Idag gratulerar vi…

 

Anders. Då den här bilden togs var han en månad gammal.

Redan som tvååring var han intresserad av att kolla vad som fanns i kylen.

Tre år gammal visade han sitt stora intresse för teknik. Ama tror att det där möjligen kan vara hans första telefon?

Som fyraåring hjälpte han till med jobbet på mormor och morfars gård utanför Österbybruk. Barnarbete var nog inte förbjudet på den tiden.

Även den flitigaste dräng behöver ta igen sig lite då och då. Här pausade Anders på en mjölkkanna efter det slitsamma jobbet.

Ama kände inte den femårige Anders men hon är ändå så här i efterhand mäkta impad över hans trafikvett – parkeringsplatsen var ordentligt betald. Eller ja… Åtminstone den ena skinkan satt lagligt.

Han anade nog att han skulle behöva ställa upp på en himla massa bilder i framtiden så redan som sexåring poserade han snällt framför kameran.

Äsch. Nu tycker vi nog alla att det här kan bli på tok för långt, så vi tar ett skutt 47 år fram i tiden.

Liten blir stor:

Som femtiotreåring poserade han fortfarande snällt framför kameran. Balkongerna och Anders hade vuxit, men damen var fortfarande densamma där i Skellefteå.

Idag är det alltså födelsedagsdax igen – stort GRATTIS och PUSS på dig älskling!

Hur ska vi fira det då?

Ja eftersom han redan som femåring verkade vara intresserad av att resa…

… så varför ändra ett vinnande koncept? Dags att ge sig ut på en liten födelsedagstripp.

Gomorron!

Annonser

En chans till revansch

 

Det ville grabbarna ha lite senare på skärtorsdagen efter att dom fått storstryk av tjejerna i petanca.

Derick hade ett par grejer på lut hemmavid, han hade nog redan från början förstått hur det skulle gå i den där matchen.

Ama hade förberett sig noga.

Här hade Lotta kastat iväg en boll i en formidabel parabel…

… och där satt den i korgen. Såklart!

Sen turades vi om att kasta och alla bollar skulle självklart ha suttit klockrent om det inte var för den där störande figuren som hoppade runt i bakgrunden.

Undrar just om Ama skrattar eller gråter där?

Anders och Calles tur:

Dom stod mest på samma plats och bugade sig för varandra. Den enda som rörde sig runt på  golvet var den missade röda bollen.

När det var dags för Nikki och Derick kom hans distraktionsförmåga fram igen.

Nästa gren var Butthead:

Då gällde det att få dom där bollarna att fastna på motståndarens mössa.

Såhär, alltså. Fast på killarnas mössor då.

Derick fortsatte att distrahera…

… och när inte det funkade så duckade han så att bollen gick precis över. (Eller så minns Ama fel? Han kan ha stått sådär från början, men ändå!) Killarnas mössa hade dessutom helt värdelösa kardborreband så det var som förgjort att få bollarna att fastna.

Här verkade Calle tro att grabbarna hade vunnit, men tyvärr… På grund av allt fusk och alla störningar så blev dom diskvalificerade. Deras chans till revansch gick alltså i stöpet.

Men ser ni miraklet som skett där bakom Calles huvud?

Lyktstolpen hade vuxit upp igen.

♫ ♫♪♪ Nu är glada påsken slut, slut, slut ♫ ♫♪♪ Ama är glad att hon inte har påskpyntat, inga kycklingar gömmer sig i hyllorna som måste stökas undan. Om det inte vore så att vädret ser hyfsat ut så skulle Ama ta sig en vilodag – nu är det istället tvätt på gång, som förhoppningsvis kommer att kunna torka också.

Hoppas ni har haft en finfin påskhelg!

Gomorron!

Påskdagen

 

Så här är vi vana att se det soliga Spanien vid den här tiden på året. Så har det inte riktigt varit den här påskhelgen, bilden ovan är från veckan innan.

Det har regnat som bara den under själva påskhelgen. Men igår eftermiddag – påskdagen till ära – blev det äntligen uppehåll. Molnigt, men uppehåll, så vi vågade oss ut på en promenad.

Vart styrde vi kosan?

Jo, hit:

Till 100 Montaditos. Är det något som kan locka ut Ama när det är dassigt väder så är det just mat. Att dom på det stället har readagar på söndagar (och onsdagar) gör ju inte saken sämre. Som synes var vi inte ensamma om idén att gå dit. Borden på uteserveringen var dock helt tomma. Konstigt nog.

Vi fick vår mat och allt var frid och fröjd. Ja, tills vi skulle gå då… Då hade det där uppehållsvädret gått över och det regnade rätt friskt.

Som tur är så är husen så fiffigt byggda att man kan få skydd från regnet under dom utskjutande delarna.

Men inte riktigt överallt… Här stod Ama och gruvade sig för att gå ut från regnskyddet. Där på trottoaren kom förresten tjejen som jobbade på Bécares förut, en favoritbar som la ned väldigt plötsligt. Vi pratades vid en stund och hon berättade att hon nu jobbade i La Mata.

Till slut blev vi tvungna att ge oss iväg hemåt utan regnskydd.

Det var inte bara regnet som hotade att blöta ned en, även bilarna stänkte en hel del.

Anders pinnade på. Man kan ju undra varför han inte gick över till andra sidan där det fanns såna där regnskydd över trottoaren? Det enkla svaret är att den där floden på gatan skulle blöta ned fötterna rejält.

Men vad gör han? Duckar från vattenkaskaden, eller?

Nejdå.

Även Anders har anammat det här med allt för bloggen:

Det här var kortet han tog.

Så klarade vi oss torrskodda hem då?

Svar: Nej.

Men kläder torkar och det var skönt att komma hem och tända en brasa lavalamporna och mysa i soffan.

Fast dom ser mer ut som strålkastare där?

Det fanns en enkel lösning på det problemet:

Dra för jalusierna – lavalampor gör sig bäst i mörker. Sen hade dom inte riktigt kommit igång där ännu, men dom är läckra redan när dom kämpar sig igång.

Idag ser det fortfarande blött ut där utanför terrassdörren…

Ha en härlig annandag!

Gomorron!

Skyltsöndag – bar

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Bar.

Som vanligt blir det en blandning med nya bilder och bilder från arkivet.

Här i Torrevieja finns det ett väldigt stort antal barer, men Ama ska försöka hålla det här inlägget kort. (Haha! Vem trodde väl på det?)

En viss begränsning har dock Ama klarat av. Mest beroende på att det taskiga vädret fredag/lördag inte inbjöd till några långpromenader direkt.

Så här såg det ut nere på vår gata igår och då var det ändå en västanfläkt mot andra delar av stan. Flera gator stängdes av, busstrafiken ställdes in och kommunen avrådde alla från att ge sig ut ifall man inte var absolut tvungen. Ama följde det rådet, ”promenaden” ut på terrassen fick räcka. I alla fall tills det lugnade ned sig framåt eftermiddagen, då tog vi en kort sväng till affären. Nu skiner väl solen igen, kanske ni tänker? Inte alls. Det fortsätter att pissa ned uppifrån även idag. Stackars alla påskfirare som kom hit för sol och bad…

Men nu över till veckans tema.

Denna bar ligger inte så långt hemifrån, att den dessutom skyltar i en av BP’s favoritfärger blev en liten bonus.

En bar nere i gamla marinan verkar ha ungefär samma utbud på drinkar som den övre. Är man sugen på nån av dom där är det smartast att gå dit mellan klockan 16 och 18 då det är glada timmar.

Baren på Las Columnas har varit tämligen ödslig på sistone. Paseon utanför har varit avstängd på grund av reparationsarbeten och för att hitta in på restaurangen måste man gå genom tunneln i huset. Stackars barägare… Nu när det har varit så mycket folk och allt. Dessutom har arbetena gjort att deras annars så välbesökta uteservering vid havet varit igenbommad. Fast å andra sidan har inte vädret varit det bästa (milt uttryckt) nu under själva påskhelgen, så den hade nog inte haft så mycket besökare ändå.

Det här är en bar i Carboneras som inte var så välbesökt den heller, men när vi var där i januari var det lågsäsong vilket kan förklara det hela. ”AMBAR” som dom skyltar med där på servetthållaren skulle kunna vara namnet på baren, men det är en ölsort. ”AMABAR” hade för övrigt varit ett bättre namn.

2014 hade vi flytt till La Paz i Mexiko och blivit strandsatta där efter att ha blivit överfallna av orkanen Odile längre söderut på kaliforniska halvön. Sämre ställen finns det att bli strandsatt på. Den här dan hade vi tagit lokalbussen inifrån stan till en lugn och vacker strand en bit bort. På vägen tillbaka gjorde bussen ett perfekt stopp vid denna bar. Vi tog en öl och busschauffören sa: ”När ni är klara så åker vi”. Det är service det! Sen är det kanske också en förklaring till varför bussarna sällan går i tid…

Om man vill bygga upp sin egen bar får man lov att shoppa loss.

I USA är det lätt och bekvämt. På den lilla utpekade skylten framgår det att det är en drive-thru bottlemart.

I Spanien får man minsann gå runt för egen maskin när det ska inhandlas varor till hemmabaren. I och för sig kan man gå till vilken matvaruaffär som helst, men ändå – betydligt jobbigare.

På stränderna kan man se många med bar överkropp. Ama undrar bara – hur tusan kom dom ned dit när man inte får passera där? Det är förresten en bild från Playa del Cura och det förklarar också varför Ama aldrig är nere på den stranden. Hon är helt enkelt för laglydig.

Den här skylten är lite otydlig tycker Ama. Menar den att man inte får ha några kläder alls på sig, eller? Skulle man besöka den där kyrkan i Marseille i bara mässingen? I såna fall gjorde dom två på bilden helt fel.

Då var den här tydligare. Obligatoriskt med skjorta och flip-flops. Fast undertill då? Kan man gå med rumpan bar?

En kompletteringsskylt skulle vara bra.

Kanske en sån här? Fast tvärtom, typ. Den där säger väl att det är obligatoriskt att gå med rumpan bar…

Till sist en gammal bild från Cuenca, Ecuador 1992:

Ama kommer inte riktigt ihåg anledningen, men på den stora torgfesten bar Anders och kompisen Mikael omkring på några från lokalbefolkningen. Det är i och för sig ingen fysisk skylt med på bilden, men Ama tycker att alla (utom möjligen en) skyltar med att det var en väldans rolig fiesta.

Ha en underbar påskdag!

Gomorron!

Traditioner är till för att hållas!

 

På skärtorsdagen blev det ingen kvast/dammsugare/flygande matta för Ama.

Vi åkte iväg med bilen istället.

Mycket bilar var det i farten, både parkerade och på vägarna, men till slut kom vi fram till vårt mål:

Los Balcones. Där mötte vi upp med Nikki och Derick, Calle och Lotta hade vi haft med oss i bilen.

Traditionen som var till för att hållas var denna:

Påskpetancan. Det började som synes rätt lugnt.

Spridda klot och ganska lättmätt.

Här behövdes det inte mätas alls.

Som sagt, det började rätt lugnt…

… sen blev alla ivriga och ville kasta samtidigt.

Hur gick det då?

Ja, behöver ni ens fråga?

Tjejerna vann såklart! Med god marginal dessutom. Krossade killarna, kan man också säga. Snyggt jobbat! Som lagledare, coach och påhejare tog även konvalescenta Ama åt sig av äran för tjejvinsten. Tror till och med det kan bli en utmärkelse för ”Årets idrottsledare” på idrottsgalan nästa gång.

Efter matchen dukades det fram ”svenska tapas” hemma hos Nikki och Derick. Hur mycket godsaker som helst!

Glada i hågen slog vi oss ned vid bordet. Tjejerna såg faktiskt gladast ut och tro tusan det efter det matchresultatet.

Anders högg in på äggen med gaffel och kniv – det var ju ändå skärtorsdag.

Ama plockade åt sig en (första) omgång av allt och glömde givetvis inte ägget heller. Marsipanägg och laxsnurra var inte alls en dum kombination ifall ni undrade.

Att det började småregna märkte vi inte ens av där vi satt och smörjde kråset ute på den härliga verandan.

Sen blev det ett märkligt och mycket vackert ljus – solen tittade fram.

Då framträdde en enormt vacker regnbåge över hela himlavalvet. Vi beundrade den, men tyckte allihopa att den där stolpen missprydde bilden. Den borde fällas!

Sagt och gjort:

Sådärja! Mycket bättre.

Vi inte bara åt, drack och beundrade regnbågen där på kvällen. Nejdå. Killarna (främst Derick) var missnöjda med förlusten och utkrävde revansch i nån annan gren än petanca.

Mer om det nån annan gång kanske.

Ha nu en härlig Påskafton! Här har regnet öst ned hela natten och det fortsätter även idag…

Gomorron!

Nej, det blev ingen tur till Blåkulla igår

 

Förutom att flygvädret inte var det bästa här…

… så var Amas kvast ur funktion. (Arkivbild från 2013).

Dessutom måste Ama erkänna att hon är ganska rädd för dammsugaren som till råga på allt har för kort sladd för att nå ända fram. (Arkivbild från 2017).

Ändå tändes hoppet för Ama en kort stund:

Åååhhh! Anders höll visst på med att trimma en flygande matta åt Ama?

Fast riktigt så var inte fallet.

Påsken är en högtid med många ägg…

… och tappar man ett sånt på köksmattan innan man har kokat det så blir det till att skura.

Så Anders skurade och skurade…

… medan Ama dokumenterade hur långt ned utefter gatan vattnet kom. En nog så viktig uppgift.

Sen var det dags att få mattan torr. Inget flygande med den alltså, men som dom så klokt säger: ”Inget ont som inte har nåt gott med sig”. Den där mattan mådde väldigt bra av att bli tvättad.

Fast finns det då inget bättre sätt att hantera äggen så här i påsktider?

Aha! Nu kom Ama på ett sätt! Här kommer ett superbra tips:

Sätt det råa ägget i en äggkopp sen är det bara att köra micron på järnet! Jodå. Det blir nog bra det där.

Har ni några fina planer för denna långfredag? Här regnar det och ska tydligen göra det hela dan, men Amas närmaste plan är i alla fall att gå och trycka igång micron.

Gomorron!

PS: Tips nummer 2: Strunta i det första tipset ifall era planer för dagen inte är att skura micron.

Ännu en härlig dag

 

Igår gick vi som vanligt ut på en promenad.

Ama förundras alltid över att dom handmålar markeringarna i gatorna efter att först maskeringstejpa. Trodde att det fanns maskinicker som fixade sånt där? Nåja. Dom hade i alla fall målat i en glad gul färg påskhelgen till ära.

Mycket folk på stranden igår igen…

… och mängder på strandpromenaden.

Hör hur ni börjar sucka och undra, har Ama verkligen inget nytt att komma med?

Jodå, det har hon visst det!

En nyhet för i år är…

… att ”dansmannen” har börjat sjunga själv till musiken medan han dansar nere vid Playa del Cura. Om det blev nån förbättring? Nja… Ama föredrar att höra vågornas brus, men han sjöng i alla fall bättre än Porom-pom-pom-mannen.

När strandpromenaden tog slut fortsatte vi genom den fasta marknaden nere på stan.

Vid dom blå bänkarna mötte vi upp med Jörgen, Susan, Lasse och Fia, sen slog vi oss ned på Alinghi.

Fia som nollat (och alltså är i sin fulla rätt att fira hela året) fick en fin present av Susan och Jörgen.

Menyn hade ändrats. Ni behöver dock inte oroa er, alla godbitar från förr fanns kvar tillsammans med några nya. Dock hade priset för första gången genom alla år stigit och det med en hel euro! Kostade nu hutlösa 8.90 euro för en trerätters exklusive dryck. Vojne, vojne…

Lite underlig numrering på efterrätterna. Ama undrar sååå vad nummer 108 – 152 kan vara för hemliga grejer?

Vi satt bra där och njöt av den goda maten. Ännu en ospontan och väldans trevlig lunch, alltså.

Sen slog spontaniteten till…

… och vi hakade på Lasse och Fia hem till deras fina terrass och fortsatte minglet. Hur härligt som helst! Anders såg ut att applådera tilltaget?

Men det var igår det. Idag blir det flyga av! Ama ska bara piffa till kvasten, eller om hon kanske väljer dammsugaren istället… För vi ses väl på Blåkulla, tjejer?

Hur som helst. Från oss båda till er alla – vi önskar er en riktigt: