Statyer i Madrid

23 februari 2019

 

Såna fanns det mängder av.

Mängder!

1

Allt från dom klassiska i parkerna. Ja, då menar Ama den där vita, högre där på bilden. Den röda ser man mer sällan. Om man inte tittar in på Ama-bloggen vill säga.

Nu tappade Ama tråden lite…

Få se nu. Jo, det fanns mängder av statyer. Allt från dom klassiska i parkerna till…

2

… dom klassiska på torgen och på taken. Och även dom gamla Disney-klassikerna som var lite mer rörliga av sig. För att vara statyer, alltså.

3

Det fanns huvudlösa statyer…

4

… och det fanns kroppslösa statyer.

5

Det fanns även statyer som delade med sig av sin visdom. Ja, om man var fräck nog att läsa över axeln, vill säga.

7

Ibland behöver man verkligen en kram.

8

Den här statyn var nog den mest fascinerande av alla dom som vi såg i Madrid. Jösses vad han hade kört fast där i leran!

9

Men? Han såg ut att klara ut det hela?

10

Jajjemensan! Han fick faktiskt en peng av Ama. Hon trodde – på riktigt! – att det var en staty från början, men blev rätt förvånad när han faktiskt rörde på sig.

11

Sen ropade han till Ama att hon var tvungen att ta ett foto till, så då gjorde hon det.

Jodå. Den grabben var rätt tuff.

Men dom tuffaste grabbarna fotade Ama lite senare:

12

Jodå. Bara så att…

Gamla vanliga statyer i parker och på torg i all ära, men dom roligaste hittar man ofta där man minst anar det.

Gomorron!

Annonser

Hemresan

22 februari 2019

 

Igår gav vi oss av efter att ha slappat på hotellrummet en stund efter frukosten.

En sak som Ama ofta funderar över är:

1

Varför måste alla garage i Spanien vara så förskräckligt trånga?

2

Till slut såg vi ljuset i slutet av tunneln och kom ut ur garaget.

3

En smärre felkörning gjorde att vi fick studera tjurfäktningsarenan lite mer än vi hade tänkt, men ett extravarv fick räcka.

4

Sen blev det tunnelseende igen, men vi kom ut även därifrån och kunde fortsätta vår färd hemåt.

Ama hade propsat på att vi borde ha packat med snöstrumporna i bilen när vi gav oss av hemifrån…

5

… men klockan 11:11 var det 11 grader ute. Weehooo!!! En ännu bättre tid och temp än när vi åkte till Madrid. Då var det 14 grader klockan 14:14. Ja. Ama vet. En urdålig bild med speglingar och skit, men då bilden till slut blev vettig så hade klockan blivit 11:12. Inte alls lika bra.

6

Precis när vi var i störst behov så fick vi syn på en sån där bajsgubbe. En rastplats, alltså. Behovet vi hade var att ta en bensträckare och en kopp medhavd kaffe.

7

Amas personliga shaker såg till att kaffet blandades ordentligt och det gjorde han med den äran. (Fast fotarbetet får han nog jobba lite mer på…).

Efter fikapausen körde vi ifatt en lastbil…

8

… men den smet.

Strax efter körde vi ifatt en till. Vad tror ni hände då?

9

Jo, den smet den också.

10

Vi körde även ifatt ett stort rackarns rör.

11

Den här gången var det vi som smet. Ni ser röret där i backspegeln.

12

Sen gick allt med vindens fart…

13

… och det dröjde inte alls så länge innan vi körde ned i ett annat trångt, men väldigt bekant garage. Vårt eget, alltså. Nåja, eget och eget… Det är ett gäng grannar som även dom har sina platser i det där garaget.

14

Vi firade hemkomsten med att gå ned på Playa del Cura och ta ett par tapas på den mycket populära restaurangen Lizzaran.

Hemma igen, alltså.

Egentligen är det inte så dumt att passen är giltiga såpass kort tid som dom ändå är – Ama ser redan fram emot nästa besök till Madrid.

Gomorron!


Det gäller att passa på!

21 februari 2019

 

1

Häromkvällen var månen ganska full. Det har inget med saken att göra, Ama tyckte bara att hon för en gångs skull lyckades träffa av månen rätt bra.

Men som rubriken säger: Det gäller att passa på!

Så när vi ändå var i Madrid så gick vi hit igår morse:

2

Till en fin gammal anrik byggnad.

Nämligen:

3

Svenska Ambassaden här i Spanien.

4

Riktigt hur anrik byggnaden är kan man läsa på den här skylten. (Blir betydligt lättare om man klickar på bilden två gånger så man får se den i större format).

5

Vi lyckades låta bli att trycka på dörren och blev insläppta ändå. Skylten ljög inte, dörren öppnades automatiskt.

6

Där inne passade vi på. Ja, att ansöka om nya pass, alltså. Det var huvudanledningen till att vi åkte hit till Madrid, våra pass går snart ut. Och ser man det krasst så har dom redan gått ut beroende på vart man har tänkt åka. Vissa länder har ju regeln att passet måste vara giltigt ett halvår efter att man tänkt åka därifrån. En mycket märklig regel kan Ama tycka. Är passet giltigt så är det väl det ända tills utgångsdatum har passerat?

Nåja. Nu har vi ansökt om nya pass och kan hämta ut dom på konsulatet i Torrevieja inom ett par, tre veckor.

Ama såg ut som den byfåne hon är på kortet, men det är väl lag på att man ska se ut som en mupp på id-handlingar?

Vi firade att vi lyckats med ansökningen med att gå ut på stan igen.

7

Det var skojiga mönster i gatan.

8

Kändes lite flower-power och hippie-artat sådär. Ama började genast spana efter en lavalampa men hittade ingen i Madrid heller.

Anders däremot…

9

… han hittade en ny polare.

Idag är det dags att återvända hem till Torrevieja igen, men ni har nog inte sett det sista från Madrid. Det är otroligt vad mycket man hinner se och uppleva på några korta dagar då när man är ute och passar på. Igår blev det till och med lite drygt 24.000 steg. Benen tycker det ska bli skönt att sitta några timmar i bilen idag.

Men först frukost.

Gomorron!


Gårdagen…

20 februari 2019

 

1

… den inleddes med att vi gick i en gång…

2

… och kom fram till en riktigt smarrig frukostbuffé.

3

Mätta och belåtna gav vi oss ut på torget utanför hotellet. Där fanns det här stället.

4

Den ståtliga tjurfäktningsarenan här i Madrid.

Enligt skrönan som visas på julafton så längtar alla tjurar dit, utom Ferdinand då.

Men att alla tjurar skulle vilja komma dit, det är en lika skev bild…

5

… som den här.

Ett fantastiskt byggnadsverk, ja. Men tjurfäktning borde verkligen förbjudas över hela världen med omedelbar verkan.

Vände man sig om en sisådär 90 grader så såg man detta:

6

Vårt hotell där längst till vänster i bild.

Sen gav vi oss ut på stan och promenerade och promenerade och promenerade. Och promenerade lite till. Många steg blev det – nästan 24.000.

Och ni som trodde att vi skulle se betydligt fler människor i en sån här storstad än vad vi normalt ser på våra små turer?

7

Ja, ni trodde rätt.

Nu är det dags att gå i den där frukostgången igen och därefter ut på stan ännu en dag.

Det är verkligen ingen semester att ha semester alla gånger.

Gomorron! 


Gårdagens förflyttning

19 februari 2019

 

Vi började som vi oftast brukar:

1

Med att stuva in väskan i bilen. Påsen med våra egna kuddar fick också följa med.

2

Sen passerade vi en hel hög med borgar. Som tur var så var det grönt ljus så vi slapp stanna vid nån av dom.

3

Vi körde in i Castilla La Mancha…

4

… passerade FBI…

5

… och även kakbilen.

Efter ett par timmars körning var vi sååå sugna på fikat som vi hade med men vi hade inte sett en enda rastplats ändes vägen.

6

Så vi stannade till vid en ”mysig” mack och fikat satt himla gott.

Sen tog det givetvis bara 10 minuters körning innan…

7

… vi såg bajsande gubben. En rastplats, alltså, men dom där skyltarna ser verkligen ut som det är en gubbe som sitter på toa.

8

Dom hotade lite med snö, men det kändes lite som ett tomt hot.

9

För klockan 14:14 var det 14 grader ute. Weehooo!!! Ama bara älskar den där typen av siffror.

10

Sen gick resten av resan med vindens hastighet.

Ama brukar ha svårt att avgöra ifall vi har åkt till en stad eller by, men den här gången var hon tämligen säker:

11

Vi hade kommit till en stad. Definitivt en stad.

12

I vanlig ordning checkade vi in på vårt hotell.

Var har vi hamnat?

Tja… Ama satt säkert beredd i en timme för att fota den skylt som hon visste skulle komma. En röd skylt som talade om vilken region vi är i. Till slut kom den och Ama fotade:

13

Gick väl sådär. Den röda regionsskylten är skymd av den gröna stadsskylten som i sin tur är skymd av en vanlig, hederlig ”här-svänger-vägen”-skylt.

Men som sagt, vi är i en stad. Närmare bestämt i Spaniens huvudstad. Den råkar dessutom ligga i regionen ”Madrid”.

Nu ska vi först äta frukost och sen kolla runt lite.

Gomorron!


Helgen som varit…

18 februari 2019

 

… ja, den har varit och den har varit trevlig.

1

I fredags testade vi ett – för vår del – nytt ställe. La Tía Verde nedanför busstationen. Vi har i och för sig varit på själva stället tidigare, men då hette det Katastrof. Anders tog en smarrig räkmacka och Ama testade nåt som lät mycket märkligt men som var hur gott som helst: Stekt haloumi med persiljestuvad potatis och lingon. Kommer definitivt att äta det nån fler gång. Hmm… Det ser ut som det är två gubbar som håller på att fixa till Amas frisyr där?

2

Sen funderade Anders på att köpa nya dojor, men dom såg lite för små ut.

3

På lördagen sportade vi minsann. Här förberededde Anders sportdrycken.

4

Carita, Christel, Anders, Ami, Per, Dan och Patrik håller här på med den nog så viktiga uppvärmningen.

5

Sen var det bara att börja kasta kloten.

6

Det blev en jämn och spännande match om nu Ama minns rätt. Som vanligt spelade killarna mot tjejerna.

7

Vem som vann? Äsch. Det är väl inte så noga?

8

Vi firade den goda matchen med god mat i solen på Sharngri-La.

9

Anders fick en kompis.

10

Den mysiga katten hade gärna fått följa med hem.

11

I söndags – igår alltså – var det nåt paellarejs nere vid vita kyrkan, men där hade inte vi tid att stanna…

12

… för vi hade en dejt med Ami och Patrik på 100 Montaditos. Söndagar (och onsdagar) är ju readagar där så det gäller att passa på.

Ja, det var lite av det som vi hittat på i helgen, men nu är en ny vecka här…

13

… och det är hög tid att ge sig ut på en liten tur igen.

– Rulle! Rulla ned därifrån, du är en vaktälg som ska hålla ställningarna här hemma!

14

– Sa du rulla runt? Det grejar jag busenkelt!

– Okej. Det är dags att ge sig av, gå ned därifrån!

Så, då rullar vi väl iväg då – utan Rulle.

Gomorron!


Skyltsöndag – ljus

17 februari 2019

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Ljus.

Lite blandat från veckan som gick och från arkivet kommer här.

Jamen då kör vi då!

Ama kan aldrig sluta fascineras över spanjorernas härliga byggdesign. Vad gör man inte för att få gratis ljus på sin balkong?

2

Kvällsljuset blir vackert i fasadbelysningens sken. Det är dom duktiga på i det här landet.

3

Julgransljus är bland det finaste Ama vet. Helst ska det dessutom vara hysteriskt blinkande, då är det som allra bäst.

4

Rödljus. Endast i undantagsfall – som här – är rödljuset grönt.

5

Ibland lyser inte rödljuset, men det är rött ändå. Annan belysning får stå för själva ljuset.

6

Herr Gårman och Fru Gårman får dela på samma rödljus.

7

Och i rättvisans namn: Herr Gårman och Fru Gårman får även dela på samma grönljus.

Nuförtiden är det svårt att hitta rätt lampor för att få en fin belysning med rätt ljusstyrka. Många felköp har det blivit här hemma hos oss.

9

Men värmeljus – det kan man aldrig få för många av!

Gårdagens Schlager var verkligen inget vidare över lag. Ama lyckades i alla fall få tre av fyra rätt, hade bara råkat byta ut Martin Stenmarck mot Dolly Style.

Anders då?

Tja… Det blev – precis som vanligt – för spännande för honom…

10

… så han gick ned i garaget och kontrollerade hur det stod till i felköpslådan med alla ljusstyrkor…

11

… och det var likaså bra att kontrollera ifall det möjligen är dags att fylla på värmeljusförrådet.

Men hörrni.

Det allra, allra finaste ljuset borde väl ändå vara detta:

Lavalampans sken.

Gomorron!