Jobbigt med utökade restriktioner

26 januari 2021

Från början när dom väl släppt ut oss från karantänen och öppnat restaurangerna så var vi glada att vi kunde gå ut och äta med vänner, som här med Ami och Patrik. Fast det där med dom obligatoriska munskydden så snart man lämnade sitt boende kändes väldigt jobbigt i värmen. På bilden var Anders precis i färd med att ringa på en ringklocka ovanpå servettbehållaren för att påkalla personalens uppmärksamhet. Såna faciliteter borde alla restauranger ha.

Så småningom kom det restriktioner om att man fick sitta max fyra personer per bord från max två hushåll.

Dök det upp fler – som här Bosse och Mari – så fick man ta två bord. Dom slog sig ned vid bordet bredvid och det gick bra det med.

Man behöver faktiskt inte vara så många för att ha trevligt. Här käkade vi tillsammans med Marianne och Arne nere på La Cantina på strandpromenaden. Jättegod pizza men svindyrt vin. 15 euro för en flaska husets vin – rena rama stölden!

Det svåraste av allt är att hålla reda på vilka restriktioner som gäller, dom ändras mest hela tiden.

Ja, det är svårt att hålla reda på alla regler och dessutom svårt att hålla tungan rätt i mun när man ska hälla upp vinet.

Sen funkade det bra att gå ut två och två också. Sätta sig ned och ta ett glas vin och en tapa i solen.

Det vill säga ända tills dom tvingades stänga ned alla restauranger igen och ta bort borden. Men från det här stället som ligger ett par kvarter hemifrån…

… beställde vi en take away igår. En trerätters med god mat, extra sallad och bröd och för 8.90 per person. Vi valde apelsiner som dessert, kände oss lite nyttigare på det viset. Dom skickade med oss lite husvin i en petflaska också.

Med så mycket mat skulle man ju gott kunna bjuda över lite vänner, men se det kan man inte alls. Man får bara träffa och umgås med personer som tillhör hushållet och detta gäller (minst) fram till den 15:e februari.

Visst är läget trist, men vi har det rätt bra ändå som kan äta ute trots allt. Ute på terrassen alltså. Just vid det här tillfället var det löjrom på menyn.

Jodå. Vi har det bra efter omständigheterna.

Hoppas verkligen att läget inte förvärras så vi blir tvingade till garagepromenader igen. Att få gå ut ”utan anledning” håller modet uppe hos oss.

Hur är läget hos er? Står ni ut?

Gomorron!


I slutet av förra året…

25 januari 2021

… så lyckades Anders byta en trasig glödlampa i vår bil och han var så nöjd att det inte var nåt annat fel än den trasiga glödlampan.

Men säg den glädje som varar för evigt.

I början av januari började lyktan krångla igen. Den här gången var det inget fel på lampan utan det var nåt sorts glapp. Lampor som bara lyser ibland är faktiskt väldigt irriterande. Vi kör sällan i mörker, men klart att lampan måste fungera.

Så i fredags åkte vi hit:

Till Toyota som har flyttat till nya lokaler några hundra meter längre upp på Valencianas från där dom låg förut.

Vi körde in på verkstan och hoppades att dom skulle kunna hjälpa oss på en gång.

Det kunde dom. Toyota må ha flyttat från sin plats bredvid Mercedes men Mercedes följde ändå med. Det är hon som tar emot nycklarna från Anders där, en väldigt trevlig tjej.

Den nya utställningshallen är verkligen ljus och fräsch. Mercedes sa att det kommer att bli ännu bättre, det var bara en dryg vecka sen dom flyttade in så dom är inte riktigt klara än.

Ama gillade inredningen. Anders satte sig i en svart stol, ni kan säkert aldrig gissa vilken färg Ama valde?

Inte så svårt att gissa kanske. Jodå, det fanns en till svart stol, men den ratades.

Vi fick lite myror i benen där vi satt, så Anders gick runt och kollade på bilarna…

… medan Ama valde att gå till en betydligt roligare affär precis intill.

Det är lite vådligt att släppa lös Ama i en sån där affär med en massa skojiga och fina pryttlar.

Apropå vådligt… Ama tänkte till, stannade upp och återvände till Toyota med raska steg.

Mycket riktigt. När Ama kom tillbaks var Anders i full färd med att prata med en säljare och provsitta en Rav4. Ama återvände verkligen i grevens tid! (Varför säger man så? Har det nåt att göra med talesättet att fint folk alltid kommer sent…).

Efter 45 minuters väntan var bilen klar. Båda lamporna lös och dessutom verkade dom ha riktat upp texten på registreringsskylten.

Vår gamla trotjänare fick följa med hem igen och 28 euro för att fixa till den var betydligt bättre för plånboken än att köpa en ny bil.

Gomorron!

PS: Mercedes berättade att förut var det lag på att ha med sig en reservlampa i bilen. Det är det inte längre, för dom allra flesta kan inte byta lamporna i alla fall, det är skitsvårt att komma åt där under huven.


Skyltsöndag – läsa

24 januari 2021

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där temat för den kommande veckan är Läsa.

Vi börjar med att gå ”några” år bakåt i tiden:

Här läser Anders för sin lillasyster Tina, året var 1966. Gulligt, va?

Nu hoppar vi över till nutid.

Här finns det böcker att köpa. Sen kan man läsa ”Mercadona” spegelvänt i skyltfönstret också.

Ama hittade en tung bok att läsa. Det var i alla fall tungt att vända blad i den, för att inte säga omöjligt.

Efter veckans installation av vår nya AC fick Anders tag i sin favoritlitteratur – instruktionsböcker. Han älskar att läsa såna! Obegripligt nöje om ni frågar Ama, men hon är ändå glad att han gillar det så slipper hon göra det själv.

Att läsa språk är nyttigt. Förutom att man förstår vad folk pratar om…

… så blir alla skyltar som finns runt omkring oss mer läsbara. Det är en stor fördel om man förstår vad texten har för innebörd.

Här kan man skaffa sig läsglasögon.

Såna hade nog teknikexperten Ama ha behövt när hon var med och ”hjälpte” Anders att hitta en läsplatta på MediaMarkt för några år sen:

Det här var Amas fynd i affären. Den var lätt och behändig, men hon tyckte ändå att den kändes lite plastig? Anders upplyste henne om att det där inte var en läsplatta, det var en skylt med prisuppgifter på helt andra produkter. Ama kunde inte sluta skratta – det är nog enda gången hon har haft roligt på MediaMarkt. Ja, innan lucköppningen med paketutlämning trädde i kraft då.

Nu när restaurangerna är stängda och bara får köra med take away så är menyerna utanför en vanlig läsning.

Här är en favorithörna på ”La Paramount” i grannkvarteret där vi brukar slå oss ned och ta nåt att dricka med tillhörande tapas. Nu hade Anders fått en pappersmeny att läsa.

Vi beställde en take away igår och kunde hämta den i luckan.

Väldigt god mat som kommer att räcka till flera måltider här hemma på terrassen. Lite tvärt om mot vanligt. Tidigare har vi tagit nåt att dricka på plats och fått tapas på köpet. Nu köpte vi med oss mat hem och dom gav oss en flaska vitt vin som en present från huset. För att upprepa orden från första bilden: Gulligt, va? Hur ofta händer det att ni i Sverige får med en flaska vin från restaurangen när ni köper hämtmat?

Självklart fick dom en bra dricks (som vi redan hade bestämt innan vinpresenten). Vi gör vårt bästa för att gynna dom drabbade.

Gomorron!


Igår…

23 januari 2021

… gick vi ut på en promenad. Inget ovanligt med det.

Anders hittade en gosig katt som gärna ville bli petad på nosen.

Det är tråkigt att se alla stängda restauranger och barer nere på paseon och överallt annars i stan. Stackarna som ännu en gång har tvingats till att hålla stängt. Ama kan undra vad skillnaden är mellan att sitta på uteserveringar med borden långt isär och att gå tillsammans på strandpromenader eller på trottoarer inne i stan? Så länge avstånden hålls är det väl ungefär samma sak? Att hålla stängt inomhus är kanske mer befogat.

Det blåste rätt rejält, så det var inte många nere på stranden.

Vi åkte ut med bilen en sväng och då såg vi också att det blåste en del. Kolla in flaggorna och palmerna ifall ni undrar. Varför vi åkte iväg ber Ama om att få återkomma till vid nåt senare tillfälle.

När vi ändå var ute så gjorde vi en produktionstest. Anders testade att starta Sesam – namnet vi har gett vår nya AC – ett par kvarter hemifrån med hjälp av en app på telefonen.

Och se på tusan – det funkade! Han var igång när vi kom hem igen, trots att han var stängd när vi åkte hemifrån.

När den gröna inringade lampan lyser är Sesam uppkopplad mot internet och kan styras från distans. Perfekt! Ja, ännu mer perfekt när hettan kommer. Tänk vilken lycka på sommaren när det är svinhett ute och man kan fjärrstyra så att det är svalt och skönt när man kommer hem.

Sen kan man stänga av honom med den där Panasonic-appen också, men när man är hemma är det enklare att ta till fjärrkontrollen som ligger på bordet.

Fast just igår…

… hade det allra enklaste varit att gå ut på terrassen för att få det varmt och gott när vi kom hem. Det var varmare ute än inne.

Gomorron!


Värmen är tillbaka!

22 januari 2021

Igår bestämde vi oss för att möblera om.

Det blev väl bra! Fast kanske något övermöblerat.

Desto mer öppet i den där hörnan.

Varför detta kanske ni undrar?

Jo förstår ni…

Johan från SWEDTEC hade varit hit och kollat läget när vi äntligen kommit till skott…

… och igår såg vi den här efterlängtade synen nedanför terrassen.

Det var Pawel och Sergio som kom för att installera en ny AC. Den gamla hade lagt av efter nästan 18 år, så den var faktiskt värd att gå i pension.

När dom hade plockat ned den gamle trotjänaren så passade Anders på att städa bakom AC-n. Det är inte så jätteofta som det blir gjort.

Noggrann mätning och ett vattenpass kom väl till pass.

Dags att tråckla dit den nya mackapären.

Där kom den på plats.

Sergio var en fena på att städa också. Ama försökte lura i honom att han även hade skräpat ned i köket, men den enkla gick han inte på.

Det krävdes såklart jobb ute på terrassen också…

… och uppe på taket.

Även på det lilla mellantaket fixades det till.

Nu var det nästan klart.

Sesam öppna dig! Och det gjorde han snällt.

Uppe på taket står nu vår räddare i nöden kylan och framförallt i den kommande värmen. Vi är sååå nöjda med det utmärkta och noggranna arbetet som grabbarna utförde!

Sen var vi tvungna att stänga av AC-n när inomhustemperaturen började närma sig 26 grader. Vi ska nog sänka temperaturen på termostaten, men det var så himla skönt att få en riktigt rejäl värme ett tag.

Som rubriken sa: Värmen är tillbaka!

Gomorron!


En lunchdejt

21 januari 2021

I tisdags gick vi utefter strandpromenaden in mot stan. Minicura var nyplogad och vädret var halvhyfsat.

Vid vattenfallet/blå bänkarna hade vi stämt träff med Annica och Christer för att käka lunch. Det var lite kyligt i luften så vi beslöt att passa på att testa Harrys som inte har någon uteservering. Ingen av oss hade ätit där förut. Vi har nog testat den under nåt tapasrejs, men det var innan dom flyttade till sina nya lokaler nära vita kyrkan.

Dom har som sagt ingen uteservering, men väl en trivsam innergård där man kan sitta och äta. Vid just det här tillfället var taket fördraget.

Vi valde att sitta i inomhusdelen, även där en mysig miljö. Ama funderade på att sno med sig den där vackra tavlan, men lät bli. Den såg väldigt svårsmugglad ut.

Dagens meny kostade 10.90 (exklusive dryck). Vill man vara lite wild and crazy och få extra spänning så kan man alltid välja att beställa utifrån den finska delen av menyn.

Vi var lite fega och läste den spanska/engelska delen så vi visste vad vi skulle få. Det blev svamprisotto för Christer och Ama, purjolökssoppa för dom andra två. Sen valde vi alla schnitzeln som varmrätt. Efterrätten bestod av kaffe och en kaka. Vi var alla mycket nöjda med maten, supergott!

Det var nånstans där mitt i maten som ägaren kom fram och berättade att alla restauranger och barer blir tvingade att stänga igen. Minst fjorton dagar från och med idag, torsdag. Fy vad tråkigt för alla… Take away är tillåtet, så det blir nog en tur dit snart igen för att stötta stället som vi verkligen vill att det blir kvar nu när vi hittat det.

Vi gick vidare till El Faro på torget vid vita kyrkan som syns där i speglingen. Ama hade visst hamnat på efterkälken.

Men se bara vad glada alla blev när Ama hann ifatt igen.

Det blev en väldans trevlig eftermiddag – som alltid när vi ses!

Gomorron!


Ännu en misslyckad shopping – och en lyckad!

20 januari 2021

I förra inlägget hittade vi inte rätt mojäng på Carrefour som skulle kurera Amas dator så hon kunde använda wiffi igen, nätverkskortet hade pajat. Okej. det är nog rättare att säga att det var Anders som inte hittade grejen, Ama visste inte ens vad vi letade efter.

Så i söndags åkte vi ut med bilen igen. Betydligt bättre väder än senaste shoppingförsöket. På den där gatan i Playa Flamenca är det marknad på lördagar, men vi åkte som sagt var i söndags.

Hit skulle vi – till Zenia Boulevard.

Dom hade spärrat av stora delar av garaget, förmodar att det kan ha med det där dumviruset att göra.

Även dom icke-spärrade delarna av garaget var tämligen ödsliga, Ama hade aldrig sett garaget så tomt!

Det kan ha berott på detta:

Alla affärer var stängda. Precis alla. Antar att det kan bero på den bestämmelse som Valencia kom med att affärerna inte får ha öppet alla sön- och helgdagar. Tror att gränsen går vid 40 öppna söndagar per år, eller nåt sånt. Jodå, så var det, det har Ama skrivit om HÄR.

Ja, det blev alltså ännu en misslyckad shopping, det är svårt att handla i stängda affärer.

Men skam den som ger sig! Dagen efter – i måndags alltså – åkte vi tillbaks igen.

Då var alla affärerna öppna när vi kom dit strax efter klockan 10.

Det här var målet. Till och med Ama var exalterad övar att vi skulle gå in där.

För det blev sån där rolig lucköppning igen. Anders hade beställt reservdelen till Amas dator från nätet med valet att hämta upp paketet på Media Markt. Då slipper man husarrest medan man väntar på hemleveransen och kan hämta upp försändelsen när man vill. Ja, om man inte åker dit på en söndag under lågsäsong vill säga.

Se vad glad Ama var över att ha fått både en klubba och en påse att hyperventilera i vid behov.

Här är resultatet av den lyckade shoppingen. Som bonus fick citronen följa med upp från bagageluckan där den legat bortglömd ett par dar.

Den där lilla grejen var allt som fanns i kartongen. En onödigt stor förpackning kan man tycka.

Där sitter den nu i en usb-port i Amas bloggmojäng. Den blinkar blått och ser till att datorn hittar nätverken som finns runt ikring. Om vi nu skulle resa bort nån gång i framtiden är ju wiffi nödvändigt, det är inte många hotell som har uttag för nätverkskablar. Sladden har alltså fått sparken, men Ama är glad att den fanns tillgänglig då när nätverkskortet klappade ihop.

Sen hade Anders en reservplan ifall inte nyinköpet skulle ha funkat:

En sån här… pinne?

Det är verkligen skönt att ha en egen dataavdelning på hemmaplan.

Idag är det nog likaså bra att gå ut och äta lunch på nån restaurang. Middag blir inte aktuellt eftersom dom stänger klockan 17 och på torsdag tvingas dom stänga helt i minst 14 dagar igen (bortsett från take away). Dom har det inte lätt, restaurangerna och barerna.

Gomorron!

PS: Ama hade kollat på nätet och Media Markt skulle ha öppet från 10 – 22. Man kan inte alltid lita på det som står på nätet. Ja, om man inte är på Amabloggen då, för här finns det aldrig nåt lurt.


En misslyckad shopping

19 januari 2021

Det blev det på fredagen den förrförra veckan.

Dagen startade lite panikartat – Amas nätverkskort i datorn pajade! Inget internet i bloggmojängen, alltså.

Det var då Ama verkligen blev god vän med Anders ”onödiga” sladdlådor. Dom som bor tillsammans med dom väldigt nödvändiga jullådorna i garaget.

Anders – sladdallergikern – brukar oftast inte ha en massa sladdar kors och tvärs över golvet. (Dom flesta här är trots allt Amas fel, som dom till datorn, elementet och värmefilten i fåtöljen). Men den där gråa sladden och fyrkantemojängen blev Amas räddning – en fast nätverkskabel i kombination med en förlängningsgrej och en usb-adapter. Ama var snabbt ute på nätet igen.

Anders försökte se om han kunde ladda ned några nya drivrutiner till nätverkskortet från nätet, men det funkade tyvärr inte. Kortet hade dött.

Så redan samma dag gav vi oss ut för att shoppa en manick som enligt dataavdelningen (Anders, alltså) skulle kunna lösa det hela. Det regnade, så ”vi” passade på att göra vår sopsortering från bilen. Ama dokumenterade och höll sig förhållandevis torr.

Vi var båda rätt nöjda över att ha tak över huvudet på vårt fordon. Såg inte ett dugg mysigt ut att åka på en sån där elsparkcykel.

Det behöver inte regna sådär jättemycket här i stan för att det ska bli smärre översvämningar.

Hit åkte vi:

Till Carrefour.

Anders letade efter den grej som skulle kunna lösa problemet, men hittade ingen där.

Som synes så är det inga leenden bakom munskydden. Men det kanske kan ordna sig ändå? (Hmm… I den munderingen ser vi nästan ut som dom man brukar kunna se vid bankomaterna i ”Efterlyst”).

”Spännande” fortsättning följer…

Gomorron!


Ännu en trevlig dag!

18 januari 2021

Det började med att vi åkte ut till Los Balcones.

Där hämtade vi upp Nikki och Derrick. Ooops! Vi har nog fortfarande en citron i bagageluckan.

När vi kom hem till oss parkerade vi bilen i garaget och gick vi iväg mot La Rosaleda.

Där mötte vi upp med Calle och Lotta och ett par till.

Nämligen Dan och Carita. Förrätten blev toast skagen.

Vi fick sitta vid två bord, för såna är restriktionerna nu. Max fyra personer från max två hushåll per bord.

Vad vi alla var ute efter var den supergoda gratinerade sjötungan. Nåja, nästan alla – Dan gick mot strömmen och valde spättan istället. Alla var i alla fall mycket nöjda med maten.

Sen fick man välja mellan en irish coffee eller en kaka till efterrätt i trerättersmenyn för 12:50. Ama var proppmätt så hon valde irishen. Inte dumt alls!

Sen blev vi så tvungna att skiljas åt…

Eller inte.

Vi satt ganska länge på Calles och Lottas takterrass innan solen gick ned.

Innan vi gick hem såg vi grannarnas granna citronodling. Ama funderade på att palla. Fast först borde hon nog se till att ta upp citronen från bagageluckan.

Gomorron!


Skyltsöndag – resa

17 januari 2021

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där temat för den kommande veckan är Resa.

Den här gången var det verkligen ett supersvårt temaord. Det svåraste var inte att hitta bilder som passar in på båda temana, nej det absolut svåraste var att begränsa sig.

Google – storebror ser dig – maps uppdaterar en tidslinje och lägger ut röda pluttar på ställen man besökt. Sen har Anders kompletterat med egna prickar från tidigare resor, då när man åkte runt med resehandböcker och papperskartor istället för att förlita sig till nätet och gps för att man skulle hitta fram.

Så här blev resultatet:

Ni kanske kan förstå att Ama fick svårt att begränsa sig? Ändå är inte den där kartan komplett, framförallt saknas det röda pluttar i Spanien, Frankrike och Sverige. (Som vanligt går det att klicka på bilden för att se den i större format).

Det där med att resa fick Ama smak för redan från barnsben:

På väg till New York, Miami och Bahamas med pappa, mamma och storebror 1968.

Den första längre resan Ama och Anders gjorde tillsammans var en charter till Sri Lanka 1982 tillsammans med ett par kompisar. Ama och resekompisen Stina sa till varandra innan vi åkte att en sån här resa gör man bara en gång i livet. Ack så fel vi hade.

Vi tar ett skutt fram i tiden till 1989 och hamnar i Brasilien där vi tog en tur utefter Amazonasfloden och sov över tre nätter i hängmattor ute i bushen. Vid den här tiden hade vi börjat resa på egen hand med packningen i ryggsäckar. Lonely Planet-böckerna var ovärderliga.

Nu väljer Ama att fortsättningsvis begränsa sig till en resa per år under 1990-talet – illustrerad med en bild per resa.

Okej, då reser vi väl iväg i minnenas allé!

1990: Rundresa i Mexiko, här i Acapulco. Killen till vänster om Ama var busschaufför och körde buss 1323 som syns i bakgrunden. Han hade håltimmar innan han skulle ratta bussen tillbaks till Mexiko City och körde då runt och guidade i stan med Anders och Ama som enda passagerare. Han tog inget betalt, vi har tydligen alltid haft lite tur med gratis busskort och gott om utrymme på färdmedel.

1991: Hong Kong. Vi ville se stan innan den återgick till Kina.

1992: Galápagos. En helt fantastisk naturupplevelse när vi åkte runt en vecka mellan öarna och bodde på en liten skuta med totalt 8 passagerare och 3 besättningsmän. Liiite skillnad mot dom kryssningar vi gjort på senare år.

1993: Wamena i inlandet av Irian Jaya (indonesiska delen av Nya Guinea). Även det var en häftig upplevelse. Det fanns inga vägar dit utan man var tvungen att flyga in. Området upptäcktes så sent som 1938 och då var stammarna fortfarande kannibaler. Det var dom inte längre, inte som vi märkte i alla fall och tur var väl det! Tjejen till höger i bild ser onekligen ganska kissnödig ut, men vi var väl alltför spännande att titta på för att hon skulle ha tid att gå på toa.

1994: Tunnelbaneskyltarna i Peking var inte helt lätta att tyda. Minns att vi skulle åka till en speciell park en dag, men vi hittade aldrig fram. Nåja, det fanns mycket annat att se också.

1995: Flyginformationen i Iran var inte heller så lättläst. Det enda som var läsbart för oss var att det faktiskt var en skylt med ”flight inf”. Nej, den växlade inte om krumelurerna till ”våra” bokstäver och även siffrorna är krumelurer där så flightnumren var inte heller till nån hjälp. En himla tur att vi åkte runt med vår kompis Hamid som är uppvuxen i Iran, annars hade det blivit väldigt knepigt.

1996: Vår första tur till Australien. Den där stranden kände vi verkligen för att bada vid. Eller inte.

1997: Under en biltur i USA passade vi på att åka in i Kanada och susa nedför backarna i Whistler. Nyplogade manchesterbackar är dom bästa.

1998: Vi råkade befinna oss i Paris när Frankrike vann VM-guld på hemmaplan. Vi satt på en trevlig restaurang i Quartier Latin och gissa om stämningen var hög! Vi följde sen med i jubeltåget upp efter Champs-Élysées där stämningen verkligen inte var sämre. Vet att BP också var där, fast hon ”råkade” ju såklart inte vara där utan fotbollsfanatiker som hon är så var hon självklart på plats på stadion där matchen gick av stapeln.

1999: Då var vi i Salt Lake City och åkte skidor. Den där backen skippade Ama, hon kan vara väldigt klok ibland. Vi kollade såklart även in stan och en tjej som guidade oss runt i mormonernas högkvarter sa att vi hade en väldig tur, för när vi skulle kolla på körsången så var Jesus och alla 12 lärljungarna på plats. Hmm… Mormonerna har löst det där på nåt mysko vis.

Sådärja, där tog nittiotalet slut och Ama hör hur ni andas ut. Även om inlägget blev långt så kan ni ju än en gång kolla den första bilden – inget lätt urval alls. Sen att Ama stannar här är också av andra skäl, år 2000 skaffade vi vår första digitalkamera och då blev bilderna bara fler och fler och fler och fler…

Gomorron!