Hemresan

09 oktober 2021

I Albacete blev Ama förvirrad när det på hotellet fanns 4 sängar att välja mellan i rummet, men det ordnade sig.

Anders hade faktiskt hittat ett annat centralt boende med 5 sängar, 3 sovrum, 1 vardagsrum och 2 badrum. Med tanke på allt det var 73 euro för en natt inte alls så fasligt dyrt.

Fast det var en detalj som väckte vår misstänksamhet och som gjorde att vi ändå avstod:

Hur sjutton fick dom in allt det på 12 kvadratmeter? Nu ångrar sig Ama lite, hade trots allt varit intressant att se hur dom löst det hela.

Nåja. Efter en natt i en av dom fyra sängarna checkade vi ut från hotellet och började gå mot garaget. Målningen på restaurangens jalusi hintade om att vi befann oss i Don Quijote-trakter, i regionen Castilla-La Mancha.

Vi packade in grejerna i bilen för sista gången under denna tripp. Inte gratis att parkera i centrala garage i större städer, men 13,50 euro för ett dygn var ändå rätt prisvärt.

Vi åkte in i dimman igen (rutorna skulle verkligen inte ha mått dåligt av en rengöring innan avfärd).

Rena rama vintergatan! Ja, ”the milky way” – det är väl vintergatan det?

Fyra minuter senare hade vi passerat hela vintergatan, vår bil är verkligen supersnabb!

Vi lämnade Castilla-La Mancha och åkte in i Murciaregionen…

… och lite senare in till vår egen region – Valencia…

… och slutligen nådde vi vår hemstad, Torrevieja.

Den här lilla trippen på 16 dagar var den längsta vi har gjort på länge. Fast den vi gjorde 2019 som inbegrep rundresor med bil i USA och Australien samt två kryssningar var längre. 75 dagar blev det den gången. Ama siktar på att slå det, men det lär nog dröja.

Så här åkte vi denna gång:

  1. Santa Fe
  2. Osuna
  3. Lepe
  4. Grandola, Portugal
  5. Lissabon, Portugal
  6. Nazaré, Portugal
  7. Praia da Barra, Portugal
  8. Guarda, Portugal
  9. Zamora
  10. Valladolid
  11. Fuenlabrada
  12. Albacete

Som ni ser så vann Spanien knappt över Portugal med 7 – 5 när det gäller antalet ställen där vi stannat över. Grattis, Spanien! Fast räknar man antalet övernattningar så blev det 8 – 8. Okej, det blev väl mer rättvist så.

Ja, nu är resan över för denna gång och livet går tillbaks till vardagslunken.

På Anders ganska sena morgonpromenad i morse (bilden är tagen 08:25) så var det bara en person nere på Playa del Cura, så högsäsongen är definitivt över nu.

Resan är över irl, alltså. Fast som ni kanske redan har räknat ut så kommer den att vara lääänge än här på bloggen.

Gomorron!


Ingen kan anklaga oss…

08 oktober 2021

… för att inte förbereda oss på bästa möjliga vis.

Här kan man se hur Anders bar hem matkassar från Mercadona till vårt hotellrum i Fuenlabrada. Ama fick känslan av en kryssningskorridor och längtade då ännu mer till bättre tider.

I brist på kyl på rummet får man improvisera. I dom norra och mittersta delarna av Spanien är det rätt kyligt nu, så frukosten fick bo ute över natten.

Efter frukosten åkte vi vidare. Intressant att man inte fick gå ut till fots där (se skylten ovanför garageutfarten). Eftersom det inte fanns nån annan utgång så hade vi traskat ut där dan innan. Wild and crazy! Typ.

Vi åkte iväg i den lugna trafikströmmen.

Som tur var så verkade dom flesta sikta in mot Madrid, vi åkte åt andra hållet.

Vi såg ännu en tjur, och dessutom två till utefter vägen. Däremot såg vi inga kossor. Om man inte frågar Anders då.

Sen körde vi in i dimman… Ja, ja. Ama vet att bilden är helt värdelös och att bilrutan var väldigt smutsig, men det där var det som mötte oss.

Vi körde i dimma i en dryg timma…

… innan vi såg att den lättade vid horisonten.

Den lättade snabbt! Tur för oss, för vår tanklampa hade börjat lysa och efter några frågor på byn så hittade vi en tankstation. Den som google hade rekommenderat, den fanns inte alls.

Vi körde in mot vårt mål för dagen och möttes av en gullig liten rondell. Sen skulle vi ”bara” köra ned i garaget som vi hade reserverat för natten.

Det var lättare sagt än gjort… Varför är alla vägarbeten här i Spanien emot oss??? Fanns inte en chans att komma ned till garaget.

Som tur är så har Anders full koll på det mesta. Vi parkerade i ett annat garage och att komma fram till hotellet efter en kort promenad var inte nåt större problem.

Ama fick dock lite problem att välja säng. På bilden syns tre stycken, men i verkligheten fanns det fyra att välja på. Vojne, vojne! Alla dessa beslut!!!

Men hon har gjort sitt val, och det blev bra. Kan tänkas att hon ändrar sig nu på morgonen när frukosten ska intas.

Ni kanske undrar var vi är nu?

Jo, på ett ställe där vi har varit många gånger förr:

I Albacete.

Idag tar semestern slut och vi styr kosan hem till Torrevieja igen.

Gomorron!


Dagen efter vilodagen…

07 oktober 2021

… det borde väl egentligen vara en måndag? Men i verkligheten var det en onsdag. Igår alltså.

Vi lämnade hotellet i Valladolid och gick mot vårt första mål som låg där i slutet av allén.

Bilen. Den hade övernattat på en gratisparkering på en sisådär 5 minuters gångavstånd från hotellet.

Vi åkte vidare på vår färd. Anders kollade framåt, medan Ama kollade bakåt. Ett riktigt bra samarbete.

En bensträckare är alltid trevlig och bra, så vi stannade till vid en kyrka på vägen som låg i… i… i… Ja, nånstans ändes vägen låg den.

Där fick vi till vår förskräckelse se en otäck dödsolycka!

Ni ser väl?

Okej. Ama zoomar:

En duva hade trasslat in sig i nätet som skulle förhindra duvor att sitta där och bajsa på både människor och skulpturer. Med facit i hand så borde den nog ha fattat piken och hållit sig därifrån.

Vi åkte vidare över bergen. Som högst var vi på cirka 1500 meters höjd. Inte jättevarmt där uppe kan man säga.

Vi såg den typiska spanska tjuren.

Men inte bara den!

Vi såg kossor också. Dom vände bättersidan till och struntade fullkomligt i oss.

Efter drygt två timmars bilfärd kom vi fram till vårt mål. Ett parkeringsgarage som hörde till vårt hotell. Inte gratis, men 2 euro per natt för att parkera i ett garage är helt överkomligt.

Att det var lite trångt, ja det får man väl stå ut med till det priset.

Vi checkade in på rummet som hade en vacker utsikt över New York. I alla fall tror vi att det var den utsikten vi såg.

Var har vi bott nu i natt då?

Jo här. I Fuenlabrada. Man kan kanske säga att det är en förort till Madrid, bara cirka 2,5 mil från storstan. En förort till Madrid med utsikt över New York. Inte illa alls med såna välkända storstäder i närheten.

Fast båda dom städerna har vi besökt tidigare, så vi åker vidare redan idag.

Gomorron!


Valladolid, en anrik stad…

06 oktober 2021

… med massor av gamla saker att titta på, som denna:

Ja, nu menar inte Ama figuren i förgrunden utan byggnaden i bakgrunden. Dom kunde konsten att bygga förr om åren.

Många statyer med religiösa motiv fanns det i stan. Och husen i bakgrunden, visst påminner dom lite om dom vackra husen på Sveavägen i Stockholm?

Kyrkor fanns det gott om. Dom stack upp sina torn lite överallt i stan.

Barer och restauranger fanns det precis i närheten också vilket gjorde Ama sugen på…

… nattvarden. Eller om ni så vill, dagvarden. Tjejen i bakgrunden kan ha varit världens bästa servitris.

På vad sätt då, kanske ni undrar? Jo, förstår ni…

… när Anders beställde en stor öl, så kontrade Ama med att beställa en stor vin. ”Nån sån har vi inte”, sa servitrisen, ”men jag kan ge dig lite extra”. Normaltilldelningen på vinet låg precis under strecket på texten på glaset. Servitrisen som precis hade öppnat en ny flaska med vin fyllde först på vinglaset över texten och sen ett par skvimpar till.

Ama var inte direkt missnöjd över tilldelningen. Typ en halv flaska vin i glaset för 2 euro. Inte konstigt att hon ser glad ut på bilden!

Mätta och otörstiga gav vi oss ut på stan igen. Hade en liten dispyt över huruvida figurerna på pelarna var lejon eller apor. Till slut beslöt vi oss för att det var lejonapor och traskade vidare.

Kyrkor fanns det som sagt var många av.

Vackra kyrkor…

… och pampiga kyrkor.

Men det fanns trots allt variation av utbudet av kyrkor:

Den där ”kyrkan” var kanske inte varken vacker eller pampig. Men rätt söt ändå.

Idag är det slut på vilan, efter frukosten är det dags att resa vidare på vår tripp.

Gomorron!


En skruv lös?

05 oktober 2021

Igår morse vaknade vi upp till en himla vacker himmel och vy från vårt rum på paradoret i Zamora.

Vi packade ihop vårt pick och pack igen och gick mot bilen.

Efter att ha stuvat in bagaget ännu en gång så åkte vi ut från stan. En del korsningar i Spanien är lite… eljest kan man säga. För en ovan kan den där skylten vara nog så förvirrande. Men bara Ama knep käft och inte försökte hjälpa till så klarade Anders det hela på ett mycket elegant vis.

Efter att ha kört ungefär en timme kom vi fram till en gata som fick oss att känna oss som hemma. Avenida de Suecia – ”Sverige”-avenyn. Så trevligt med ett sånt mottagande!

Strax därefter kom ett något annorlunda gatunamn:

Calle me falta un tornillo – ”Jag saknar en skruv”-gatan.

Märkligt namn, men det har sin förklaring.

När ett välkänt företag skulle etablera sig på platsen och byggde ny infrastruktur för sin affärsverksamhet så utlystes en omröstning i staden vad gatan skulle heta. ”Jag saknar en skruv”-gatan fick typ hälften av rösterna från folket.

Vad kan det ha varit för företag tror ni?

Jamen självklart detta:

IKEA såklart! Haha! vilket underbart namn på gatan som leder fram till det varuhuset.

Där intog vi en andra frukost, en skandinavisk variant. För 70 eurocent fick man kaffe och en kanelbulle.

Och vad kunde väl ha passat bättre en dag som igår när det till och med var kanelbullens dag? Ama minns faktiskt inte när hon åt en kanelbulle senast, men det var nog år och dar sen. Supergott! Firade ni kanelbullen igår?

Vi gick såklart på en shoppingrunda också.

Fast jul allaredan? För tidigt även för en julfreak som Ama.

Anders försökte heja på en tjej i personalen, men hon hade fullt upp med att mäta. Sånt är ju viktigt, så Ama hade full förståelse.

Vi kom inte tomhänta ut, det är ganska svårt att göra det på IKEA. En påse med ljus fick vi med oss därifrån.

Sen fortsatte vi in till själva stan som vi hade siktat på.

Resväskan var lite motspjärnig och ville inte riktigt samarbeta. Den var väl less på att rullas runt varenda eviga dag.

Vi kom ändå fram till hotellet…

… och intog vårt rum.

Var har vi landat nu då?

Jo här:

I Valladolid (ser ni Ama?).

Och vet ni vad! Vi har lyssnat på den motspjärniga resväskan så vi stannar här en natt till. Både vi och resväskan får vila lite och vi är alla nöjda och glada.

Gomorron!


Vi kom hem igen!

04 oktober 2021

De’ e’ mycke’ nu… Bloggen hänger inte riktigt med. Det kommer garanterat att komma ett flertal eftersläntrande inlägg.

I lördags spenderade vi en dag här:

I Guarda, Portugal. Mer om det senare kanske.

Igår lämnade vi den staden.

Ama tyckte att det var den bästa frukostbuffén ever!

Vi packade bilen igen. Anders hade som vanligt hittat en superfin gratisparkering väldigt nära hotellet som låg där uppe vid pilen. Det hade regnat massor på natten och vi hade i färskt minne hur det hade sett ut i Lepe efter regnovädret. Men bilen stod kvar på gatan utan en massa andra bilar oppanpå sig, så dagen startade bra.

”Någon” installerade vår röda blåtandshögtalare (rödtandshögtalare?) en anings slarvigt i bilen. Ingen nämnd och ingen glömd, men installatören syns i speglingen i växellådan. Ama rättade till det hela.

Apropå ”ingen nämnd och ingen glömd”… Någon annan såg till att vi körde ut på fel utfart för att slippa motorvägsavgifter. Vi får väl se framöver vad det kommer att kosta oss, det fanns nämligen inga betalstationer utan vår framfart registrerades med nån sorts automatik. Ama hävdar att felnavigeringen var en kombination av dålig skyltning och misstag från GPS-en. Apropå skyltning… Visst är det intressant att man i Portugal skyltar med att man varken får ha med sig vagnar eller kossor på motorvägar?

Sen kom vi hem! Till Spanien minsann.

Här får man inte rida eller ha traktorer på motorvägarna, men kossor och vagnar verkar vara helt okej.

En stund efter att vi hade passerat gränsen till hemlandet kom vi fram till vår mål för dagen. Både ett castillo och en katedral mötte oss på vägen.

Anders hittade ännu en gratisparkering. Bra! Ama hade ju sett till att vi kom ut på en betalväg… I och för sig körde vi därigenom först 5 minuter åt fel håll och sen lika lång tid tillbaks, men sparade samtidigt 10 minuter i färdtid och sparade då förmodligen en massa bensinpengar. (Ja, jaAma försöker alltid hitta bra försvar…).

Ni kanske ser på en av skyltarna bakom Anders vartåt det barkade?

Statygubben pekade för att leda oss på rätt väg.

Och där, precis bredvid söndagsmarknaden låg vårt hotell för natten.

Ett parador.

Ama bara älskar paradorer! Just det här var inhyst i ett gammalt muslimskt citadell.

Där låg vårt rum.

Ett väldigt stort och fint rum…

… med en riktigt trevlig utsikt. Synd bara att poolen var stängd för säsongen.

Jodå. Ama har – om ni inte förstått det förut – en stor förkärlek till spanska paradorer. Och att hon får bo på ett sånt nu… Fattas bara annat! Det är ju för bövelen hennes födelsedagsmånad!

Gomor…

Jaha? Ni undrar var vi landat denna gång?

Jo här:

I Zamora. En riktigt anrik och trevlig stad.

Jodå. Vi har kommit hem. Till hemlandet alltså, fast ännu är inte själva resan slut.

Gomorron!


Skyltsöndag – springa

03 oktober 2021

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där temat för den kommande veckan är Springa.

Det är inte ett ord som ligger nära Ama om man så säger. Hon är ganska långsam. Men, men. Det kan ju funka ändå. Hon testar! Och alla bilder är från den gångna veckan, utom den sista filmen. Den är både gammal och en repris.

Okej! Nu springer vi iväg, ni hakar väl på i Amas långsamma springtempo?

På hotellet i Lissabon fanns det två springare i vardera färg. Dels den övre ”springaren” (hästen alltså) och dessutom den nedre ”löparen” som väl också lär springa rätt bra. Fast han springer mest på tvären.

Vid nödutgångarna får man bra tips om åt vilket håll man bör springa ifall oturen är framme. Som tur var fick Ama ta hissen hela tiden ned från tionde våningen.

På väggen nere i tunnelbanan såg det ut som det var en massa springande? Vilka var det som sprang där, månntro?

Här på Ama-bloggen finns dom flesta svaren.

Det var tydligen harar som sprang. Såvitt Ama minns så var såna förbjudna på idrottstävlingarna i forntiden, nuförtiden verkar dom mer vara obligatoriska. Tiderna förändras. Till det bättre eller det sämre? Svårt att säga, men Ama brukar alltid hoppas på att en hare ska få vinna nån gång.

Ibland är det bra att veta åt vilket håll man ska springa ifall det kommer en tsunami.

Sen kan man ju alltid övningsspringa som han där till vänster gör.

Anders försökte få till en bra springa bakom magneterna…

… för att superglua fast dom i bilen.

Och – JAAA!!! – Gps-plattan satt som en smäck!

Sen var det ju en himla tur att skolbarnen sprang över vägen så vi inte hann köra på dom.

Väl framme på hotellet i Nazaré stod Ama bakom springan in till toaletten och höll upp en skylt som visade vart vi skulle ringa ifall nåt problem uppstod.

Nu uppstod det inga problem just där och då.

Lite senare på dan så sprang Anders in genom den smala springan mellan husen. Det gick bra även den gången.

Till slut kör Ama en repris som inte är från den gångna veckan:

Nej, det var nån annan vecka som Herr Gårman sprang.

Gomorron!


Från Nazaré till Praia da Barra

02 oktober 2021

När vi checkade ut från hotellet i Nazaré igår morse så var det ganska molnigt.

Vi gick iväg till gratisparkeringen där bilen stått parkerad över natten. Den lilla tanten som stod och väntade på att få tillgång till vår plats för sin bil kom i klammeri med en annan liten tant som satt i en annan bil. Vad det hela gällde vet vi inte riktigt, men när tanten skrek ”Stupida!” så förstod vi i alla fall innebörden. Vi skrattade alla, utom tanten som satt i bilen, hon var inte särskilt glad.

Vi åkte norröver på tidvis ganska smala vägar.

När vi passerade en stor bro så hade vädret skärpt till sig rejält.

Ja, kors i taket himlen så fint det blev!

Dubbelkors, faktiskt.

I en liten stad som vi passerade var dom upphöjda övergångsställena väl utmärkta med röd färg innan bumpen kom.

På ett annat ställe blev vi bara tvungna att stanna till för en bensträckare och fotopaus. Ni ser dom läckra husen i bakgrunden va?

Dom var hur fina och färgglada som helst. Dom flesta var målade med ränder på höjden, men en och annan rebell hade målat på tvären.

Vi närmade oss målet, Barra, men det var inte riktigt slutdestinationen. Vi skulle till Praia da Barra.

När vi såg fyren rakt föröver så hade vi kommit fram. Fyrar ligger vid havet och Ama hade räknat ut att ”praia” är portugisiska för ”playa”.

Vi checkade in på vårt trevliga hotellrum. Tittar ni noga så kan ni se att vi båda befann oss i badrummet där. Till vänster hade vi utgång till en balkong. Bra så!

Hotellet var fräscht, internetet jättebra och läget var perfekt. Ama hade egentligen bara ett enda klagomål och det gällde utsikten från balkongen:

Själva utsikten i sig var väl OK även om en vy över stranden hade varit vackrare. Men har ni sett hur förskräckligt oorganiserat klädnyporna hänger? Ingen färgordning som helst. Fast det löste Ama! Inte genom att ta tag själva sorteringen, hon vände helt enkelt ryggen till. Smart va!

Gomorron!


Från Lissabon till Nazaré

01 oktober 2021

I förrgår vaknade vi upp till en mycket vacker dag och med en härlig utsikt från vårt hotellfönster i Lissabon.

När vi hade vilat en stund efter en god frukost gav vi oss iväg mot nya mål.

Först gav vi oss ned i underjorden till det parkeringsgarage där vi hade vår bil. Ama fick lite känslan av filmen ”En amerikansk varulv i London”. Minns ni den hemskefilmen? Nu slapp vi träffa på nån varulv i alla fall. Tack för det!

Vi åkte iväg och vinkade adjö till vårt hotell till höger i bild där vi hade bott tre nätter på 10:e våningen.

Ännu en gång klarade vi (okej, GPS-en) av att undvika betalvägar. Betalstationerna slank vi lätt och ledigt förbi.

Ama var glad att vi inte flög. Det där planet såg väldigt obekvämt ut. Flyga baklänges? Nej tack.

När vi kom fram till Nazaré hittade vi vårt hotell. Det gula där snett bakom Anders.

Rummet var litet, men det låg väldigt bra till.

Internetet var – som ni kanske minns från förra inlägget – helt kasst. Men Anders hade som vanligt egna lösningar med och hittade en bra placering för ”Manicken” som snabbade upp anslutningen en hel del.

När han väl hade hittat den braiga placeringen så ville han inte gärna avbryta strömtillförseln. När nyckelkortet togs ut så var det kört… Han bytte lite raskt mot ett annat kort som vi hade med oss och manövern lyckades! Strömmen förblev på och likaså Manicken. Ordentliga som vi är så såg vi till att släcka allt annat i rummet för att göra Greta glad.

Vi hade minsann havsutsikt från vår stora balkong också – inte illa!

Fast det fanns även en gemensam balkong som vi också kunde nyttja. Den var betydligt större och den hade bättre utsikter.

Vi tog en promenad utefter stranden. Här berättade Ama rövarhistorier om att hon minsann hade fångat såhär stora fiskar. Tanten med dom torkade fiskarna var väl inte jätteimponerad direkt.

Det fanns vackra och färgglada båtar på stranden.

Anders vågade sig till och med ned i sanden. Ama tyckte att det var både på tok för sandigt och på tok för mycket folk där. Hon fortsätter att undvika trängsel, och hon fortsätter dessutom att undvika sand.

Vi såg en söt liten bil som sålde Frozen Yoghurt…

… och ett annat gulligt ställe som sålde starkare varor.

Men vi valde att välja nåt mellanting.

Sen gick vi hem till vår gemensamhetsbalkong och studerade den vackra solnedgången.

Sämre kan man verkligen ha det!

Vi har hittat på mer här i Nazaré också, men snart är det dags att åka vidare igen efter två nätter här i Jesus hemtrakter.

Men vet ni vad? Idag påbörjas Amas födelsedagsmånad! Det kan väl knappast bli bättre? Anders kaaan tänkas vara av en annan åsikt…

Gomorron!


Både ont om tid och ont om internetanslutning

30 september 2021

Dom två sakerna sammantagna gör att det blir ett kort inlägg idag, men med ett löfte att återkomma med hela historierna. Fast det är kanske mer ett hot än ett löfte?

I förrgår åkte vi ut till ett par ”förorter” till Lissabon. Estoril och…

… Cascais. Dom besökte vi även för 25 år sen då när vi var i Lissabon förra gången. Båda ställena ligger inom ett kort pendeltågsavstånd från huvudstaden.

Fast förra gången hade vi inte en lika fin välkomstkommitté som den här gången:

Bosse och Mari mötte upp oss på järnvägsstationen och vi hade en fantastiskt fin och trevlig dag tillsammans. Den får dock Ama be att återkomma till när nätet är mer tillmötesgående. Just nu krånglar det nåt så in i bäng.

Igår morse vaknade vi upp till ännu en otroligt fin dag i Lissabon.

Fast vi valde ändå att lämna stan. Vi hade ju träffat Jesus

… och då kunde det faktiskt vara på sin plats att även besöka hans hemstad Nasaret. Fast här hade dom visst stavat lite fel.

Gomorron!