Ett par otäcka hissupplevelser – igen!

25 juli 2020

 

Häromsistens hade vi en hemskeupplevelse i en hiss, något som Ami berättade om HÄR.

Igår var det dags igen.

Redan när vi skulle gå ut och promenera så inträffade den första incidenten. När hissen kom upp till vårt plan var den inte tom!

Nej, kolla bara:

1

En helt obemannad skurhink var ute och nöjesåkte. Ama hoppade till när hissdörren öppnades men var ändå tuff nog att åka med.

2

Vi gick ned till Playa del Cura och strandpromenaden. Där kan man ofta se roliga saker, till exempel som den här tandem… mopeden(?) med tillhörande barnsits.

3

Såhär såg det ut på playan den 13/3 i samband med att karantänen skulle införas. Ett enda litet orosmoment – porom-pom-pom-mannen. Men han var utan sin gitarr så det kändes rätt lugnt i alla fall.

4

Såhär såg det ut igår. Tyvärr börjar folk slarva med avstånden. Dom flesta håller sig inom sina rutor, men i vattnet är det lite si och så med distanseringen.

5

Det ökar med folk hela tiden nu. Augusti brukar vara den månad då det är som allra mest människor här.

Men det är ändå en västanfläkt mot hur det brukar se ut på stränderna vid den här tiden på året.

6

Såhär såg det till exempel ut på playan i La Mata för precis ett år sen.

Vi hade tänkt gå en långpromenad och sen ta nåt att tugga på en bit bortanför Playa de los Náufragos…

7

… men Amas krafter bakom munskyddet räckte bara ned till vattenfallet i stan. Fasen vad varmt det blir! Fast Alinghi är en väldigt bra restaurang det med. Vackert röda stolar och dukar dessutom.

8

Vi slank in på en kinaaffär på vägen hem och hittade några grejer till Anders nästa projekt.

Sen när vi kom hem igen inträffade hissincident nummer två, och den var riktigt läskig.

Vi klev in i hissen på bottenplan och tryckte på femman.

9

Hissen åkte upp, stannade till… nånstans, displayen visade bara två streck. Sen började vi åka nedåt igen utan att några siffror visades förrän vi var längst nere på plan -2 (vårt garageplan dit det krävs nyckel). Där stod hissen still en stund utan att dörrarna öppnades och började därefter åka uppåt igen utan att vi tryckt på nåt. På femman stannade den och dörrarna öppnades så vi kunde komma ut. Phu! Det var faktiskt en otroligt obehaglig upplevelse, hissen åkte upp och ned lite som den själv ville.

Trots att Ama tycks ha lite otur med hissar (som HÄR i Ibi 2012) så föredrar hon ändå hissen framför trapporna. Nej, det beror inte på mod, det är ren och skär lathet.

Har ni fastnat i nån hiss eller varit med om nån annan otrevlig hissupplevelse?

Gomorron!


Nymodigheter?

24 juli 2020

 

Det är ingenting för Ama det. Så fort Anders föreslår nån ny manick av teknisk natur eller nåt att göra som verkar läskigt är Amas spontana reaktion ”NEJ!!!”. Ibland förstärkt med ”aldrig i livet!” eller ”över min döda kropp!”. (Ett exempel på det senare är när Anders föreslog att vi skulle flyga biplane i Louisville 2016).

Nu är det dags igen.

1

Vår gamla trotjänare – GPS-en Tomtom – vill Anders byta ut. NEJ!!! var Amas direkta reaktion. Första modellen av den, en tjock-Tomtom, köpte han 2006. Då var Ama väldigt skeptisk och kände sig detroniserad som kartläsare, nu älskar hon Tomtomen som har magrat betänkligt och som (oftast) är en väldigt bra vägledare som gör att den före detta kartläsaren kan slappna av under bilresorna på ett annat vis än förr om åren.

Problemet är att kartorna i Tomtomen bör förnyas emellanåt och det är ganska dyrt. Dom blir dessutom rätt snart föråldrade och stämmer ibland inte ens när man precis har uppdaterat dom.

2

Anders gjorde en egenhändig lösning. Han köpte en sugproppskrok som han fäste på radioskärmen i bilen och sen hakade han fast sin platta på den i ett hål som han hade gjort i skyddsfodralet. På plattan hade han laddat ned en offlinekarta över Torrevieja.

Ama var mycket skeptisk. Igen.

3

Och hon fick vatten på sin kvarn. Plattan var väldigt instabil där den hängde och guppade och det syntes dåligt på skärmen. Kartbilden vred sig inte efter körriktningen vilket var förvirrande och den svenska tanten tjatade öronen ur oss genom att rabbla upp varenda liten gata vi kom in på. Detta gjorde hon med ett väldigt felaktigt spanskt uttal (som kan vara kul, men irriterande när hon tjatade så dant) och till vilken nytta då? Gatuskyltar är dom väldigt snåla med i det här landet.

4

Dessutom om man råkade vara lite klåfingrig – som Ama ofta är – så kom man in på helt andra program på plattan. Som här ”Den här dagen” som visar bilder från samma dag bakåt i tiden som laddats ned från stora fotoarkivet som finns vårt moln på nätet. Trevligt i och för sig, men inte när man är ute och kör och vill ha anvisningar om vägval.

Ama satt knäpptyst. Det brukar innebära att hon inte är alltför glad om man så säger.

5

På MediaMarkt i tisdags köpte Anders den där fyrkantegrejen som man med ett lätt handgrepp fäster i luftintaget.

6

Den nya sitter där i det högra intaget och i det vänstra sitter den mer permanenta Tomtom-hållaren.

8

Den nya hållaren är helt enkelt en magnet som håller fast plattan på ett stadigt vis. Till plattans fördel kan man ju säga att det är en något större bildskärm också. Dessutom kan man zooma in och ut så man får en mycket bättre överblick av omgivande byar, vägar mm. Tomtom har en ganska snäv världsbild.

Anders hade även fixat till några grejer genom att se över inställningarna:

  • Ljuset på skärmen var åtgärdat så det syntes tydligt
  • Kartbilden hängde med i svängarna
  • Han hade hittat en tant som inte tjatade om varenda liten gata och hon hade dessutom en behagligare röst – i och för sig på engelska, men det var helt OK

Amas klåfingrighet har han dock aldrig lyckats fixa till.

9

Fast i ärlighetens namn är det väldigt kul att se vad man har pysslat med genom åren. Ifjol den 23/7 tog vi tydligen bussen till La Mata.

Ama börjar tydligen tina upp lite?

10

Fast gårdagens tur gick till Mercadona. Dit hittar vi utan GPS, så då behövde Ama inte vara så nervös.

När vi ger oss ut på mer okända vägar igen så kommer Ama att hävda:

– Inte utan min Tomtom!

Utöver det – nymodigheter i all ära – Ama kommer alltid att vilja ha papperskartor med för säkerhets skull.

Vad använder ni för hjälpmedel för att navigera rätt när ni är ute på bilresor?

Gomorron!

PS: Nu verkar WP ha fixat tillbaka den gamla versionen av ”klicka-på-bilder-visningen”. Förmodligen är det fler än Ama som inte gillar nymodigheter…


Kanske en onödig shopping?

23 juli 2020

 

I tisdags gav vi oss ut med bilen.

1

Det börjar verkligen vara många bilar här nu mot hur det såg ut innan man hävde inresestoppet och resor mellan regioner.

Målet var detta:

2

Zenia Boulevard och främst då affären Alcampo. När Ama bytte disksvamp samma morgon så märkte hon att hon tog den sista och så kan vi inte ha det. Favoritmodellen finns just på Alcampo. Säkert på många fler ställen, men det är där som Ama brukar köpa dom.

3

Först blev det ett oundvikligt besök på Leroy. Vad är det med karlar och den typen av affärer? Precis huuur länge kan man stå och kolla in skruvar, muttrar, spikar, verktyg och alla andra tråkprylar som finns där?

Nåja, till slut kom vi kom ut därifrån och gick vidare.

4

Inte alltför trångt och alla bar munskydd.

5

Man fick inte bada i fontänen. För en gångs skull hade Ama kommit ihåg att ta med badkläder, så det var väl synd… (Små lögner är väl OK?).

6

I alla affärer finns handsprit vid ingången. Den här varianten gillar Ama bäst, en automatisk manick som man slipper peta på. Som ni kanske ser så hamnade vi även på MediaMarkt, lika oundvikligt som Leroy. Vad är det med karlar och den typen av affärer? Precis huuur länge kan man stå och kolla in… ja vad det nu är dom kollar in för nåt? Hallonpajer, eller? (Fast en del grejer är såklart bra att ha, bloggmojänger och kameror och sånt).

Nåja, till slut kom vi kom ut därifrån och gick till Alcampo där Ama inhandlade det hon var ute efter (disksvampar om ni minns?). Hon köpte tre förpackningar med tre svampar i varje.

7

Och kolla vilken tur att hon gjorde det, förrådet var ju alldeles tomt!

Eller snarare så var förrådet alldeles tömt. När Ama skulle klämma in svamparna bland all bråte i skåpet så såg hon att hon hade en kvar. Eller en?

Ama hade tömt skåpet och lagt delar av innehållet på köksbänken:

8

Hmm… Det där var nog ett skåp vi missade vid karantänsröjningen av förvaringsutrymmen. Ama hittade till och med ett paket med 10 användbara wettexar som hon inte hade en aning om att hon hade. Lycka!

9

Nu behöver nog inte Ama köpa fler disksvampar på nåt år eller så. Hon misstänker även starkt att Anders kommer att hindra henne att köpa diskborstar när vi hamnar på IKEA nästa gång.

Så svaret på frågan i rubriken (Kanske en onödig shopping?) blir både ja och nej.

Onödigt – ja: Det var nog inte direkt ett nödvändigt inköp med tanke på att det inte riktigt var den sista disksvampen som Ama tog på morgonen.

Onödigt – nej: Skåpet blev ju städat.

Jodå. Det finns både plus och minus med det mesta.

Gomorron!


Den maskerade tillvaron

22 juli 2020

 

Vi tycker fortfarande att restauranger och barer sköter sig föredömligt här i stan, även om det såklart blir svårare och svårare ju fler människor som kommer hit.

1

Det spritas och desinficeras efter gästerna, både bord och stolar torkas av.

1b

Det står handsprit utanför alla restauranger. Och ser man på! Den där spriten var till och med glutenfri.

2

Här mätte dom upp så att avstånden mellan borden följde reglerna.

3

Även fotspolargrejerna på stränderna desinficeras noga.

Stränderna, ja…

4

Så här såg det ut den tredje juli när turisterna hade börjat strömma in. Betydligt mer folk på Playa del Cura än då när rutmönstret infördes och stranden öppnades, men det fanns ändå lediga rutor där man kunde boa in sig.

5

Den tjugonde juli var varenda ruta upptagen…

6

… och det var kö ned till stranden i avvaktan på att någon skulle ge sig av därifrån. I kön fanns det förresten corona. Killen som stod sist hade med sig två sexpack av den ölen till sig och sina kompisar.

7

Vi lämnade strandpromenaden då Ama höll på att förgås av värmen bakom masken. Skugga tack! Stod och pustade en stund då det kom en skön fläktande vind just där och passade samtidigt på att fundera över skyltningen. Den blåa skylten säger att påbjuden färdriktning är till vänster, alltså får man inte köra rakt fram in i den där återvändsgränden. Ändå är det stopplikt ut från gränden? Hur sjutton tar sig bilarna dit utan att bryta mot trafikreglerna? (Anders tycker ibland ofta att Ama funderar för mycket och är för nitisk i sitt trafiktänk).

8

Anders hittade en borg inne i stan som vi inte tänkt på tidigare. ”Tyvärr” var den stängd.

9

På Indalo vid busstationen för lokaltrafiken tog vi lite att tugga på. Äntligen fick Ama ta av sig munskyddet! Testade en empanada som väl var lite i torraste laget, men den slank ned. Anders gick på ett säkrare kort – hamburgare.

10

Nej, den maskerade tillvaron är inte den lättaste – fasen vad varmt det blir!

11

Speciellt när man ger sig ut i solen för att få en ljusare bild. Men ni vet ju – allt för bloggen.

Sen kom Ama på ett trick:

12

Lätta på masken, drick vatten och passa på att tjuvandas samtidigt. Simultanförmåga när den är som bäst! För ingen kan väl hindra en att dricka vatten i värmen som råder?

Hmm… Vi har åttalitersdunkar med vatten i garaget. Om man tar med sig en sån i dramaten så kan man ju stanna och dricka jättejätteofta! Smart, Ama.

Gomorron!

PS: Det verkar som om WordPress har lagt in en – mycket oönskad – nyhet. När man klickar på en bild kommer en märklig visning fram och det går inte ”dubbelförstora”. Backar man tillbaks och klickar igen blir det ungefär som det var förr, i alla fall på Amas dator. Jomen ”tack” för det, WP…


Femkamp

21 juli 2020

 

Efter fredagens petancamatch som tjejerna vann över killarna så fortsatte vi hem till Nikki och Derick och deras fina hus i Los Balcones.

1

Där inledde vi med lite mingel på deras härliga terrass.

2

Tilltugg hade vi också. Den vackert orangea drinken som Ama håller i var en apelsingin med apelsintonic. Mycket läskande och gott i värmen som rådde.

Sen tog allvaret vid igen – femkamp!

Självklart tävlade tjejerna mot killarna även denna gång.

3

  • Kast med blandade bollar i en hink. Bollarna var av olika storlek och tyngd så det var inte helt enkelt. (Ser ni förresten bollen där i luften?)

4

  • Ännu svårare var det att försöka träffa den där hinken med en badmintonboll. (Ser ni förresten bollen där i luften?)

5

  • Golfputtning var tredje grenen. På bilden var Amas boll på väg ned i vattenhålet till vänster. Synd att hon missade det, för det gav också poäng. Nu är inte Ama nån hejare på golfregler, men hon tror inte att det är ett plus att få ned bollen i vattenhålet när man spelar golf i vanliga fall.

6

  • Huvudbasket. Inte alls så lätt att träffa korgarna med dom lätta små bollarna av typ pingismodell. (Ser ni förresten bollen där i luften?)

7

  • Femte och sista grenen var ”Butthead”. Det gäller att bollen man kastar ska fastna i ett poängfält på mössan som motståndaren har på sig. Kardborrebanden skulle nog behöva förnyas, för Ama fick inte fast en enda. Här hade dock Patrik fått fast en på Caritas huvud medan han själv ser ut som Musse Pigg.

Det blev en lång och mycket glad match med många skratt.

Vilka som vann?

Äsch, behöver ni ens fråga?

8

Även fast domaren (Derick) försökte dölja delar av resultatet så stod tjejerna som klara segrare.

9

Sen slog sig hela gänget ned kring runda borden. Nikki, Derick, Ami, Carita, Dan, Patrik, Uffe, Lotta, Calle, Ama åsså Stalkern bakom kameran. Nikki hade fixat en massa goda tillbehör och vi andra hade tagit med oss grejer som vi ville grilla. Hur smarrigt som helst!

Ni kanske tycker att Ama ser osedvanligt nöjd ut på bilden? Det var hon också. Utöver dubbelsegern för tjejerna i petanca och femkamp så såg hennes val av grillmaterial ut såhär:

10

Parisare.

Ja, en eftermiddag och kväll kan ju knappast bli mer lyckad.

Idag har Ama nästan-namnsdag, hon fick nästan namnet Johanna. Varför sista a-et blev utbytt mot ett e, det finns berättat HÄR. Fast Johanne är ju inte så långt ifrån, så nästan-grattis till fruntimret Ama idag!

Gomorron!


Petanca

20 juli 2020

 

1

I fredags var vi ett gäng som samlades vid petancabanorna i Los Balcones. Det var dags för en traditionsenlig match och självklart spelade vi tjejerna mot killarna.

2

Grabbarna samlade sig för taktiksnack samtidigt som dom intog lite stärkande sportdryck. I laget ingick Calle, Uffe, Derick, Patrik, Dan och Anders. Även om Patrik försökte gömma sig bakom Anders så såg vi tjejer att dom var en mer, så därför fick en kille stå över varje omgång.

3

Tjejerna behövde inte snacka taktik, Nikki, Lotta, Ami, Carita och Ama vet redan hur vi ska lägga upp spelet på bästa sätt för att vinna. Däremot hade vi mycket annat att snacka om.

4

Sen drog spelet igång.

5

Stor koncentration både hos den som kastade och dom som tittade på. Duktiga på att hålla avstånd var vi också.

6

Vi var inte bara noga med att hålla avstånd, vi var även noga med att kolla avstånd. Vilket klot ligger närmast lillen?

7

Sen när det körde ihop sig var vi fortfarande duktiga på att kolla avstånd, det där med att hålla avstånd blev det lite sämre med i stridens hetta.

Det blev en lång och mycket spännande match!

Vilka som vann?

Äsch, behöver ni ens fråga?

8

Tjejerna såklart! Med vår nya segergest visade vi att vi nu var duktiga både på att hålla masken och att hålla avstånd igen.

9

Sen var det visst nån som var sugen på att byta lag…

Som sagt, en väldigt spännande match och sen är det ju så att det viktigaste är inte att delta, utan att vinna.

Efter avslutat spel fortsatte vi hem till Nikki och Derick och deras fina hus i Los Balcones. Mer om det nån annan gång.

Gomorron!


Skyltsöndag – springa

19 juli 2020

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Springa.

Ama inleder lite pedagogiskt med en 10 sekunder lång film som visar skillnaden mellan dom olika gångarterna:

Jamen då var det gjort då.

1

Det första Ama kom att tänka på när hon såg veckans ord var när vi backpackade i bland annat Malaysia 1991. På bilden hade vi just lämnat ön Pangkor. På en bar bredvid vårt hotell på ön satt det en en kväll en karl och hinkade öl med sina kompisar. Han blev fullare och fullare och ju fullare han blev desto smalare blev hans ögon. Därför gav vi honom namnet ”Springan”. När han till slut var klapp kanon så fick han hjälp av sina vänner att ta sig upp på sin moped. Sen puttade dom igång honom och styrde honom åt rätt håll så han kunde vingla iväg. Finns ingen bild på honom eller ens från baren, Ama hade ingen aning om att hon skulle komma att behöva en sån bild 29 år senare. Det får duga med bilden från busstationen på fastlandet. Tänk vad såna här utmaningar kan trigga igång nostalgitrippar!

2

I veckan såg vi en man som sprang samtidigt som han balanserade en lyktstolpe på skallen. Skickligt! Vi får hoppas att han inte hade tagit en ”sinpa” (sin pagar). En springnota, alltså.

3

Blomstermannen springer med en bukett som det tydligen är bråttom med att leverera.

Har man bråttom till monumenten så ska man springa åt… Ja, åt vilket håll ska man springa egentligen?

4

Här visas åt vilket håll man ska springa ifall det skulle komma en jättevåg.

5

På restaurangkedjan Bubba Gump Shrimp Co hade dom en praktisk skylt. Vände man bort ”Run Forrest Run” så att ”Stop Forrest Stop” kom fram, då kom kyparen till bordet. Ett behändigt sätt att påkalla uppmärksamheten. Fast Ama kan inte påminna sig att kyparen faktiskt sprang?

Här försökte Ama hindra en Gigant Roadrunner från att springa iväg. Beeep, beeep! Det är väl så han låter, va?

Från stort till litet:

7

Tryckte man på telefonknappen i fem sekunder så kom det en liten, liten gubbe springandes med sina verktyg. Ama ville gärna se den lille mannen i verkligheten men vågade inte trycka på knappen, att falsklarma brukar inte vara så populärt.

Det finns andra betydelser av springa än att springa. Substantiv i stället för verb, typ.

Några exempel:

En ynklig liten springa i brevlådan.

9

Det som är ynkligt här är själva cykelstället. Springorna i det räcker nog till om man inte har en tjockhjulscykel.

10

En springa mellan två backar med paprikor. Lite intressant information på skylten som säger att det är italienska paprikor med ursprung från Spanien? Tja, det är väl inte bara människor som utvandrar, kan tro.

11

Undrar om konstnären gjorde skulpturen i två delar och sen misslyckades lite med sammansättningen så den där springan uppstod? Mönsterpassning är inte så lätt alla gånger.

Okej, vi går tillbaks till verbet igen så här på upploppet av inlägget (Ama hör hur ni andas ut…).

12

Är det nån gång det springs som bara den, så är det väl under OS?

13

Det där var inget OS, utan Stockholm maraton 1982. Där såg vi minsann både Ingo och Floyd springa förbi, men dom var tydligen så snabba så dom inte fastnade på bild.

På den tiden nöjde sig Ama med att titta, men sen har hon sprungit massor av maraton själv.

Jajjemensan!

14

Det första redan 2009. Det var då den första tapasmaran gick av stapeln här i Torrevieja. Tyvärr döpte dom om evenemanget till ”Ruta de la tapa” redan efter nåt år, men Ama vet innerst inne att när tapasrejsen går av stapeln, ja då är det faktiskt en mara hon springer runt på. Så det så!

Nästa veckas temaord är mask. Det lär inte bli nån större svårighet att ta färska bilder till det ordet… Från och med igår gäller nämligen obligatorisk användning av masker när vi rör oss utanför våra boenden här i Valenciaregionen. (Några undantag finns, exempelvis när man solar på stranden, badar i havet/bassänger eller precis när man äter/dricker på restauranger/barer). Det var ett väntat besked, men fy fasen vad jobbigt det kommer att bli i den här värmen…

Gomorron!


Annars då, på hemmaplan?

18 juli 2020

 

Jo, tackar som frågar. Inte så illa alls. Fast en del orosmoment har det allt varit.

Som här, till exempel:

1

Ja, fast inte just precis där. Vi var uppe och kollade till en lägenhet med en fantastisk utsikt, det var först när vi åkte ned i garaget som det körde ihop sig. Det har Ami berättat om HÄR.

Sen körde vi tillsammans med Ami och Patrik till ett annat befarat likställe:

2

Men där var det inte heller nån fara. Strömmen hade skött sig och grejerna i frysarna var i god form. Allt var alltså frid och fröjd hemma hos Leffe och Karlsson. (Bilden är ärligen snodd från Leffe, fast å andra sidan snodde han den från Ama, så det jämnar ju ut sig).

Leffe tror nog att vi bara tömde frysen…

3

… men det fanns intressanta grejer i kylen också.

4

Ama la självklart beslag på dom underbara parisergrillkorvarna!

5

Men OJ! Var kom det där vädret ifrån?

Nåja.

6

Det blev en perfekt måltid! Nånstans under dom obligatoriska tillbehören (stark senap, vanlig ketchup, rå lök och gurkmajonnäs) så fanns det också parisergrill. Sååå gott!

7

Norrland möter Medelhavet, kan det bli bättre?

8

Ja, lite mindre regn hade ju inte gjort nåt.

I övrigt då?

Tja…

9

Patrik var glad i hatten. Åtminstone klädde den honom väldigt bra.

10

Kul att träffa vänner.

11

Intressanta parkeringar. (Jösses vad den inparkerade bruden tutade, trots att det var hon som hade ställt sig fel – mitt i zonen för av- och pålastning).

12

Folk badar och solar.

13

Fast dom får hålla sig inom sina rutor.

Ama funderar på att köpa en sån här:

14

Tänk att ligga och flyta på en korv med bröd ute på böljan den blå? Måste väl vara det ultimata! Fast det vore faktiskt ännu bättre om man fick tag på en flytande parisare. Ja, korvvarianten då.

Ja allt är nästan som vanligt. Fast bara nästan… Vi lever under hotet att behöva ha på munskydd så fort vi går utanför vårt eget boende, oavsett avstånd. Jösses. Corona eller värmeslag? Inget trevligt val…

Gomorron!


Utiel

17 juli 2020

 

Den stan blev vårt sista stopp på förra veckans lilla tripp. Nummer 5 på kartan HÄR.

1

Anders hade som vanligt hittat ett fint hotell. Ja, det var till och med rött! Fast det syns knappt bakom grönskan där. Dom var – som synes på bild nummer två – väldigt noga med att desinficera. Hotellrummet var dessutom en liten lägenhet med ett kombinerat vardagsrum och kök och ett separat sovrum. Perfekt!

2

Vi fick varsina personliga ”toalettkit” där det även ingick en ansiktsmask och en liten spritpåse. Fast spriten i den lilla påsen smakade inget vidare…

Vi gick ut på stan.

3

Ama tycker att det är lite tragiskt när man ser rivna hus. Där har nån en gång i tiden fixat och trixat för att göra det fint.

4

Men det fanns även renoveringsprojekt på gång. Det känns ju bra.

5

Stan kändes en anings ödslig…

6

… fast Anders hittade en innevånare att mingla med. Kanske såg bybon lite stel ut? Kan nog bero på att han var en staty.

7

Kolla där! Folkliv, minsann. Fast påminner inte den där figuren till… …. vänster en hel del om Stalkern?

8

Ama fick syn på en konstig skugga, så hon tittade upp.

9

Aha! Stans tjurfäktningsarena. Tyvärr är många arenor fortfarande i bruk med dom barbariska, hemska tillställningarna. Fina ställen, men Ama hoppas innerligt att alla ska gå i Kataloniens fotspår och förbjuda eländet. Finns många andra roliga grejer man kan göra på dom arenorna.

10

Sen fick Ama syn på den där skylten…

11

… och man vill ju varken svälta ihjäl eller att nån annan ska göra det.

12

För säkerhets skull räddade vi en bar till.

13

Även i Utiel fanns det roliga väggmålningar. Lägg märke till den söta gråsparven som sitter där på hjulet.

14

Såhär såg hela målningen ut.

Ni ser vad som komma skall, va?

Jomen självklart!

15

Anders och katten. Han kan inte låta bli att peta dom på näbben.

Ja, det var det sista från förra veckans tur på vår hemester. Inte ett dugg synd om oss – vi älskar att åka runt i det här fantastiska landet som vi bor i.

Gomorron!


Cuenca

16 juli 2020

 

Då har återblicken till förra veckans lilla rundtripp i Spanien kommit till Cuenca, det är nummer 4 på kartan HÄR.

1

Där är bron igen som vi passerade många gånger när vi gick in till stan under våra två dagar i Cuenca. Ni ser huset på andra sidan med dom bruna balkongerna va?

2

Dom hängande husen i Cuenca. Ama vete tusan om hon skulle vilja bo med såna där balkonger även om utsikten förmodligen är helt fantastisk.

3

Mitt på bron hängde en massa hänglås (passande!) som väl bedyrar evig kärlek. Dom mest osäkra brukar ta till den modell som har kombinationslås. Då slipper man hålla reda på nyckeln ifall det skulle skita sig.

4

Inne på Plaza Mayor finns det en pampig katedral. Vi tänkte gå in, men det kostade 5 euro, så då fick det vara.

5

Fast vi fick en liten sneak peak på partyt som pågick där inne.

6

På torget utanför pågick det också flera partajer. Restaurangerna var betydligt mer lockande faktiskt.

7

Vi valde en som låg precis bredvid portalen in till torget.

8

Efter maten gick vi runt och kollade i dom gamla delarna av stan. Bland annat såg vi en intressant stoppskylt som var placerad mitt i en gränd och en utbyggnad som såg lite osäker ut på sina pålar (dom två nedre bilderna).

Efter en liten paus på paradoret gick vi tillbaks till stan för att ta nån tapa på kvällskvisten.

9

När vi kom fram till Plaza Mayor igen så började det regna. Den här gången tog vi skydd under portalen…

10

… och smet sen in på samma restaurang där vi ätit utomhus på dan. Ibland är det väldigt bra att det finns ett ”inomhus” också.

11

Dan efter bestämde vi oss för att gå ned till den nyare delen av stan. Vägen ned är väldigt fin, husen påminner om dom färgglada i Villajoyosa här på Costa Blanca, fast i Cuenca är dom snäppet högre.

12

Det kommer aldrig att gå! Det var Amas tanke när bussen skulle passera vägarbetarna som hade gjort ett stort hål i gatan. Men det gick som det oftast gör. Bra, alltså.

13

Vi traskade mer och mer nedför. Amas tanke i detta läget var ”What goes down must come up!”. Fasen vad jobbigt det skulle bli att gå upp igen, speciellt när det var så varmt också.

14

Vi såg en rolig väggmålning igen när vi gick runt i stan.

Och plötsligt!

15

Ser ni vad nöjd Ama ser ut? Och nej, det var inte bara för att hon fått nåt att dricka och nåt att tugga på.

Nejdå.

Hon hade lyckats med en riktigt bra förhandling!

16

Vi tog taxi upp tillbaks till Plaza Mayor. Det kan ha varit dom bäst investerade 4 eurosarna någonsin!

17

Väl uppe så satte regnet igång igen. Vem hade väl beställt det? På vädersajterna sken solen, men det brydde sig vädret inte ett dugg om. I hörnet under huset med dom röda markiserna låg vår favoritrestaurang, man ser även portalen där vi sökte skydd dan innan. Vi tog oss dit efter att ha väntat ut regnet utanför Guds hus, utanför betalspärrarna till katedralen.

Ett plus var trots allt att husen speglade sig fint i den regnvåta gatan. Det finns nästan alltid nåt positivt i alla lägen.

Nästa anhalt på återblicken till förra veckans tripp blir den lilla staden (byn?) Utiel.

Stay tuned!

Gomorron!