Avresa

05 december 2016

 

När vi klivit på båten igår och hade lyckats orientera oss till vår hytt…

1

Så fanns bagaget redan på plats. Puh! Ama gillar mycket bättre då bagaget anländer före oss istället för långt efter.

2

Hytten var trevlig, och påminde otroligt mycket om den på vår förra kryssning. Inte så konstigt kanske då det är samma rederi men en annan båt. Sixten var också nöjd.

3

Balkongen var lite större än sist – det är dock inget som Ama klagar på. Snygg utsikt hade vi också…

4

Där bor vi. Ett perfekt läge om ni frågar Ama.

5

Vi har nämligen full kontroll på dom flesta andra på den här sidan av båten – och även på kaptenen där borta vid pilen. Tur att vi har kikaren med!

6

Vi gick runt och kollade in skeppet. Det är stoooort!

Sen upptäckte vi detta:

7

En fripassagerare! En lat mås som tänkte åka snålskjuts. Men det var inga problem. Anders skrämde bort den.

8

Den obligatoriska säkerhetsgenomgången klarade vi med beröm godkänt.

9

Sen seglade vi iväg på det upprörda havet.

Men bara en stund senare möttes vi av en obehaglig insikt. Vår hyttsteward kom och lämnade denna lapp:

10

GAAAHH!!! Dom skulle knycka en timme av oss under natten! Men när det otäcka meddelandet levererades med choklad så var dom nästan ursäktade.

Det blir nog bra det här, hörrni!


På väg!

05 december 2016

 

Morgonen inleddes med en ny bekantskap:

1

Pannkaksmaskinen! Man behövde bara trycka på en knapp så spottade den ut två pannkakor. Lätt som en plätt!

2

Sen fortsatte vi vår resa norrut, efter Highway One.

3

Vi körde in i ett synnerligen tomt garage och åkte ända upp på taket.

4

Där lämnade vi tillbaks vår bil.

5

Tog taxi hit…

6

… och trängdes i incheckningen.

Jodå. Det är dags för en kryssning igen. Vi gillade det så mycket i våras så varför inte åka en sväng till?

Det enda som är dumt med kryssningen är wiffit. Det finns (förhoppningsvis) men det är verkligen svindyrt. Ama kommer att försöka göra ett dagligt inlägg och svara på kommentarer i bloggen. Men nån nöjessurfning på nätet lär det inte bli.

Men nu åker vi! Ama hoppas innerligt att vi kommer att ha flyt.


Hur roar man sig i en bilkö?

04 december 2016

 

Tja… Man kan ju alltid studera och fotografera. Och samla material till BP’s Skyltsöndag.

1

Den här skylten lydde vi. Det fanns ändå inga liftare. Det som var intressant var att bara en liten bit bort låg en rastplats. Bra placering kan Ama tycka.

Men sen började det.

2

Gårdagens köande. Det där med att den långsamma trafiken skulle hålla till höger var en helt onödig uppmaning. Om det står stilla så spelar det ingen större roll i vilken fil man befinner sig i.

3

Nu började Ama förstå vad man ska ha en fyrhjulsdriven bil till. Många smet över till den delen av motorvägen som gick åt andra hållet. Med vår lilla hyrda Corolla var det inget alternativ.

4

Vi såg inte mycket framåt, men hade en riktigt bra uppsikt bakåt tack vare den blankpolerade långtradaren.

5

Dom är rätt läckra dom där stora lastbilarna. Speciellt om dom nu råkar ha rätt färg. Den där verkar vara ekologiskt driven. Av halm?

6

Vilket jättebra namn på ett företag! Eller inte… Fiasco? Låter inte så bra egentligen.

7

Åhå! Det var ett vägarbete som orsakade allt detta köandet?

8

Vänstra körfältet var stängt. Att det kan ställa till så mycket?

Men tyvärr…

9

Det var en olycka som hade täppt till motorvägen.

När man fastnar i sånt där så är det många saker som far genom huvudet.

  1. Hoppas att det gick bra för föraren, trots att det såg rätt illa ut.
  2. Tur att vi inte var där just när det hände
  3. Skönt att vi inte hade nån tid att passa
  4. Hade varit bra att kunna flyga förbi allt det där

Och det där sista, det fanns det många som kunde göra.

10

Men det struntade dom i. Dom satt bara där och glodde.

Idag åker vi vidare. Ni hänger väl med?

Ha en riktigt fin andra advent!

Gomorron!


Mot kusten igen!

04 december 2016

 

I morse lämnade vi Blythe…

1

… en mycket livad stad. Det här är huvudgatan.

En himla vacker blå himmel idag igen.

Vi åkte västerut igen, utefter motorvägen.

2

Men vad är det där? Dimma, eller?

Nej.

3

Ännu en sandstorm. Ama har aldrig sett en motorväg på det där viset förut.

4

Och mängder av sand fanns det. Både på och vid sidan av vägen. Och i luften. Ama klev inte ur bilen, ville inte behöva hålla tyst för att slippa tugga sand.

Sandstormen gick över…

5

… men då fastnade vi i en bilkö där mitt ute i ingenstans. Vi stod stilla. Rörde oss långsamt och stod stilla igen. Rörde oss långsamt och… Ja, ni fattar. Som Essingeleden i rusningstrafik – fast värre. En olycka hade orsakat det hela.

6

När vi väl kommit loss från den där kön så stannade vi till för att sträcka på benen. Mysig närkontakt med motorvägen…

7

Här hade dom klämt in en himla massa vindkraftverk på en ganska liten yta. Hemmavid brukar dom sprida lite mer på dom där grejerna.

8

Och vad hade hänt här? Ännu en olycka? Nejdå. Vi började närma oss Los Angeles. Ama gillar inte att ”köra” bil där. På tok för mycket trafik! För många bilar.

Men att klaga på alla bilar är väl egentligen att binda ris åt sin egen rygg? Var satt vi själva? Jo – i en bil. Ungefär som att klaga på att ställen har blivit för turistifiserade när man själv är där på besök som turist.

9

Vi kom till slut ut till kusten igen. Här står Rocky  Anders på Balboa Pier.

10

Vi kollade lite på dom som surfade från stranden. Såg läckert ut, men lika duktiga som Ama var häromdan, det var dom inte. Hon hade bättre balans.

11

Vi åkte norrut, efter Highway one.

12

Konstaterade att solen var på gång att gå ned även i Amerikat.

Vi checkade in på vårt motell i Long Beach.

13

Sixten: WOW!!! Kolla vad bra jag matchar!

Sen skyndade vi oss ut för att se…

14

… hur solen sänkte sig i havet för att till slut försvinna helt.

Men imorgon e en annan dag.

Soluppgången är dock något som Ama oftast missar.


Vilken öken!

03 december 2016

 

Igår på vår tur från San Diego hit till Blythe så gjorde vi en liten avstickare efter vägen. Till Algodones Dunes. Vilken öken! Fast på ett bra sätt då.

1

Först såg vi några varningsskyltar…

2

… och sen en plogbil. Skulle den ploga snö?

Nej.

3

Det fanns sand på vägen.

4

Rätt mycket sand.

5

Mängder av sand är nog rättare att säga.

6

Sanddynerna var väldigt tjusiga.

7

Man kunde hyra skojiga fordon…

8

… och sen köra ut över kanten där.

9

Fast dom flesta valde att campa (!). Ama var ut ett par gånger och tuggade sen sand länge efter det. Knastrade mellan tänderna på ett inte alls behagligt sätt. Undrar hur mycket sand det var inne i dom där husbilarna? (Minnesanteckning: Håll truten om du är ute i en sandstorm, alternativt lär dig att buktala)

10

Samtliga hade med sig sina egna fordon av skiftande slag och var ute och gasade i sanden. Snabba var dom också!

10b

Oförskämt att köra ut ur bild på det där viset! Man kan dock se att dubbdäck för sand ser lite annorlunda ut än dom för snö.

Men inte behövdes det såna där specialfordon inte.

Nejdå.

11

Det gick precis lika bra med vanliga långtradare.

12

Ama ville gärna visa nån hur det kan vara ute i såna där backar. Med risk för livet (nåja) gav hon sig ut i verkligheten, utanför bilen. (Frisyren blir lite… speciell när det blåser sådär mycket, och hårfärgen blir väl… sandre, eller hur det nu stavas)

13

Sixten: Ååååhhh! Är det här snö? Kanske en skidbacke?

Ama: Nej, det är sand. Men en backe, det är det.

14

Sixten: Vad härligt! Jag ääälskar att få sand mellan tårna!

Ama hade inte hjärta att berätta för honom att han inte har några tår.

Gomorron!


Dagens förflyttning

03 december 2016

 

Glada i hågen och med bagageluckan fylld av – tack och lov! – bagage begav vi oss till vårt favoritfrukostställe:

1

McDonald’s.

Där beställde vi vår favoritfrukostmeny:

2

Nummer 5. Men se upp! I vissa stater är det nummer 4, det gäller att vara på sin vakt och alert även om det är tidigt på morgonen.

3

Mätta och belåtna gav vi oss iväg från storstan, vi lämnade San Diego.

4

På vägen såg vi ett rekord. Inte mindre än sex lastbilar på en långtradare.

5

Det var en väldigt skiftande natur efter vägen. Från bergigt till väldigt platt och ökenartat.

6

Och guppig väg på sina håll. Stora gupp – men allt i USA lär ju vara stort.

Det blev dags för lunch. Vi bestämde oss att ta mat från 55+ menyn på Denny’s. Lite billigare (nån fördel ska man väl ha för att man uppnått en sån aktningsvärd ålder?) och därmed  även lite mindre mat.

7

Att vi aldrig lär oss. Begreppet ”lite mat” finns inte i USA. Jösses…

8

Vi åkte in i Arizona. Bara för att vi kunde. Tittade lite på bergen där och återvände sen till Kalifornien där vi åkte in mot solnedgången.

9

Den var vacker, solnedgången. Men tidig! Här var klockan bara halv fem. Så är det inte hemmavid.

10

Vi checkade in här på vårt motell i Blythe. Sixten tyckte att den där mikrovågsugnen som han stod framför såg intressant ut. Vi avrådde å det bestämdaste att testa den.

Vi skulle egentligen ha bott här igår, men det där försenade bagaget ändrade våra planer något. Motellet som vi bokat via booking var inte avbokningsbart, och det gick inte ändra datum via hemsidan på grund av detta. Vi skickade ett mejl direkt till motellet, förklarade situationen och frågade om vi kunde komma en dag senare. Det gick så bra så, fick vi till svar. All heder åt dom!

Imorgon åker vi vidare. Skönt att vi är i fas med resan nu.


Point Loma Light Station

02 december 2016

 

1

Igår åkte vi upp till ett ställe där man hade en fin utsikt över San Diego med omnejd.

1b

Använde man zoomen så kunde man med lite god vilja se var vi hade bott i två nätter.

2

Där uppe på kullen pågick nån sorts militär ceremoni av nåt slag. Dom stod så stilla i givakt så Ama trodde först att det var ytterligare en installation av han Seward, men sen rörde dom lite på sig och det brukar inte Sewards figurer göra. En av dom hade en lite klatschigare outfit…

Men det var inte det vi skulle kolla på…

3

… utan det här. Nej, inte Ama då, utan det som syns där i bakgrunden.

4

Det här, alltså. Point Loma Light Station.

5

Och ser man på! Fyrvaktaren själv var hemma.

6

Vi kilade upp i fyren och det blev lite snurrigt.

Och alla dom där trappstegen bemästrade Ama…

13

… till ingen som helst nytta. Dom hade bommat igen där längst upp.

Nåja.

7

Utanför såg vi en annan intressant och fin byggnad. Det visade sig vara besökstoaletten…

(Det ska man faktiskt ge dom här i San Diego. Jättemånga och superfina allmänna toaletter finns det. Fina utifrån i alla fall, dom fick inga besök av oss. Dumt egentligen, borde kanske ha undersökt? Men behovet fanns inte, om man så säger…)

När vi åkte ned från där där fyrkullen så körde vi in på ett mer tragiskt ställe.

8

En kyrkogård med stupade soldater i många krig. Världskrigen, Korea, Vietnam, Gulfkriget, med flera. Så onödigt!

10

Många gravar.

9

Väldigt många…

Och för varenda sten finns det en människa som slutat sitt liv i förtid och sååå många fler drabbade nära och kära.

Så mycket tragik.

Så meningslöst.

11

Ama avslutar detta inlägg med en rofylld bild över havet.