det dags för lunch.

1

En sallad satt fint!

2

Ama såg nöjd ut. Att dela på en sallad till lunch var helt perfekt! Särskilt som det var både nötter och bröd som tilltugg.

3

Sen kom det kanske in lite till… Entremeses (småplock av skinka, korvar, ost och ensalada rusa) och den kanske godaste melon som Ama någonsin ätit, med skinka till.

4

Sen blev det väl kanske några calamares också…

6

Avslutningsvis en brylépudding och melon med honung och kanel.

En trerätters med en extra sallad, bröd och ett glas vin för 10 euro per person. Prisvärt? Jo, Ama tycker nog det. Speciellt eftersom vi bad om varsitt glas vin till – som dom inte tog nåt extra för.

Ama var glad och nöjd.

7

På kvällen var Anders extra glad och nöjd eftersom dom hade beskurit den där växtligheten precis i hans stil – ”är det grönt, ja då ska det bort!”

Dagen efter lämnade vi Calasparra för att åka till Cehegín,

8

Utefter vägen såg vi dom där risfälten som dom är så kända för. Ama tror i alla fall att det var risfält, svårt att säga då det inte växte så mycket där just då.

9

Sen parkerade vi på ett ställe som helt uppenbart var väääldigt populärt. Vi lyckades som tur var ändå hitta en parkering.

Mer om det stället nån annan gång.

Gomorron!


Vilken dramatik!

16 oktober 2017

 

När vi gick genom stan igår fick vi syn på två brandbilar som stod och blockerade vägen:

1

Det syntes inte från den där vinkeln, men det fanns en till brandbil där bakom som stod korsningen.

Vilken dramatik!

Eller vänta nu förresten…

Vad höll dom på med egentligen?

Ama zoomar in på bilden:

2

Dom spolade ur den där papperskorgen… Behövs det verkligen två brandbilar för det?

3

Det hade kanske räckt med den där hinken?

Eller nej, den hade inte funkat. Ama såg inte till nån rök och precis som det där med ”Ingen rök utan eld” borde väl det omvända gälla? ”Ingen eld utan rök”, alltså, och den där hinken är ju bara till för eld.

Nåja. Det var tämligen odramatiskt trots allt.