Lite från förra veckan på hemmaplan

14 juni 2021

Förra veckan var vi ute och reste i ett dygn, och bloggen fortsatte med det även efter att vi kommit hem på tisdagen.

Det hände lite på hemmaplan också under förra veckan efter hemkomsten och här kommer ett litet axplock av det.

Vädret var mestadels alldeles strålande.

Här fick man både ett glas vin/öl och en liten tapa för 1 euro. Helt överkomligt.

Det här kan vara en av dom mest hårresande parkeringarna Trafikpolis-Ama någonsin sett. Trodde först att det blivit nåt fel på bilen, men efter att tjejerna stått där en bra stund (och testat vindrutetorkarna både på fram- och bakrutan) så åkte dom obehindrat vidare efter ungefär en halvtimme. Dom hade haft alla dörrar – inklusive bagageluckan – öppna och från bagaget plockade dom bland annat ut en skateboard och ett parasoll. Mycket märkligt.

Sommaren tycks ha anlänt. Trillingblomman blommade fantastiskt fint, men resten av ”trädgården” såg ut att behöva lite mer kärlek.

Ahlinghi… En väldigt populär restaurang nere vid vattenfallet, men var fanns alla turister? Vi har aldrig sett det stället tvärtomt vid lunchtid.

Aha! Där var dom ju. Nere på stranden.

Det där med att ruta in stränderna och hålla avstånd tycks vara ett minne blott.

Det gör att vi längtar ännu mer efter vaccindos nummer 2. Hittade en spruta i en affär nere på paseon, fast det visade sig vara en penna.

Jodå, vi tyckte att sommaren hade kommit…

… men sen kom hösten väldans snabbt.

Det kan nog vara den kortaste sommaren i Amaminne!

Gomorron!


Skyltsöndag – förbättra

13 juni 2021

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där temat för den kommande veckan är Förbättra.

Den här veckan är bildarkivet inte inblandat alls utan alla bilder är (relativt) färska.

Det blev en klar förbättring här hemma efter att vi hade köpt och installerat ett myggnät i badrumsfönstret. Inte en endaste liten mygga har stört nattsömnen och vi har inte heller behövt klappa ihjäl några i lägenheten under dagarna. Fast det ska väl erkännas – för myggen blev det snarare en försämring. Restaurangen stängd, liksom.

Har man besvär med andra oönskade gäster kan nog dom här hjälpa till att förbättra läget.

På senaste tiden har vädret förbättrats rejält. Skönt! Fast nu börjar det bli lite väl varmt… Alltid finns det nåt man kan gnälla över.

Vattenverket har varit i full gång med att förbättra avloppsnätet i stan, både här…

… och där.

Vägarna har förbättrats även dom. Att dom dessutom har tagit bort bumpen på det övergångsställe man kan skymta på bortre sidan av rondellen, det ser Anders som en bonusförbättring.

Att restaurera vid dammen ger en förbättring såklart, fast Ama tycker att man kanske borde förbättra skylten också. Det syns knappt vad det står på den.

Att man inte får smälla fyrverkerier ser nog många djur som en förbättring, även om dom kanske inte förstår skylten.

Apropå förståelser av skyltar:

Ama ser det som en stor förbättring att förse skyltar med blindskrift, det ger möjlighet för synskadade att ta del av informationen.

I Villajoyosa pågick det en hel det förbättringar. Både utomhus…

… och inomhus. Så bra att man tar hand om och bevarar dom fina, färgglada husen!

Till sist:

Visst blir det en klar förbättring när man snyggar till soptunnorna på ett trevligt sätt?

Det var allt för denna gång – ha en skön söndag!

Gomorron!


Veckans resa – etapp 3

12 juni 2021

Vi åkte tillsammans med Annica och Christer på en liten resa nu i veckan.

Först besökte vi fördämningen av floden Amadorio , därefter åkte vi till Villajoyosa vilket Ama har berättat om HÄR och HÄR.

Efter en övernattning i den färgglada stan så åkte vi vidare igen.

Vi hamnade i naturparken Las Salinas de Santa Pola, och gick iväg på den fina spången som började vid parkeringen,

Det var verkligen en väl tillrättalagd gångväg. Lägg gärna märke till att Ama ligger i täten!

Dom hyllade Ama med en skylt. Fast egentligen verkade det vara nån sorts mås som man skulle hylla.

Det fanns fågelskådarställen där man kunde sitta och tjuvkika.

Vi såg massor av flamingos!

Men dom var rätt trista. Stod med huvudena under vattnet mest hela tiden.

Fast ibland var dom ändå tvungna att hämta andan.

Vi gick vidare.

Christer hittade en genväg! Kändes som det var fullt av ormar där.

Annica och Ama traskade på. Vi var inte rädda…

… nejdå, inte alls. Kändes huur säkert och lättframkomligt som helst.

Vi lyckades skrämma upp en hare (kanin?) ur nåt skrymsle. Anders såg den, Annica hörde den och Ama hörde Annicas vrål. Kolla på bilden vilken hårresande upplevelse det blev!

Kolla även hur ”smidigt” Ama tog sig tillbaks mot bilen.

Sen tog vi bilen en kort bit ned till stranden.

Där var någon mer nyfiken än oss andra…

… och vi fick alla lite förfriskningar innan vi åkte hemåt igen.

Tänk så mycket man kan hinna med på ett drygt dygn. Så mycket kul och trevligt!

Gomorron!


Veckans resa – Villajoyosa del 2

11 juni 2021

Förra inlägget slutade med att vi minglade med lokalbefolkningen och sen gav vi oss ned mot strandpromenaden.

Här hade vi kommit ned dit.

En väldigt trevlig och bred strandpromenad. På ena sidan dom vackra, färgglada husen igen och på andra sidan en bred och väldigt sandig sandstrand.

På den icke-sandiga sidan av strandpromenaden hittade vi tillbaks till en väldans trevlig och prisvärd restaurang som vi har besökt förut. Chokladglassen som finns bland desserterna är ”to die for”. Fast här åt vi förrätterna som vi valt från dagens meny.

Efter maten vandrade vi vidare utefter strandpromenaden och såg hur fiskebåtarna kom in till hamnen förföljda av ett stort gäng med måsar. Gissar att fiskarna (dom som fiskade, alltså) rensade fisken innan dom kom in till land.

Vi stannade till och ordnade så att vätskebalansen hölls på rätt nivå.

Ama tycker att det är lite tragiskt att se hur gamla hus har blivit rivna. Spåren visar att det är nån som har lagt ned sin själ i att göra det fint och sen – POFF! – bara borta.

Det är väldigt backigt i Villajoyosa. Bakom den där fina murkanten fanns det en trapp som skulle ta oss upp till den övre delen igen. Jättefint gjort – men OJ vad jobbigt!

Fast dom är både smarta och hjälpsamma i den där stan!

Kolla bara:

Rullband från stranden upp mot stan! Hur snällt är inte det på en skala? Såna borde finnas i varenda liten backe överallt.

Det fanns oerhört många regler att förhålla sig till ifall man åkte där. Men det var bara en av oss som bröt mot en endaste liten regel. (Tips, kolla vilken sorts skor som Annica hade på sig på förra bilden. Tänk ”förbud nummer ett”).

Hemma på hotellet igen spelade vi det roliga spelet ”när då då” som Ama vann i häromsistens. Hur det gick denna gången? Det minns faktiskt inte Ama, det hade varit en väldigt hektisk och ansträngande dag… Fast en väldigt rolig sådan!

Morronen efter fick vi frukost på en bar som låg nära hotellet och ingick i priset för boendet (50 euro/rum). Den satt bra!

Sen checkade vi ut och vinkade adjö till hotellet.

Bagaget packades in i bilen igen och vi gav oss iväg mot etapp 3 på resan.

Jodå. Det kommer ännu en fortsättning.

Gomorron!


Veckans resa – Villajoyosa del 1

10 juni 2021

Sista bilden i förra inlägget visade en utsikt över en stad ute vid vattnet.

Dit skulle vi åka och vi hamnade här:

I Villajoyosa, eller La Vila joiosa som den heter på Valencianska och enligt vad Ama erfar så vill dom att det ska vara det officiella namnet. Vi har dock svårt att lära oss nytt, så stan lär fortsätta heta Villajoyosa för vår del, det är det ”riksspanska” namnet.

Vi checkade in på hotellet och fick rum som låg hyfsat nära varann.

Ute på vår terrass väntade en belöning för en väl utförd promenad tidigare på dagen vid dammen Amadoria. Hmm… Det ser ut som att någon hade börjat ledsna på att ha en bloggkamera framför sig heeela tiden.

När belöningen var slut så gav vi oss ut på stan.

Husen som hängde över den tämligen uttorkade flodfåran var läckra, men stöttorna som håller upp dom verkade vara i klenaste laget. Fast husen har hängt där i många år nu, så stöttorna är nog ganska stabila ändå.

Stan är känd för sina fina och färgglada hus. Det där gröna var väldigt iögonfallande.

Många varierande färger fanns det. (En del var gråmålade vilket var rätt trist med tanke på dom omgivande kåkarna, men vi kom överens om att grått faktiskt också är en färg).

Det kryllade av mysiga gränder.

Vi kunde konstatera att invånarna tydligen hade tvättdag på måndagar. En hel del använde sina små balkonger för att torka tvätten…

… medan andra hade sin cykelparkering där.

Man kan inte se sig mätt på alla roliga och varierande hus när man är i Villajoyosa.

Polishuset såg ut att vara stängt, fast å andra sidan såg arresten bredvid ut att vara ganska lätt att smita ut från så det gick nog ingen nöd på fångarna ändå – ett gallerdraperi är inte särskilt svårforcerat.

Ama hör hur ni tänker nu… Var var alla andra? Fanns det inte en enda levande själ i stan?

Johodå, det gjorde det visst!

Här morsade vi på en från lokalbefolkningen.

Sen fortsatte vi ned till strandpromenaden, men mer om det nån annan gång.

Fortsättning följer…

Gomorron!


Veckans resa – etapp 1

09 juni 2021

Vi hade – till Rulles stora förtret – packat in den ”nya” röda resväskan i bagaget för att ta en övernattningstur för första gången i år och för första gången någonsin för den väskan.

Ama undrade varför hon hade varit så anti mot att ha surfplattan som GPS? Den var ju superbra bara man valde rätt sida att titta på!

Vi åkte och hämtade upp Annica och Christer. Två av oss matchade varandra väldigt bra.

Turen gick norrut på motorvägen ett tag.

Efter att även ha kört på mindre vägar så kom vi fram till en stor damm.

Anledningen till att dammen fanns där var fördämningen ”Preso de Amadorio”. Vackra omgivningar och en vacker inledning av namnet också.

Förgrunden gick inte av för hackor den heller.

Det fanns en tunnel för att komma ut på själva dammen. Skylten kändes liiite oroväckande.

Vi fick tunnelseende ett tag.

Inne i tunneln fanns ett konstverk som vi inte förstod innebörden av, men det var rätt läckert målat ändå.

Väl ute ur tunneln hade Ama hamnat på efterkälken. Så blir det ofta när allt ska dokumenteras så noga. Kan bero på att hon är synnerligen långsam också. Förmodligen är det en kombi av båda dom grejerna.

Vi traskade uppe på dammen bort mot nästa tunnel på andra sidan. Den tunneln var längre än den första.

Som tur var fanns det gluggar med ljusinsläpp så vi slapp vandra i mörker. Bedårande utsikt, men ”konstverken” här var mer av klotterkaraktär.

När vi kom ut ur den andra tunneln flög Anders självklart genast upp på en kant…

… och fotade dom två stora dammluckorna som inte var i drift. Inte när vi var där i alla fall.

Efter en skön promenad på tämligen platta marker vandrade vi tillbaks mot bilen.

I fjärran ute vid havet kunde vi se vårt nästa mål på trippen.

Stay tuned! Ja, ifall ni vill följa med dit vill säga.

Gomorron!


Starten på resan

08 juni 2021

Den började som vanligt.

Anders stoppade in resväskan i bagageluckan. Fast en helt vanlig start var det inte trots allt, för det var inte den vanliga resväskan som åkte in i skuffen utan den nya.

Den gamla trotjänaren stod kvar på hyllan i garaget och det var nån som inte var så jättenöjd över det.

Rulle som bidat sin tid i sitt sommarstall hade gärna följt med, men man kan faktiskt inte få allt här i livet.

Fast nu ska vi strax få frukost och det är inte det sämsta.

Gomorron!


Det gäller att få ordning på nätet

07 juni 2021

Det kanske inte är mygginvasion här direkt, men redan en mygga som inar runt skallen på natten är irriterande nog. Vi har utfärdat krig mot dom eländiga små flygfäna, en del mygg smackar vi ihjäl med flugsmällaren medan andra fångas av dom myggsplattare vi har. En död mygga är en bra mygga! Två är dubbelt så bra.

Just den där blåa myggdräparen sitter i vårt badrum, den är inringad på den nedanstående bilden:

En ganska märklig placering av ett eluttag, men Ama tror att det kanske är tänkt att ansluta en handdukstork eller nån annan värmekälla där?

Fönstret i badrummet står på glänt året om och vi misstänker starkt att myggen tar sig in den vägen. Anders tog mått på fönstret och när vi ändå var på Zenia Boulevard för lucköppning på MediaMarkt så passade vi på att gå på Leroy Merlin också för att sondera terrängen när det gällde myggnät.

Det här var kanske i grövsta laget?

Här hittade vi ett färdigmonterat som såg ut att passa bra, men det visade sig vara preciiis för litet. Att lämna glipor där myggen kan smita in är ingen bra idé.

Nej, vi fick satsa på flexibilitet, vilket föranledde en hel del pyssel och knåp när vi kom hem.

Anders inledde i vanlig ordning med att läsa instruktionsboken noga. I det här fallet bestod den av pedagogiska bilder på utsidan av kartongen, fast frågar ni Ama så var den lika tråkig ändå.

Inledningsvis skulle själva ramen sågas till dom rätta måtten. Sågen på bilden funkade inte så bra i plasten.

Tur då att vi inte är slit och släng-typer. Den där laserkniven som inhandlades i Rio de Janeiro 1989 funkade utmärkt. (Ja, vi handlar konstiga souvenirer ibland. Anders köpte exempelvis en avbitartång med sig hem från Ecuador 1992).

Anders visar stolt upp den ram som han lyckades knåpa ihop…

… och den passade helt perfekt i fönstret!

Ama då? Gjorde hon ingenting alls utöver att dokumentera?

Johodå! Det gjorde hon visst!

Här såg hon till att myggnätet hölls spänt. En nog så spännande uppgift!

Anders tryckte fast magnetremsor i ramen…

… och klippte sen bort överskottsnätet.

Sen fick vi med gemensamma krafter fast myggskärmen i fönstret.

En fiffig konstruktion! Magneterna gör att man kan ta loss nätet från fönstret. Himla bra, för när det exempelvis sandregnar så blir det lätt att rengöra.

Som rubriken säger – det gäller att få ordning på nätet – och det fick vi. Hoppas nu att myggskrällena håller sig borta!

Idag ska vi testa ett annat nät:

Nämligen vägnätet. Vår nya röda resväska ska få åka på en premiärtur. Eller ny och ny… Vi köpte den i slutet av december 2020. Så här länge i sträck har vi inte varit i Torrevieja utan avbrott för nån lång eller kort tur med övernattning. Inte en enda hotellcampingtur har det blivit sen vi sov över i Elda den 17:e december ifjol.

Men nu är det dags igen. Weehooo!!!

Gomorron!


Skyltsöndag – gunga

06 juni 2021

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där temat för den kommande veckan är Gunga.

Den här veckan kommer bilderna uteslutande från bildarkivet, Ama har stått rätt stadigt på marken under veckan som gått och inte gungat särskilt mycket.

Det första Ama kom att tänka på var hur himla trevligt det är att gunga ute på havet när man kryssar.

Gungar det rejält så får man till och med en automatisk vågmaskin i poolen.

Hittar man en gunghjort så kan man gunga tillsammans på den.

Man kan även gunga tillsammans fast separat ifall man bara hittar dom rätta gungstolarna.

Det går också utmärkt att gunga i lugn och ro helt för sig själv som Ama gjorde här i Lugo.

Men Ama kan vara mer wild & crazy än så:

Här åkte Ama en slänggunga som fanns på 109:onde våningen utanför ett torn i Las Vegas, hon sitter där längst till höger i bild. Lite mer vågat än gungan i Lugo, eller vad säger ni? (Det finns en himla massa skyltar där nedanför på the strip, fast dom syns inte så tydligt på bilden).

Slutligen går Ama tillbaks till barndomens Byske.

♫ ♫♪♪ Gunga i en hammock, gungeligung, gungeligung ♫ ♫♪♪ (Här syns ingen skylt i bild, men Ama skyltar i alla fall med att hon nog blev präglad på rött redan i unga år).

Den här bilden från barndomen med alla ungar på gungbrädan är en favorit hos Ama (som sitter tvåa från vänster). Vilken barndomsidyll! Fast Ama gillade inte gungbrädan så värst mycket den gången när hon ramlade ned från den och slog ut en framtand. Mamma lyckades dock trycka fast den så den satt stadigt när vi kom till tandläkaren och sen ramlade den ut när det var dags på riktigt.

Det var allt för denna gång. Lite lyckades Ama begränsa sig trots allt.

Ha nu en riktigt härlig nationaldag i Sverige! Ja, även ni svenskar som befinner er utanför Sverige kan ju passa på att fira den såklart.

Gomorron!


Vissa saker kan man tydligen inte få för många av…

05 juni 2021

I torsdags åkte vi ännu en gång iväg till Zenia Boulevard, vi verkar ha klippkort där nuförtiden.

Den här gången blev Ama alldeles förvirrad när Anders valde en annan ingång till garaget än den vi brukar ta. Han parkerade dessutom på en helt annan färg än den vanliga, i en helt annan del av garaget. Vi parkerar oftast på den gröna delen vid uppgången till Leroy Merlin, den här gången blev det på lila vid… vid… vid… Ja, vad ligger ovanför den lila delen av garaget? Vojne, vojne… Vi skulle aldrig hitta tillbaks till bilen i det bautastora garaget!

Men Ama är en smart kvinna!

Hon tog ett foto av ledtråden på pelaren. Vi stod alltså vid lila-H7, nu skulle det bli plättlätt att hitta tillbaks till bilen. Fiffigt va?

Vad var då målet denna gång?

Ja, gissa…

MediaMarkt såklart.

Där blev det lucköppning igen och Anders var jätteglad även om det inte syntes så bra där bakom masken.

När vi sen orienterade oss tillbaks mot lila-H7 i garaget fick vi syn på detta:

Platser nära uppgången till MediaMarkt som var reserverade för deras kunder som handlat online.

– Här kan vi stå nästa gång! utbrast Anders.

Det uttalandet gjorde Ama en anings oroad. ”Nästa gång”, liksom…

Vi körde därifrån och hamnade i ett annat garage där vi inte har stått så många gånger, nämligen det på Habaneras köpcentrum. Vi parkerar så gott som alltid utomhus på Carrefours stora parkering, eller så promenerar vi till Habaneras om det inte är några stora grejer vi ska ha.

Även här blev det lucköppning. Anders hade beställt grejer från Amazon och dom har flera såna ”lucköppningsställen” för leveranser i Torrevieja, bland annat i garaget just utanför Leroy (fd Akí) på Habaneras. En bra grej var att man kunde visa streckkoden som kommit via mejl för apparaten så man slapp peta på knapparna. Bra så!

Det var första gången som Anders hade beställt från Amazon och dom var föredömligt snabba! Redan inom ett dygn kom mejlet som meddelade att grejerna fanns att hämta i det där skåpet. MediaMarkt brukar ta längre tid på sig.

Vad blev då ”bytet”?

Jo, detta. Tre stycken routrar till Anders. Ama blev inte heller lottlös för hon fick (ännu en) klubba och en hyperventileringspåse av MediaMarkt. Amazon var mer gnidna och skickade inte med några bonusar till Ama. Å andra sidan har dom en väldigt snygg inledning på sitt namn.

Ni kanske minns rubriken: ”Vissa saker kan man tydligen inte få för många av…”. Till dom sakerna hör helt klart ”routrar” enligt Anders. Han har (minst) tre till reserver i garaget.

Ama har svårt att förstå att man behöver så många och när Anders har tjatat hål i huvudet på henne om skillnaderna mellan dom olika varianterna så förstår hon ännu mindre och stänger av öronen.

Hur är det med er? Har ni samlingar med vissa saker som ni tycker man inte kan få för många av?

Gomorron!