Skyltsöndag – föda

19 september 2021

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där temat för den kommande veckan är Föda.

Ama har valt att tolka ordet ”föda” som mat. Ja, hon vet att ordet ska tolkas i verbform, men eftersom tolkningen är fri så blir det en substantivvariant istället. Är det fri tolkning så är det!

Om man ska tillaga sin föda hemma är det bra att ha en fin spis. Den i skyltfönstret som vi såg på en av våra tripper i somras verkade rejäl, men den skulle varken ha rymts i bilen eller i vårt kök.

Man kan köpa med sig färdiglagad föda i Deli-affärer. Ama kände sig dock tveksam här på grund av namnet. Vad hade dom för ingredienser i maten?

Kryssningsbåtarnas bufféer tillhandahåller föda precis i Amas smak.

Fast snabbmat går också bra. Frukosten på McDonalds är en favoritföda hos oss.

Pizza är inte dumt det heller. Den här kedjan har god och prisvärd mat. Lite kul att dom med en penna har markerat vad ”30 cm” avser. Bra så! Annars kunde man kanske ha trott att det var höjden dom menade.

Denna restaurang hade ett något bättre namn än ”Brown Dog Deli”, men om man ska äta en pizza vill man väl att den ska vara liiite bättre än bara OK?

Hälsosam kost kunde man köpa där. Fast Ama undrade när hon såg det högra skyltfönstret – är cannabis så värst hälsosamt egentligen?

Sen finns det vissa ställen där man inte får inta någon föda. Trist!

Trevligast är såklart att äta tillsammans med vänner. Såna bilder kryllar det av i arkivet, men Ama har valt tämligen färska och ovisade bilder nu ifrån september. Var glada för det, inlägget blir som vanligt på tok för långt ändå.

Ama åt fyllda potatisskal på Harrys som var jättegoda.

Vi käkade där tillsammans med Gerd och Folke – trevligt!

Det är mycket mer föda som vi har fått i oss i glada vänners lag. Nu under september har vi exempelvis även käkat med:

Jane och Ole

Sune och Marie (Ama ser ut som hon gapar efter mycket)

Bosse och Mari

… och Marie.

Många trevliga träffar och många Marie-ar har det blivit.

Med den här bilden vill Ama visa på ett alternativt användningsområde för ett munskydd. Man kan ha det som ett solskydd på flinten ifall man intar sin föda i solen.

Ama avslutar med visdomsord ifall man väljer att inta flytande föda:

Jomen det var väl kloka ord?

Gomorron!


Att boka eller inte boka?

18 september 2021

Det är frågan.

Ibland kan det vara nödvändigt, men inte alltid. Häromsistens fick vi till exempel plats vid ett ”icke-existerande” bord på Robbans trots att det var fullbokat när vi kom dit.

Men visst kan det vara bra att boka för att vara på den säkra sidan.

Den här katten hade bokat en fönsterplats.

Det hade även den där katten gjort – på fönsterblecket uppe på fjärde våningen. Det kändes dock som en väldigt osäker bokning, Ama får magknip när hon ser sånt där. Vad skulle hända om exempelvis en duva flög förbi? Ama törs inte ens slutföra den tanken.

Duvan hade istället för att locka katten i fördärvet bokat in sig på en ledig stol på en bar.

Här såg det inte ut som att det behövdes nån bokning, fast sanningen är den att restaurangen inte riktigt hade öppnat ännu. Skylten på bordet är ingen ”reserverat”-skylt utan det är menyn via en QR-kod och en hint om att bordet är rengjort sen nån satt där senast.

Men den mest onödiga bokningen av alla såg Anders på sin morgonpromenad igår morse:

Strax innan klockan sju var det en som hade bokat en plats nere på Playa del Cura.

Fast helt onödigt var det kanske ändå inte…

… för tittar man noga så kan man se en presumtiv platstjuv som går på stranden. Kanske bäst att ta det säkra före det osäkra?

Då återkommer vi till frågan i rubriken: Att boka eller inte boka?

Om vi ska gå på restaurang så brukar vi oftast chansa på att få plats, om det är fullt finns det ju andra ställen att välja på. Fast om vi är ett större sällskap eller om restaurangen är väldigt populär så är det helt klart läge att boka.

Hur gör ni? Är det bokning som gäller eller brukar ni vara lite wild & crazy och chansa?

Gomorron!


Ännu en trevlig och rolig träff!

17 september 2021

Prognoserna för i onsdags hade tidigare i veckan utlovat fulväder mest hela dan.

Jodå. Bara så att. Så här såg det ut klockan halv ett.

Vi trotsade ovädret och gick ut i alla fall.

Det var fler än vi som var tuffa och trotsade ovädret. Just innan halv två var det ganska mycket folk på Playa del Cura, men dom flesta hade garderat sig med stora paraplyer.

Dadlarna är på väg att mogna nu och palmen gjorde sig rätt bra mot dom regntunga skyarna.

Efter en kort promenad in till stan så fick vi ändå några stänk på oss.

Fast dom stänken kom från vattenfallet.

Just vattenfallet/blå bänkarna är en ganska vanlig mötesplats när vi ska träffa folk och vi hade bestämt en dejt där klockan två i onsdags.

Här var dom:

Ooops! Dom ville tydligen inte vara med på bild?

Johodå! Det ville dom visst det, både Christer och Annica log stort. Det var bara kameran som var dum på förra bilden, för inte kan det väl ha varit fotografens fel?

Vi gick iväg till Aura som vi hade premiärbesökt bara några dagar innan. Men dom har ju många andra saker på menyn än det vi åt då.

Ama valde den goda fläskfilén med svampsås igen, men hon varierade sig ändå – bevis finns HÄR. Som ni såg ifall ni tryckte på länken så valde hon sallad till köttet förra gången, nu blev det pommes frites. Stooor skillnad. Som ni kan se så bröt Christer mot bloggregeln ”inte börja äta innan alla kort är tagna”. Annica klarade det bättre, kanske mest beroende på att hennes mat inte hade kommit fram på bordet ännu.

När vi ätit klart gick vi vidare till Jeremi’s. Då började det faktiskt småstänka lite från himlen så vi flyttade in under ett parasoll, men var glada ändå.

Det blåste himla mycket också så vi tog vårt pick och pack (dryck och snacks) och flyttade inomhus. Fortsatt glada var vi och hade väldans trevligt som alltid när vi ses.

När vi så småningom bröt upp och lämnade baren fick Ama se att dom hade ett eget vin. Coolt! Dom hade i alla fall en egen etikett på pavan, fast tittar man noga i nederkant på etiketten så står det ”Vino Tinto”. Rött vin? Jamen vi säger väl det då, det har nog med ”vett och etikett” att göra.

När vi hade kommit hem så kom det en mer rejäl skur…

… men då var det ju bara att fälla ut markisen igen.

Ja, det blev ännu en trevlig och rolig träff! Vi har det verkligen bra här i Torrevieja även om fulvädret drar in ibland.

Gomorron!


Ama var onekligen tuffare förr

16 september 2021

Häromdagen berättade Ama om när hon åkte fallskärm efter en båt på bröllopsresan 1987.

Nio år senare – i september 1996 – åkte vi till Australien för första gången.

När vi kom till Stora Barriärrevet åkte vi ut på en båttur. Det är väl nästan ett måste att göra det när man kommer dit?

Tuffa Ama hoppade i från båten med ett leende på läpparna samtidigt som hon gjorde tummen upp.

Leendet var kvar när hon plumsat i.

Svårt att fortsätta le med en snorkel i munnen, men ganska tufft att dyka ned under ytan istället för att bara ligga kvar och plaska ovanpå vattnet.

Väl nere under ytan…

… där öppnade sig en helt fantastisk värld!

Den bautastora fisken som hette Wally brukade komma förbi och titta på turisterna. Bilden är dålig, men på den tiden hade vi ingen ”riktig” undervattenskamera utan hade köpt en engångsvariant på Arlanda. Med tanke på det blev faktiskt en del av bilderna ganska hyfsade ändå.

Ama var tuff och klappade på Wally. Syns inte så bra, men det är Wally till vänster, Ama i mitten och nån okänd dykare till höger. Dykaren är nog den tuffaste på bilden, Ama har aldrig vågat sig på att dyka med tuber utan alltid nöjt sig med att snorkla.

Havet var lugnt, men såna saker kan man göra nånting åt ibland.

Så Ama ville testa på boom netting.

Återigen med ett leende på läpparna tog hon en plats ute på nätet.

Båten började köra iväg i sakta mak…

… sen gasade den på – rejält! – och då blev det långt ifrån lugnt. Man kan se hur Ama kämpar på för att hålla sig kvar längst bak på nätet.

Många släppte taget och det fanns en följebåt som plockade upp dom mesarna, men Ama höll i för kung och fosterland där längst bak. Hon klarade av att klamra sig fast hela turen, tufft om hon får säga det själv. Dom allra mesigaste mesarna var kvar på båten och nån av dom sa ”Tjejen med den röda baddräkten ser ut som hon håller på att drunkna”. Anders som stod bredvid sa inget om att det var hans envisa fru.

En sak stör fortfarande Ama med det äventyret. Hon hade en hårsnodd för att hålla ordning på håret och den åkte av när båten drog på. Det värsta var inte att hon blev av med snodden eller att hon bröt mot regeln att man inte får skräpa ned på Barriärrevet. Nej, det värsta är att hon än idag kan visualisera i sitt inre hur nån stackars delfin simmar omkring med snodden runt näbben och inte kan fånga nån fisk.

Med tanke på hårsnoddens försvinnande kan Ama också nämna att hon var väldigt glad att hon hade en baddräkt och inte en bikini på sig den gången.

Det var helt fantastiska upplevelser vid det otroligt vackra revet, men det är ändå bara att hålla med rubriken om att Ama onekligen var tuffare förr. Idag skulle hon nog ha nöjt sig med lite snorkling vid ytan och sen sitta i lugn och ro på båten.

Gomorron!


Trevliga träffar, god mat och två premiärer

15 september 2021

I fredags traskade vi iväg till Marie och Richard som hade bullat upp med snacks.

Vi skålade och konstaterade att det var väldigt trevligt att ses igen.

Sen gick vi vidare till restaurang Robbans där vi aldrig ätit tidigare, men vi hade läst och hört många goda vitsord om det stället. När vi kom dit sa dom att det tyvärr var fullbokat.

– Men det där bordet då? undrade vi och pekade.

– Det står ju i solen! sa den mycket trevliga servitrisen.

Vi satte oss där ändå för dels var det lite soldis och dessutom såg vi att solen snart skulle gömma sig bakom husen. Ett mycket bra val av bord som visade sig vara det bästa bordet enligt oss. Skugga efter 5 – 10 minuter och lätta vindar gjorde det väldigt skönt att sitta där. Att dom lätta vindarna friskade i emellanåt så att en av menyerna välte ett vinglas, tja, det är smällar man får ta. Lite otur att det var vin i glaset, men tur i oturen att det var vitt vin och att inte allt hann rinna ut. Tänk positivt!

Ama åt melon och skinka…

… Marie valde en pizza, grabbarna tog en varsin plankstek och vi blev alla glada och nöjda i Hackebackeskogen. Premiär för oss på Robbans alltså, men det är definitivt inte sista gången vi går till dit.

I söndags blev det ännu en premiär när vi tillsammans med Hedi och Marianna gick på restaurang Aura nere på stan. Visserligen har vi ätit på precis det stället tidigare, men då hette restaurangen Casa Juaní.

Hedi och Marianna delade på en skaldjurstallrik som dom var väldigt nöjda med.

Amas fläskfilé var en av dom godaste hon ätit på länge.

Vi äter hemma också ibland.

Johodå!

Speciellt när vädret inte är det roligaste.

Men bara för att man äter hemma behöver man inte nödvändigtvis laga maten själv. Vi beställde en take away från Svensken på hörnet och tog bilen för att hämta upp maten.

Sen kan man äta ute hemma också även om det är fulväder.

Det är bara att fälla ut markisen och sitta och lyssna på drippelidroppet mot markisväven. Rätt mysigt faktiskt.

Det var allt från Amas matblogg för denna gång, fast det lär komma mer framöver. Mat är verkligen en stor och viktig del av tillvaron, eller vad tycker ni?

Gomorron!


Högtflygande planer!

14 september 2021

Det hade vi på vår bröllopsresa i september 1987. Fast Ama har alltid varit smart och inväntade med flygturen till precis i slutet av resan. Ifall det skulle gå åt skogen så ville hon inte få hela bröllopsresan fördärvad.

Men nån enstaka dag innan hemresan gjorde vi slag i saken.

Här var Ama på väg att starta med en fallskärm från en strand på Bali.

Och hon kom upp i det blå.

Här var hon på väg ned mot stranden igen. Lägg märke till killen som stod med flaggorna. Han viftade med en röd eller en grön för att vägleda Ama i vilken av snörena i fallskärmen hon skulle dra i för att komma rätt.

På väg in för landning…

… och kolla bara! Ama lyckades träffa av stranden.

Sen var det Anders tur. Man kan se att han hade en röd och en grön handske för att kunna följa flaggviftningarna vid landningen. Dessutom hade han väldigt passande skor.

Där var han på väg att starta…

… och strax därefter var han på väg upp i luften.

Hans största problem var att inte tappa mellantåisarna som han hade på fötterna.

Men även han landade på ett säkert sätt och med båda skorna i behåll.

Det var tider det!

Nuförtiden finns det möjligheter att ha såna högtflygande planer här på Costa Blanca och även i Torrevieja sen ett antal år tillbaks.

Då startar man bekvämt från en båt och slipper få sand mellan tårna.

Man kan till och med flyga 2 – 3 stycken tillsammans och dela upplevelsen.

Kanske dags för oss att testa igen?

Eller nej…

Ama väljer att säga ”been there, done that” och stanna på land.

Har ni testat att åka fallskärm efter en båt och vad tyckte ni i såna fall om den upplevelsen?

Gomorron!


Variationer i vädret…

13 september 2021

… dom kan komma ganska snabbt.

På Anders morgonpromenad häromdagen var vädret tämligen obestämbart eftersom det var mörkt. Strax före sju var det ändå en del tappra som tagit sig ned på stranden. Lägg märke till att någon förmodligen bokat tre intilliggande rutor med hjälp av ett parasoll plus två stolar och sen gått hem och ätit frukost eller nåt. Ett oskick att paxa platser på det viset, fast nu är det långt ifrån lika många paxare i farten som det var under augusti.

På Amas morgonpromenad ut på terrassen klockan tio över åtta så såg det ut som om det kunde vara sandregn på gång. Sandfärgade moln gillas inte!

Tjugo minuter senare såg det ut att vara på väg att spricka upp…

… och vid halv elva var det bara fina, vita fluffmoln kvar.

Klockan tolv såg det ut som det oftast gör här i Torrevieja – en klarblå himmel.

Igår försov sig Anders en aning och kom inte ned till havet förrän klockan var tjugo över sju. Då syntes det bättre att det var en fin dag på gång när solen steg upp över horisonten.

Hursa? Ni ser inte solen?

Okej, Ama förstorar:

DÄR är den. Den ser dock ut att ha krympt? Konstigt… Ama trodde att solen snarare var på väg att svälla? Undrar om krympande-solen-fenomenet också kan skyllas på klimatkrisen alternativt coronan…

Just nu hotar vädersajterna med att det kan komma en skvätt regn lite senare nu på morgonen, vi får väl se hur det blir med det.

Det var allt från Amas väderblogg idag.

Gomorron!


Skyltsöndag – hjälpa

12 september 2021

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där temat för den kommande veckan är Hjälpa.

Det blir en salig blandning i vanlig ordning och Ama börjar med en återkoppling till gårdagens inlägg.

När vi bosatte oss permanent i Spanien för 15 år (och en dag) sen så var det mycket byråkratiskt som skulle ordnas. För flera av grejerna tog vi hjälp av denna gestoría (en sorts byråkrati-hjälpbyrå). Det kostar såklart en slant, men ibland är det skönt – och definitivt enklast – att köpa sig fri istället för att själva stångas med dom spanska myndigheterna. Att anlita just denna med det braiga namnet Botella (”flaska”) kändes tryggt.

På resor kan man få hjälp av skyltar för att göra rätt, fast dom här var förvirrande. Den vänstra sa att man skulle välja sida efter vilken biljettyp man hade medan den högra sa att det var platsnumret i planet som avgjorde vilken kö som gällde. Nåja. Vi kom ombord i alla fall.

Väl framme på resmålet kan man få bärhjälp till bagaget.

Fast först måste man hitta sina väskor. När man avslutar en kryssning kan man med hjälp av färgen på bagagetaggen få vägledning var väskorna (förmodligen) finns. Ama tycker sig se våra två röda där bland alla silvertaggade väskor.

På själva resmålet kan turistinformationerna vara till stor hjälp. Fast nuförtiden är det oftast nätet som gäller.

Letar man efter en restaurang är denna skylt väldigt vägledande och hjälpsam.

Har man parkerat här behöver man nog hjälp när man ska hämta sin bil.

Det finns många hjälporganisationer som stödjer utsatta människor i samhället.

Vi kan hjälpa naturen genom att sortera våra sopor. Dom gula tunnorna här i Spanien är bland annat för plast, konserv- och tomburkar. Underlig mix kan Ama tycka. Alla gula behållare är dock inte för sopsortering, även brevlådor är gula så det gäller att inte göra fel.

Dom där två tunnorna var glada och roligare än dom som vanligtvis står ute på gatorna.

Den här varianten gör kanske att man hajar att det är viktigt att hålla haven (och alla andra ställen) fria från plast. Vi måste hjälpas åt med det!

Om vi håller rent i naturen så ger den oss mycket tillbaks. Som till exempel den här växten som tydligen är ett universal-motgift och bör hjälpa mot det mesta.

Det är inte bara naturen vi kan hjälpa utan även djuren. Att adoptera en övergiven hund är ett exempel på det.

Fast ibland behöver vi hjälp mot djuren också. Om man till exempel har fått en krokodil i sin pool, en orm i toan eller en björn i förrådet så kan nog dom här hjälpa till.

Visst behöver vi alla en hjälpande hand emellanåt…

… och när man fått hjälp så får man inte glömma att säga tack.

Nu tackar Ama för sig och önskar er en fin söndag.

Gomorron!


Dagen som idag…

11 september 2021

… den elfte september. Det datumet är det många minnen förknippade till, flera otäcka men Ama väljer att fokusera på ett väldigt positivt minne för just denna dag.

Vi börjar lite tidigare, i början av september 2006:

Då hade vi plockat ihop våra käraste tillhörigheter i kartonger hemma i huset i Sollentuna.

Vi stuvade in så mycket vi bara kunde i vår bil som då var sprillans ny och den var en svensk AZA innan den konverterade och blev en spansk AMA.

Dom grejer som inte rymdes i vår bil men som vi inte ville skiljas ifrån fick en tillfällig bostad hemma hos Amas bror med familj. Som synes var vi väldigt rädda om den gamla fiolen som Anders morfar spelade på redan på 1920-talet. En ganska berest fiol, faktiskt.

När det allra mesta var packat så var inte Anders kontor särskilt ergonomiskt utformat.

Vi styrde kosan med en fullpackad bil ned till färjan i Göteborg.

Ser man på! En papperstidning minsann. Länge sen vi hade nån sån nu.

Hytten var väl inte i Princess Cruises-standard direkt, men vi sov gott under överfärden till Kiel.

Efter en natt på båten blev det tre nätter på campingar med lite spartansk matlagning.

När bilen var fullproppad med saker som vi absolut ville ha kvar (mest datorer om ni frågar Ama) så ville vi inte gärna lämna den ur sikte. Att sova bredvid den på campingar kändes säkert – om nån bröt sig in i den under natten så borde vi vakna kan man tycka.

Av samma anledning blev luncherna kulinariska höjdare av typ nudelsoppor på rastplatser med bilen precis intill.

Efter vår tre nätter-fyra dagars campingtur genom Europa så kom vi slutligen fram till målet:

Den elfte september 2006 körde vi in i vårt garage för att bosätta oss på heltid i den lägenhet som vi hade köpt på hösten 2002 och fått tillgång till i maj 2003. En sak vi inte hade tänkt på var att vi hade takboxen på biltaket när vi körde ned i garaget, som tur var så klarade den takhöjden, men det var som sagt var mer tur än skicklighet att det gick bra.

Sen var det ”bara” att stuva in grejerna från bilen i lägenheten…

… och vips hade Anders ett betydligt mer ergonomiskt kontor än det han hade lämnat i Sollentuna.

För vår del är alltså den elfte september ett bra datum att minnas. Dagen som idag är det alltså precis 15 år sen vi flyttade in i vår lägenhet i Torrevieja permanent och det är ingenting vi någonsin ångrat. Inte på en fläck!

Har ni några positiva minnen från just den här dagen?

Gomorron!


”Att gå över ån efter vatten”

10 september 2021

Det finns en trevlig restaurangkedja här där dom har god och prisvärd mat.

Alinghi. Jo, Ama vet att dom har ändrat stavningen till Alingui, men det struntar hon i utan fortsätter att använda den ursprungliga stavningen för ”Det är svårt att lära gamla hundar sitta”. (Oj, vad Ama verkar krydda med talesätt i det här inlägget…).

Stället på den ovanstående bilden ligger på gångavstånd nere i stan vid vattenfallet/blå bänkarna. Men varför göra det så lätt för sig?

Istället tog vi bilen och åkte iväg tillsammans med Sune och Marie. Ama vet inte för vilken gång i ordningen vi pratade så mycket så vi missade den rätta avfarten inåt land och detta trots att gps-tanten var med i telefonen. Gps-en hittade en alternativ väg och lotsade oss ut på landsbygden på nya, spännande vägar. Nya vägar för oss, alltså. Själva vägarna har nog funnits ett bra tag.

Vi kom fram till ett trevligt litet castillo, men det var inte för att besöka det som vi hade åkt iväg.

Målet låg dock precis intill:

Det Alinghi som ligger en liten bit utanför San Miguel.

Vi hade inte bokat och det var fullsatt inne i lokalen, men det fanns plats på uteserveringen vilket passade oss utmärkt. Det var precis samma meny och priser som inne i stan…

… och maten var lika god.

Med tanke på likheten på meny och priser så kanske rubriken har rätt i att det var som att gå över ån efter vatten…

… men det var mysiga omgivningar och att få miljöombyte är inte dumt emellanåt.

Jodå. Det är trevligt att göra små utflykter ibland.

Gomorron!