Sändningsuppehåll

02 april 2015

 

1

Zzzzzz…


Lite mer lava, kanske?

01 april 2015

 

Joo… Lite mer kan ni väl stå ut med?

1

Det kan se väldigt kargt och dött ut där ute på dom stora lavafälten.

Men det är bara som det ser ut.

2

Det ploppar upp fina växter både här och där.

3

Den här lavalavendeln tyckte Ama var extra frän.

4

Vita blommor som det kom upp röda spröt ur.

Men det fanns inte bara växter. Nejdå. Det fanns annat liv också.

5

Sälar, till exempel.

Idag blir det en jobbig dag. Först drygt tio timmars flyg till Oslo. Där får vi vänta i sex timmar innan planet till Alicante går. Vi har dessutom kvar nio timmars tidsskillnad här ifrån Los Angeles.

Om Ama uteblir från bloggen ett tag så förstår ni varför.

Funderar även på om det inte har flugits klart för ett tag, så att Blåkulla får vara i år…

Men vår resa börjar rätt enkelt:

6

Vi bor hyfsat nära flygplatsen. Vårt rum är det längst till vänster på andra våningen.

Gomorron! 


Dagens resa

01 april 2015

 

1

Vi började med att inta frukost vid poolen. Sämre sätt finns det att inleda dagen på.

Sen kom Ama på att hon hade samlat på sig kvitton från ABC-stores här på Hawaii. Handlar man riktigt duktigt kan man få presenter.

2

Och ser man på! Ama hade shoppat duktigt och kom hem med en återanvändningsbar påse.

Den kan ju vara superbra att ha!

3

Exempelvis om den kommande flygningen skulle bli otäck så kan man hyperventilera i den.

4

Sen lämnade vi tillbaks vår fina, röda bil på Avis. Kom ihåg detta till sista bilden…

5

Här kan det vara ett av dom mest meningslösa yrkena. Det stod en säkerhetsvakt och stoppade trafiken så att alla kunde passera övergångsstället. Bra tänk, men det fanns inga bilar. Alls. Till och med den där bilen som syns i bild, den är parkerad…

6

Incheckningen var en av dom stökigare. Så gott som alla passagerare fick packa om sina bagage för att inte få övervikt på det incheckade. Det blev nåååågot stökigt. Själva har vi en bagagevåg som är inhandlad på Kjell & co (eller Clas Olsson?), så vi visste att det inte var några problem. Vår lilla röda väska fick återigen bli handbagage, så vi sparade 25 dollar igen Weeehooo!

7

Här är vi inne på själva flygplatsen. Den låg till största delen utomhus.

8

När vi skulle gå på planet så ville dom gärna att vi skulle checka in vårt handbagage, utan kostnad. Weehooo igen! Vi tjänade 25 dollar!

9

Piloten inspekterade planet. Det kändes tryggt.

10

Vi lämnade Hawaii, och efter ungefär fem timmar…

11

Så flög vi in över Los Angeles.

Och nu vill Ama att ni minns bild nummer fyra.

Vi skulle tillbaks till vårt Super8-motell där vi bodde innan vi åkte till Hawaii. Visste ju att Avis ligger tvärs över gatan, och deras shuttlar till biluthyrningen går hela tiden.

12

Det som blev lite dumt var att just i vår buss så fanns inga andra passagerare än vi… Men vi HADE ju faktiskt lämnat tillbaks en bil på Avis tidigare på dagen. Det måste väl vara en godtagbar ursäkt?


Det verkar vara valår i år?

31 mars 2015

 

Trots att det där extravalet eller nyvalet eller vad det nu var uteblev.

Efter att ha lämnat demonstrationer och vackra utsikter bakom oss igår, så åkte vi utefter kusten där man tydligen kunde se valar från land.

Och det kunde man!

1

Redan från bilen, faktiskt. Även om Anders just här har fått syn på en båt… Man blir lite exalterad, och ser det man vill se. När vi var på vår första safari 1981 i Wilpattu, Sri Lanka, så utbrast Ama på en fikarast på väg mot parken:

– Hör ni elefanterna!!!

Det var några som drog dryckesbackar över golvet i köket på restaurangen…

2

Vi tog oss ner till kustlinjen. Vackert!

3

Och hjärtligt.

Sen såg vi valar också. Totalt sex stycken, varav två hoppade runt som bara den.

4

En anings svårt att fånga på bild, då dom var lite långt ut. Men Ama som hade snott Stalkerns kikare såg helt fantastiska hopp.

På vägen hem fick Ama syn på nåt spännande:

5

En ”lavatub”. Hon skickade genast ned Stalkern för att kolla läget.

6

Och det var småkusligt – men häftigt! – där inne där lavan hade runnit fram.

Men oj! Kanske Ama lyckades skaka av sig Stalkern nu?

7

Nope. Där kommer han tillbaka…

8

Idag är det dags att söka upp en sån här igen. Fast inte just denna, för den ligger i Hilo. Vi flyger från Kona idag.

Det är dags att byta tidszon igen.

Gomorron!


Ama blir nog en kändis nu!

31 mars 2015

 

Idag åkte vi vidare på den här fantastiska ön – Hawaii, The big Island.

1

Här tyckte Ama att asfaltläggarna hade gjort ett ganska dåligt jobb igen.

3

Men dom är rätt duktiga på att göra fina mönster, det måste man ge dom.

2

Toppen som syns i bakgrunden med lite snö på, det är världens högsta vulkan, Mauna Loa. Om man mäter från havsbotten, vill säga.

4

Men vi var på väg dit upp, till den högsta toppen på Hawaii – om man mäter från havsytan. Mauna Kea. Tur att dom hade satt upp staket här också, så att lavan stoppades…

5

När vi kom upp till Visitors Center, så blev det trafikstockning.

6

Det pågick en demonstration. Hawaiianerna gillade inte att dom skulle bygga ännu ett teleskop på deras heliga berg.

7

Det var ungefär lika många poliser som demonstranter. Men det gick väldigt lugnt till. Demonstranterna sjöng vackert och poliserna – och vi – lyssnade på deras fina sång, och på vad dom hade att säga.

Man kunde köra ända upp till observatoriet på toppen, men då rekommenderade dom att man skulle ha fyrhjulsdrift.

8

Det hade inte vi. Vägen var både brant och grusad. Nånstans går faktiskt gränsen för ”Allt för bloggen!”…

Hur var det där med rubriken nu? Att Ama ska bli en kändis?

Jo, förstår ni.

9

Hon blev intervjuad av Herald Tribune, minsann! Den söta grabben frågade om vad Ama tyckte om denna demonstration och huruvida vi skulle fortsätta upp på toppen. Han fick mycket intelligenta svar som:

– No, we are not going upp to the summit, our car has only two wheels. Hmm… Our car actually HAS four wheels, but not four-wheel-drive.

och

– As long as they are protesting peacefully it’s ok. Everyone has the right to express their opinion.

(Det var en lokal version av Herald Tribune, och Ama såg till att bli fotad med journalisten. Journalisten fotade inte Ama. Det kanske dröjer lite till innan Ama blir känd…)

10

Sen åkte vi till ett annat av Ruth i Virginias tips. Waipio Valley Lookout. Väldigt vackert.

Man kunde köra ner i den där dalen…

11

… men då krävdes det fyra hjul igen. Ama är för sissy för att åka på såna vägar.

Sen blev hon RIKTIGT rädd!

12

Stalkern verkar ha skaffat sig extra utrustning. En kikare…

Hur ska detta sluta?


Vilodagen fortsatte

30 mars 2015

 

Det var ju ändå söndag igår. (Hur den började kan ni se i förra inlägget)

Ama ville gärna göra vissa av sina läsare till viljes och dansa hula-hula iförd bastkjol.

1

Tyvärr hade någon hissat upp bastkjolen i en hög palm. Dit upp kunde inte Ama klättra.

2

Vissa palmer var höga och sneda…

3

… medan andra försökte imitera bambu. Ama tror inte att just den palmsorten vet hur förtjusta kineser och pandor är i bambuskott.

Sen kom vi fram till vårt mål.

4

Där såg vi röda, nedfällda träd…

5

… samt röda och vita bläckfisklavendlar.

Men det vi egentligen skulle kolla på var detta:

6

Ett maffigt vattenfall.

Sen förstod Ama innebörden av talessättet ”What goes up must come down”.

7

Jorå. Basåatt…

Sen – äntligen! – kunde vi helga vilodagen.

8

Vårt nuvarande hotellrum har minsann en platt-tv! En något överdimensionerad sådan kan man kanske tycka…

9

Anders hade monterat in en massa elektriska bra-att-ha-saker i badrummet, precis vid handfatet.

El och vatten går väl bra ihop va?

Eller inte.

10

Tur att det finns två handfat. Det gäller bara att välja det rätta.

Idag lämnar vi Hilo och ger oss iväg nån annanstans.

Gomorron!


En vilodag!

30 mars 2015

 

Ja, det tyckte vi att vi var värda idag. Bara stanna hemma och slappa i stan och på hotellet.

Men sen ställde Ruth i Virginia till det hela och kom med ett par tips som vi inte kunde låta bli att kolla upp.

Så vi begav oss till Banyan Tree Drive här i Hilo.

1

Och träden där var verkligen enorma. Ama fick för en gångs skull känna sig lite liten och nätt där framför trädet.

Nästa tips från Ruth var Lava Tree National Monument, så då åkte vi dit.

2

Där var man tvungen att hålla sig i skinnet  på stigarna.

Gjorde han det då, Stalkern?

3

Inte mycket… Lava trees bildas när lavan flyter runt träden som kommer i dess väg och stelnar där på grund av fukten (om dom inte fattar eld först…). En del träd verkar dock inte ge sig så lätt som ni kan se på första bilden. Det sticker upp ett träd ur den där stelnade formationen. Ama lurade iväg Stalkern så han stod under en stor rotvälta. Men det hjälpte inte. Han klarade även av att befinna sig i avstängda områden utan att det hände nåt. Han är svår att bli av med den där…

Sen började vi improvisera på eget bevåg, utan Ruth’s hjälp. Och då hamnade vi…

4

… på en återvinningsstation? Det är nog tur att vi har hjälp från Ruth ändå…

Vad vi hade upptäckt var att vi var precis i närheten av det aktiva lavaflödet som vi såg igår från helikoptern. Så vi körde ditåt, och det man kunde se precis bakom återvinningsstället var detta:

5

Lavan har precis kommit dit fram. Vilken tur att dom hade satt upp ett staket, och vilken tur att lavan är bättre på att lyda såna grejer än Stalkern. Den stannade där. Nästan i alla fall.

6

Sen skulle vi köra vidare, trots att det bara var en smal ”One line road”.

Men det var inte ens det:

7

Lavan hade liksom sabbat framkomligheten något. (Lägg märke till hur dom har lavasäkrat elstolpen)

Vi vände om…

8

… och tog en Scenic road. Det var den verkligen – väldigt lummig och fin.

9

Många saker skulle man passa sig för…

10

Men har man en blogg att ta hand om kan man inte låta såna där små varningar avskräcka, utsikten var fantastiskt vacker.

11

Här hade dom satt upp en skylt speciellt för Anders. Han gillar ju att balansera på kanter…

Och apropå Anders. Han har blivit en fena på och ett stort fan av selfiesar.

12

Här agerar han selfiepinne.

Vi gjorde lite mer också på vår vilodag. Mer om det imorgon, kanske.

PS: Som den observante läsaren kanske la märke till så finns det en hel del skyltar med i detta inlägg. Och eftersom det fortfarande är söndag här så blir detta också ett bidrag till BP’s Skyltsöndag.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 81 andra följare