Skyltsöndag – mynt

08 december 2019

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Mynt.

Den här veckan blandar Ama hejvilt med gamla och nya bilder.

Nuförtiden finns det väldigt konstiga ”mynt”:

Bitcoins? Bitar av mynt eller vadå? Ama fattar nada av det, så det är likaså bra att vi går över till riktiga pengar på en endaste gång.

Ibland kan man ha så tur att man hittar myntets ursprung:

Som här, då vi hittade huset som är avbildat på femcentsmyntet i USA. Thomas Jeffersons barre, Monticello.

Mynt är faktiskt väldigt bra att ha ibland.

2

Vi har till exempel alltid 50 eurocent liggandes i ett fack i bilen.

Stoppar man i det myntet i därför avsett plats här, då har man köpt sig en kundvagn väldigt billigt.

4

Man kan också köpa sig fina selfiesar utan att behöva nöta på sin egen kamera. (Ama fick några konstiga blickar på sig när hon gick in och fotade inuti fotobåset på Zenia B. Men, men. Ni vet ju. Allt för konsten bloggen). 

Kläderna kan få åka karusell för bara några enstaka mynt.

6

Den här grejen som Ama hittade på Leroy i veckan är väl inte helt rätt i tiden (en julhöna?), men stoppar man rätt mynt i den så får man en present.

Sånt där trams håller dock inte Ama på med.

Ja, om det inte är tuggummin i mojängen, då är den typ oemotståndlig.

En annan oemotståndlig myntgrej är denna:

8

Vattenfallsspelet! Ama brukar inte spela på Casinon, men just den här manicken är hon lite såld på. Man släpper ned ett mynt som sen ska landa rätt och pusha dom andra över kanten så man får sig en jättevinst! Det får man sällan. Här stod Ama med tillåtelse att göra slut på vår 5 sista USA-mynt på vår senaste kryssning. Sen fick hon lite bonus-quartrar att spela för också. Det var intressant att gå och vittja apparaten när det var sjögång. Hittade en del utramlade pengar, men snäll som Ama är så matade hon genast in dom i apparaten igen.

9

Här är kanske chansen att vinna större? Och mynten i den där burken är faktiskt början till en miljon.

Oftast behöver mynten stöd av några papperslappar för att greja en nota…

… men ibland – som på exempelvis tapasmaror – så grejar mynten hela notan alldeles på egen hand. Ni kan förresten aldrig gissa var Ama hittade dom där mynten. Ooops! Skulle kanske inte ha skyltat så tydligt.

12

Euromynten kommer tyvärr i alltför små valörer. Dom minsta – brunpengarna – är ett otyg och tar en himla plats. Här på Al Campo finns ett bra sätt att göra sig av med dom. När man ska betala öser man bara in allihopa i det där myntfacket. Det tar en stund, men sen ser man resterande belopp på skärmen. Ett tips är då att betala resten med kort. Anders stoppade in en sedel en gång och fick växel tillbaks, och det ungefär samma småskit som vi hade matat den med. ”Tvi-tvi-tvi-tvi” sa maskinen och spottade ut små bruna enpetare.

Nu i veckan såg vi en annan variant där precis utanför Al Campo:

13

En myntväxlingsmanick! Kunde dock inte testa den då vi redan hade matat kassaapparaten med allt grus.

Hur kommer man då över dom där mynten som faktiskt är väldigt användbara i många lägen?

Tja…

Ett tips är att fiska i såna där önskebrunnar som finns lite här och där.

Men det allra bästa sättet är ändå detta:

Att odla dom själv. Har man tur så kanske det där penningträdet till och med ger sedlar när det har fått växa till sig.

Ha en fin andra advent!

Gomorron!


En tur till fredagsmarknaden

07 december 2019

 

1

Visst är det härligt med sol och klarblå himmel! Desto mindre härligt att sitta på Soraya just där och då när dom höll på att lassa upp en massa tunga grejer på taket med den där kranbilen, vi valde ett annat ställe.

Men ändå – himlen var blå! (Poetiskt värre!)

Tyvärr var den där bilden inte tagen igår, såhär såg himlen ut då:

2

Inte mycket blått där inte.

Eftersom det ändå var fredag så tog vi oss en promenad upp till platsen för fredagsmarknaden.

3

Inte mycket marknad där inte. Nej, igår var det istället en paellatävling, fredagsmarknaden hade gått av stapeln dan innan.

4

Vissa tycktes ta ut segern i förskott.

5

Det var en hel del människor på plats.

6

Eftersom vi var lite tidiga så hade tillagningen av alla tävlande paellor inte kommit så långt.

7

Det var många glada miner…

8

… och ännu fler glada miner.

8b

Sen såg vi några som såg mer koncentrerade och bekymrade ut, kanske var inte kryddningen helt perfekt ännu?

9

Vissa hade tydligen missuppfattat vad det var som skulle tillagas och grillade istället. (Inte nog med att det var fel mat, han hade ställt sig i fel vindriktning också).

11

Saken är den att långt ifrån alla var med i tävlingen, det var helt enkelt en enda stor härlig och glad folkfest där på marknadsplatsen.

10

Hade man inget med sig så kunde man köpa både dryck och tilltugg i baren. Verkar som om tanten i baren var nöjd med försäljningen.

12

När vi började gå hemåt såg vi att molnen höll på att skingras längre bort på himlen. Bra! Då slapp alla få extra vatten i sin mat.

Vid dom här tävlingarna brukar det även bjudas på gratis paella.

13

Ama antar att dom var på gång här. Men, men. Trots att gratis är gott så är det inte alltid värt att vänta på. Tid sägs dessutom vara pengar och då blir det ju inte gratis längre, eller hur?

Det var ett härligt folkliv där på marknaden utan marknad och det är väldigt trevligt att det så ofta är anordnas roliga evenemang här i stan.

Ha en finfin lördag!

Gomorron!


Taskigt väder

06 december 2019

 

Upploppet på förra veckan var himla fin.

1

I lördags den sista november var det ett underbart strålande väder.

2

Vi tog en promenad längst ut på piren och vädret åt ena hållet kunde man inte klaga på…

3

… åt andra hållet var det inte så tokigt heller.

Söndagen – första advent – var också fin, det var då vi var på julgranständningen på kvällen.

Men sen kom måndagen… Regnet strilade ned mest hela dagen. Ama kom sig knappt utanför dörren och inte ett enda kort blev taget (vilket kommer att förvirra Anders när han ska sortera in bilderna i arkivet framöver). När Ama efter typ en heldag i soffan tyckte att klockan nog var slagen för att gå och lägga sig, då var klockan åtta… En mycket seg dag, alltså.

När tisdagen kom fortsatte regnet att pissa ned.

Att vi överhuvudtaget kom utanför dörren berodde enbart på detta:

4

Ama hade en tid bokad hos farbror doktorn på Quirón. En tid som hon bokat på eget bevåg för kontroll efter alla operationer som varit. Efter ”sista” besöket i våras hade doktorn hade tyckt att Ama kunde komma tillbaks efter en sisådär tre månader för en check och nu gjorde hon det. Visserligen cirka fyra månader för sent, men man har faktiskt rätt att gruva sig i form.

Doktorn klämde och kände och gav Ama en OK-stämpel i pannan. När vi skildes åt så log han stort och sa att han tyckte att Ama såg ut att må väldigt bra. ”Det gör du med” sa Ama till doktorn som skrattade gott.

En CT-röntgen ska göras nästa vecka för säkerhets skull, men Ama känner sig ändå väldigt lättad trots allt.

På onsdagen hade det utlovats att solen skulle komma tillbaks framåt eftermiddagen. Det löftet rann ut i sanden. Det regnade inte jättemycket men nån sol såg vi inte till.

För att uppmuntra oss båda så åkte vi hit:

5

Till jultältet på Zenia Boulevard. Där trivs vi båda jättebra med att gå runt bland allt julblink och krimskrams. (Okej. Det kaaan tänkas att Anders valde att gå på Leroy på andra sidan gatan istället).

Det blev dock inget inhandlat i det där tältet. (Anders kom hem med en skarvsladd).

Men så igår, torsdag – ÄNTLIGEN!!!

6

Vi såg både solen och en blå himmel.

7

Havet var dock lite upprört. Det har inte bara regnat, det har blåst rejält emellanåt också.

8

Dom har förberett sig för att laga stränderna igen. Gissar att dom inväntar att havet ska lugna sig en aning först.

Så efter hela 3 (tre!!!) dagars taskigt väder så hoppas vi nu att julsolen är här för att stanna. December brukar vara en fin månad här.

Sen kan ni väl hälsa på en ny kompis här hemma:

9

Säg HEJ till Sigurd! En ren polare till Sixten och Signe. Och nej. Ama har inte farit med osanning. Sigurd kommer inte från jultältet utan vi räddade honom från Al Campo i onsdags.

Idag har vi helgdag här, El día de la Constitución. Men trots att det är en röd dag och därmed vilodag så tror Ama att hon ändå måste ut och röra på sig. Hur mycket stillasittande som helst kan faktiskt promenera på ens nerver.

Gomorron!


Julkrubba

05 december 2019

 

Nej, det handlar inte om mat för en gångs skull, utan om julkrubban som vi kollade in på första advent när vi var och tittade på det högtidliga tändandet av julgranen på stora kyrktorget här i Torrevieja.

1

I år hade dom som sagt var byggt upp krubban på vägen vid sidan av torget, men det gick ju bra det med.

2

Det är väldigt många detaljer man kan titta på, som den här marknaden till exempel.

3

Fåren hade tak över huvudet.

4

Här bakades det för fullt inför julen.

5

Känns som dom har byggt krubban lite högre i år?

6

Vi var där för att titta på julgranständningen, men vissa andra glesa granar hade redan fått sina lampor tända. Dom där granarna ska – till skillnad från den småländska – vara sådär glesa.

7

Man kan se att kvinnor i alla tider har slitit med tvätten, fast dom hade det nog lättare förr i tiden. Ja, själva tvättandet var säkert jobbigare utan maskin, men å andra sidan var inte plasten uppfunnen så klädnyporna var i samma färg allihopa.

Dom har bytt ut figurerna på senare år och Ama kan sakna vissa, som dom pickande hönsen och gungan som gungade på ett ojämnt och helt omöjligt vis.

Men vissa har återuppstått igen i ny tappning:

8

Som tanten som ramlar utför trappen och har sönder äggen. Nuförtiden går även en kruka sönder.

Bajsande gubben såg dock inte Ama till vid det där första varvet. Möjligt att han inte är på plats eftersom han har en tendens att bli stulen…

9

… men där inne ser det ut som det är en på gång i alla fall. Brallorna har åkt av.

I brist på snö får dom här i Torrevieja göra så gott dom kan för att få till det där vita, gnistrande:

10

Salt. Det funkar det med. Här fick dom med cykeltävlingen från i somras också.

Jodå, det finns hur många detaljer som helst i krubban och det blev många bilder tagna…

11

… och inte bara av oss.

12

När vi strosade hemåt hade mörkret lagt sig och juldekorationerna lyste fint.

Ama började nynna på en sång:

♫ ♫♪♪ Nu tändas tusen juleljus… ♫ ♫♪♪

13

Kanske lite överdrivet med tusen, men hon såg i alla fall två tända juleljus.

14

Julgranen vid pirfoten var blå. Kanske för att matcha havet? Fast vid den tiden var havet mer svart än blått.

15

Belysningen i granen vid vita kyrkan matchade fint i alla fall. Rätt fräckt att den speglade sig i fönstren så det såg ut som det stod två granar där inne också.

Ja, det var några bilder från Torreviejas julkrubba, nu är det dags att krubba frukost.

Gomorron!


Alicante by night

04 december 2019

 

Eller nja… Alicante by afternoon and evening är nog mer rätt. Några nattmänniskor är vi inte direkt.

1

I förra inlägget från Alicante satt vi och väntade. Att Ama såg så nöjd ut berodde på att hon hade vunnit ögonmåttsdispyten över Anders. Ama gillar att vinna.

Vad vi väntade på? Jo, att siestan skulle ta slut så dom skulle öppna vattenmuseet. Det besökte vi för ett par år sen vilket ni kan läsa om HÄR. Då gjorde vi bland annat en film om att bygga upp ett stort berg av en liten hög, och Ama bidrog med en fantastisk sånginsats på slutet av klippet.

Då när vi besökte stället förra gången så missade vi en grej, så den här gången tog vi till höger direkt innanför dörren och kom hit:

2

Tjusiga färger!

3

Man fick gå in i dom stora gamla vattencisternerna som försåg Alicante med vatten förr i tiden. Ama antar att dom inte hade den belysningen då när det begav sig.

4

Längst in fanns det en trappa som såg ut att vara en återvändsgränd…

5

… så då vände vi om och gick tillbaka.

Inte jättemärkvärdigt men volymen på cisternerna var imponerande. Kul att ha sett och dessutom var det gratis.

6

Vi gick ut och vilade lite innan vi gick tillbaks till hotellet och vilade lite till. Det tar på krafterna att turista.

Framåt kvällen gick vi på ett favoritställe i Alicante, Tapa Caña (som nu har en skylt där det står D’Tablas, men det är precis samma koncept).

7

Dom kommer ut i en strid ström från köket bärandes på brickor med brädbitar som det ligger olika tapas på. Det är bara att plocka åt sig det man tycker ser gott ut.

8

Ama tog en tjusig selfie.

9

Tapasen kostar 1 euro styck, ölen 0,80 och vinet 1,50.

10

Sen behåller man brädorna och glasen på bordet, dom räknas sen ihop när det är dags att betala. Ni kanske tycker att det ser ut som vi har försett oss med många tapas?

11

Det var ingenting mot vad grannarna hade gjort, och ja, dom var bara två stycken dom med.

Efter att ha ätit ”några” fler tapas än dom fyra som avslöjades här ovanför så gav vi oss av hemåt igen. Mot hotellet, alltså.

12

Anders klappade ett träd…

13

… och Ama försökte att inte snubbla på den buckliga promenaden.

Dagen därpå var det dags att åka hem igen. Vi hade siktat på en buss som gick 10:30 enligt den tidtabell Ama fotat av på busstationen i Torrevieja. När vi köpte biljetterna satt det en lapp i biljettluckan i som sa att nästa buss gick 10:30.

Sen kom vi ned till busshållplatsen:

14

Ja, ja. Ama har slutat att förvånas.

Här på hemmaplan har regnet pinkat ned i ett par dagar nu. Trist, men vi är glada att tokregnet som var utlovat av sajterna uteblev. Regnet strilar fortfarande ned men ska tydligen upphöra framåt 12 – 13-tiden. Ama hoppas att väderspågubbarna har rätt denna gång.

Gomorron!


Kronan på verket bland julpyntet

03 december 2019

 

Ni kanske minns att vi inhandlade ett sprillans nytt hysteriskt julblink för nån vecka sen i det fina jultältet på Zenia Boulevard. Efter hårda förhandlingar med Ama lyckades Anders pruta ned slingan från 22 till 11 meter.

Den har sen dess legat i sin kartong och inväntat att det ska bli första advent så den ska få komma fram och förhöja julstämningen.

I söndags var det då dags.

2

Jösses vilken härva! Dom hade dessutom ”förenklat” det hela genom att sätta in snörpar (”påsförslutare”) i mitten av bunten för att hålla ihop trasslet. Kanske lättare för dom som paketerade den, men det underlättade verkligen inte för oss.

3

Till slut hade vi lyckats reda ut det hela och fått ut slingan på golvet i hallen.

Sen provkörde vi den:

 

Oj vad stämningsfullt!

Sen var det bara en liten detalj – var skulle vi göra av den?

Ama hade en strålande idé!

5

Hon tyckte det var synd att vi inte hade köpt 22 meter, i såna fall hade den nästan nått runt hela rummet! Anders ratade dock idén helt och hållet.

6

Den fick istället komma upp på det vanliga hysteriska-julblink-stället och den räckte till betydligt fler varv än den förra slingan.

Ja, nu är det hysteriska julblinket på plats och inte ett öga är torrt (kanske av olika anledningar?).

Fast den verkar vara av ganska dålig kvalité på sitt vis. Anders som sin vana trogen hade läst instruktionsboken noga hade sett information om att ifall något går sönder i slingan så är den helt omöjlig att laga, det är återvinningen nästa som gäller.

Hmm… Något får Ama att misstänka att den kanske kommer att ”råka” gå sönder rätt snart:

 

Eller vad tror ni?

Gomorron!


Första advent…

02 december 2019

 

… var det igår och därmed dags att gå all-in med julpyntet.

Fast Ama måste erkänna att hon trots allt tjuvstartade dan innan.

Redan den sista november fick hon nämligen…

1

… en ny julkran! Den gamla som Anders installerade sommaren 2015 började bli hur kärv som helst på grund av all kalk. Nu kommer det att bli betydligt roligare att diska! (Vem försöker Ama lura egentligen?)

Man kan förresten konstatera att Anders slaskade här på sin dag. Åtminstone låg han under slasken. Haha! (Okej. Den var dålig…).

Nåja. Igår var det i alla fall första advent och dags att plocka fram julen.

Det började väldigt enkelt:

2c

I badrummet var det bara att vrida på ljuslyktorna så var det klart. Taadaaa!

3

Sen kom julkartongerna upp ur garaget. Eftersom Ama hade förberett med dammtorkning under tiden som Anders slaskade så skulle det bara vara att ställa ut alla grejer då. Ama hade full koll på hur det skulle vara.

Men, men. Hon stötte på patrull på en endaste gång.

4

Där elljusstaken skulle stå, där stod nu lavalamporna. Dom kan man ju inte plocka undan bara för att det råkar bli jul.

5

Okej. Elljusstaken fick en ny plats vid sidan av soffan.

Men hoppsan! Det brukar ljusgruppen från Rusta stå. Nu började det bli riktigt jobbigt.

6

Efter mycket vånda och beslutsångest fick den ta plats på hyllan bredvid hallen – det kommer att bli en annorlunda jul i år.

Men en del saker är sig lika:

7

Luciatåget och bajsande gubben intog sina vanliga platser…

8

… och bakgrundsbilden på TV-datorn byttes till det pepparkakshus som Ama byggde tillsammans med en kompis i början på 80-talet.

9

Sen kändes det inte mer än rätt att lavalamporna fick lite julkrafs runt fötterna.

Efter att ha pyntat klart hemma gav vi oss ut på stan.

10

Vid halvsextiden var solen på gång att gå och lägga sig.

11

Inne i stan träffade vi på ett gäng… första advents-pirater?

Vi fortsatte till gamla kyrktorget.

14

Vilket vi inte var direkt ensamma om.

12

Dom hade avtäckt krubban som i år befinner sig på gatan vid sidan av torget. Som alltid var den stor och välarbetad med många detaljer.

Men det alla hade kommit för att se var denna:

13

Den småländska granen. Lite tilltufsad, men nu fanns det kulor och stjärnor i den, det brukar det inte finnas.

Efter sång, tal, korv och mingel så kom till slut det som alla väntat på. Varde ljus…

15

… och det vart ljus! Både vita ljusslingor och lite blink som Ama inte heller kände igen från tidigare år.

Granen såg mycket bättre ut i mörker med kulor, ljus och blink. Julgranens högtidliga tändande är en väldigt trevlig första advents tradition!

Hade ni en fin första advent?

Gomorron!