En underbart trevlig och rolig dag…

17 januari 2020

 

… det blev vår första dag här i Florida.

Den inleddes med att vi checkade ut från vårt hotell i Orlando.

1

Vår GPS var som vanligt säkert fasttejpad i hyrbilen. Jomenvisst. Man kan hyra GPS-er också, såna som har riktiga hållare som passar till bilmodellen, men Anders har alltid preparerat vår egen på hemmaplan med dom ställen som vi vet att vi ska till.

2

Bilgodiset var också med. Isen, alltså. Den där andra var en present som vi skulle ge bort. Observera att den faktiskt var oöppnad.

3

Vi åkte till Cocoa Beach och GPS-en var inställd på det där huset längst in i gränden. På baksidan av huset fanns en vacker trädgård med utsikt över vattnet och där träffade vi Larry och LeOra.

4

Dom bjöd på gofika när vi kom.

Larry och LeOra är ett väldigt trevligt par från Minnesota som vi träffade och umgicks en hel del med när vi kryssade i höstas. Innan vi skildes åt i Sydney sa dom att dom brukar tillbringa ett par månader i Florida varje vinter och att vi kunde väl titta in om vi hade vägarna förbi. Sånt säger man inte ”ostraffat” till oss. Även om USA ligger ”en bit bort” så går man inte helt säker ifall man säger nåt sånt, eller vad säger du, Ruth i Virginia?

5

Efter fikat hämtade vi lite grejer från vår bil och packade deras. Ama kände sig än en gång lite lurad. Vi hade hyrt en ”fullsize car”, men den ser ju jätteliten ut! (Jätteliten… Motsägelsefullt ord när man tänker på det. Jättar är väl inte små?).

Vi blev guidade i stan och åkte sen ned till stranden.

6

Där tog vi en skön promenad.

7

Vi gick utefter stranden, fram till piren, under piren och upp på piren.

8

Sen gick vi tillbaks igen…

9

… och slog läger under ett medhavt parasoll.

När vi hade avhandlat en massa ämnen så åkte vi iväg till en trevlig restaurang i hamnen.

10

Där bjöds vi på en underbart god lunch. (Vi hade tänkt bjuda, men Larry hann före).

11

Ama åt pilgrimsmusslor med svamprisotto. Mmm…

12

Som på beställning åkte ett kryssningsfartyg förbi utanför restaurangen. Såna måste man som väl alla vet vinka åt och vi fick ytterligare en anledning att prata om den härliga kryssningen som vi åkt på tillsammans.

13

Efter lunchen åkte vi tillbaks till deras fina veranda och inväntade solnedgången över ett glas vin.

14

Solnedgången närmade sig…

15

… och där kom den. Sååå vackert!

16

Som en extra feature kom det en delfin och simmade förbi för att vinka farväl åt oss när vi skulle skiljas åt.

En helt underbar och rolig första dag fick vi här i Florida.

Innan vi åkte hem till vårt motell i Melbourne så blev vi inbjudna till att hälsa på dom i Minnesota också.

Vem vet? Kanske åker vi och hälsar på dom där också. Skulle vara himla trevligt! Fast vi väntar nog tills dom är hemma igen.

Visst är det härligt med alla vänner man träffar på överallt!

Gomorron!


En ganska lång dag

16 januari 2020

 

Det blev det igår.

1

Redan 06:31 var vi på väg. Till fots. På väg mot flygbussen som gick klockan 07:00. Egentligen ville vi ta den som gick klockan åtta, men nån sån fanns tyvärr inte. Att åka klockan nio hade säkert funkat men Ama är alltför nervös för att ha för lite tid på sig. Flyget gick klockan 11:15.

2

Fast när vi kom fram till flygplatsen gick inte vårt flyg alls enligt infotavlan. Pustade ut när vi såg att det var ett glapp mellan 11:05 och 14:40. Den där mittentavlan hade ett felmeddelande – från Windows XP minsann. Moderna grejer dom hade där på Alicante flygplats… Hoppades att det bara var avgångstavlorna som var sådär ålderdomliga och att till exempel flygtornet hade bättre grejer.

3

Trångt vid incheckningen som vanligt. Men det gick rätt smidigt trots allt. Dom två damerna som stod där framme vid disken hanterade situationen på ett alldeles utmärkt vis.

4

Inne i avgångshallen hade dom byggt om rejält sen vi var där senast. Vår obligatoriska Burger King skulle enligt skyltar finnas där, men det gjorde dom inte. Kanske är dom inte klara med ombyggnationerna? GAAHHH!!! Vad skulle vi då göra?

5

Okej. Vi överlevde.

Senare när vi passerat ”spärren” med passkontroll för dom som skulle utanför Schengen så såg vi den:

6

Som en hägring låg den där. Längst ut i terminalen. Se så vackert den speglade sig i golvet! Fast då var vi redan mätta.

7

Där hade dom också en frän laddare till mobiler och annat. Man cyklade till sig laddningen. Tittar man noga så ser man att Anders hade bra laddning där, prickarna i cirkeln i det orangea fältet visar att han var bra på gång. Fast på cykel då.

8

Dags att kliva på planet. Anders brukar av nån konstig anledning få samma kommentar av kabinpersonalen varje gång han ska kliva ombord: ”Mind your head”.

9

Planet var ovanligt fullsatt denna gång.

10

Sen taxade vi ut från gaten där vid Aliicante – Elche-flygplatsen. Ja, vår flygplansvinge tillsammans med en stjärt från easyJet gjorde att det såg ut som två i-n i ”Alicante”. Nästan i alla fall.

11

Vi flög i tur och ordning över Cullera, snöklädda toppar, odlade marker och nåt land som såg väldigt blött ut. Och där i det blöta landet landade vi efter drygt två timmars flygning.

12

Ama tror att det kan ha varit England om hon inte minns fel?

13

Dags för nästa flyg och där var det ännu mer trängsel än på det första.

Då blev det nio timmars flygning där vi mest såg vatten och moln utanför planet innan det blev mörkt.

14

När vi landat fick vi köa igen…

15

… sen hämtade vi upp vår bil…

16

… körde sen i en sisådär 20 minuter och checkade in på vårt motell. Klockan var då 03:40 svensk tid.

21 timmar från start till mål… Jo, det blev en ganska lång dag igår, men allt gick enligt plan med alla plan och allt annat och vi är glada att vi kom fram precis som planerat.

Var har vi hamnat nu då?

Jo vi är här:

17

I Orlando, Florida.

Gomorron!

PS: Klockan är 06:08 lokal tid och Ama orkar inte sova längre.


På hemmaplan

15 januari 2020

 

Sen vi kom hem från Calpe har vi hunnit med en hel del här hemmavid också.

1

Vi tjuvslutade julen redan i fredags. Passade bra då det skulle vara taskigt väder. Nu blev det inte det, inte på dan i alla fall, men julen kom väck i förtid ändå. Den där skokartongen som nu innehåller den personliga julkrubban som Ama fick av Susan har verkligen ett märkligt namn. ”No va” översatt från spanska till svenska blir ”går inte”. Går-inte-skor? Nåja, det verkar som att vi har gått på det namnet trots allt, eftersom skokartongen finns i vår ägo.

Sen skulle dom vanliga grejerna som fått tillbringa julen i garaget tillbaks.

2

Hmm… Nåt verkar fel? Ama borde nog ha kollat inlägget med hur man bygger en giraff för att återuppliva minnet innan hon byggde ihop dom där.

Vi har även gått på en hel del promenader.

3

Nere på stora kyrktorget hade den småländska granen blivit av med ljus, dekorationer och en hel drös med barr. Det gjorde inte att den kom mer till sin fördel, kan man säga.

4

Men även här var julen på gång att städas undan och den stora krubban var redan puts väck.

5

Vid Playa de los Locos håller dom på att lägga ut ny, vit sand. Den är grövre och påminner faktiskt lite om kattsand. Blir nog bra det där. Mer tropiskt, typ.

6

Vi traskade även i Clark Olofssons fotspår. Den här båten såg vi – till vår förvåning! – i dokumentären om honom på svtplay. Även fler vyer från Torrevieja fanns i det programmet.

7

På Valencianas såg vi en härva med lastbilar.

8

Inne i industriområdet har dom ett hus som matchar himlen väldigt bra.

9

Fast det här huset är ännu finare! Kolla också hur snyggt bilen matchar. När Ama hade fotat och stod och beundrade huset kom en glad kille ut från verkstan och undrade om han kunde hjälpa till med nåt. Ama log stort, slog ut med armarna och sa att hon tyckte att dom hade en så vacker byggnad. Killen log han med och sa att tyvärr hade en kvinna nyss backat in vid porten så det hade blivit lite skadat. Man kan se den vita skadan nere vid porten. Synd, men det fixar dom säkert till.

10

Efter en lyckad shopping på Carrefour och Habaneras (påsen bredvid Anders) så käkade vi på Pomodoro bredvid bowlinghallen. Riktigt god och prisvärd mat – alla rätter kostar 3,90 och på vardagarna har dom en meny på 5 euro med pasta, ett vitlöksbröd och dryck. En kedja som finns lite här och där och som vi först upptäckte i Granada.

11

Vi har också käkat i glada vänners lag. Som här på Bar Carlos med Patrik, Carita, Ami och Dan. Trevligt och gott!

12

Och där var julhälgen inte riktigt över än.

13

Igår – på vår fyrtiotvååriga bli-ihop-dag så promenerade vi utefter havet igen. Det ledsnar man verkligen aldrig på.

14

Och vad passar väl bättre att fira med än en riktigt rejäl hamburgertallrik?

15

Sen såg vi att badsäsongen verkligen var på gång nu! Ja? Ni ser väl hur trångt det är både på stranden och i vattnet?

Jodå. Det har hänt en hel del på hemmaplan sen vi kom tillbaks från Calpe.

16

Men nu är det dags att lämna hemmaplan igen.

Gomorron!


Hemresan från Calpe – Polop

14 januari 2020

 

Efter att ha stannat till i Altea och sett oss runt så fortsatte hemresan från Calpe till nästa stopp som blev Polop. Det finns många fina små byar och städer som man kan besöka på Costa Blanca.

1

Vi parkerade bilen till vänster i bild där man ser ett riktigt ”P” som i ”Parkering” och fortsatte till fots.

2

Vi passerade ett fint torg.

3

Om Ama tolkade det där soluret rätt så gick det fel. Enligt uret var klockan halv fem, men det var den inte alls det. Enligt kameratiden så var den halv ett. Klockan verkade vara tillverkad 2006 – nutidens urmakare har inte så stor koll tydligen,

4

Även denna stad (by?) var backig och Ama hamnade åter på efterkälken. Fast nu hade hon en skyltgloria runt skallen. Det kändes tryggt för en skyltfetischist.

5

  1. – Ska vi gå ända dit upp?
  2. – Ja, det ska vi. Ända dit upp.
  3. – Det är ju fina vägar i alla fall.
  4. – Och en vacker utsikt.

6

Till slut kom vi upp.

7

Enligt skylten nere till höger i bild kunde man gå på visit åt det hållet, så det gjorde vi.

8

Fast det var ingen hemma.

9

– Ja… Vad gör vi nu då?

10

– Tja… Det är väl likaså bra att gå ner igen.

11

Som tur var hittade vi en trevlig bar på vägen där vi satt skönt i solen och kunde vila och fika. Simultanförmåga minsann! Ser ni vilket fint sällskap vi fick också?

12

Den där katten var hur mysig, gosig och sällskaplig som helst.

Men det blir väl inget äventyr ifall man inte får nån chockartad upplevelse på vägen?

Kolla här:

13

GAAHHH!!! Den där bilen körde på spåren som gick på varsin sida om en trappa – och det med släpvagn!

14

Jodå. Ama har lätt för att oroa sig, även om hon själv – tack och lov! – inte var involverad i detta äventyr.

Sen letade vi upp bilen och åkte hem till Torrevieja utan några som helst missöden.

15

Snipp, snapp, snut – så var Calperesan slut. Man hinner väldigt mycket på ett drygt dygn. Tack så jättemycket Christer och Annica för en supertrevlig och händelserik tripp!

Idag är det en speciell dag för oss. Den 14:e januari 1978 blev vi ihop på Skellefteå Folkets Park (42 år sen, jösses…). Tre år senare förlovade vi oss i sommarstugan på Svinön utanför Byske, och blev rejält insnöade på köpet. Bokstavligen.

16

Den här bilden är tagen just i den sommarstugan fast på hösten 1978. Fina Anders!

GRATTIS till oss! Fast den här ”bli ihop” och förlovningsdagen har vi inte en tanke på att bli insnöade. Finns liksom inga möjligheter till det för solen skiner så fint där ute.

Hoppas att även ni får en fin dag!

Gomorron!


Hemresan från Calpe – Altea

13 januari 2020

 

På hemresan från Calpe tog vi en sväng inom Altea.

1

Där är det fina men trånga gränder och fullt med illa parkerade bilar. Här hade vi som tur var redan gjort oss av med bilen. Parkerat den alltså, på en ”riktig” parkering.

2

Med apostlahästarnas hjälp kom upp till en utsiktsplats med en frän skulptur och en rolig lykta.

Vi tittar närmare på grejerna i tur och ordning:

3

Utsikten. Den var formidabel! Annica, Anders och Christer beundrade den. Eller förresten, det ser mer ut som om dom beundrade fotografen, va? Fullt förståeligt… Längst ut till höger i diset där vid udden kan man skymta Calpeklippan. Anders mätte och det var 11 kilometer dit bort fågelvägen. Tur vi hade bilen med, då slapp vi dessutom simma. (Nej, han använde inte det medhavda måttbandet den här gången, han tog telefonen till hjälp).

4

Skulpturen. Den var… Men vad gööör grabbarna? Likaså bra att vi kilar vidare till den sista grejen på en endaste gång.

5

Lyktan. Den var hur läcker som helst!

6

När vi gick runt i stan såg vi väldigt många fint målade lyktor. Kul! Måste nog åka dit nån gång och stanna en natt så vi får se hur dom ser ut när dom lyser i mörkret. (Alla anledningar är bra, utom dom dåliga…).

7

Kunde konstatera att den där rånarligan med rödklädda gubbar fortfarande härjade i stan.

8

Altea är både en backig och trappig stad och Ama hade en tendens att hamna på efterkälken. Skyllde på att det fanns så många lyktor som måste fotas.

9

Till slut kom vi upp till toppen och det fina kyrktorget.

10

Och där var själva kyrkan.

Sen blev det en premiär för oss:

11

För första gången var kyrkan öppen så vi kunde gå in och kolla. Den var ljus och vacker. Framme till vänster vid altaret hade dom en krubba med rätt stora figurer. Annica sa att hon ville se Jesusbarnet så vi gick ditåt. Preciiis när vi nästan var framme så kom det en gubbe och kånkade iväg med ungen. Haha! Väldigt snopet.

12

Sen var det dags att gå ner igen. Hmm… Ama tycks vara på efterkälken även i nedförsbackarna? Men ni ser den fina gröna lyktan där va? Klart den måste fotas.

13

Här blev det riktigt brant! En ”snyggt” parkerad Folka stod mitt i vägen också.

14

En riktigt fin gammal goding – en 57:a eller äldre men med lite nyare delar. Nu blev ni allt impade över Amas bilkunskaper! (Okej. Frågade folkaexperten. Patrik alltså).

Men en sak funderade vi över. Hur skulle den komma därifrån? Det var en väldigt brant backe den stod parkerad i.

Skulle den orka backa därifrån…

15

… eller skulle den fortsätta framåt och ta trapporna ned?

Den frågan får ni inget svar på, för själva fortsatte vi nedför trapporna, gick till vår (betydligt bättre) parkerade bil och körde vidare hemåt.

Kanske blev det ett till stopp på vägen?

Många öppna frågor i det här inlägget…

Idag är det Knut och julen ska ut. Men vet ni vad? Ama tjuvslutade julen i fredags och kan alltså ta en vilodag idag. Inte dumt alls.

Hur är det med julen hos er?

Gomorron!


Skyltsöndag – sur

12 januari 2020

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Sur.

Sur var inte heller det enklaste ordet att tolka då allt både i omgivningen och i arkivet är mer glatt än surt. Ama gör som vanligt ett försök med en blandning av nya bilder från veckan som gått och gamla från arkivet.

1

Surt är en av dom fem grundsmakerna. Ama har för sig att när hon var liten så fanns det bara fyra grundsmaker? Umami var inte uppfunnet då. I alla fall inte i den skolan där Ama gick. Hur var det hos er?

2

Citroner är garanterat sura.

3

Pomerans likaså. Det är därför ”apelsinträden” i parker och andra dekorationsplanteringar är just pomerans. Det gör att folk struntar i att palla där. Man testar kanske en gång, sen får dom vara ifred.

4

Sureña serverar dom många godsaker…

5

… och det gör man även på Ruta al Sur.

6

Vill man inte äta ute kan man alltid köpa hem en ”Tabla de Surtido Ibérico” från affären. En blandning av iberiska skinkor och korvar, alltså. Gott!

7

Den här koskylten fick Ama att tänka på en gammal historia som hon hörde för länge sen: ”Inte konstigt att mjölken blir sur när bönderna låter kossorna stå framme i solen hela dagarna”. Haha! Ama bara älskar såna där dåliga skämt. Och förresten… När något är skämt, då kan det väl vara surt också?

8 ph-värde vetenskap

Surhetsgraden mäter man med exempelvis lackmuspapper. Det gjorde vi en gång när vi jämförde GT och en Brandy utspädd med kolsyrat vatten. Om ni vill veta resultatet av det mycket vetenskapligt genomförda testet kan ni kolla HÄR.

9

Här hann Ama få fram kameran och ta en väldigt lyckad bild på skylten som pekade mot Calpe sur. Lyckad för veckans tema, alltså, annars är bilden tämligen värdo. Calpe var för övrigt inte ett endaste dugg ”sur”. Sur på spanska betyder ”söder”, det där var södra infarten till stan.

Sen kommer vi till känslan ”sur”.

10

Trots jakten i verkliga livet så var detta det närmsta Ama kunde komma nu i veckan. Fast dom där figurerna ser mer missnöjda och arga ut än sura.

I arkivet då?

Tja…

11

Melankoli är väl inte direkt jämförbart med sur… Men man är ju inte munter när man har den känslan och skylten är i alla fall himla fin.

Det var svårt att hitta sura miner och det var ju egentligen himla bra! Ama håller absolut mer på det här budskapet:

12

Låt oss alla le mera och se fram emot den nya veckan med ett STORT leende på läpparna! Livet blir mycket gladare då.

Gomorron!


Calpe by night

11 januari 2020

 

Förra inlägget slutade med att solen började sänka sig i havet utanför Calpe.

1

Och det fortsatte den med.

2

Till slut var det väldigt mörkt, bortsett från belysningen på strandpromenaden. Den berömda klippan är den ni inte ser där till vänster i bild. Ama hade fått för sig att den var fasadbelyst, men det var nog nån annan klippa hon hade i åtanke.

Vi gick utefter den väldigt livade strandpromenaden.

3

Jodå. Bara så att… Om det är ett hektiskt nöjesliv man är ute efter så är det nog inte Calpe man ska åka till en vanlig vardag i januari.

4

Fast allt blir ju vad man gör det till…

5

SKÅÅÅL!!!

6

Och se där! Livat och glatt. Ett riktigt partytält faktiskt. Lägg även märke till cyklisten som Ama lyckades få med i bild – helt folktomt var det inte.

7

Lite tilltugg på det och allt var precis som det skulle. Christer verkade väldigt imponerad av nån rövarhistoria som Anders förmodligen drog, medan Annica såg mer tvivlande ut. Kolla i bakgrunden också – två människor till minsann!

Efter en härlig dag, en trevlig kväll och drygt 16.000 steg…

8

… så gick vi hem till vårt coola hotell.

9

Där gick tydligen solen ned igen?

10

Eller det där var tydligen soluppgången dagen efter om man ska tro på fotodatumet.

Svårt att se skillnad på solnedgång och soluppgång…

11

Särskilt om man zoomar. (Soluppgång, klockan var 08:26).

12

När vi hade kollat klart på soluppgången och käkat frukost så var det dags att checka ut. Såhär glada blev vi när dom på hotellet gav oss ”one for the road”. En flaska vatten alltså. En trevlig gest som man blir glad över och som gör att man gärna återvänder. (Nej, Ama är fortfarande inte sponsrad).

13

Sen blev det dags att packa bilen och åka hem.

Och hemresan blev himla bra den med – ”spännande” fortsättning följer…

Gomorron!