Fanns det verkligen inget liv i Oropesa?

22 oktober 2018

 

I ett tidigare inlägg var det inte så livat i Oropesa. Vi gav inte upp så lätt utan fortsatte att leta vidare.

Under strosandet i stan kollade vi in hur dom bodde:

1

Det fanns en del gamla lägenheter som kanske såg ut att vara i visst behov av renovering.

2

Men dom såg ändå luftiga och fina ut. Dom hade till och med en inomhusträdgård där. Läckert!

5

Vissa hade låst in sig bakom stängda dörrar…

3

… medan andra hade dörrarna på vid gavel.

4

Anders – som är den mest nyfikna av oss – kikade in, men vågade inte riktigt kliva på.

Men åter till rubriken, hur löd den nu? Javisstja: Fanns det verkligen inget liv i Oropesa?

Jodå. Kolla bara:

6

Där var det en törstig katt…

7

… och bakom Anders på lunchrestaurangen satt det faktiskt flera stycken. Men hallå! Nu ser Ama att han tjuvade av hennes förrätt… Klart han passade på när Ama hade fullt upp med att dokumentera folklivet.

Lite senare på dan…

8

… så kom det en hel busslast med folk. Då blev vi lite skärrade och bestämde oss för att gå hem till lugnet på vårt parador. Vi är nog en aning folkskygga.

Ama undrade mycket över hur chauffören hade fått in den där bautabussen in till torget via dom smala gränderna i stan. Fast å andra sidan kände hon ett visst lugn över att det kanske fanns en möjlighet för oss att trassla oss ut rätt enkelt när vi skulle åka vidare dan därpå.

Gomorron!

Annonser

Skyltsöndag – stark

21 oktober 2018

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Stark.

Lite blandat från veckan som gått och arkivet blir det även denna gång. Ama försöker dessutom knyta ihop bilderna också sådär lite helt apropå.

Då sparkar vi igång!

1

Spark? Nu blev det väl ändå fel redan från start. Ordet var stark och inte spark. Hur ska Ama klara sig ur det här då? Ja! Vi kan ju låtsas att det var en stark spark. Phu! Det löste sig.

I fotbollsmatcher spelar man i kedjor, och apropå kedjor:

2

Ingen kedja är starkare än dess svagaste länk.

Apropå svag:

3

Man får nog inte vara svag i tron ifall man ska bli nunna, nej då är väl tron väldigt stark. Fast dom där nunnorna verkar bara följa strömmen?

Apropå ström:

4

Här varnas det för starka strömmar. Det brukar dock inte hindra folk från att bada ändå.

Apropå starka strömmar:

5

Skylten på skåpet varnar för att det döljer sig starkström där bakom. För säkerhets skull har dom satt upp brandsläckare bredvid. Hoppas bara det är en sån som lämpar sig för el.

Apropå säkerhet:

6

Säkerhetsskåp heter caja fuerte på spanska, fuerte betyder ”stark”. Sen kan man undra hur säkert det där skåpet egentligen är? Ama har förstorat upp skylten som hängde ovanför – är det så smart att skriva koden precis oppanför skåpet?

Apropå skåp:

7

På IKEA finns det många skåp att köpa. IKEA är också en säker källa för att hitta veckans ord, varenda liten pryl har ju ett namn som nån stackare har behövt hitta på. I tisdags när vi var där så sökte Ama på just ”stark” och fick då bland annat träff på dom här färgstarka mattorna.

Apropå färgstark:

8

Den här färgstarka ”wall of flame” utmanade en till att våga sig på starka kryddor.

Apropå starka kryddor:

9

Det finns (nästan) alltid nån som är ännu starkare, som den här som var extra hot.

Apropå hot:

Starka vindar kan verkligen vara ett hot och ibland bli mer än så. Orkanen Odile överföll oss med full styrka och bland annat blåste den stora hotellskylten ned i poolen. Det var onekligen superkrafter i dom vindarna.

Apropå superkrafter:

11

Stålmannen har superkrafter och är jättejättestark! Fast han börjar visst bli lite till åren nu? Kanske är det där stålfarfar…

Och apropå ingenting så är det här inlägget (äntligen!) slut nu. Ama orkar inte knysta fram fler långsökta apropåer.

Ha en härlig söndag!

Gomorron!


Folklivet i Oropesa

20 oktober 2018

 

För ett tag sen var vi i Oropesa, en fin gammal stad i regionen Castilla-La Mancha här i Spanien.

1

Biblioteket som låg på stora torget var väldigt vackert.

2

Likaså klocktornet som låg mitt emot.

3

Ayuntamientot precis bredvid var också fint och man flaggade både på huset och i luften över hela torget. Men var var alla människor?

4

Vi lämnade torget för att leta rätt på dom. Just på den där gatan var dom i alla fall inte.

5

Inga framtjuvar…

6

… och inga baktju… Jo förresten! Ser ni? Två baktjuvar fanns det allt! Äsch, det var visst bara vi.

Men skam den som ger sig.

Till slut så – heureka!

7

Där var det en flock med nunnor.

8

Fast dom fick visst inte vara ute efter mörkrets inbrott.

Ja, folklivet var verkligen livat där i Oropesa.

Gomorron!

PS: Det kan tänkas att människorna där var kloka nog att hålla sig undan från gator och torg då när det var som varmast mitt på dan. Sen var dom kanske mörkrädda också, vilket kan förklara sista bilden.


Att köpa sig tid

19 oktober 2018

 

Det kan man göra med provisoriska lösningar och dom rätta idéerna.

0

Såna idéer får Anders faktiskt rätt ofta.

Det är mycket som har börjat ”rasa ihop” här hemma på sistone. Det där med att en olycka sällan kommer ensam stämmer rätt bra ibland.

Några exempel från senaste månaden och lösningar på dessa kommer här nedanför.

1

Toalettspolningen la av. Man kunde trycka ned knappen utan att något som helst hände. Det löste Anders genom att ersätta dom trasiga delarna i toans innandöme med buntband.

Ni kan nog inte ha missat att vår kyl nuförtiden är av den glaciärbyggande modellen och behöver avfrostning väldans ofta annars stänger den av sig själv och det uppstår ystra vårbäckar i köket.

Anders konstaterade att det förmodligen berodde på att ett kärl undertill som ska samla upp avfrostningsvattnet hade gått sönder så det blev kortslutning när kylen skulle frosta av på eget bevåg.

Här har vi lösningen på det:

2

Fina och hela doggybag-kärl istället för det trasiga originalet. (Fast vi åt upp innehållet och diskade bunken innan den fick inta sin plats under kylen)

3

Amas problem med Efraim (som hon kallar e-tangenten på sin dator) löste sig genom en ordentlig rengöring.

Den senaste grejen som började krångla var vår klocka som vi har i sovrummet. Det är en sån som visar tiden i taket vilket är helt perfekt. Ama bara älskar att enkelt kunna se vad klockan är om hon vaknar till mitt i natten och sen bara somna om.

Nu hade den på nåt mysko vis ställt om sig själv och sen gick det inte att pillra tillbaks tiden, det gick bara att starta om den från noll.

Lösningen:

4

Sitt beredd att trycka i batteriet exakt på en heltimme.

5

Picka sen fram snabbt fram tiden till den timme som råder just då.

Och – voilà!

6

Den rätta tiden är tillbaks där i taket och Ama kan sova lugnt. (Fast bilden är tagen på morgonen då hon redan stigit upp).

Så på sistone har vi alltså köpt oss tid innan vi behöver skaffa ny spolgrej till toan, ny kyl, ny dator och ny klocka.

Att köpa sig tid kan man som sagt göra med provisoriska lösningar och dom rätta idéerna.

7

Såna idéer får Anders faktiskt rätt ofta.

Sen är det ju ofta så att inga problemlösningar är så permanenta som dom provisoriska, men så länge dom funkar så är det faktiskt inga problem längre.

Gomorron!


Alcantarilla

18 oktober 2018

 

Nu är vi hemma igen, det blev bara en natt i Alcantarilla, men som vanligt finns det en hel drös med bilder kvar som Ama tänkte visa här på bloggen.

1

Hotellet vi bodde på den här gången gick i ljusblått. En cool drake satt och vaktade där längst ned på trappräcket.

2

Frukostrummet var fint…

3

… och från balkongen hade man lite utsikt över stan.

Vi gick ut på en promenad.

4

I en av stadens parker fanns en av dom finaste och mest välutrustade hundrastgårdarna som Ama någonsin sett.

5

I samma park hade dom en basketplan som Anders blev impad över – korgarna satt till och med på rätt höjd.

6

Det fanns även korgar där man kunde utöva streetbasket. Anders berättade nostalgiskt om ett spel som kallades ”horse” och övade lite hoppskott i nån sorts ”luftbasket”. Så kan det kanske heta om man spelar basket utan boll? Hoppet där på bilden var kanske inte så imponerande, men det var fotografen som inte hängde med. Bra att öva ändå, man vet aldrig när hoppförmågan kan sättas på prov.

7

Sen hittade Anders en borg också – såklart! Ama lyckades våga vägra borgen ännu en gång, hon börjar bli riktigt bra på det.

8

Vi fortsatte vår promenad genom stan. I Spanien är det förbjudet att prata i mobilen när man kör bil. Vad som gäller när man går är vi lite osäkra på, men för säkerhets skull stannade Anders och satte sig ned när det ringde.

9

I kyrkor firas det en hel del högtider året runt och när vi kom fram till den här kunde vi med hjälp av den där höga tiden på tornen konstatera att det var hög tid.

10

Rätt så förvirrande var det ändå, för dom två övre som satt på det vänstra tornet var ditmålade och visade helt galet. Det var den undre som ledde oss på rätt spår och fick oss att inse att det var hög tid…

11

… för lunch. En god sådan också.

12

Alcantarilla var perfekt anpassad för en man med Anders längd.

Fast inte överallt:

13

Det där granatäpplet hängde liiite för högt för att Anders skulle kunna palla det.

Men ni minns vad Ama sa lite högre upp i detta inlägg va?

”Bra att öva ändå, man vet aldrig när hoppförmågan kan sättas på prov”.

14

Sådärja! Övning ger färdighet – och ibland även ett granatäpple.

Gomorron!


Vart tog vi vägen?

17 oktober 2018

 

Jo, efter att ha lämnat garaget så åkte vi förbi Carrefour.

Just innan dess såg vi en skylt att dom höll på med att renovera den Lidl som ligger bredvid.

1

Jojo. Det där är vad Ama kallar för en helrenovering – dom har mejat ned hela stället.

Vi fortsatte vår färd.

2

Cyklister i trafiken är ofta ett otyg. Cyklister i flock är ännu värre. Den här flocken höll sig i alla fall hyfsat åt sidan, oftast upptar dom minst halva körbanan.

3

I Siscar blev det sådär spännande igen. Skulle vi klara den gröna vågen?

Nej. Inte den här gången heller. Ama bråkade lite på Anders för att han inte saktade ned och krypkörde mot sista rödljuset – då skulle vi ha grejat det! Anders påstod att det hade varit fusk.

Nåja. På hemvägen, kanske?

4

Vi stannade till på IKEA. Ama kände för en skandinavisk frukost – det har ju nyss varit kanelbullens dag för tusan!

5

Hon hittade ingen kanelbulle, men det går ju lika bra med selleri en chokladcroissant. Nyttigt och uppiggande!

6

Anders var lite sugen på att utöka sin papperskorgssamling. En sån här har vi inte i garaget.

7

Ama vill gärna skryta lite över sitt ordningssinne. Se bara hur duktigt hon sorterade vår kundvagn där i kundvagnsstället när vi hade shoppat klart.

8

Ditåt skulle vi tydligen. Ibland är inte GPS-en så dum då när skyltarna är lite otydliga.

Och kolla bara – vi kom rätt!

9

Till Alcantarilla.

10

Vi checkade in på hotellet.

11

Där hade dom det säkraste säkerhetsskåp som vi någonsin sett. Inte tusan gick det att få upp den där dörren! Att den bredvid gick hur lätt som helst att öppna gör ingenting – inga spanjorer når dit i alla fall.

 

Det enda Ama hade att klaga på är det där med vädret.

Dagen innan – då när vi bokade – lovade dom sol och finväder. Såg inte riktigt ut så på bilderna va?

Men dom i stan kompenserade det på ett väldigt bra sätt:

12

Ruta de la Tapa. Jodå. Ama blev glad och nöjd igen.

Gomorron!


Ama börjar hitta spanjorskan i sig

16 oktober 2018

 

Vår resa idag började så här:

1

Vi körde ut ur garaget. Det är plättlätt nuförtiden, även på fredagar sen marknaden flyttade.

Men häromdagen körde det faktiskt ihop sig. När vi skulle köra ut så var det mer trångt än det någonsin varit en marknadsfredag, det pågick en avlastning till möbelaffären i samma hus där vi bor.

Anders tvekade.

Ama sa med bestämd röst:

– Kör mot enkelriktat!

Och det gjorde ”vi”.

Jodå. Ama börjar hitta spanjorskan i sig. Trafikpolis-Ama börjar faktiskt bli lite orolig…

Ha en härlig kväll!