Gårdagens utflykt

17 april 2021

Det började som så ofta med detta:

Vi tog hissen ned till garaget. Ojsan… Det ser nästan ut som om Ama hade fått två Stalkers på halsen?

Väl nere i garaget stuvades fikapåsen in i bagageluckan.

Plattan ställdes in på målet…

… och vi styrde kosan söderut.

När vi stannade till för att undersöka ett konstigt ljud i bagageluckan tyckte Ama att det var märkligt att dom hade en boskapsväg över den stora vägen med hinder mellan körbanorna. Ljudet i bagageluckan var nog inbillning, för fikapåsen låg precis som den blivit nedpackad.

Vi körde vidare och passerade en allé som var beskuren helt enligt Anders principer – allt grönt ska väck.

Det var lite svårt att förstå åt vilket håll som dom tyckte att man skulle köra i den där rondellen.

Vi kom ut på landet.

Där fanns det också lite bebyggelse.

Fast den tog slut rätt snart.

Nu närmade vi oss målet. Undrar just om vi valde naturområdet ”Torra floden” eller ”Tusen Palmer”?

Tja, därom förtäljer inte detta inlägg. Spännande fortsättning följer nån gång framöver.

Gomorron!


Idag blir det andra bullar av!

16 april 2021

Vi börjar med en liten återblick till svunna tider:

December 1975. En 15-årig Ama äter en bulle som kompisen Thomas räcker fram på sitt 15-årskalas, förmodligen är det nån av hans föräldrar som har tagit bilden. Gulligt av Thomas att skicka över såna roliga minnen.

Men idag blir det andra bullar av!

”Bullarna” i fikapåsen är utbytta till ”rundebröd” med ost, samt magdalenas och Pollysar.

Påsen hänger på dörren och är redo för avfärd, precis som Anders och Ama. Vi är redo för avfärd alltså, vi hänger inte på dörren.

Jäpp, det blir ännu en liten utflykt idag. Efter gårdagens ihärdiga regnande skiner solen igen och det ska bli kul att se nya omgivningar.

Gomorron!


Aprilväder…

15 april 2021

… det har vi även här i Torrevieja.

Ibland är det svårt att avgöra om det kommer att bli sol eller regn.

Kommer det regn ser stränderna ofta ut på det här viset, fast det där var i november ifjol.

Det här är en färskare bild från från i tisdags. Dom har fullt upp med att reparera stränderna här så snart det har kommit lite – eller mycket – regn.

Men vi är i alla fall glada att det inte ser ut såhär:

Åååhej!

Åååhå!

Häpp! Se bara hur nöjda och glada Anders och Amas storebror ser ut efter ett lyckat lappkast i Stöten 1988.

Jodå, vi är i alla fall glada att slippa snön.

Fast idag ser inte prognosen särskilt bra ut. Det regnar redan nu och det ser ut som det kommer att fortsätta hela dan. Typiskt också när tapasrejset drar igång här i Torrevieja just denna dag…

Men vi har två långhelger på oss, så det kommer nog att ordna sig ändå.

Gomorron!


Stick!

14 april 2021

Igår åkte vi hit:

Till den stora byggnaden som ligger bakom Carrefour.

Förr om åren kallades den för ”Russindiskot” eftersom det hölls danskvällar för seniorer där. Såvitt Ama vet så har dom danskvällarna upphört och det var långt innan Coronans inträde i allas våra liv.

Nu är det – enligt Google – ett kulturcenter, men vi har nog aldrig sett nån aktivitet överhuvudtaget dom gånger vi har passerat på senare år.

Igår skulle Anders gå in där. Dock varken för att dansa eller vara kulturell. Nejdå. Ni ser vad som står på skylten där va?

Okej, Ama zoomar:

Vaccination – ingång.

Väl där inne hade det gått vansinnigt snabbt meddelade Anders. Inskrivning, id-koll och vaccination hade genomförts på ungefär en minut. Sen skulle han sitta ner och ta det lugnt i 15 minuter innan han fick lämna byggnaden genom den utgång där Ama stod och väntade.

Hela vaccinationsprocessen gick som på löpande band. Anders passade på att ta en selfie till bloggen. En fördel med munskydd är att man slipper blurra alla ansikten.

Efter en sisådär 16 minuter var han ute igen, 10 minuter före den vaccinationstid som han hade fått i sms-et med kallelsen. Allt gick så vansinnigt snabbt så Anders är inte säker på vilket vaccin han faktiskt fått, men i kallelsen stod det ”AstraZeneca” så det var säkerligen det han fick. Nu hoppas vi att ryktena om AstraZenecas vaccin är betydligt överdrivna och hittills mår han i alla fall bra.

Ja, nu har Anders fått sitt första stick. Ama som är så fasligt ung får nog vänta ett tag till innan det blir dags.

Gomorron!


Ordning och oreda

13 april 2021

Ordning…

… och oreda.

Första bilden är från Anders sängbord, där finns bara en instruktionsbok till väckarklockan som lyser i taket. Andra bilden är från Amas sängbord, där finns… … … lite av varje kan man säga. Knappt att lådan går att stänga…

Men det var lätt åtgärdat!

Kolla bara:

Voilà! Nu finns bara det nödvändigaste där. Busstidtabellen. Även om vi inte åker buss särskilt ofta (nästintill aldrig nuförtiden) så är den bra att ha till hands. Snyggt jobbat Ama!

Frågan är bara…

… var ska hon göra av alla dom andra grejerna som fanns i sängbordslådan?

Ama hittade den perfekta lösningen:

Se där! Oordningen är återställd.

En väldigt kreativ lösning, eller vad tycker ni?

Gomorron!


Att vilja eller inte vilja – det är frågan

12 april 2021

Det finns vissa saker som Ama inte vill göra. Tre exempel:

  • Köra en sån där bautabil inne i stan. Ingen annanstans heller för den delen.
  • Klättra upp till borgen uppe på toppen.
  • Lyssna på porom-pom-pom-mannen. Speciellt inte nu när han blivit försedd med en högtalare, en utökad repertoar och dessutom en ”dansös”.

Men det finns många saker som Ama verkligen gärna vill göra. Tre exempel:

  • Frossa i löjrom.
  • Äta en god räkmacka med ”extra allt” ute på terrassen.
  • Käka i glada vänners lag ute i solen på stan, som här med Hedi och Marianna på 100 Montaditos igår. Hur härligt och trevligt som helst!

Hmm… Det verkar som om det Ama verkligen gärna vill göra är ganska matrelaterat. Så här i reserestriktionernas tidevarv har mingel utomhus och mat varit det allra bästa.

Gomorron!


Skyltsöndag – tappa

11 april 2021

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där temat för den kommande veckan är Tappa.

Alla bilder utom den sista kommer från skyltarkivet.

När långtradare kör uppför backar tappar dom ofta farten.

I utförsbackarna kan farten istället bli för hög, bromsarna kan sluta fungera och chaffisarna tappar kontrollen över fordonet. Då är det bra att det finns såna där ”nödutgångar” för runaway trucks.

Den här bussen tycks ha tappat alla hjulen? Fast det är kanske nåt annat slags färdmedel, nån spårvagn eller så.

Snacka om att folk tappar omdömet emellanåt. Hur kan man komma på idén att vandalisera en helikopter inne på ett polismuseum?

Stoppskylten har tappat balansen.

Nu kommer en drös med andra skyltbilder som har med tappad balans att göra:

Inte kul att tappa balansen där.

Inte här heller, med det slutar ju bara med ett magplask vilket inte är lika farligt. Åtminstone ganska ofarligt ifall man är simkunnig.

Här blir det ryggplask istället. Eller möjligen ”bomben”.

Skylten informerar om att det är farligt att gå nära kanten för man kan tappa balansen och falla ned. Tänk ändå om Ama kunde få Anders att förstå det faktumet.

Man kan även tappa balansen när man sitter…

… eller när det är snö och halt. Ingen större risk för det när den där bilden togs.

På byggarbetsplatser finns det många grejer man kan halka och/eller snubbla på.

Även i vår vardagliga tillvaro finns det grejer som kan få en att tappa balansen. Hmm… Här Det är kanske både det hala golvet och sortimentet på hyllorna som kan orsaka platt fall i det här fallet.

Men det finns trevligare saker på temaordet ”tappa” än att tappa balansen.

Som här:

Det kanske ser ut som öltappar, men det kom kaffe ur dom där tapparna. Båda grejerna går bra om ni frågar Ama.

Slutligen kommer den enda veckofärska bilden i inlägget och det är Amas absoluta favorit när det kommer till ”tappa”:

Tappas! Okej, det heter väl ”tapas” då, men lite felstavningar får man räkna med när tolkningen är fri.

Likaså bra att sluta nu innan Ama tappar det helt.

Gomorron!


Vad hände med Alinghi?

10 april 2021

Gårdagens inlägg slutade för ovanlighetens skull med en klipphängare.

Vad skulle hända med Alinghi? (Arkivbild från gårdagens inlägg).

Dagen efter gick vi förbi igen och kunde konstatera vad dom hade hållit på med:

Dom hade bara uppdaterat skylten en aning, men skillnaden var verkligen marginell. Jämför man med den första bilden så kan man se att det just ovanför stegen har tillkommit ett ”CENTRO” på den nya skylten. Det finns åtminstone två andra restauranger i kedjan, en i Los Balcones och en i San Miguel, undrar om dom också har kostat på sig skyltuppdateringar där? Ama kan tycka att det är en märklig sak att satsa på nu när tiderna har varit så kärva för restaurangerna.

Den dagen hade vi stämt träff med Jörgen, Patrik

Susan och Ami.

Vi satt skönt i solen vid två bord eftersom man max får sitta fyra vid samma bord. Vi hade delat upp oss i ett tjej- och ett killbord. Lugnast så för alla parter.

Ami tittade lite oroligt uppåt.

Det gjorde även Susan.

Varför då? Jo, skabbduvan som alltid håller till vid El Muelle satt i en perfekt skottlinje uppe på en takkant. Vi klarade oss som tur var undan utan att bli träffade.

Ami hade pratat om att vi var på ”gamla El Muelle” och Ama hade trott att det var för att den El Muelle som finns på paseon är nyare. Fast Ami hävdade att El Muelle där vi satt vid vattenfallet hade bytt namn.

– Nähä, sa Ama, det har den väl inte gjort?

Sen gick hon för att kolla.

Jomenvisst hade den bytt namn! Den heter nu Joaquín Chapaprieta 1, vilket är detsamma som gatuadressen där restaurangen ligger.

Ama gillar inte när dom byter namn på det där viset. El Muelle (som är mycket lättare att uttala) kommer den att få fortsätta heta i Amas värld, möjligen med förnamnet ”gamla”.

Som ni kanske märkt så har Ama skrivit ”Alinghi” istället för ”Alingui” som det står på dom översta skyltarna. Den restaurangen stavade sitt namn på Ama-vis i början, men har sen många år ändrat stavningen. Det kan tänkas att Ama är en bakåtsträvare som inte gillar nymodigheter och förändringar.

Gomorron!


Vardagen i Torrevieja

09 april 2021

Ja, den är tillbaks efter påskhelgen som var ovanligt lugn av nån outgrundlig anledning.

Strandlivet fortsätter utan trängsel, fast utan vår medverkan. Inte för att vi brukar trängas på stranden, det är snarare så att vi väljer att gå uppe på paseon för att slippa få sand mellan tårna.

Vissa är tuffa och badar…

… andra har högt flygande planer…

… medan somliga satsar på att göra ett klipp. Det var över ett år sen vi var till nån riktig frisör, men å andra sidan har vi sparat mängder med pengar på att klippa till varandra. Ekonomipriset hägrar…

Vädret här i Torrevieja har också varit något av ett ”aprilväder”. ”In i dimman” har fått något av ett nytt ansikte.

Ibland har verkligen vädret haft svårt att bestämma sig – sol eller molnigt?

Sen har vi träffat en massa trevliga människor också.

Som här:

Marianna och Hedi. Vid bordet bakom kan vi skymta…

Patrik och Isabel med barnen Tindra och Liam. Tjejerna är före detta jobbarkompisar till Anders. Ja, Marianna och Isabel då. Tindra är lite för ung för att vara en ex-kollega till Anders. Att vi satt vid två bord beror på restriktionerna – max 4 vid varje bord.

Vi hade en väldigt trevlig lunch på Alinghi – sååå kul att ses!

Men oj… Vad hände här? Dom höll på att spika för restaurangens namn med helröda skivor… Är dom månne på gång att byta namn och ägare?

Ooops! Det blev visst en klipphängare igen…

Gomorron!


Mer från påsken

08 april 2021

Påskafton:

Så här såg det ut på påskafton vid Playa del Cura. Lite mer folk än en vanlig lördag hittills i år, men den befarade massinvasionen av påskfirande spanjorer uteblev.

Man kan ju jämföra:

Påskafton 2017. Liiite fler människor på stranden och det trots att vädret inte var så jättebra den dagen.

Playa del Cura från andra hållet i år…

… jämfört med påskafton 2017.

Nog är det andra tider nu alltid. Bland annat har det tillkommit en omtvistad regel om att munskydd är obligatoriskt även när man solar på stranden.

Det kan bli lustiga solbrännor i år… Fast dom flesta struntar i munskydden när dom solar och det verkar inte vara nån som reagerar på det.

Det solande paret tog av sig munskydden så snart badvakterna hade passerat. Nu tror inte Ama att det hör till livräddarnas uppgift att bevaka hur folk sköter sig när det kommer till munskydd, dessutom har Valenciaregionen protesterat mot regeln, så vad som verkligen gäller på stranden har Ama ingen aning om. Spelar ingen roll för oss som ändå aldrig är nere på playan.

Påskdagen:

Ama tycker det är märkligt att man ska behöva sätta upp parkeringsförbudskyltar som gäller för vissa dagar på vissa ställen. Ja, dom här står ju i ett gathörn där det dessutom är ett spärrområde. Där borde man väl aldrig få parkera? Tydligen ska nån busslinje dras om temporärt och om det står parkerade bilar där kommer dom inte förbi i den korsningen.

Men ändå… Ska det verkligen behövas?

Svar: Ja! Spanjorer parkerar verkligen var och hur som helst.

Att dubbelparkera mitt i ett körfält är inga som helst problem, fast då ska man helst sätta igång varningsblinkersen.

Annandag påsk:

Då hittade Ama en parkering som hon verkligen tyckte om!

Då parkerade vi oss nämligen tillsammans med Susan och Jörgen på Svensken på hörnet där vi åt en supergod trerätters lunch och hade det hur trevligt som helst.

Att vi sen fick med oss Jörgens supergoda biskvier hem blev liksom pricken över i-et.

Ja det var lite blandat bandat fotat från påsken som passerat. Nu är vardagen här igen och den är inte så dum den heller.

Gomorron!