Skyltsöndag – labb

25 oktober 2020

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Labb.

Det blir blandat med gamla och nya bilder som det oftast brukar vara. Labb kan ha många betydelser, bland annat hand, tass och en specifik typ av sjöfågel. Ama börjar med det första och kommer sen att fortsätta med den tillåtna fria tolkningen.

I dom här labbarna finns det vinglas.

Det går lika bra med selleri öl.

Om man använder båda labbarna kan man forma en himla massa fina grejer, exempelvis i lera.

Man kan använda en liten del av labben (typ fingret) för att hämta en båt. Ama hade lite svårt att låta bli att plinga ”bara för att” och sen smita därifrån eftersom hon inte behövde nån båt just då och där.

På såna här ställen är det ännu svårare. No tocar – inte röra. Huuur svårt som helst att låta bli!

På den här – nuförtiden inte helt ovanliga skylten – kan man se att man ska tvätta labbarna och i mitten längst ned kan man se att man ska låta bli att skaka hand. Ama kan tycka att i Spanien borde man ha en uppmaning att låta bli att kindpussas också. Den typen av hälsning är vanligare här än vad handskakningar är.

Nu tänkte Ama gå över från människolabbar till hundlabbar. Snygg övergång med den bilden om hon får säga det själv.

En ovanlig skylt. Hundar är välkomna in på restaurangen med sina små tassavtryck. Oftast står det ”Perros no!”.

Dom här små… knapparna (?) fick vi i St. Johns i Kanada. Newfoundland, vad har det med ”labb” att göra kanske ni tänker? Jo, provinsen där heter faktiskt ”Newfoundland and Labrador”, och en labrador brukar man kalla för en ”labb” eller ”labbe”. (Påminner än en gång att tolkningen är fri).

I samma stad stod Anders och klappade på en newfoundlandshund medan Ama tänkte mer på veckans temaord och klappade på en labrador. Det gäller verkligen att ha framförhållning som bloggare, bilden är tagen för drygt ett år sen.

Förra söndagen passerade vi hundstranden i Punta Prima på väg mot vår bloggträff på Nautilus. Hundarna har lämnat spår av sina labbar på papperskorgen.

Ama fotade själva skylten om hundstranden också och tänkte inte mer på det.

När hon sen framkallade bilden och tittade på den i datorn brast hon ut i ett gapflabb:

Hon hade fått med hundens husse just när han höll på att byta om till badkläder och stod med ändalykten bar. Haha! Med tanke på att Amas blogg är barntillåten så har hon censurerat bilden en aning. Hundrumpan som också var bar den ser man inte heller, men jycken var klok nog att censurera sig själv.

Till sist så kommer vi till fågeln.

Ama tog en helt fantastisk bild av en labb när vi kollade in pingviner på Falklandsöarna:

Taadaaa!

Okej. Det kanske inte är nån skylt med i bilden, men Ama skyltar med vilken helt fantastisk fotograf hon är.

Om ni vill se hur en labb ser ut i sin helhet kan ni kolla här (annars kan ni blunda):

Ama är ganska övertygad om att det var Anders som tog den där bilden, men visst kan ni väl ändå hålla med om att Amas bild var mer konstnärlig på nåt vis?

Gomorron!


Ännu en lyckad shopping!

24 oktober 2020

I måndags gjorde vi en sån lyckad shopping att den var nästintill perfekt. Redan på onsdagen blev det ännu en lyckad shopping.

Den här gången tog vi bilen. Vi tycker att det känns som att antalet bilar har ökat här igen? Undrar just om det var en massa Madridbor som flydde ut till kusten innan stan stängdes ned? Ser förresten ut som Ama är delägare till lastbilen. En Ama, flera Amar, typ.

Målet var detta:

Shoppingcentret Zenia Boulevard.

Och målet på Zenia Boulevard var… Ja gissa?

Media Markt (inte alls svårgissat så det blir inget pris till er som gissade rätt).

Anders hade gjort ett par beställningar på nätet och upptäckte då att man kunde hämta grejerna på plats i affären istället för att få hemleverans. Perfekt! Då kan man ju själv bestämma när man vill hämta varorna istället för att få husarrest den dagen leveransen ska ske.

När varorna var på plats i affären så kom det både ett mejl och ett sms.

Till vänster just innanför dörrarna på Media Markt hade dom den här fiffiga grejen som vi aldrig tänkt på förut. Ett ”leveransskåp”.

Man skulle slå in en kod för att komma åt varorna. Lätt att tro att det var QR-koden som kom i mejlet man skulle använda, men den funkade inte. Den koden var till för manuell betjäning.

Med hjälp av den sifferkod som kommit i sms-et kunde man passera alla köer (om det inte hade varit kö till själva ”leveransskåpet”), knappa in koden och – POFF! – en lucka öppnades där varorna fanns. Supersmidigt!

Bakom lucka nummer 2 gömde sig den andra beställningen. Lite som en adventskalender kan man säga.

Sen kom det svåraste av allt:

Att hitta bilen i garaget. Vi hade varit lite wild & crazy och inte parkerat på vårt vanliga ställe. Men mantrat ”D7, D7, D7…” löste det hela på ett bra sätt, vi hittade bilen rätt snabbt.

Vad var det som hade inhandlats då?

I det första luckan fanns ett par ”Micro USB to USB Type-C Adapter” (Ama läste innantill på paketet för att förmedla den informationen). Ama verkar vara involverad i det hela också om man ser på tillverkarens namn, fast grejerna var till Anders.

I den andra luckan fanns en ny telefon, även den till Anders. En Samsung Galaxy S20 FE. Som synes (om man vet vad man ska se på) så har den tre objektiv till kameran, ett normal, ett vidvinkel och ett zoom.

Den är större än den gamla telefonen och har tydligen fler finesser. Den gamla var 6,5 år gammal och hade blivit rätt trött och slö, den nya är bra mycket piggare. (Det är den nya till höger om ni undrade).

Ama då? Fick inte hon nånting alls?

Jodå!

Hon fick en fin papperspåse som är jättebra när hon måste hyperventilera av någon anledning.

Sen fick hon även två klubbor – en per beställning, fast ni ska veta det att det är supersvårt att äta klubbor med en papperspåse på huvudet.

Jodå, det blev det ännu en lyckad shopping!

Fast vänta nu ett tag… Om det nu går så fort och lätt att beställa och hämta varor från Media Markt utan att behöva hamna i husarrest? Hur mycket kommer Anders att beställa framgent? Få se nu… Var la Ama den där papperspåsen? Det känns som om den behövs nu på en endaste gång.

Gomorron!


En lyckad shopping

23 oktober 2020

Ja, den blev faktiskt nästintill helt perfekt!

Ni kanske minns att vi misslyckades totalt den 9:e oktober då Carrefour var tvärstängt på grund av Valenciadagen.

Anledningen att vi ville gå just på Carrefour var den ovanstående bonuschecken till ett värde av 14,50 euro. Såna ”gratispengar” vill man ju inte missa.

Vi promenerade dit igen i måndags och den här gången kom vi in. Anders (och förmodligen även Ama) var i skriande behov av batterier, så såna skulle vi slå till på. Halva priset på andra förpackningen också, inte illa! Fast hur många batterier behöver man egentligen?

Vi blev till slut synnerligen nöjda med shoppingen. På vår väg därifrån såg vi en kran som byggde en annan kran. Har inget som helst med shoppingen att göra men det såg väldigt fränt ut.

Vi firade våra mycket lyckade inköp med ett glas vin och snacks på restaurang Pomodoro vid bowlinghallen.

Hur kan man kalla vår shopping för ”nästintill perfekt”?

Jo, förstår ni…

Anders (och kanske Ama) behövde både små och stora batterier och det var dessutom halva priset på den andra förpackningen. Sen hittade vi en perfekt ost så totalt handlade vi för 14,48 euro. Bonuschecken var i och för sig på 14,50 och kassörskan beklagade att hon inte kunde ge tillbaks 2 eurocent, men det kan Ama bjussa på hon gillar ändå inte brunpengarna. Men ni ser va? Slutsumman blev 0!

Vi är övertygade om att man får den där bonusen för att luras att handla mer när man ska ”lösa in” checken. Den här gången gick vi inte på den enkla, så vem blev lurad nu? HA!

Det kändes sååå bra.

Gomorron!


En långpromenad och en bloggträff

22 oktober 2020

I förra inlägget visade Ama att hon orkade gå ned till Playa del Cura. En promenad på sisådär 500 meter.

I söndags orkade vi gå ända dit ned igen.

Fast då orkade vi gå en bit till i sällskap med Patrik och Ami. Här hade vi tagit oss ända bort till Playa de Los Náufragos.

Det var en väldigt skön dag och solen glittrade i havet.

Vi fortsatte en bit till…

… och halvvägs till målet stannade vi vid ett vattenhål. Man måste tänka på vätskebalansen.

Det var fler än vi vid det där vattenhålet.

Visst är det väl perfekt att släcka törsten när det är varmt ute? Fast Ama tror faktiskt att dom där rackarna tog en springnota. Eller åtminstone en flygnota.

Vi traskade vidare och där längst ute på udden i fjärran såg vi vårt mål:

Restaurangen Nautilus. (Ama verkade ha legat på efterkälken mest hela tiden?)

Här hade vi stämt träff med ett gäng vänner. När vi väl satt där kom vi på att det var rena rama bloggträffen, en i varje par har en blogg. Ami, Ama, Annica, Carolin, Tommy, Carin, Fredrik, Christer och Patrik finns med i bild och det är tjejerna som bloggar, ivrigt påhejade av sina partners.

Vi åt god mat…

… och alla var glada och nöjda.

När maten var uppäten flyttade vi ut i solen.

Jamen skål på er allihop och tack för en fantastiskt fin och trevlig eftermiddag!

Till slut var det dags att traska hemåt igen. I söndags blev det en liten nätt promenad på nästan 12 kilometer i ett underbart väder. Vid den här tiden på året kan man verkligen njuta av tillvaron, varken för varmt eller för kallt på dagarna.

Gomorron!


Födelsedagsfirandet fortsätter på hemmaplan

21 oktober 2020

Efter hemkomsten från Albir och Calpe kom A-K förbi och grattade med en cava. Himla kul att vi hann ses innan det var dags för henne att åka tillbaks till Sverige.

Ett par dagar senare gick vi till Svensken på hörnet där Ama fick en present av en mystisk, maskerad kvinna.

Innehållet i paketet var ett par handstickade disktrasor i vackra färger. Ama har inte nänts att blöta ned dom ännu. Undrar om dom ska falla under kriteriet ”oanvändbara” eller ”superbra” som är den klassning som Amas wettexar får? ”Oanvändbara” innebär att man inte vill blöta ned dom för då blir trasorna med sina vackra och roliga motiv förstörda. Kanske återkommer Ama med en rapport i ärendet.

Den mystiska, maskerade kvinnan avslöjade sig när det blev dags att äta och dricka. Det var Susan som tillsammans med maken Jörgen gjorde oss sällskap på lunchen. Hur trevligt som helst!

Maten kunde vi inte heller klaga på, den här gratinerade sjötungan var fantastiskt god.

I torsdags gick vi på La Sureña.

Varför just i torsdags, kan man undra?

Jo förstår ni…

… på torsdagar får man två rätter till priset av en. Ni ser att dom tagit betalt för två rätter och två glas vin och sen dragit bort 7 euro för ena rätten. Sånt gillas av en som jobbar vidare på nästa års ekonomipris.

Men vi äter inte bara ute.

Nejdå.

Här pågick en tillverkning av blomkålsmos.

Sen avnjöt vi det ute på terrassen. Okej. Ute på terrassen? Vi äter nog mestadels ute trots allt eftersom vi oftast äter ute även när vi äter hemma. Anders tog en panerad fisk till moset och Ama som är lite yngre gick på barnmenyn och fick köttbullar istället.

Men vi äter inte hela tiden.

Nejdå.

Vi promenerar också. Här hade vi tagit oss ända ned till Playa del Cura…

… och här ännu längre bort. Playa del Cura börjar just bortanför den låga vita byggnaden som sticker ut i vattnet.

Ibland har vi gått ytterligare en ”liten” bit. Mer om det nån annan gång.

Gomorron!


Blandat från Calpe

20 oktober 2020

Nu kommer upploppet från förra veckans lilla (mini-)minitripp nummer 8 som gick till Albir och Calpe, inte alls särskilt långt hemifrån som ni kan se HÄR. Calpe är nummer 2 på kartan.

Även i Calpe fanns det roligt målade hus.

Restauranger och barer också, såklart, men här föll Ama mest för flamingosarna som var målade nere på husväggen…

… och även högre upp.

Fanns även andra fina konstverk att beskåda. Väldigt praktiska sådana också, ni ser väl parkeringsplatsen?

Jodå. Muy pracitico som dom brukar säga här i Spanien.

Även konstverk i skulpturform fanns det, fast just där brukar det vanligtvis spruta vatten. Nuförtiden verkar vatten vara farligt, många fontäner är avstängda.

Rejäla vägmaskiner hade dom också.

Magen började kurra en aning. Tur att dom hade satt en skylt där som talade om att ostronen bara var en dekoration, annars hade nog Ama tagit ett, lätt och ledigt öppnat det och slurpat i sig.

Det här var väl smart! En klickmanick för att påkalla serveringspersonalens uppmärksamhet. En knapp för att få beställa, en annan för att få betala notan och en tredje knapp som ångrar det senaste trycket. Såna borde finnas på alla restauranger. Ibland känner sig Ama typ osynlig när hon sitter och viftar efter en kypare.

Vi såg också en ko-vid affären ”Ale-hop”. Den såg säkrad ut.

Det Calpe är allra mest känt för är nog ändå detta:

Den helt fantastiska klippan!

Ama kan inte låta bli att än en gång skryta över att hon faktiskt har tagit sig för alldeles egen maskin upp på den där toppen. En riktigt fasansfull upplevelse som hon absolut inte tänker göra om och som hon inte rekommenderar alls. Men såhär såg det ut när hon besegrade klippan:

Det värsta av allt var att det faktiskt var Amas idé att vi skulle klättra upp där. Hon har – förhoppningsvis – blivit klokare nu när hon nollat ännu en gång.

Bara eeen bild till på den oerhört vackra klippan! Här syns det också att vi befinner oss i Spanien.

Och apropå Spanien…

Spanska trappan finns ju av nån underlig anledning i Rom. Vad är det för spanskt med den, egentligen?

Senast vi var där 2018 såg det ut på detta viset. Inte särskilt spanskt alls.

Nej, då tycker Ama att den spanska trappan i Calpe var mycket mer spanieninfluerad:

Eller vad säger ni?

Det var dom sista bilderna från vår (mini-)minitripp nummer 8 sen midsommar. Kanske dags att se vad som har hänt på hemmaplan?

Gomorron!


Hotellet i Calpe och undersökande bloggistik

19 oktober 2020

Vi lämnade Albir förra tisdagen och åkte till Calpe, nummer 2 på kartan HÄR.

Vi tog in på vårt hotell som låg centralt i stan.

Rummet var litet men väldigt fräscht.

Balkongen såg väl ändå ganska rejält tilltagen ut?

Eller så var det lite fusk – Anders fotade ut genom fönstret från det lilla sovrummet.

Fniss… Vi fortsatte att inmundiga Amas födelsedagspresent hon fick från Ami och Patrik, fast blomman hade vi lämnat hemma – den verkade lite hårdsmält.

Ama böjde sig så långt bakåt som hon bara vågade och lyckades få med nästan hela Anders i bild, plus det fönster som han just innan hade fotat ifrån.

Vi kollade in grannarna också. Ama var fascinerad över att dom fått in en parabol som var lika stor som parasollet på den där lilla balkongen.

Sen kommer vi till det där med ”Undersökande bloggistik”. Man kan kanske också kalla det för ”En bloggares vardag”.

Uppe på takterrassen fanns det ett gemensamt utrymme för alla som bodde på hotellet. Trevligt!

Här kunde man slappa och ta det lugnt.

Ville man inte ligga till bords som på förra bilden så kunde man sitta till bords. Att stå till bords gick också bra.

Men vad tusan höll Ama på med där?

Jo, förstår ni, det är här den undersökande bloggistiken kommer in. Allt där uppe på takterrassen var gratis. Det fanns muffins, kaffe, te och en massa andra grejer. Enligt hotellpersonalen fanns det även gratis vin. Ama letade i alla skåp och till slut:

Heureka!!! Hon hade funnit det!

Fast dom två vinflaskorna med små slattar i kändes inte särskilt tilltalande. Hade säkert fått en ny från receptionen, men vi gick hellre ut på stan.

När man jobbar med undersökande bloggistik så känns det ganska bra att vara maskerad…

… men Ama är väl ingen fegis heller! Inte alltid i alla fall.

Gomorron!


Skyltsöndag – klämma

18 oktober 2020

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Klämma.

Denna vecka blandar Ama hejvilt med gamla bilder och färskare varianter från veckan som gått.

Minns ni hur det var förr i tiden? Då när man kunde klämma ihop sig hur som helst och nästan var som helst. Som här i Bryant Park i New York.

Eller som här i lokaltrafiken i Melbourne. Fast att klämma ihop sig på just det där viset är egentligen inget som Ama saknar.

Om man inte är så stor så kan man klämma ihop sig och åka ”två för en” på skojiga grejer.

Man kan också klämma på varandra uppe på ett berg utanför Andorra la Vella.

Hur mycket information kan man klämma in på en parkeringsförbudsskylt? Ja, onekligen en hel del. På den här skylten kan man ana att dom i Cieza älskar processioner, precis som dom i övriga Spanien.

I Barcelona såg vi hur kaptenen på det där stora kryssningsfartyget fickparkerade. Hur tusan klarar man av att klämma in ett sånt stort skepp i en parkeringsficka? Ama kunde knappt fickparkera med en liten personbil på den tiden hon faktiskt körde bil.

I Calpe nu i veckan så bodde vi på ett fräscht och fint hotell, men rummet var verkligen inte stort. Kolla bara värdeskåpet… Hur Ama än vände och vred på sin laptop så lyckades hon inte klämma in den där. Nåja. Vi gömde den som vanligt på en säker plats där ingen tjuv nånsin skulle komma på tanken att leta.

Här kan man klämma sig rejält. Ama tycker att dom kunde ha haft sensorer på grinden istället för en skylt, men eftersom det var i Key West så hade dom kanske både och? Hängslen och livrem typ. Skadestånden i USA är inte att leka med.

När vi kom hem från vår lilla minitripp i veckan gick vi till Bar Carlos där Anders klämde en bira. Lite mat fick vi i oss också.

Med hjälp av dom där musikaliska skedarna kan man säkert klämma fram ett skedsolo. Dragspelet kunde lika gärna ha haft namnet klämspel eftersom man både måste dra ut och klämma ihop det för att det ska bli nåt av det hela.

Dom här köksredskapen var väl klämmiga?

Detta är en present som Ama fick på en kryssning när hon var på en smyckesvisning. Tur att hon inte köpte nåt där för kvalitén såg inte ut att vara den bästa. Fast det går kanske att sätta dit stenen igen och klämma ihop hållaren bättre? (Att Ama ens gick på den där visningen berodde på att hon var ute efter gratisskumpan som dom bjöd på).

Har man en spaljé kan man klämma fast blomspröt mellan den och väggen. Det har dom gjort här på den nya blomsteraffären som hade poppat upp hemma på gatan i stan där vi bor.

Hemma har vi också klämmor för att hålla reda på viktiga saker. Just nu har vi inga jätteviktiga saker att hålla reda på så Ama såg till att klämma fast några mindre viktigheter i stället istället.

För att klämma fast tvätten på strecket behöver man såna här klämmor…

… eller så målar man helt enkelt upp tvätten och klämmorna på väggen, som här i Calpe i veckan.

Hmm… Nu fick Ama en påminnelse om att hon borde tvätta. Fast å andra sidan ska man ju helga vilodagen, så det blir nog det senare som hamnar på dagens att-göra-lista.

Gomorron!


Ännu mer promenerande i Albir

17 oktober 2020

Efter att ha gått en promenad i naturparken just utanför Albir åkte vi hem till stan igen.

Ibland överfaller växtligheten, i alla fall om man är lite längre. Ama klarade sig utan att ducka.

Vi gick ned till strandpromenaden där vi ankrade…

… på en väldigt trevlig restaurang som bland annat serverade indisk mat.

Supergott! Ama tog en förrätt och Anders en varmrätt och sen delade vi på allt. Blev mer än nog även denna gång.

För att skaka ned maten och kanske bränna en eller annan kalori så tog vi ännu en promenad. Denna gång utefter den fina strandpromenaden.

Längst ut på toppen av udden kan man skymta vårt mål i förra inlägget.

Syns lite dåligt, så Ama zoomar igen:

Det vita på toppen längst till vänster är fyren i Albir.

Badvakterna i Albir var fortfarande in action (även om det kanske inte ser ut så på bilden). Gul flagg = var försiktig när du badar. I Torrevieja har badvakterna övergivit stränderna, så var och en får klara sig själv och försöka lita till sitt sunda förnuft.

Vi gick vidare. Den gula fågeln såg vi lite här och där. Ama är halvduktig på fåglar men har ingen aning om vad det kan vara för art. Möjligen en street-art?

Den färgglada lekplatsen på stranden var en fröjd för ögat.

När man går så mycket så är det viktigt att hålla vätskebalansen under kontroll så vi stannade vid ett vattenhål. En läcker fortmoppe stod precis utanför och vi hade ett celebert sällskap. Ni ser kanske inte dekalen längst fram på moppen?

På sällskapet vid bordet intill syntes det tydligare.

Vi gick långt.

Jättelångt!

Ama klampade in i grannstaden, Altea.

Men hon nöjde sig inte med det!

Nejdå.

Hon kom ända fram till New York! Ja, ni ser väl frihetsgudinnan där till vänster? Jösses vilken promenad det blev. 16.200 steg och drygt 11 kilometer. Fast Ama var ändå lite besviken, hon trodde det var längre än så till New York.

Dagen efter åkte vi bort till staden nedanför klippan längst bort vid horisonten, Calpe.

Gomorron!


A walk in the park

16 oktober 2020

Vi tog en liten mini-minitripp i veckan och den såg ut såhär:

  1. Albir – två nätter (inklusive Amas nollningsdag).
  2. Calpe – en natt.

Dagen efter Amas riktiga födelsedag åkte vi för att ta en walk in the park i utkanten av Albir. Tog väl en sisådär fem minuter med bilen för att komma dit. Ama var kartläsare med hjälp av mobilen och takterna som kartläsare sitter i fortfarande så vi kom fram ordentligt…

… till ”naturparken de la serra gelada”.

Vi gick iväg utefter den fint preparerade vägen och gick ut på en markerad utsiktsplats:

Tyvärr gjorde buskaget att vi inte såg så värst mycket. Bra valt ställe för en utsiktsplats kan man tycka.

Som tur var så fanns det andra platser efter leden med betydligt bättre utsikter:

Man såg hela den vackra kuststräckan med Albir längst till vänster, Altea i mitten och Calpe med sin vackra klippa längst till höger.

Ama zoomar:

Gamla stan uppe i Altea på höjden…

… och Calpe nedanför den fascinerande klippan. Helt fantastiska vyer!

Vi gick där helt för oss själva och bara njöt av tillvaron, vyerna och det underbara vädret.

Eller så kanske det var ”några” andra där? Vi var överraskade över hur många människor som var ute och traskade, men å andra sidan var det den 12:e oktober så många var lediga på Spaniens nationaldag.

Visst blev vi lite starstruck när vi mötte en superhjälte!

Vi blev förvånade när det kom cyklister. Anders hade sett en förbudsskylt mot cykling vid starten av leden.

Ama blev extra glad när dom hade gjort en tunnel så man slapp runda berget. Gissa vilken väg Ama tog? Äsch, den frågan var för enkel så det blir inga poäng ifall ni gissar rätt.

Där uppe på toppen sticker det upp en grej som var vårt (och ledens) mål.

Och här var vi framme vid den. Fyren.

Där uppe hittade vi en skylt som var väldigt tvetydig. Man får inte cykla, men parkera cyklarna här?

Såhär hade vi gått. Från den gröna plutten till den blåa. En jättefin promenad på cirka 2,5 kilometer.

Sen var det bara att gå tillbaks igen. Man kan se gångvägen utefter bergskanten.

Sen fick vi en liten förklaring när Ama kollade cykelförbudsskylten när vi kom tillbaks till ”start” igen:

Man får cykla, men inte fort och dessutom ska cyklisterna ge fotgängare prioritet. Såna skyltar borde finnas lite överallt.

Gomorron!