Det ordnade sig!

19 april 2018

 

Ni kanske kommer ihåg den där hemskebacken som Ama visade i förra inlägget? Jobbigt ju…

Men vet ni vad – det ordnade sig!

För kolla här vad Ama hittade:

1

En hel flock med ”Lilla Tåget”.

2

YEEESSS!!!

3

Hej vad det går!

4

Plättlätt tog vi oss upp till den där växtligheten uppe på toppen av berget. Ja, det var tydligen en basilika.

5

Utsikten var helt fenomenal där uppifrån.

Om man såg nåt mer?

6

Ja OM man gjorde! Den där lilla ön i mitten är ön ”If”.

7

Vi kollade in basilikan utifrån. Den var så pampig så den rymdes knappt i bild.

8

Vi kollade till och med in den inifrån. När man hade tagit sig ända dit upp och det dessutom var gratis, så varför inte?

9

Sen gick vi ner mot stan igen, trots att vi faktiskt hade en returbiljett med Lilla Tåget. Ama vill gärna ha lite applåder för den bedriften.

10

Vi närmade oss den gamla hamnen och det var himla fint där i stan.

11

Ama hittade en restaurang som hon tyckte jättemycket om. Kunde dock inte riktigt sätta tummen på varför hon gillade den så mycket…

12

Nere i den gamla hamnen var det verkligen jättefint.

Gomorron!

PS: Ama har med hjälp av ett synnerligen idogt tänkande kommit fram till att vi nog var i Marseille. Tack för era ledtrådar!

Annonser

Undrar vart vi tog vägen?

18 april 2018

 

1

Tidigt i morse kunde vi sikta land igen.

2

Såna där piloter brukar surra runt vår skuta när vi närmar oss en hamn.

Och apropå hamn – undrar var vi hade hamnat?

3

Såg inga ledtrådar någonstans…

4

Inte mycket folk uppe och rörde på sig heller, så det fanns just ingen att fråga.

5

Men tuffa som vi var så klev vi av skeppet för att kolla läget. Som av en händelse fanns det en buss där till höger som tog oss in mot staden.

6

Attans också… Anders fick genast syn på den där grejen längst uppe på en topp…

7

… och det var lååånga branta backar dit upp. Det verkade inte så bra det där.

8

Och var befann vi oss? Fortfarande inga ledtrådar… Är det förresten inte Stalkern man kan skymta där bak?

”Spännande” fortsättning följer…


♫ ♫♪♪ On the road sea again ♫ ♫♪♪

18 april 2018

 

Igår tog vi en taxi hit:

1

Till den här lilla skutan.

2

Vi var extra glada att bagaget hade kommit i tid eftersom det har hänt förr att det har krånglat just när vi ska ut och kryssa. Här lämnar vi över det till en av rederiets bagagehanterare. Han var för övrigt rätt impad över att Ama visste att ”häftapparat” heter ”grapadora” på spanska.

3

Dags att kliva på båten…

4

… och inta hytten. Den påminner väldigt mycket om dom vi har haft tidigare, men det var två sängar (som vi puttade ihop) och dessutom var dom vända åt andra hållet mot föregående kryssningar. Hoppas Ama inte går vilse ifall hon behöver upp på natten…

5

Garderobsutrymmet är stort och fint, men nåt bagage såg vi inte till.

6

Det dröjde kanske på grund av dom spanska bagagehanterarnas effektivitet?

Nåja, vi kände ingen direkt panik…

7

… utan spelade lite basket…

8

… och åt en glass.

9

När vi hade motionerat och fyllt på med energi (inte bara glass…) så fanns väskorna på plats.

Vi packade upp…

10

… och kollade sen in efterrättsbuffén. (Om man ska vara ärlig så kanske vi inte bara kollade)

Och se på tusan!

11

När vi kom tillbaks till hytten så hade dom bytt sängen till en sån som vi ville ha. Fast vi sover fortfarande åt ”fel håll”, men man kan nog inte få allt här i världen. Troligen vänjer vi oss om bara nån dag.

12

När solnedgången kom så lämnade vi Barcelona bakom oss, och idag väntar nya äventyr. Hoppas ni hänger med!

(Ännu en gång blir Ama lite off bland bloggarna på grund av det kostsamma wiffit. Finns liksom ingen tid för nöjessurfing. Ska försöka skriva inlägg och svara på kommentarerna på min blogg inom ramen för den tid vi har på nätet)

Gomorron!


Gårdagens resa

17 april 2018

 

Den började här:

1

På busstationen i Torrevieja.

2

Efter en tur med flygbussen så var det ovanligt långa köer vid incheckningen.

3

Den sedvanliga frukosten/lunchen/middagen på Burger King blev denna gång en lunch.

Sen blev det dags att gå ombord på planet.

4

Som vanligt gjorde dom sitt bästa för att förvirra. Dubbla budskap där om hur man ska köa. Antingen ska man följa dom övre skyltarna där prioriterade resenärer ska gå till vänster, eller så lyder man dom undre skyltarna och köar efter radnummer. (Den observanta läsaren kanske redan nu kan ana vart vi var på väg?)

5

När kön för dom med dom högre sittplatserna hade sinat gjorde vi andra lite uppror och slank in i den kön. Vi blev genast tillbakamotade. Nåja. Till slut fick även vår kö tillåtelse att gå igenom.

6

Såna här skyltar är väldigt uppviglande om ni frågar Ama. ”No tocar” – ”Inte röra”. Nästan lika oemotståndliga som ”Fotografering förbjuden”.

6b

Efter en timmes flygning gick vi in för landning.

Därefter kom det mest spännande momentet på hela resan:

7

Skulle vi få vårt bagage?

8

Jo. Det skulle vi. Phu!

9

Vi hittade en till flygbuss. Dom här var inte så svåra att hinna med, för dom gick var femte minut.

10

Lite småtrångt i trafiken…

11

… men till slut kom vi fram till vår hållplats, Plaza España.

12

Därifrån gick vi till vårt… hus?

13

Så här ser rummet med den tjusiga utsikten ut från insidan.

Om ni inte redan har listat ut det så är vi i Barcelona.


A room with a view

17 april 2018

 

Den här helt fantastiska utsikten vaknade vi upp till i morse:

1

WOW liksom…

Tyvärr gillar inte Amas bloggmojäng det nät som finns på vårt hotell. Det har hänt förut men då har manicken varit räddningen. Den blev dock kvar hemma i Torrevieja…

Mobilen funkar men är ack så pillrig att blogga på.

Ama återkommer när det finns ett nät som datorn gillar.

Gomorron!


Inte nån tid för strandhäng

16 april 2018

 

1

I lördags var det ganska fint väder och rätt mycket folk på stranden.

Men vi hade inte nån tid för strandhäng…

2

… för vi hade fullt upp med att fira Dan som nollade. Ama avslöjar inte mer än att det är en sexa som inleder det hela.

3

Vi var ett stort gäng som samlades uppe på Dan och Caritas härliga takterrass.

4

Där satt vi och hade det mysigt.

Och inte bara det:

5

Det fanns en himla massa godsaker att smaska på också.

Dessutom fanns det gott vin…

6

… i olika stadier av förädling.

7

När vi hade mumsat och minglat ett bra tag så gick vi ned till gamla marinan.

8

Där samlades vi alla på en trevlig restaurang. Men ojsan… Ser inte det där lite konstigt ut?

9

Sådärja. Det blir lättare att fota om man inte står utanför tältduken.

Vi åt och drack gott, och fortsatte det trevliga minglet i glada vänners lag.

10

Tack så jättemycket Carita och Dan för att ni hade ordnat till det så bra – och grattis igen, Dan!

11

Igår var vädret ännu bättre, och det var ännu mer folk på stranden.

Men vi hade inte nån tid för strandhäng…

12

… för vi hade fullt upp med att packa. Här har startskottet gått, kan man säga. En bra packningsstart, faktiskt.

13

Nu står den där igen, väskan. Så idag finns det absolut ingen tid för strandhäng.

De´ e´ mycke´ nu…

Gomorron!


Skyltsöndag – hopp

15 april 2018

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Hopp.

Den här veckan hoppar Ama direkt ned i arkivet då hon inte har haft så mycket tid för skyltjakt.

1

Grodor hoppar vanligtvis fram, även fast den här lata rackaren sitter ned. Hoppsan – det blev visst en bild från Torrevieja nu i veckan trots allt. Ni kan ha den här i minne då den knyter an till den sista bilden i inlägget.

Men nu beger sig Ama rakt ut i arkivet:

2

Även pingviner hoppar. När dom är på land i alla fall, under vatten kan dom flyga.

3

Många som kommer till Las Vegas hyser ett stort hopp om att lyckas lika bra som det här paret har gjort. Dom allra flesta får se sina förhoppningar grusade.

4

Här fanns ett hopp om att få frivilliga till att städa katedralen, men det såg ändå rätt hopplöst ut. (Perth, Australien)

Hop-on-hop-off buss är inte dumt – speciellt inte ifall man har glömt stegmätaren hemma. (Dublin, Irland)

Ama hoppade högt. Eller hon hoppade lågt, men högt upp. (Auckland, Nya Zeeland)

En hoppborg i La Mata som åt små barn. Lite läskigt, faktiskt.

5

Där fick man inte göra ett smidigt hopp ut i vattnet. Synd. (Sydney, Australien)

Och apropå smidig…

Här gör Ama ett smidigt hoppskott i basketens Hall of Fame i Springfield, Massachusetts. Eller det är nog snarare ett smidigt hoppskutt?

Nu kommer den sista bilden som skulle knyta an till den första bilden i inlägget om ni minns?

♫ ♫♪♪ Små grodorna, små grodorna ♫ ♫♪♪ Här skyltade Hamid, Anders (eller är det farbror Söderman?), Ama och Anki med den perfekta midsommarklädseln på Arholma i Stockholms skärgård. Utifrån bilden kan man konstatera åtminstone två saker om Ama:

  1. Hon var uppenbarligen förtjust i rött redan 1993…
  2. … och något smidigare förr om åren om man jämför med hoppet skuttet på förra bilden.

Sådärja. Då har Ama knutit ihop det här inlägget.

Hoppas ni får en skön söndag!

Gomorron!