Sextioårsresan

12 oktober 2020

Ja, den började väl egentligen för sextio år sen, nån gång på sextiotalet.

Men i veckan började den här:

I biltvätten, redan i fredags. Det var så lite folk där så vi trodde den var stängd, men det var den inte. Skönt att kunna åka i den utan att känna att man var förföljd av nån som skulle åka på en.

Sen tankade vi bilen på det ställe där vi får… Ja, det vet ni väl vid det här laget.

Sen blev det söndag och Amas nollningsdag.

Fina Ami kom över på morgonen med en flaska vin och en väldigt lättskött blomma.

Ama kände sig väldigt enig med snigeln där i mitten. Lagom långsam, typ.

Ama hade också fått en massa fina grejer på posten. Kort och sen en hel hoper med härliga wettexar av svägerskan Anki. Samlingen av finwettexar växer!

Igår morse var det dags att packa bilen igen. Ama var noga med att hålla reda på bilgodiset.

Ama brukar gilla 11:11 bäst, men 11/10 kändes som en hyllning till hennes födelsedag! Datum skrivs olika i olika länder, tyvärr. Det är svårt att tyda bäst-före-datum ibland.

Det började regna på vägen hemifrån. Hur snällt var det av vädergudarna på en skala?

Men som vanligt ordnade det upp sig rätt snabbt.

Det verkade som dom har tänkt sig att bygga nån våning till på diamanthuset i Benidorm? Men vi susade förbi…

… och kom fram till vår mål: Albir.

Här fick Ama precis den sextiårsdag som hon ville ha,

Tack så jättemycket för alla fina grattishälsningar! Dom värmer ska ni veta. Puss och kram till er alla!

Gomorron!


Vilken nolla!

11 oktober 2020

Ja, vilken nolla Ama är.

Här var hon en riktig nolla. Ja, hon hade åtminstone inte fyllt ett år ännu. Förmodligen 1961.

Här hade hon nollat nästa gång. Ungdomsbilder på Ama finns det inte så många av i arkivet, det här lär ha varit 1973 när hon började sjuan och hade ett pågående 10-tal. Ser ni vem som är Ama?

Ama, månaden efter att hon hade fyllt 20. Lägg märke till den klassiska skivbacken, den moderna grammofonen och att Megasen har en liten klisterlapp på huvudet.

Ama fyllde 30. Redan på den tiden hade hon lärt sig skylta. Vi befann oss på Cozumel utanför Playa del Carmen i Mexiko den 11/10 1990.

40-årsdagen på Mauritius 2000. Ama minns att fröken på lågstadiet pratade om år 2000. Ama räknade då snabbt (nåja) ut att hon skulle hon vara 40 år vid det laget och det var så fruktansvärt låååångt bort! Men sen helt plötsligt var dagen där.

Asken som Ama höll i var den present hon fick. Gissa om hon blev överraskad när den var TOM! Själva presenten var att hon fick välja vilket smycke hon ville och då fick ju Anders skylla sig själv. Det Ama valde efter hemkomsten var den tjockare av dom två guldkedjor som hon alltid bär utom när hon reser på ”konstiga” ställen. (Det kunde faktiskt ha blivit en smuggelhistoria ifall Anders hade köpt den innan).

Femtioårsdagen firade Ama i San José, Costa Rica. Där firade dom Ama också som synes på skylten, men dom hade tagit i lite i överkant. Ama visade att det var FEMtio som gällde, men hon såg faktiskt ut att vara förberedd inför nästa decennium med tummen där.

Och nu är den här. Dagen S.

Sextioårsdagen alltså. En pinfärsk bild från idag när Ama nollar ännu en gång. Vad hände? Huuur kan tiden ha gått så fort?

Nåja. Det är bara att gilla läget och gå vidare i livet. Eller varför inte åka vidare? Bekvämare så ifall man ska lämna stan och se sig omkring igen.

Gomorron!

PS: Eftersom det är en ganska speciell dag idag så uteblir Amas vanliga kombi med Skyltsöndag med BP och Sannas Weekly Photochallenge. Men som ni kanske märkt så finns det flera skyltar i inlägget och på fyrtioårsdagen fick Ama en tom ask. Ask råkar vara veckans ord. På sista bilden är det faktiskt en kombi också, men det kanske anses som fusk när skylten med asken är hemmagjord.


Hänt i veckan

10 oktober 2020

Även fast vi kom hem förra fredagen så tog minitripp nummer 7 slut i bloggen först igår.

Det har hänt en hel del här i Torrevieja också under veckan som gått, i det här inlägget kommer en (hyfsat) snabb resumé.

Lördagen den 3/10:

Vi var hem till Ole och Jane och inspekterade deras jättefina lägenhet som dom precis har fått tillträde till.

Från deras terrass har dom en fin utsikt över ”Myrparken” och man ser även den restaurangen vi gick till sen, ”Spanska Shangri La”.

Söndagen den 4/10:

Vi gick till 100 Montaditos (readag, ni vet) tillsammans med Dan, Ami, Carita, Patrik och Micke. Dan såg ut att vara den som var hungrigast.

Det börjar vara svalare nu, så vi bytte i sängarna från våra tunna, spanska enkellakan till tomma påslakan från IKEA. Täckena får vänta ännu ett tag.

Men att det blir svalare är inte bara en nackdel:

Ama fick premiärköra sina lavalampor för säsongen. Oooo… Så fina dom är! Dom alstrar på tok för mycket värme för att få vara igång under den varmaste tiden.

Måndagen den 5/10:

Då åkte vi ut till Los Balcones och mötte upp med petancagänget.

Här hade tjejgänget (Lotta, Nikki, Ami, Ama och Carita) håvat in 10 poäng i en och samma omgång och tog ledningen i första set med 12 – 1. Man går till 13, ni kanske kan ana vilka som vann där?

Undrar varför killgänget (Dan Anders, Calle Derick, Patrik och Micke) ser sådär glada ut? Vi spelade ju bara en runda såvitt Ama kan minnas?

Sen åt vi gott på Nikki och Dericks fina terrass och dessutom blev det en del andra bus och tävlingar. En mycket trevlig eftermiddag och kväll – tack alla!

Tisdagen den 6/10:

Då tog vi oss en tur för att kolla ifall allt var sig likt här i stan.

Till en början verkade det så, folk solade och badade som vanligt. Fast nuförtiden solar dom på ett inrutat sätt. Inget är sig riktigt likt.

Sen såg vi något som var riktigt olikt sig:

Restaurangen Luna verkar ha klappat igen för gott. Dom hade till och med tagit ned skylten. Tragiskt… Dom har ju ”alltid” funnits.

Onsdagen den 7/10:

Då hälsade vi på bästa Corona-vis på fyra vänner vi inte träffat på väldigt länge.

Vi såg också att dom hade hängt upp glittriga bokstäver i vattenfallet inne i stan. Effektfullt och kanske stod det även en drös med visdomsord? Fast det glittrade så mycket så det var svårt att se, eller så var Ama för hungrig för att bry sig.

Efter lite dividerande så hamnade vi på den persiska restaurangen på gågatan upp mot gamla kyrkan. Så kul att träffas igen, det var väldigt länge sen sist. Carolin, Ami, Fredrik, Patrik, Christer, Annica. Åsså Ama som verkade vara den enda som inte attackerade maten utan brydde sig om att det stod en fotograf och siktade.

Det blev lite väl svalt att sitta i skuggan på den persiska restaurangen så vi gick vidare till ett soligare ställe där vi tinade upp. Ett väldigt trevligt återseende!

Torsdagen den 8/10:

Torsdag = ärtsoppans dag. Anders hade tjatat om ärtsoppa länge och nu dök den äntligen upp på Svensken på hörnets meny. Ama valde Dansk fläskstek istället och vi var båda nöjda och glada.

Fredagen den 9/10:

Igår, alltså. Då gick vi nästan på fredagsmarknaden.

Jajjemensan!

Ni kanske undrar hur man ”nästan” kan gå på marknaden?

Okej. Ama ska förklara.

Vi skulle på Carrefour, bland annat för att göra storinköp på vatten och utnyttja bonusen vi fått. Således tog vi bilen. Om man parkerar på Carrefour är marknaden inte så jättelångt bort, och dessutom finns det en genväg.

Perfekt!

Vi parkerade på Carrefour, så lång gick allt bra.

Men sen:

  1. So far so good. Vi hittade genvägen innanför N332-an, och grinden till den var öppen.
  2. När vi kom fram till marknaden var grindarna stängda för att komma in den vägen.
  3. Att runda hela marknaden för att gå in via huvudentréerna gick inte heller, för vid pilen var det ordentligt förbommat.
  4. Så nära, men ändå så långt bort…

Vi tog det som ett omen och struntade i marknaden. Iddes liksom inte gå tillbaks och gå den rätta vägen.

Men vårt huvudmål var ändå att storhandla vatten, så vi återvände till Carrefour.

Tji fick vi! Den 9/10 är en regional helgdag i Valenciatrakten. Det var tvärstängt.

Nåja. Man kan inte lyckas jämt och det finns ju annat än vatten att dricka.

Jodå, det händer en hel del i Torrevieja också.

Idag är det lördag och dagen är ännu så länge ett oskrivet blad. Vad hittar ni på en dag som denna?

Gomorron!


Miguelturra

09 oktober 2020

Femte och sista stoppet på förra veckans resa blev Miguelturra, nummer 5 på kartan HÄR.

Detta var hotellet där vi bodde en natt.

Namnet antyder att vi fortfarande var i Don Quijotes trakter.

Lösenordet kan vara det längsta Ama någonsin stött på när hon bott på hotell. Lägger ut det här i bloggen så ni kan tjuvsurfa utanför ifall ni har vägarna förbi. Vilken bra service från Amabloggen, va?

Precis utanför hotellet fanns en kyrka och en trevlig liten park.

Det är inte bara i Hagaparken som det finns ett fjärilshus.

Vi satte oss ned på en uteservering och som så ofta fick vi tapas till drycken vi beställt.

Just den där varianten är Ama inte förtjust i. Jodå, smaken är det inget fel på…

… men alla dom där små rackarns benen som killar i halsen, dom gillas inte av Ama.

Hon beställde en ”liten” macka istället.

Den gick att trycka in i ansiktet utan att riskera att det blev kill i halsen. Lättäten var den dock inte, fast det gick hyfsat efter att Ama lagt locket på. Ja, lagt locket på tallriken alltså.

Nu ska ni få ett bra tips av Ama!

Om det är så att ni har ett litet barn med er i sällskapet och är oroliga att barnet ska springa ut i trafiken eller så…

… då kan ni hänga upp ungen i markisen därefter äta och dricka i lugn och ro.

Sen när ni är redo för att bryta upp och lämna stället…

… ja, då är det bara att lyfta ned parveln igen. För säkerhets skull kan man ha en lapp på bordet som påminner om var man har förvarat barnet. Det är inte bra att glömma grabben på förvaringsplatsen.

Det var väl ett himla bra tips!

Det var allt från det sjunde inseglet den sjunde minitrippen. Hejdå för denna gång säger två knasbollar i en metallboll på ett torg (bilden är från det näst sista stoppet i Mérida).

Gomorron!


Mérida – broarna runt

08 oktober 2020

Fjärde stoppet på förra veckans resa blev Mérida, nummer 4 på kartan HÄR.

Även Mérida var en vacker gammal stad med många fornlämningar, fast vi struntade i dom gamla stenhögarna och gav oss ut på långa promenader istället. (Varför grundarna av Rom – Romulus och Remus – befann sig mitt i rondellen fick Ama ingen klarhet i, men förmodligen var dom gamla romarna där och härjade en gång i tiden).

Dag 1 satsade vi på en promenad broarna runt. Här stod Ama på den gamla fina.

Tittade man åt höger (eller vänster beroende på åt vilket håll man gick, höger och vänster har ju en otrevlig förmåga att byta plats när man vänder sig om). Ojdå, Ama kom av sig, var var vi nu igen. Javisstja. Vi börjar om.

Tittade man åt höger (som Ama stod där) såg man detta:

Den nya(re) fina bron. Det var den vi siktade på.

När vi kommit över den gamla bron kunde vi bättre se hur den faktiskt såg ut.

Vi gick genom en park mellan dom två broarna där det stod ett konstigt konstverk.

Här hade Ama kommit upp på den nya bron. Rätt fränt där, man gick på en upphöjd gångväg i mitten mellan vägbanorna.

Tittade man åt vänster (som Ama stod där) såg man detta:

Den gamla bron i all sin prakt.

Tittade man uppåt (oavsett åt vilket håll man stod) såg man detta:

Det fantastiskt läckra brospannet. En underbar promenad för en brofetischist som Ama.

Dag 2 gick vi på en promenad åt andra hållet, bort från floden.

Även då fick vi se en bro, men den var inte lika fin som dom två första.

Det blev ändå på sätt och vis en promenad broarna runt…

… för en akvedukt kan väl räknas som en vattenbro, eller hur? Den här var gigantisk, men lite trasig.

Man brukar ju använda tändsticksaskar för att få en uppfattning om precis hur stora grejer är. I brist på tändstickor använde Ama Anders, hon har pekat ut honom på bilden med en röd pil.

Ser ni förresten att det bor nån uppe på akvedukten? Inte? Okej, Ama zoomar:

En barnleverantör.

Vi fortsatte vår promenad mot nästa ”bro”. Det var skönt att ta en liten vattenpaus i halvskuggan på vägen.

Den andra akvedukten var i bättre skick, men inte alls lika hög.

Eftersom Ama inte hade hunnit köpa tändstickor på vägen så använde hon Anders som måttstock igen:

Den här gången kände hon att hon inte behövde ödsla nån energi på att peka ut honom med nån pil.

Även andra dagens promenad blev toppenbra.

Ifall ni undrar så vågade vi oss ut på kvällarna också.

Då såg vi den här otroligt vackra fontänen som vi nog har typ en miljon bilder av nu. Gissa om det är svårt att bara välja en till bloggen? Det blir nog ännu jobbigare för Anders att radera 999.999 stycken när han ska sortera och arkivera till stora bildarkivet. Nåja. Han ska ju ha nåt att göra han med.

Gomorron!


Ciudad Rodrigo

07 oktober 2020

Tredje stoppet på förra veckans resa blev Ciudad Rodrigo, nummer 3 på kartan HÄR.

Den gamla stadsdelen är omgärdad av en mur så för att komma in till den måste man passera genom nån av tunnlarna som finns. Här var en av dom, den kan verka bred men trafiken var dubbelriktad.

I denna tunnel kunde dock inte två bilar mötas ostraffat.

Man kunde gå runt hela stan uppe på muren.

Fast paradoret (som vi bodde på) blockerade en liten bit, så då fick man gå ned och runda det.

Det fanns gott om gamla vackra byggnader och en hel del information utefter vägen.

Självklart var även Ama med på rundturen runt muren.

Fast här hade hon visst gått ned sig en aning.

Hur togs den där bilden då?

Jodå, den togs av Anders som i vanlig ordning passade på att balansera på kanten när han fick chansen.

– Gå bort från kanten och kom ned hit på momangen! skrek Ama.

Och han lydde, tro’t eller ej.

Men att balansera på diverse grejer, det kunde han ändå inte låta bli att göra. Fast Ama är van, han gör alltid det. Exempelvis HÄR på Isle of Man 2012.

Vi gick ett varv runt muren på utsidan också. (Lägg särskilt märke till hur snabb Ama var på att byta kläder!).

Det fanns som sagt var en mängd gamla vackra byggnader inne i stan.

Även ett stort fint torg som såg ut såhär åt ena hållet…

… och såhär åt andra hållet.

Med så många restauranger på torget så passade vi givetvis på att äta.

Det fanns mycket annat i stan att titta på också.

Exmpelvis fina parker och alléer…

… en plan för inomhusfotboll utomhus…

… och det minsta bibliotek som Ama någonsin sett.

Jodå. Det fanns mycket att titta på i Ciudad Rodriges.

Gomorron!


Talavera de la Reina – keramikstaden

06 oktober 2020

Andra stoppet på förra veckans resa blev Talavera de la Reina, nummer 2 på kartan HÄR.

Den staden är känd för sin fina keramik. Vi hittade dock inte några affärer som sålde keramik förrän vi åkte därifrån efter två nätter i stan. Då var det söndag och affärerna var stängda. ”Kraftig otur” enligt Anders som inte såg alltför olycklig ut.

Vi såg inte så mycket keramik, däremot väldigt många fina kakelverk. Även om Ama verkligen inte gillar den där ”sporten” (den borde förbjudas!) så var konstverket skickligt gjort.

Det fanns många fina kaklade konstverk i stan.

Vissa kakelinstallationer hade dom kombinerat med vatten. Snyggt och effektfullt!

Precis utanför vårt hotell fanns det flera trevliga uteserveringar där vi njöt av god mat och dryck.

Vi stannade två nätter där och den andra dagen tog vi en långpromenad som började innanför murarna.

Här ser vi en kort en och en lång en. Eller okej, en kort en och två långa enar.

Vi lämnade den äldre stadsdelen bakom oss och gick över en gammal gångbro.

Det var inte särskilt trångt på den bron heller. Spaniens inland känns tryggt såhär i dessa dagar.

Utsikten in mot stan var fin…

… och vi hittade ett vattenfall.

Vem kan ha tagit den bilden?

Ja, det kan ha varit Anders.

I floden fanns det ganska hårdhudade fåglar.

Sen hittade vi en vackert röd bro där vi kunde gå hemåt igen.

Snacka om att Anders matchade bra!

Vi kom tillbaks till en fin park. Ser ni trädet till vänster? Det som ser ut som om Anders har friserat? Typ kalhugget…

Det fanns en förklaring:

Där hade dom gjort en fristad för fladdermöss och kanske nån sorts fåglar också. Ama var dock glad att dom där fladdermössen inte hade hittat in till hennes skor på hotellet.

Talavera de la Reina var ett väldigt trevligt ställe och dessutom otroligt modernt!

Jodå. Bara så att…

Gomorron!


Villanueva de los Infantes – Don Quijotes trakter

05 oktober 2020

Nu börjar reprisen av resan förra veckan, fast med nya bilder. Första stoppet blev i Villanueva de los Infantes, nummer 1 på kartan HÄR.

I Coronatider är det skönt att slippa trängas så mycket och det behövde vi inte göra där.

Undrar varför det var så lite folk på gatorna?

Kanske hade dom svårt att komma ut ur husen, handlade det möjligen om en extra sträng karantän?

Parkera snyggt kunde dom göra även i den stan. Eloge till chauffören att han inte hade kört in mot enkelriktat i alla fall.

Det fanns ett fint torg som var vackert upplyst på kvällen.

Men det som märktes mest var att vi var i Don Quijotes trakter:

Han fanns precis överallt. Ofta förföljd av sin polare Sancho Panza och ibland även av Ama och hennes Stalker.

Jodå. Han var rätt vanligt förekommande både här och där.

På det fina torget fanns dom båda som statyer också. Anders gjorde high-five med Don Quijote.

Ama tänkte ta det steget längre.

Fast hon kom inte upp på hästen, den var för hög och det saknades stigbyglar. Anders vägrade hjälpa till, han var övertygad om att Ama skulle halka av på andra sidan.

Men Sanchos lilla åsna då?

– Är det okej om jag tar en liten tur? frågade Ama.

– Helt okej, svarade Sancho.

– Tack snälla! Bara att skutta upp då alltså!

– Åååååhej!

Nej, Ama kom inte upp på åsnan heller och Anders vägrade fortfarande hjälpa till. Även fall från låga höjder kan orsaka sjukhusbesök, det har han egna erfarenheter av sen armbrottet i Sierra Nevada där han föll i skidbacken när han typ stod still på platten.

Ama gav upp och ägnade sig istället åt nåt som hon är expert på:

Att äta.

Men det var när hon satt vid bordet och åt i godan ro när hon fick se något upprörande som hon inte hade en aning om:

Inte visste Ama att Sancho Panza var ett sådant pervo… Det står det nog inget om i böckerna.

Hoppas att ni – trots detta otrevliga avslöjande – får en bra start på veckan!

Gomorron!


Skyltsöndag – skatt

04 oktober 2020

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Skatt.

Ett svårt ord denna gång, men Ama kommer att göra sitt bästa genom att blanda gammalt och nytt samt åberopa den fria tolkningen i båda utmaningarna.

Det första Ama kom att tänka på var ”skatten vid regnbågens slut”.

Här finns det visserligen ingen skylt med, men Ama skyltar ändå med en vacker regnbåge vid en vulkan på Hawaii.

Och det verkade onekligen som om nån fick Bingo där.

I Klondike var det många som letade guldskatter under guldrushen. Här hade dom inget att hämta dock, för precis som skylten säger så var det en ”Klondike Bluff”. I Utah nånstans, långt ifrån Kanada och Alaska.

Sen har vi den svenska visskatten och musikundret. Fast här verkar dom ha slarvat bort en person?

Se där! En skatt för en liten tjej. Undrar vad som fanns i skattkistan?

Se där! En skatt för en… större kille. Undrar vad som fanns i skattkistan? (Svaret är ”ingenting”. Den var tom).

IKEA är ett säkert kort för att hitta skyltar som passar till veckans ord. Bara att söka på ”skatt” på deras hemsida så kom det här upp, Skatteby tavelram. Lite knepigare att hitta själva grejen på plats, men som ni vet – Allt för bloggen.

Bilar som är tillräckligt gamla slipper man betala vägskatt för. Dom här såg tillräckligt gamla ut. Men en undring bara… Hur ska man kunna köpa en sån när man inte får röra dom? Ja. Ni gissade rätt. Ama petade lite på dom. Men bara lite.

Sen kommer vi till det lite mer tråkiga med skatter. Såna som man måste betala.

Fast här hade dom gjort det lite roligare genom att kombinera skatterådgivning med karaoke.

Ibland har affärerna gjort det lite skojigare genom att bjussa på momsen (días sin IVA är spanska för ”dagar utan moms”). Ama har till exempel köpt sina lavalampor skattefritt. Weehooo! Snart dags att få tända dom igen nu när temperaturen sjunker.

Men man ska inte alltid tro att man kommer undan skatten. Här i Chicago fick vi allt lov att betala nöjesskatt. Kul kan man uppenbarligen inte ha utan att skattmasen ska ha sitt.

Men ibland kan det helt klart bli skattefritt. Eller som det heter på utrikiska: Tax Free.

Här kunde man ha parkerat sin tax, men det var tomt på taxar. Tax Free helt enkelt,

HAHAHA!!!

Okej, likaså bra att Ama slutar nu innan det bär iväg helt åt skogen.

Gomorron!


Vi hade i alla fall tur med vädret på semestern

03 oktober 2020

Igår körde vi sista etappen på minitripp nummer 7, hemresan alltså.

Kunde konstatera att vi hade haft väldigt tur med vädret. Förutom första stoppet på turen då det var molnigt så har vädergudarna varit med oss. På första stoppet uteblev dessutom det utlovade regnet helt och hållet, det nöjde sig med att vara molnigt.

Igår när vi gick den korta sträckan från hotellet till gratisparkeringen på gatan hängde regnet i luften.

När vi satte oss i bilen för att ställa in plattan på ett lämpligt mål så gjorde regnet mer än bara hängde i luften, det började dugga ned. Men vad gjorde väl det när vi satt under tak? Ibland är det ganska bra att inte ha en cab.

Vi körde mellan hotellet till vänster och kyrkan till höger, rundade torget och kom så småningom fram till det första lämpliga målet:

Bensinstationen på Carrefour i Ciudad Real. På dom stationerna får vi utöver bensin till bilen 8% av köpebeloppet påtankat till nästkommande bonuscheck.

Och ser man på!

Just där och då ramlade en sån där bonuscheck ut. 14,50 euro att handla för. Dock inte bensin, den gäller bara på Carrefours varuhus. Man kan se var vi samlar mest bonus. Shopping i varuhusen har renderat i 0,37 euro. Tankning på CEPSA (4% i bonus) 1,56 euro och 12,57 euro då när vi tankat på Carrefour.

Vi åkte iväg utefter gråmulna vägar i det spanska inlandet. Inget regn vilket var skönt, Ama tycker att det är jobbigt att ”köra” när det regnar.

Däremot blåste det som bara den! Vindkraftverken snurrade på rejält. Här är ännu en fantastisk stillbild som verkligen visar hur dom jobbar på för att fixa energi.

Vi såg även ett vindkraftverk på vägen. Snacka om att dom är stora när man ser dom på nära håll där dom åker på speciallångtradare och då var det ändå ”bara” rotorbladen, själva pinnen såg vi inte till.

Som oftast här i Spanien blir inte fulvädret särskilt långvarigt.

Fast finvädret kan också försvinna rätt snabbt. Här kom vi fram till en ”favoritrondell” i Murcia. Många har svurit ve och förbannelse över det trassliga stället. Igår var den ändå rätt lugn som man kan se på bilden längst ned till vänster.

Eftersom det började småregna igen så valde vi garaget denna gång.

Vi inledde IKEA-besöket med att ta en varsin sallad. Anders valde en cesarsallad och Ama tog köttbullesalladen. Johodå! Det var visst en sallad – ni ser väl ärtorna?

Sen blev det shopping.

Ama tyckte sig behöva diskborstar. Det tyckte inte Anders.

Sen ville hon ha en pall med värmeljus, men Anders tyckte att det räckte med fyra paket med 100 i varje. Ama gick med på den dealen, då måste hon ju åka till IKEA snart igen, eller hur?

Jodå. Vi hade tur med vädret på semestern, men i Siscar tog turen slut:

Redan vid det andra av fyra osynkroniserade trafikljus tog det stopp. Fast det var ändå bättre än förra gången då det tog stopp vid det första.

Nu är vi alltså hemma igen efter minitripp nummer 7, så här gick den:

  1. Villanueva de los Infantes – 1 natt
  2. Talavera de la Reina – 2 nätter
  3. Ciudad Rodrigo – 2 nätter på paradoret
  4. Mérida – 2 nätter på paradoret
  5. Miguelturra – 1 natt

En riktigt trevlig tur och vi hade som sagt i alla fall tur med vädret på semestern. Ja, vi hade tur med en massa andra saker också och det kommer med största sannolikhet mer från vår resa här på bloggen framöver.

Gomorron!