Alicante – vi valde rätt dag att åka

25 oktober 2021

Efter en dag i Alicante började det gå mot kväll.

Pampiga träd fanns det som sagt var gott om.

Nere i ”små”båtshamnen började man se aftonrodnaden på himlen.

Tittade man åt andra hållet så började molnen bli vackert orangea.

Vid halvåttatiden var det fortfarande full fart på bilarna…

… medan det var tämligen lugnt nere på den månbelysta stranden.

Månen var verkligen stor och pampig, om än lite suddig.

Över alltihopa vaktade den mäktiga borgen Santa Barbara.

Ama klagade i ett tidigare inlägg på att vi inte hade fått ett rum med utsikt på hotellet, vi hamnade ju på våning 2 av 30.

Men oj så fel hon hade där – vi fick visst ”a room with a view”!

Kolla bara! Längst bort i bild ser man den fasadbelysta Santa Barbara-borgen. Vi hade dessutom en fin vy över ett parkeringsgarage och några soptunnor. Inte illa alls!

Morgonen efter tog en av oss en promenad vid åttatiden innan vi åkte hemåt igen. Ni kan nog aldrig gissa vem av oss som var ute och spatserade i arla morgonstund.

Dagen efter vår hemkomst såg det ut att finnas hopp om finväder.

Det hoppet minskade när det började drippelidroppa stora regndroppar ute på terrassen…

… för att sen grusas helt när det började tokregna. Ama lämnade inte lägenheten på hela fredagen.

Ja, vi hade en riktigt trevlig dygnslång tur till Alicante och vi valde helt rätt dag också. Hade inte varit kul att köra hem i tokregnet och det hade varit ännu mindre skoj att drabbas av det på plats. Det bra att vädersajterna faktiskt visar rätt väder ibland. Vi brukar boka in våra småturer med kort varsel efter att ha kollat att vädret ser bra ut, men det är ju inte alltid som verkligheten överensstämmer med kartan.

Gomorron!


Skyltsöndag – överraska

24 oktober 2021

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där temat för den kommande veckan är Överraska.

På födelsedagar blir man ofta överraskad så Ama siktar på såna denna söndag.

Eftersom vi båda har uppnått en ganska aktningsvärd ålder så känner Ama att hon måste begränsa sig rejält för att inte slå världsrekord i ”långt blogginlägg”. Därför har hon valt ut bilder från våra nollningsår mellan 30 – 60 år.

April 1988. När Anders fyllde trettio så firade vi det med en middag på 102:a våningen i World Trade Center, New York. Tur att han är så pass gammal som han är och inte firade i september 2001, då vet vi ju alla vad som hände. När vi satt på restaurangen överraskade Ama honom med ett presentkort på en ballongflygning i Stockholm och såg självklart till att hon fick följa med själv på den turen som skedde senare samma år. Han ser inte så värst munter ut på bilden, det var kanske inte så kul att hoppa in i ett nytt årtionde?

Oktober 1990. Ama firade ”sista dagen på tjugotalet” i Playa del Carmen, Mexiko. Dagen efter blev hon lite sur eftersom hon inte fick några gratulationer av Anders redan på morgonen. Det hade sin förklaring… Vi hade nämligen blandat ihop dagarna alldeles på semestern och Ama blev både överraskad och glad att hon fick en respitdag på sitt tjugotal. På bilden hade vi tagit oss ut till ön Cozumel och trettioårsdagen firades på precis den rätta dagen. Databakstycket på Anders kamera hade ”nått taket” så Ama fick tillverka en egen skylt för att få in datumet på bilden. Paint var inte uppfunnet på den tiden.

April 1998. Anders fyllde fyrtio och i Pantanals våtmarker i Brasilien blev vi överraskade över vilka djur som kom och tiggde mat vid frukosten. Brödet gillade dom inte, men skinkan var helt i deras smak.

Oktober 2000. Ama blev väldigt överraskad att Anders hade med sig en ask från en guldsmed när hon fyllde fyrtio på Mauritius. Än mer överraskad blev hon när asken var tom… Anders sa att vi hade kunnat bli haffade för smuggling och fått böta ifall tullen hade gjort nedslag, Ama skulle få välja ett smycke själv när vi var tillbaks i Sverige igen. Hon valde den längre av dom två guldkedjor som hon (nästan) alltid har på sig. Med facit i hand skulle det kanske ha blivit billigare med smuggelböter.

April 2008. Anders fick en överraskande femtioårsmiddag bestående av nudelsoppa och torra kex i en garderob i Belize. Det var till att slå till på stort!

Oktober 2010. Ama blev glatt överraskad när dom i San José, Costa Rica, uppmärksammade hennes femtioårsdag så storslaget. I och för sig hade dom lagt på tjugo år för mycket, men ändå!

April 2018. Dom på Princess Cruises överraskade Anders med ballonger och grattishälsningar på sextioårsdagen när vi kryssade runt omkring på Medelhavet. Trevligt!

Oktober 2020. Då hade hela världen blivit överraskade av Coronan som kom och sabbade stora delar av Amas fyllårsår. Sextioårsdagen firade vi ändå på ett fint sätt i Albir här på Costa Blanca. Ama funderar ändå på att ta ut sitt firarår för den nollningen retroaktivt under 2022. Kanske kan hon få komma till sitt drömresmål då? Ullared, alltså.

Det var allt för nu – ha en skön söndag!

Gomorron!


En dag i Alicante

23 oktober 2021

Vi gick ut för att ta en runda på stan. Vårt hotell var det höga som försvinner ut ur bilden bak ryggen på Ama.

Det fina promenadstråket låg bara ett halvt kvarter från hotellet som hade ett mycket bra och centralt läge.

Bland vattenstrålarna hade vi kunnat bada, men tyvärr hade vi inte badkläderna med den här gången.

Förberedelserna inför julen var i full gång och många juldekorationer fanns redan upphängde ovanför gator och på stolpar. Fortmoppar verkar onekligen vara ett vanligt sätt att ta sig fram i stan.

Vi uppsökte ett favoritställe där vi varit massor av gånger – Tapa Caña. Den här gången upplevde vi dock en försämring, dom kom inte alls ut med så många tapasbrickor att välja från och servicen var lite skral. Vi får nog försöka hitta nån annan favorit i framtiden. Synd när ett ställe man gillar blir sämre.

Rundturen fortsatte. I den där rondellen kunde vi kanske också ha badat ifall badkläderna hade varit med. Vacker att titta på är den i alla fall. Som ni kan se på flaggan i rondellen så blåste det rätt rejält. Eller inte.

Nere i småbåtshamnen är det också fint, fast många av båtarna är i ärlighetens namn inte särskilt små.

Pampiga hus finns det gott om i stan.

Nu hade vi blivit törstiga igen och styrde stegen mot ett annat favoritställe:

100 Montaditos. Perfekt på en onsdag när det är readag och allt. Drycken är dock till ordinarie pris, men 1,50 euro för ölen i bild och 1,70 för vinet är ändå överkomligt. Självklart kan man inte missa en rea, så vi hade beställt tilltugg också. Den runda, platta grunkan på bordet är en sån där mojäng som börjar blinka och surra när maten är klar för upphämtning över disk. Väldigt praktiskt, på andra ställen ropar dom upp namnet man har uppgivit och fått på kvittot och dom utropen kan vara svåra att uppfatta.

När Anders skulle hämta upp maten inne vid disken så fick han köa vid en duva som var väldigt duktig på det där med att hålla avstånd.

Vi strosade vidare och såg dom stora, maffiga träden som finns lite överallt i stan…

… och även en vackert solbelyst staty i en söt liten park.

När vi vandrade hemåt mot hotellet för en stunds vila så passerade vi Amas favoritgata – Svampgatan. Undrar just om dom där är ätliga? Det kunde säkert Anki eller Paula ha svarat på.

Eftersom ingen av dom var med eller fanns tillgängliga så nöjde sig Ama med att peta svamparna i näsan istället för att plocka eller gnaga på dom. Det var säkert ett klokt beslut.

Hmm… Vi verkar vara förtjusta i att peta i näsor:

En arkivbild från Påskön 2017. Det fanns skyltar som sa att man inte fick klappa på gubbarna, men det stod inget om att man inte fick peta dom i näsan.

Gomorron!


Alicante – varför åker man dit?

22 oktober 2021

Ja, det finns en massa anledningar till att göra det, men en av dom främsta är ibland denna:

Det finns en nespressopluttaffär i stan. Vårt förråd av såna var tvärslut.

Man får inte fota inne i den affären – Ama har blivit tillsagd om det många gånger, men hon är tydligen ganska glömsk. Fast hon passade för säkerhets skull på att fotografera när säljaren var dold bakom pelaren.

Ama älskar alla dom vackra färgerna i hyllorna men är lite ledsen över att dom röda pluttarna innehåller koffeinfritt kaffe, så dom får aldrig följa med hem.

När man har handlat blir man bjuden på kaffe, fast nu fick man inte dricka det inne i affären.

Istället fick vi med oss en liten mugg med kaffe som vi inmundigade utanför på en bänk. Det gick bra det med.

Dagen efter – igår alltså – var det dags för hemresa. På förmiddagen släpade vi med oss vårt pick och pack och återvände till butiken. Säljaren hade återigen vänligheten att gömma sig bakom pelaren så Ama kunde fota.

Varför gick vi tillbaks, kan man undra. Jo, förstår ni. Vi var utlovade en present som dom av nån anledning inte hade kunnat överlämna dagen innan och presenter vill man ju gärna ha nu när det är födelsedagsmånad och allt.

Sen traskade vi till garaget för att hämta upp bilen. Som ni kan se så hade Anders parkerat som en hel spanjor och gjort intrång på grannrutan. Till hans försvar måste ändå sägas att när vi kom dit dagen innan så rådde det snedparkering som var orsakad av bilarna på båda sidor. Han kunde inte ha ställt sig på nåt annat vis för då hade han hindrat grannbilen från att komma ut. Sen var parkeringsrutan till höger om silverbilen blockerad så han stod inte ivägen för nån. Inte då i alla fall…

Men vad var det för en lapp som vi hade fått på rutan vid förarfönstret?

Jo denna:

”DU ÄR UTANFÖR PARKERINGSPLATSEN”

”Följ reglerna och instruktionerna från den ansvariga för parkeringen angående användning och säkerhet av parkeringen, dess anställda och användare”.

Jamen vad är det för småaktigt trams att gnälla över ett litet övertramp utanför en parkeringsficka? (Det uttalandet kaaan vara lite av att kasta sten i glashus från Trafikpolis-Amas sida…). Fast visst är det väl lite typiskt att vi får en knäpp på näsan när det för en gångs skull blev så och det var faktiskt dom andra bilarna som började!

På hemvägen såg vi att ett flygplan var på ingång för att lämna av passagerare och hämta upp nya. Ama såg också att det var väldigt mycket skit på rutorna. Så kan vi ju inte ha det!

Så vi tog sikte på biltvätten vid Carrefour. Det visade sig dock att den var stängd på grund av en total ombyggnation.

Bilen fick därför nöja sig med en avspolning. Oftast gör vi detta innan vi åker iväg på våra turer, men det sägs ju att omväxling förnöjer. Nu står den alltså (hyfsat) ren och fin nere i garaget efter vår tripp istället.

Den där presenten från Nespresso då, vad var det vi blev förärade?

Jo detta:

En diskhandduk. Kaffepluttarna hade vi betalat för så presenten var alltså ”bara” en diskhandduk. Inte för att Ama vill vara otacksam, men hade vi vetat det så hade vi inte släpat med oss bagaget till affären utan gått direkt till garaget och fått den där knäppen på näbben av lappen från parkeringsvakterna.

Senare på eftermiddagen fick vi ett mejl från Nespresso som lät meddela att han i affären hade glömt att ge oss två stycken kaffekoppar som vi också skulle ha fått och att vi ska få dom nästa gång. Då var det som vi trodde från början, att vi skulle få både en diskhandduk och koppar vilket hade gjort det mer mödan värt att gå förbi där på förmiddagen. Misstag kan alla göra och det var snällt av dom att meddela i alla fall.

Vi är alltså hemma igen, men man hinner med mycket mer än att köpa kaffepluttar när man tillbringar ett knappt dygn i Alicante. Det lär alltså komma mera från den fina stan.

Gomorron!


Gårdagens resa

21 oktober 2021

Den började som vanligt med att vi stuvade in den röda resväskan i bilen. Ooops! Det blev visst lite fel på sista bilden i förra inlägget, den gröna väskan var en som vi hade förvarat åt en kompis ett tag. Ursäkta om Ama gjorde er förvirrade.

Vi åkte ut från Torrevieja i ett helt underbart strålande väder…

… och en knapp timme senare såg vi vårt mål.

Vi närmade oss staden…

… och körde in på en av paradgatorna.

Garaget som vi hade siktat på var lika trångt som dom flesta spanska parkeringsgaragen är.

En kort promenad därifrån låg vårt hotell. Det höga huset som sticker upp i bilden är där vi har bott i natt. Vi bad om ett ”room with a view” och hamnade på våning 2 av 30. Nåja. Det är väl bra ifall det till exempel skulle börja brinna.

Rummet var ändå väldigt ljust och fräscht. En trevlig balkong fanns det också.

Var hade vi hamnat nu då? Ama återanknyter till förra inläggets stenläggning:

Hjulspåren.

Jomenvisst! Vi är i Alicante. En synnerligen trevlig stad väldigt nära hemmavid.

Gomorron!


Lissabon – Cascais

20 oktober 2021

Nu fortsätter återblickarna på vår 16-dagarstripp som vi gjorde häromsistens. Vi befann oss nu i Lissabon, nummer 5 på kartan HÄR.

En av dagarna tog vi oss ned till pendeltågsstationen och hoppade på ett tåg.

Ändstationen var Cascais och där hoppade vi av. Även om den färdbiljett vi hade räckte ett helt dygn så vi kunde åka fram och tillbaks precis så mycket vi ville så kändes det bäst att kliva av.

Vi möttes av Marie och Bosse och fick en guidad promenad genom stan.

Vissa av gatorna hade samma roliga men lätt förvirrande plattsättning som dom har i Alicante. Det är platt, även fast det ser ut som hjulspår.

Den här stranden kanske vi badade vid när vi var här förra gången nån gång på 90-talet.

Det där pampiga huset ägdes av en gammal dam som hyrde ut det. Kanske kan vi bo där nästa gång vi kommer till Lissabon?

Chauffören till den där bilen hade försäkrat sig om att inte få några plåtskador ifall nån oförsiktig och närgången granne slängde upp bildörren. Smart! Ama ska nog investera i plastband och såna där stängsel.

Det fanns ett roligt konstverk som man kunde spegla sig i. Ama lyckades få med Marie, sig själv, Bosse och Anders ena ben på bilden. Skickligt!

Något för den nyfikne – en bautakikare.

Här var det ett konstverk som matchade himlen.

Vi gick in i en fin och grön park…

… och där hade vi ”turen” att hitta ett vattenhål. Okej, både Marie och Bosse visste såklart mycket väl att det fanns en trevlig bar där.

Det där trädet såg ut att behöva lite stöd här i livet. Ama skulle vara nervös om hon bodde i huset som det lutar mot.

Vi såg en installation som väckte eftertanke. Den var skapad av plastskräp som hittats i havet utanför stan.

Vi traskade vidare och kom till en annan strand. Hmm… Kanske var det vid den här stranden som vi badade på 90-talet? Vi badade vid nån av stränderna i Cascais då i alla fall.

Sen kan man ju undra ifall vi badade vid den här stranden denna gång?

Upplösningen på den undringen får ni vänta på, för idag ser det ut såhär vid vår dörr:

Återblickarna till 16-dagarstrippen gör ett uppehåll, för nu är det dags att blicka åt nåt annat håll.

Gomorron!


Grandola – en mellanlandning

19 oktober 2021

Nu fortsätter återblickarna på vår 16-dagarstripp som vi gjorde häromsistens. Vi siktade nu mot Grandola, nummer 4 på kartan HÄR.

Vi handlade lite förnödenheter inför den fortsatta resan och medan Anders spolade av bilen som hade blivit skitig av allt lerdamm i Lepe så förfärade sig Ama ännu en gång över hur spanjorerna parkerar. Hur kan man parkera så illa?

Vi åkte iväg och passerade en ful liten smal bro.

Bara ett par minuter senare såg vi en pampigare bro.

Vi passerade även den…

… och vips hade vi kommit in i Portugal. Där är dom flesta motorvägarna avgiftsbelagda och vi ville inte betala så vi lät GPS-en styra oss till avgiftsfria vägar.

Jomen dom var ju fina dom med!

Eller? Ama hatar smala vägar!

Vägar som saknar mittmarkering är otäcka att åka på.

Som tur var återkom markeringarna efter att vi hade irrat ett tag ute på vischan.

Vi stannade för en bensträckare och såg då denna tvättautomat för kläder. Har aldrig sett en utomhusvariant förut, en sån skulle nog inte funka så bra i Sverige. Lägg märke till den parkerade åsnan och vagnen i bakgrunden. Coolt!

När vi närmade oss Grandola såg vi att dom även i Portugal har skojigt dekorerade rondeller.

Portugisiskan är ett svårt språk, men med tydliga symboler på skyltarna förstår man ändå innebörden.

När vi kom in i stan fick vi varken svänga hit eller dit, men vi hittade ändå fram till vårt fina hotell.

Efter att ha checkat in gick vi ut en sväng och kollade bland annat in en söt liten park.

Såg även en märklig skulptur som säkert skulle symbolisera något. Precis vad, det var däremot osäkert.

Fast den var rätt fint gjord ändå.

Sen ägnade vi oss åt mer väsentliga saker:

Käk. Ama var glad att hon inte var på cykelsemester, även om cyklarna var fina så såg dom svårbemästrade ut.

Sen gjorde vi inte så värst mycket mer utan gick hem och slappade på vår härliga terrass istället. Man får faktiskt ta det lugnt på semestern också och Grandola var lite av en mellanlandningsplats på vår väg mellan Lepe och Lissabon. Det är jobbigt att köra eller att ”hjälpa till” med körningen när det blir alltför långa sträckor.

Gomorron!


Lepe – dom ogeggiga delarna

18 oktober 2021

Ama visade i det HÄR inlägget förödelsen som ett kortvarigt och väldigt häftigt regn hade ställt till med i Lepe, men det fanns mer ogeggiga områden också.

På eftermiddagen gick vi och tittade till vår bil. Den stod torrt och bra, om än lite smutsigt till.

Men det syntes tydligt att regnovädret hade dragit fram även här. Slitit med sig trottoaren och vält en skylt.

Vi gick uppåt i stan. På vår väg mötte vi Super Mario som verkade ha varit på semester i Miami?

På dom lite högre höjderna hade inte regnet ställt till det lika mycket.

Det stora torget såg rätt opåverkat ut.

I ett skyltfönster såg vi två bekanta figurer. Ama menar inte palmerna, utan dom som syns i speglingen.

Vi såg en staty med en oproportionerligt stor hand.

När vi gick över en bro såg vi en gångväg som verkade fin.

Den var fin åt andra hållet med och det fanns ett ställe där man kunde trappa ned om man ville. Det ville inte vi.

Vårt sikte var inställt på det här. Nej inte på den kärleksfulla muralmålningen eller bänken, men ni ser där bakom va?

Ja, just det. Ett vattenhål där det serverades mat också.

När vi gick hemåt igen sken solen så fint och vattnet kom nedifrån och var helt under kontroll.

Så dagen på det stora hela…

… blev helt kanon!

Fast vi tyckte synnerligen synd om alla dom stackarna som drabbats av det otrevliga ovädret. Själva kunde vi lämna eländet bakom oss och resa vidare mot utlandet dagen efter.

Gomorron!


Skyltsöndag – vattna

17 oktober 2021

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där temat för den kommande veckan är Vattna.

Idag blir det blandat med gamla och nyare bilder.

Då kör vi väl igång med bevattningen.

Efter regnovädret i Lepe så vattnade dom gatorna rejält med vatten från källare och garage.

Den här mannen vattnade sina grejer som hade varit hur leriga som helst.

Mannen i dörren till höger vattnade sina fötter för att få bort geggan från skorna.

Även damen till vänster nere på Playa del Cura vattnade sina fötter, men det var sanden hon var ute efter att bli av med. Vi tyckte förresten att det var ovanligt mycket folk på Cura i torsdags för att vara en vanlig torsdag i mitten av oktober. Kanske folk hade passat på att ta extra semester när det var en röd dag på nationaldagen i tisdags?

Att uppsöka ett vattenhål är bra, det är viktigt att hålla vätskebalansen på rätt nivå. Den där baren har varit till salu så länge vi kan minnas, men det tycks vara ont om spekulanter. En av skyltarna låter meddela att dom bara tar kontanter när man ska betala, lite tvärtom mot Sverige kan man säga. Fast när ett glas vin kostar 1 euro så ser vi inte det som nåt stort problem.

Ska man vattna mycket så kan det vara bra att ha ett vattentorn i närheten, men just det där verkar inte fungera så bra för just det syftet.

Man kan också samla ihop regnvatten att vattna med och det är ju till och med gratis.

Blommor behöver vattnas. Fast kanske inte just dom där, det är torkade växter. Den blomsteraffären har alltid så himla fint dekorerat i och runt skyltfönstret.

Dessa blommor behöver definitivt vattnas emellanåt.

Det finns ett gäng olika hjälpmedel för att vattna:

1: Man kan använda vattenkannor.

2: Slangar funkar också bra för bevattning.

3: Eller så tar man helt enkelt nåt kärl som finns nära till hands. Varför inte en vinkylare?

Här vattnade Anders Amas storebror när han fyllde 30, så det var… några år sen. Ingen direkt skylt på bilden, men Ama skyltar med hur prydlig trädgård vi hade på den tiden. Ja, ja. Gräset skulle nog ha behövt klippas.

Och apropå fylla år:

Här vattnades det verkligen i munnarna på oss när löjromstoasten var serverad. Till det fick vi minsann riktig champagne som Ama hade fått i födelsedagspresent av Susan och Jörgen. Det passade ju synnerligen bra eftersom det här var i fredags och då var det champagnens dag.

Ha nu en riktigt fin söndag!

Gomorron!


Lepe – ibland ska man ha tur på turen

16 oktober 2021

Nu fortsätter återblickarna på vår 16-dagarstripp som vi gjorde häromsistens. Vi hade nu hamnat i Lepe, nummer 3 på kartan HÄR.

Ibland ska man som sagt var ha tur på turen. Vi kom en dag ”för sent” för att få uppleva det häftiga regn som varade runt en timme i Lepe.

Såhär hade det sett ut i stan dagen innan vår ankomst. (Bilden är googlad).

När vi kom till stan hade det mesta vattnet runnit undan, förutom i garage och källare där pumparna gick varma.

Det var en faslig massa gegga utanför vårt hotell.

Hoppas ingen satt i den där stolen när leran anföll.

Att ta sig fram utan att skita ned skorna var inte det lättaste.

Fast att få leriga skor kändes inte som ett jättestort problem trots allt när man såg förödelsen runt om i stan. Folk där kom nog inte undan möbelshopping kan tro… Synd på det gamla fina pianot som Ama pekat ut på första bilden och på den sista pekar pilen på vattnet som fortfarande forsade ut från en källare typ ett dygn efter regnet.

Många bilar var väldigt skitiga efter ett ofrivilligt lerbad.

Andra bilar behövde assistans. Även ambulanser behöver hjälp ibland.

Den sista bilen med all geggamoja inuti…

… den såg ut såhär från utsidan.

Den här bilen hade också fått vindrutan intryckt.

Hur det kan tänkas ha gått till fattade vi när vi gick vidare:

Det låg nämligen stora stenar och delar av murar på vägarna.

Ett stort antal hus var mer eller mindre raserade.

Stackars människor att drabbas av nåt sånt här… Förfärligt!

Verkligen hemska syner på många håll.

Upprensningsarbeten pågick för fullt.

Ojsan! Den här traktorn såg ut att ha ett par palmer i skopan?

När vi gick ut igen senare på kvällen så höll dom på att städa upp utanför hotellets entré.

Ja, nog hade dom mycket att stå i, dom som sanerade gatorna och sina hus. Vilken katastrof för många! Moder natur kan verkligen ställa till det när hon ryar i.

Vi tackade vår lyckliga stjärna att vi hade tur på turen och kom en dag ”för sent” till stan. Att det skulle regna lite dagen innan vår ankomst det hade vi sett på vädersajterna, men ingen kunde förutse att det skulle bli ett sånt förödande oväder som det blev. Tänk vad en timmes regn kan ställa till med.

Det fanns mer ogeggiga delar i Lepe också, det får Ama be att återkomma om.

Gomorron!