En hämndaktion?

23 maj 2017

 

1

Idag smet vi ut via garaget. Till fots. Det gjorde vi ibland förr i tiden på fredagar för att undkomma marknaden.

Nu kan man ju undra… Har marknaden kommit tillbaka och i såna fall på en annan veckodag?

Eller varför smet vi ut genom garaget?

Varför???

Svaret är enkelt:

2

Därför. Inte helt lätt att komma ut den vanliga vägen.

3

Nere på Cura var det rätt mycket folk.

4

Vi valde att istället gå längst ut på piren.

5

Där tittade vi på skarvar (ser ni dom?) och båtar…

6

… och vågskvalp.

När vi tittat klart på allt detta så gick vi hem igen.

7

Inte alldeles enkelt att komma fram till porten… Dom har hållit på att mecka i gatan med buller och bång ända sen vi kom hem från Ibi och Aspe för en vecka sen.

Varför?

Ama har ingen aning, men hon anar en hämndaktion. Ni ser det där som Ama har ringat in där i bilden? Möjligen blev dom osedvanligt upprörda för att vi sa upp vår fasta telefonlinje… Eller så tog dom helt enkelt uppsägningen på blodigt allvar. Dom håller kanske inte på att gräva ned nåt – dom river upp vår gamla, fasta linje.

Hur som helst så är det inte helt fridfullt på vår gata just nu.

Har er dag varit lugn och stillsam?


Ännu en epok har gått i graven

23 maj 2017

 

Just innan vi flyttade till Torrevieja så installerade vi en fast telefonlinje med Telefónica. Då var adsl enda möjligheten att få internet med en högsta ”speed” på 1 Mb, och Telefónica hade monopol på telefonlinjerna.

25:e maj 2006 installerades det hos oss, och då började en härva med problem. När vi lyfte på telefonluren så pågick det oftast redan ett samtal där mellan andra personer, och vi hade mängder av felringningar, natt som dag.

När vi kom tillbaka den 11:e september efter att ha varit i Sverige hela sommaren så fick vi en räkning på runt 800 euro. Lägenheten hade stått tom, jacket varit urdraget och ingen hade haft tillgång till några nycklar. Samtalen var till en massa – för oss – okända personer. Telefónicas idé var att vår städerska (som vi aldrig haft) hade ringt alla dessa samtal…

För att göra en mycket lång historia (hyfsat) kort så fick vi till slut hit en tekniker som kunde konstatera att ”linjerna var korsade”. Den 23:e september kommer till slut internet igång, vilket var nödvändigt för att vi skulle kunna sköta våra jobb.

Den 20:e december fick vi tillbaka dom sista pengarna av det som vi blivit felaktigt debiterade.

Sen dess har det fungerat klanderfritt, och vi har genom åren kunnat öka upp hastigheten så att vi kom upp till 12 Mb.

Men nu har vi ”fått” fiber – weehooo!!!

Ännu en epok har gått i graven:

 

Inget mer Telefónica! (Ni kan bortse från en till synes byxlös Ama som står där i skåpet på slutet…)

1

Så igår vid 10-tiden gav vi oss ut på en promenad i stan.

2

Stannade till och tittade på några lampor – såna kan man aldrig få för många av. Men vad är det Anders har i påsen?

Jo detta:

3

Den gamla Telefónica-telefonen. Den ville dom på Movistar (som tagit över Telefónica) ha tillbaka. Undrar varför? Förutom att den var tämligen omodern vid det här laget så var den dessutom uppmärkt med gamla företagsnamnet. Inte särskilt ren heller efter att ha bott i garaget i många år.

Nåja. Vi gick in med telefonen…

4

… och kom ut igen efter 22 minuter. Utan telefon, men med ett kvitto.

5

Kvittot hade en fin stämpel. Dom älskar stämplar i det här landet. Och vi med – alltid bra att ha en stämpel eller varför inte flera?

6

Det – förhoppningsvis! – lyckade avslutandet och återlämnandet av telefonen firade vi med en frukost på Lizzaran.

7

Anders tog mod till sig och prövade att ringa ”hem” till oss, men fick inget svar. Det bådar gott.

Ännu en epok har alltså gått i graven. Först marknaden och nu vår fasta telefonlina. Undrar vad vi blir av med härnäst?

Gomorron!


En liten söndagslunch

22 maj 2017

 

1

Några stekta jordnötter…

2

… och fyra korvbollar.

3

Fråga: Var det där verkligen allt vi fick?

4

Svar: Nej.

5

Om det nu inte pågår ett tapasrejs i stan så får man väl anstränga sig lite själv dårå. Det går bra det med – allt slank ned.


Men det var väl ändå som själva…

22 maj 2017

 

Ama har satt som mål att gå 10.000 steg om dagen.

Igår just innan vi gick ut på vår promenad fick Ama syn på detta:

1

WTF??? Dan innan – på lördagen den 20:e alltså – fattades det två ynka steg för att ha nått målet. TVÅ YNKA STEG?!??! Högst irriterande…

Men Ama hon är fiffig hon.

2

Taadaaa!!! Målet är uppnått, stapeln för lördagen blev grön och statistiken ser genast bättre ut. Det var bara att ställa om datumet i telefonen så ordnade det till sig med hjälp av en liten lokal promenad i vardagsrummet.

Det där torde bevisa dom gamla visdomsorden: ”Varför göra idag, det du lika gärna kan skjuta upp till morgondagen”.

(En annan sak som det möjligen skulle kunna bevisa är det där enda som Ama minns från samhällskunskapslektionerna på gymnasiet: ”Det finns lögn, förbannad lögn och statistik”…)

Gomorron!

PS: Dom där staplarna från 16:e, 17:e och 18:e maj behöver ni inte bry er om. Alldeles för jobbiga att åtgärda. Ama skyller dessutom dom något låga staplarna på att hon hade träningsvärk efter att ha klättrat i borgar. Eller förresten! Ama glömde telefonen hemma dom dagarna! Ja, så säger vi. Då registrerades inte alla dom mängder av steg som gicks då. Eller undrar just om det var dom dagarna som batteriet tog slut i fånen? Så kan det också ha varit…


Apropå Skyltsöndag och blå…

21 maj 2017

 

En del skyltar är verkligen onödiga. Dom är typ uppe i det blå och vimsar.

Som den här:

1

Bara fotgängare efter den här skylten. Okeeej… Inga cyklar, men vad gör bilarna där?

2

För att underlätta så fanns det en särskild parkering för dom där cyklarna som inte fick passera skylten.

Men det vet ni väl alla… Vad bryr sig cyklister om skyltar?

3

Svar: Inte ett dugg.

Ha en härlig söndagskväll!


Skyltsöndag – blå

21 maj 2017

 

Söndag igen och dags för ännu en kombiutmaning med BP’s Skyltsöndag och Sannas Weekly Photochallenge. Denna vecka är temat Blå.

Alla blåa skyltar kommer från veckans lilla minitripp som varade lite drygt två dygn.

1

Det började med en himla massa blåa skyltar redan innan vi lämnade Torrevieja, då när vi tankade bilen på Carrefour. Anders passade dessutom på att tvätta pengar där. En blå sedel från växeln råkade hamna i hinken med tvättvatten till bilrutorna. Ooops… Ni skvallrar väl inte om hans penningtvätt?

2

Första stoppet blev i härliga Ibi, trots att det var stoppförbud där på hela torget. Onödig skylt egentligen, då man inte fick köra in på torget överhuvudtaget.

3

Vi tog en kortare tur upp i berget, från ettan till fyran (vid pilen), en sträcka på 1,8 kilometer enkel väg. Hela det röda varvet är 16,7 kilometer och det har vi gått ett par gånger. Där Anders pekar var där Ama så smidigt vid ett av tillfällena studsade kravlade uppför berget. (Bevis för det finns på en kort film HÄR)

Den blåa leden har vi letat, men inte hittat. Ama verkar mer inställd på att se rött.

4

Morgonen efter kunde vi titta ner på torget och ett trevligt frukostställe med både blå skylt och blå markis. Men vi avnjöt den fantastiska frukosten på Hotel Plata istället, sen gav vi oss ut på vägarna igen.

5

På vår väg hittade Anders – för ovanlighetens skull – en borg i Banyeres de Mariola. Nedanför den låg ett ”borgtorg” (översättningen av den blåa skylten har Ama gjort alldeles själv, duktigt va?)

6

Där på borgtorget fanns det läckra skyltar. Egentligen var dom inte blå utan mönstren var utstansade. Ama tackar den blåa himlen för att skyltarna ändå platsar i detta kombi-inlägg.

7

I Banyeres de Mariola fanns det även fina gränder med vackra gatuskyltar. Tittar man riktigt noga på bilden (klick, klick!) så ser man att den blågula fanan vajar stolt bland alla flaggorna.

Vi fortsatte mot Novelda.

8

Uppe vid kyrkan som vi skulle kolla in, där fanns flera olika vandringsleder. Ama blev dock mest intresserad av den blåa skylten…

9

Och kyrkan ja… Väldigt fin! Men tyvärr granne med en borg. Anders var snäll och översatte den där blåa skylten till Ama: ”Innan du tittar på kyrkan så är det obligatoriskt att besöka borgen”.

Jahaja. Ama är lydig så det var bara att knata till borgen. Nu i efterhand undrar hon dock ifall det verkligen stod så?

Efter borgbesöket hittade Ama ännu en intressant skylt:

10

Eller egentligen två skyltar. Den ena sa att bakom den där dörren var det risk för förgiftning. Den blåa meddelade att det var obligatoriskt att använda glasögon.

Intressant! Ama hade ingen aning om att glasögon kan skydda mot förgiftning? Eftersom hon hade glasögon på sig så var hon helt inställd på att gå in och kolla om det verkligen stämde? Men som ni ser. Dörren var låst. Synd! Nu kanske vi aldrig får veta?

11

Efter borgen och kyrkan i Novelda körde vi in till Aspe och tog en promenad. I den stan kan dom uppenbarligen inte räkna. Som ni kanske kan se på den uppförstorade parkeringsskylten i hörnet så fick det stå två bilar där. Och redan fanns det tre stycken parkerade…

Är det bara Ama som kan läsa och förstå skyltar?

Som här på ett annat ställe i Aspe till exempel:

12

Ett helt tydligt och solklart skyltbesked. Här ska man självklart köra rakt fram, även om vägen i sig är lite krokig.

Ser ni förresten Ama där i speglingen? Lika diskret som vanligt när hon fotar…

Gomorron!


En mycket läcker kyrka

20 maj 2017

 

Precis intill Castillo de la Mola i Novelda (den borgen som Ama inte lyckades vägra) så låg detta läckra byggnadsverk:

1

Santuario Santa MagdalenaSååå fin! Såg ut som nåt som Gaudí hade kunnat skapa, och tydligen var det just från honom som den lokala arkitekten José Sala Sala hade fått sin inspiration.

3

Fanns hur många detaljer som helst att studera på fasaden. Här pekade Anders på en grej högst upp på ett av tornen och sa:

– Det ser ut som det sitter en papegoja med snopp där uppe?

Ama zoomade:

4

Ja… Inte så långt ifrån, faktiskt.

5

Här kom Ama att tänka på den där stenstaplingstävlingen som dom brukar ha i finalen av Mästarnas Mästare.

6

Vi studerade utsikten ett tag. Anders – sin vana trogen – givetvis uppifrån en kant.

2

Dags att gå in och titta också.

7

Ovanför porten fanns detta konstverk och en skylt som sa att det var restaurerat i december 2014 på bekostnad av familjen Sala Martinez. En synonym till ”sala” är att ”lämna bidrag”, så det var ju ett passande namn på den generösa familjen (som av namnet att döma nog är släktingar till arkitekten?).

8

Den var fin även inuti, men inte alls lika speciell och hänförande som utsidan.

10

Anders tänkte hålla ett tal där, men kom av sig.

9

Orgeln var frän och en anings annorlunda. Ama undrade vad dom där trasiga surfbrädorna fyllde för funktion?

Sen fanns det några andra, fristående pipor:

11

No tocar… Inte röra, alltså. Visst är såna där skyltar helt oemotståndliga? Ama petade bara liiiite.

Har ni vägarna förbi Novelda så är den vackra kyrkan klart värd ett besök. Det tycker faktiskt Ama – trots att den bor granne med en borg.

Gomorron!