Julen står för dörren!

 

Här kommer en liten resumé från veckan såhär långt.

Måndag – tjugoförstadag Felix:

Då firade vi vår 41-åriga ”bli-ihop-dag” och 38-åriga förlovningsdag.

Det gjorde vi på El Muelle nere på paseon med god mat och dryck.

Vi satt hur bra som helst där i solen…

… och blev lagom-skuggade av en perfekt placerad palm.

När vi kom hem igen kändes terrassen som ett väldigt bra alternativ till att städa bort julen.

Tisdag – tjugoandradag Lorentz:

Då åkte vi ut till La Zenia Boulevard. Ibland är det svårt att hitta en parkeringsplats och ibland – som i det här fallet – så är det istället svårt att välja parkeringsplats.

Anders var ute efter nya skor. På Decathlon hittade han en backe där han kunde testa skor men han hittade inga skor. Eller det gjorde han ju, det fanns mängder med skor, men han hittade inga som han ville ha.

När vi kom ut därifrån fick Ama dåligt samvete. Hemma var precis all jul kvar framme och där utanför Leroy hade dom till och med lyckats med att städa bort hela det roliga jultältet.

Så vi åkte hem.

Fast när vi kom hem igen kändes terrassen återigen som ett väldigt bra alternativ till att städa bort julen.

När kvällen kom hade i alla fall julförvaringslådorna kommit upp från garaget. Alltid något. Julstjärnan och granarna som lyser där ute var dock inte dom enda julgrejerna som inte hade kommit ner i lådorna. Det som syns där under Rulle är bara tomma kartonger och sånt ojuligt som ska tillbaks till sina platser när tomtarna åker ner.

Onsdag – tjugotredjedag Hjalmar:

Vi gick ut en sväng, men sen blev det lite otäckt…

… se bara hur den där bilen hade parkerat?

Och bara en bit bort…

… ännu en riktigt hemsk parkering för en Trafikpolis-Ama att se.

Hon tog det som ett omen och vi gick hem och röjde undan julen – alla julpryttlar åkte ned i lådorna.

Så nu står julen för dörren. Ja, den står för balkongdörren, alltså. Med lite tur så kanske den förflyttar sig ned till garaget redan idag då det blivit torsdag – tjugofjärdedag Anton.

Gomorron!

PS: Lyktan där ute på bordet är inte en jullykta om ni trodde det och Rulle älg får nog stanna uppe fram till påskhälgen. Hade han varit en ren hade det varit en helt annan sak.

Annonser

Ama tipsar

 

Ni kanske minns dom här:

Parabolerna. Dom som man behövde för att kunna titta på några fler kanaler än dom som public service ”bjöd” på.

Bautaparabolerna på bilden kollade vi in hösten 2016 i närheten av Socorro, New Mexico, USA. Dom var med i filmen ”Contact” och fungerar väl fortfarande för att kolla vad som finns där ute i universum.

Såna där mackapärer fanns för privat bruk också:

Som synes så kunde även dom ta ett ganska stort utrymme. Den där som fyller ut hela balkongen finns faktiskt fortfarande kvar här i Torrevieja.

Med alla kanaler som man får via internet nuförtiden så har dom spelat ut sin roll lite grann dom där parabolerna.

Fast helt oanvändbara är dom ändå inte, här kommer Amas tips:

Använd dom när ni ska hänga upp er tvätt!

Men om ni nu har råkat skrota er gamla parabol så behöver ni inte hänga läpp för det:

Häng er tvätt på ett vanligt tvättstreck. Det går precis lika bra det, men var väldigt noga med färgmatchningen på nyporna var ni än väljer att hänga er tvätt.

Det var allt från tipshörnan idag.

Gomorron!

PS: Dom där två sista bilderna råkade visst också komma från Mojácar, men nu är dom slut! (Nästan…)

Mojácar – del 2

 

(Det är nog på sin plats att börja med att varna för ett långt inlägg).

Mojácar – del 1 avslutades med att Anders hittade skyltar som pekade upp mot ett castillo, vilket Ama tolkade som ”borg” och efterlyste då en av stadens nödutgångar.

Och se där! Där fanns en nödutgång. Tyvärr pekade den uppåt, mot castillot. Så det var bara att knata på.

Väl uppe hände det nåt konstigt:

Vi kollade på den tjusiga utsikten…

… men utöver utsiktsbilden är det här den enda bild som Ama har där uppifrån. Ser varken ut som ett castillo eller en borg, va? Undrar om det där med ”våga vägra borgen” har gått och blivit till ”våga vägra fota borgen”? Kan vara ett steg i rätt riktning.

Apropå steg i rätt riktning:

Vi gick nedåt igen.

Såg ännu en sån där rödklädd inbrottstjuv. Har sett dom lite överallt i Spanien vid den här tiden på året. Undrar om det är en säsongsliga?

Den här söta bilen med ögonfransar och pussmun stod föredömligt parkerad på uppfarten.

Det kan man inte riktigt säga om den där bilen i mitten. Han kom precis och hittade sin ”perfekta” parkering i spärrområdet. Han kunde klämma in sig på den platsen som egentligen är tänkt som svängrum för den som parkerat på handikapplatsen.

Apropå klämma in:

Dom hade lyckats klämma in rätt bautastora träd på det där lilla torget.

På många håll var utsikten hänförande.

Går man ut på hustaken kan man kanske få ännu bättre utsikt där längst ute på kanten?

Gissar att det är fler än Anders som tänker i dom banorna…

… annars skulle nog inte den där skylten ha kommit upp.

Undertill var husen uppstöttade med naturliga bergspelare. Så fiffigt!

Det var härligt att ströva runt i stadens fina gränder på dagtid…

… och det var inte så dumt på kvällen heller.

Fast på kvällen valde vi att sitta inomhus och nöjde oss med ett par tapas.

Ja, det var väl (ungefär) allt som Ama hade att komma med från Mojácar. Det hörs att ni pustar ut, men ni fick faktiskt en varning i början av inlägget.

Då återstår det (nästan) bara en drös bilder från dom två andra orterna på vår lilla tripp förra veckan. Så nej, det är inte riktigt över än.

Gomorron! 

Helgen som varit…

 

… den var inte alls så dum.

Lördagen bjöd på ett härligt solsken. Igen.

När vi kom bort mot Playa de los Locos kunde vi se att Porom-pom-pom-mannen hade fått en svår konkurrent:

En säckpipeblåsare. Fy sjutton vilket oljud! Vi skenade raskt förbi.

Vi hade bestämt träff för att äta lunch, men var lite tidiga så vi satte oss ned på Murph’s och beställde in något för att lugna nerverna efter säckpipechocken.

Knappt hade vi hunnit slå oss ned och få in vårt lugnande medel förrän…

… Karlsson och Leffe också dök upp. Det var dom vi skulle möta och dom var också lite tidiga. Sååå kul att träffas igen!

Efter att ha tagit vår fördrink där så gick vi gemensamt till vår egentliga mötesplats. Det blev en lång och fin prommis på en sisådär 50 meter till:

Restaurang El Sabor. Deras specialitet är indisk mat så vi avnjöt smarriga rätter såsom kebabtallrik och Leffes specialschnitzel som inte längre finns kvar på menyn men som han lyckas få kocken att fixa fram ändå. Ama ser ut att banta?

Någon verkar vara lite trött på att det ska fotograferas hela tiden?

Men Ama har blivit en fena på att smygfotografera så Anders kom inte undan. HA!

Tack så jättemycket för en härlig eftermiddag!

Söndagen bjöd på ett härligt solsken. Igen.

Där nere vid Cura fick Ama se ett par utomordentligt lydiga hundar:

Åtminstone verkade dom kunna det där kommandot ”Gå korgen!”.

Istället för att promenera så tog vi bussen.

Åkte till La Mata där vi mötte upp med Gihan och vandrade utefter den fina strandpromenaden.

Käkade på vår favoritasiat där och hade så mycket att prata om så Ama glömde alldeles bort att hon hade en kamera förrän vi hade ätit upp all mat.

Ännu en trevlig eftermiddag alltså.

Julen då? Den som skulle städas undan igår, på tjugondag Knut?

Den gick det sämre med. Vi ”hann” helt enkelt inte pressa in julbortstädning bland alla trevligheter.

Så här ser det ut nu på morgonen på tjugoförstadag Felix. Illa…

”Ni får väl ta tag i det idag då era latmaskar!” tänker ni säkert, men se, det går inte alls!

För just idag så firar vi att det var 41 år sen vi blev ihop en kall januaridag på Folkets Park i Skellefteå. Samtidigt ska det firas att det var 38 år sen vi förlovade oss och blev insnöade i sommarstugan utanför Byske.

”Fira” och ”städa” har inte alls nåt med varandra att göra…

… så julen får jobba övertid ett tag till. Pilutta dig, julen och stort GRATTIS till oss!

Gomorron!

Skyltsöndag – kristall

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Kristall.

Ett riktigt svårt tema att kombinera med skyltar tyckte Ama som under veckan försökte att klara av detta. Alla bilder är veckofärska, utom en liten tillbakablicksbild och den mycket spännande filmen i slutet.

Okej. Då kör vi:

Här började det med ett krystat försök. Ama tänkte att det borde finnas kristallglas där inne i den stängda baren och havet utanför säkert var kristallklart bara man gick ut och kollade. Fast då riskerade man att få en massa läskig sand mellan tårna…

På vår resa stannade vi till Media Markt.

Den gamla tidens radioapparater hade nån sorts kristaller i sig nånstans av nån anledning. Dom här är dock moderna apparater som försöker se gamla ut (till skillnad från Ama som är omodern och försöker se ung ut), så dom gills nog inte.

Såg sen en snökristall – weehooo!!!

Fast den var överstruken. Gills nog inte den heller.

Det fanns även en film med en massa snö och is. Men nej. Väldigt krystat det också.

Sen i Mazarrón:

Riktig is med riktiga iskristaller och en skylt på rinken som talade om vad det var! JAAA!!! Ama hade klarat det!

Eller så var hon bara ute och cyklade – precis som dom på isen.

Men precis bredvid så fanns det ett ställe som verkligen platsade:

Det här. Ni ser vad det heter va?

Det är nu Ama kommer att återvända till arkivet.

Här var vi med Maggan och Jaime på just den där baren 2011. Då hade stället samma namn, men till skillnad från nu så var det inte nedlagt.

Åter till veckan som gått:

Kanske hade stället överlevt om dom inte hade gjort om det till en karaokebar?

Ama gjorde en sista sökning efter kristall på Carrefour här i Torrevieja.

GT brukar inte Ama få i den där typen av kristallglas.

Tittar man närmare på dom så ser dom rätt dammiga ut dessutom.

Då är det ju bra att det även finns rengöring för glas att köpa på Carrefour. Fast just det där medlet är nog tänkt för andra sorts glas.

Sen som en skänk från ovan så hamnade vi bakom denna bilen på väg hem efter vår tur till Carrefour:

Kameran kan ha blivit ännu lite mer skadad när Ama fick brått att fota och slet upp kameran ur handväskan.

Till sist. Den utlovade ”väldigt spännande filmen”. Det glittrar lite kristalliskt i den och det finns åtminstone en tydlig skylt så den borde gillas då båda utmanarna är väldigt generösa i sina bedömningar.

Scenario: På endast en minut lång film (ingen långfilm alltså) blir Ama av med Stalkern, fångar ett attentat på IKEA och dessutom lyckas hon med det ”carpe diem” som gäller just idag – hon fick med tjugondag Knut på filmen:

Jösses. Ibland kan till och med Ama hinna med mycket på kort tid.

Se nu till att städa bort julen – det är dags att gå all-out!

Har ni förresten kvar nåt av julen att städa bort eller har ni tjuvslutat i förtid?

Gomorron!

Mojácar – del 1

 

Från vår terrass i Mojácar som Ama visade i förra inlägget hade vi en strålande utsikt. Men där kunde vi ju inte sitta och häcka hela dan (läs: cavan tog slut).

Så vi gick ut på torget nedanför och studerade utsikten därifrån istället.

Sen gjorde vi nåt väldigt svårt som ni nog aldrig kan gissa hur det gick till:

Vi tog en handsfree selfie! Mycket avancerat.

Därefter var det dags för Ama att börja kartläsa. Det gick väl sådär… Skyller på att kartan var alldeles nedkluddad med tips som vi fått av den mycket vänliga man som tog emot oss vid incheckningen.

Så vi gick runt lite på måfå.

Det fanns fina små torg…

… och mysiga gränder.

Om vi nu skulle ha råkat gå vilse så gjorde det ingenting alls, för utöver det faktum att stan var väldigt liten…

… så fanns det nödutgångar både här och där.

Plötsligt kände Ama sig skuggad!

Hon vände sig runt och kollade överallt, men nån Stalker kunde hon inte se till. Phu!

Vi åt en härlig lunch i solen. Amas ”hamburgare” var supergod. Istället för den vanliga köttvarianten så var det en väldigt krämig potatiskaka. Vi delade på både kött- och potatisburgaren så ingen blev utan vare sig proteiner eller kolhydrater.

Mätta och belåtna gav vi oss vidare ut runt stan och gjorde väl det som vi gör som mest.

Anders pallade frukt…

… och hittade en kompis.

Men sen blev det en anings otäckt:

”Castillo” och ”borg” är väl ungefär samma sak, va?

GAAHHH!!!

Hmm… Var är dom där nödutgångarna när man verkligen behöver dom?

Som ni kanske misstänkte när ni läste rubriken så kan det tänkas att det kommer mer från Mojácar. Hoppas det inte blir alltför otäckt!

Gomorron!

Vårt boende i Mojácar

 

Som ni kanske minns så ”landade” vi i Mojacár för några dagar sen och stannade där en natt.

Här stod Anders utanför dörren till hostalet just innan vi skulle checka in.

Ytterdörren var rätt läcker från insidan också.

Precis som dörren in till vårt rum. Här stod den öppen ut mot korridoren bara för att få komma med i bild. Fint målad.

Vände man sig åt andra hållet så såg man…

… att det var ett färgglatt rum.

På sängen låg det kuddar med en ledtråd om var vi befann oss.

Eller kanske inte en så jättebra ledtråd egentligen.

I spegeln kunde Ama öva på speglingsselfiesar igen. Gick väl sådär…

Terrassen var stor och solig. Fantastiskt skönt vid den här tiden på året.

Utsikten kunde vi inte heller klaga på.

Där satt man bra och kunde njuta av ett glas cava. Eller två.

Under tiden kunde Ama studera kartan som vi fick när vi checkade in. Den vänlige mannen bakom disken hade pekat ut dom viktigaste sevärdheterna och olika restauranger och affärer som han rekommenderade.

Himla snällt!

Men han hade ringat in typ halva stan med rätt yviga gester. Dessutom har Ama legat av sig en aning sen GPS-en gjorde sitt intåg i våra liv för en herrans massa år sen.

Nåja. Det var ett rätt litet ställe…

… och som tur var kunde man ta hjälp av skyltarna dom hade satt upp i trappen. Vi bestämde oss dock för att skippa nord- och sydpolen.

Här har Ama pekat ut vår terrass – den största. Weehooo! Betydligt större än den vi fick i Carboneras dan efter i alla fall.

Såg mysigt ut i kvällsbelysning också.

Ett väldigt trevligt och prisvärt boende, klart värt dom 39 euro det kostade för den natten vi bodde där.

Ni hänger väl med ut på stan nån gång framöver va?

Gomorron!