Tisdagens utflykt – del 2

25 februari 2021

Förra inlägget – Tisdagens utflykt del 1 – slutade med att Ama satt på en bänk uppe på en kulle och beundrade utsikten (fast egentligen var hon mest ute efter att vila sig).

I området kring Rojales finns det många grottor.

En del av husen är inbyggda i dessa grottor, ungefär som i Guadix, fast där är dom många fler.

I området där vi klev omkring fanns det ”allmänna” grottor, bland annat med serveringar.

Ser väl mysigt ut!

Men, men. I dessa tider som råder nu så var det såklart stängt. Vi hoppas verkligen att dom utlovade lättnaderna blir av nästa vecka!

Vi hade tagit oss ned till grottorna utefter fina gångvägar.

När vi skulle tillbaks till bilen hittade Ama en genväg, se bara hur raskt hon tog sig uppför den där trappen!

Vi tog oss vidare mot nästa mål på utflykten som bara låg en liten bit bort. Dom tre stora korsen syns långväga ifrån.

Dom visade sig ha sällskap av ett gäng mindre kors. Totalt räknade vi till att det fanns 13 kors som vi kunde se, men det kan ha funnits ännu fler.

Kors vad högt upp Anders kom! Ama nöjde sig med att titta lite mer från nedan.

När vi åkte vidare mot nästa mål så passerade vi Benijófar och Ama fotade en tupp i rondellen. Jodå, den fanns där i rondellen men tyvärr hamnade den utanför bild. Ama måste nog dressera sin mobiltelefon lite mer. Eller så kanske den vid det här laget har lärt sig att Ama är en riktig skyltfetischist och tar bilderna utifrån dom förutsättningarna.

Jodå, ni gissade förmodligen rätt. Det kommer en del 3 av tisdagens utflykt – stay tuned!

Gomorron!


Tisdagens utflykt – del 1

24 februari 2021

I går gjorde vi en liten dagstur runt om i närområdet.

Ama var glad att surfplattan hade fått återta sin GPS-position i bilen, hon såg klart och tydligt vart vi var på väg. Tydligen var Anders mobil uppkopplad mot den på nåt vis, men telefonen låg i hans ficka och störde inte Ama det allra minsta.

Vi körde genom portalen in mot Ciudad Quesada.

En liten stund senare körde vi förbi ett färgglatt staket…

… och kom fram till grottorna i Rojales.

Det fanns en rolig och rostig konstutställning på platsen som vi tittade runt på.

En del figurer var lite märkliga. Spelade han möjligen piano här?

Den här installationen var… intressant. Men vad skulle det föreställa?

Dom här husen var fräna, men såg ut att ha ett visst renoveringsbehov innan man kan flytta in. Något för den händige, alltså.

Utställningen var till viss del interaktiv:

Anders tänkte ta sig en cykeltur…

… medan Ama rev av en låt på flygeln.

Det var tröttsamt att gå runt och titta på konst, speciellt som utställningen låg på en kulle.

Ama föreslog att Anders kunde skjutsa henne i den där, men han vägrade.

Då bestämde hon sig för att sätta sig ned och beundra utsikten samtidigt som hon vilade. Simultanförmåga på hög nivå! Eller åtminstone uppe på en liten kulle.

Som ni kanske förstår så tog utflykten inte slut där. Det kan man nästan ana utifrån rubriken till detta inlägg. ”Spännande” fortsättning följer…

Gomorron!


Ama skärpte till sig!

23 februari 2021

Efter gårdagens inlägg där Ama upptäckte att hon inte fotat affärerna vi besökte utan blev tvungen att ta till arkivbilder så skärpte hon till sig vid shoppingturen igår.

Fast först måste hon faktiskt berätta om hur perfekt det är att ha en blogg.

Ni kanske minns den här bilden från Skyltsöndagsinlägget:

När Ama hade lagt upp den här bilden och tittade närmare på den, då såg hon att det fanns andra varianter av campinggasspisar på Decathlon också. Hur i allsindar kunde hon missa den skylten när vi var på plats? Om hon inte hade använt bilden i blogginlägget hade hon inte uppmärksammat det efter hemkomsten heller. Det är verkligen till stor hjälp att ha en blogg.

Igår åkte vi tillbaks till Zenia Boulevard. På veckodagar får vi åka utanför kommungränsen.

Sportiga Ama började med att gå på den stora sportaffären…

… och såg då att hon verkligen borde ha kollat in skylten mer noggrant. Campingspisen längst till höger verkade mest intressant, men den var man tvungen att beställa på nätet. Nåja. Vi får väl kolla in den mer ordentligt då och sen beställa ifall den verkar bra.

Anders ville ha nya skor också.

Fast pjäxor? Några såna behöver han inte även om utbudet var oväntat stort för att vara här i Torrevieja.

Om han nu hade hittat några nya dojor att traska runt i så fanns det en praktisk liten backe att provgå dom i.

Men nej. Vi kom tomhänta från Decathlon.

MediaMarkt nästa! (Oväntat, va?)

Vår blåtandshögtalare (alias ”Den fräna”) som vi brukar ha i bilen och på hotell för att få bättre ljud från telefonen och datorn hade helt plötsligt bestämt sig för att sluta samarbeta. Så Anders hade letat upp en ny.

Typ en sån där, men tyvärr fanns inte den rätta modellen i lager. Det blir till att beställa på nätet och Ama ser fram emot en ny lucköppning på MediaMarkt med tillhörande godisklubba.

Så nej. Vi kom tomhänta även från MediaMarkt.

Blev det inget shoppat alls då?

Jodå!

Vi gick in på Leroy…

… och där hittade Anders precis den färgen han var ute efter.

På vägen hem stannade vi till på Mercadona.

Där hittade vi bland annat:

  1. Det godaste bubbelvattnet
  2. Det godaste bubbelbubblet (till det facila priset av 1,90 euro per flaska)
  3. Dom godaste småtomaterna
  4. Arlas supergoda Keso

Ja, vi är nog bäst på att shoppa mat och en del varor tycker vi är bättre i vissa affärer än på andra ställen. Hur gör ni? Shoppar ni all er mat på samma ställe, eller väljer ni olika affärer beroende på vad ni är ute efter?

Gomorron!

PS: La ni märke till att Ama hade skärpt till sig och inte missade en endaste skylt på dom affärer vi besökte? Nu sitter hon bara här och väntar på att sponsorpengarna ska ramla in…


Lite mer från förra veckans shoppingrunda

22 februari 2021

Vi åkte ju till La Zenia Boulevard. Där var vi bland annat på MediaMarkt (som Ama glömde att fota så hon blev tvungen att använda en arkivbild i förra inlägget).

Vi besökte även det här stället:

Decathlon. Även den affären glömde Ama fota (värst vad hon har börjat slarva med att ta bilder!) så detta är en arkivbild från den sportaffären som finns i Granada. Sammalika utbud finns det i alla butiker i den kedjan, så den bilden får duga som illustration. Fast utbudet av skidor är något större i Granada än i Torrevieja, det ska erkännas.

På vägen hem mot Torrevieja testade Anders ett fynd han gjort på MediaMarkt – en hållare till mobilen så den syns bra när man använder den som GPS i bilen. Syns bra för chauffören ja! Ama var missnöjd, hon såg bara en massa blänk och ville ha tillbaks surfplattan som har sitt fäste med dom tre magneterna som syns på radioskärmen. Fast Anders är mycket för att ha reservplaner hela tiden vilket Ama i och för sig har haft väldigt stor nytta av, så efter lite morrande från Amas sida så fick den väl godkänt då. Vår gamla Tomtom har fått gå i pension, det trodde väl Ama att hon skulle gå med på. Ibland (läs oftast) är hon verkligen en bakåtsträvare som är emot dom flesta nymodigheter.

Väl hemma igen så testade Anders sitt fynd han hade gjort på Decathlon. En jacka som var nästintill identisk med hans gamla, fast hel. Den gamla hade börjat skräckrugga fodret så han lämnade vita flagor efter sig där han gick.

En finess var att den här jackan även hade innerfickor, men huvudsaken var ändå att den var hel.

Eller var den det? Anders hand gick in genom innerfickan och ut genom en ficka på utsidan av jackan, ooops! Det visade sig att dom övre fickorna i själva verket var nån sorts vädringsluckor. Nåja. Det kan ju vara bra i vissa fall det med. Sen fanns det även en innerficka, men den var ganska liten.

Nöjda och belåtna med shoppingturen så ordnade vi till en macka med skagenröra till lunch. Jodå. Det finns en hemmafixad skagenröra där under allt annat. Himla gott!

En sprillans ny vecka är här. Undrar om det inte är dags att ge sig ut på ännu en liten shoppingrunda? Nu får vi i alla fall åka utanför Torreviejas gränser så vi kan ta oss till Zenia B igen, det har vi inte fått göra under helgen.

Gomorron!


Skyltsöndag – brinna

21 februari 2021

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där temat för den kommande veckan är Brinna.

Under veckan gjorde vi en liten shoppingrunda med bilen och första stoppet blev här:

På byggvaruhandeln Keaki. Där hade dom förutom färgglada skottkärror även en cementblandare. Ama vet av egen erfarenhet att när man gjuter med cement ska man låta cementen brinna. Ja, av nån outgrundlig anledning heter det så, men det ska väl helst inte slå upp lågor. Det är kanske därför man ska se till att vattna på den? Fast Anders påstår att det är för att det inte ska uppstå torksprickor. Ja, ja. Vi säger väl det då. Ama har i alla fall stått och spolat vatten på en nygjuten betongplatta vid ett foderbord för renar, det har hon glömt att ta upp i sitt CV och nu är det nog onödigt – det finns inte många renar här.

Vår shoppingrunda tog oss vidare till La Zenia Boulevard. Där får man inte gå runt med brinnande cigaretter överallt.

En ny sån där gasspis för campingbruk är vi på jakt efter till terrassen. Fast den ska helst vara större än den på bilden som till råga på allt var väldigt dammig. Att laga mat på en gasspis med brinnande lågor är helt perfekt, att justera temperaturen går på ett ögonblick.

Om man får alltför mycket fjutt så är det alltid bra att ha både brandlarm och brandsläckare nära till hands.

Grejerna som finns inne i den där affären hyser Anders ett brinnande intresse för. Ama glömde att fota stället nu i veckan men har en uppsjö av såna bilder i arkivet. En sak avslöjar tydligt att detta är en arkivbild, ser ni vad?

Anders kollade runt på diverse elektronik medan Ama letade efter nåt som brann. Hon hittade en eldsprutande drake på golvet, den får vara med.

Får man slut på tändstickor innan det börjar brinna ordentligt så kan man alltid ta själva asken till hjälp.

Ama kollar alltid utrymningsplanerna på hotell, det är väldigt bra att ha den kollen ifall det börjar brinna. Hon verkar ha en viss förkärlek för att fota dom också. En gång var Ama med om en riktig läskig upplevelse i ett sån där trapp man skulle använda ifall det brann. Vi var i Brisbane och bodde på 8:e våningen på ett hotell. Vårt plan var rökfritt, men det fanns ett utrymme för rökare på plan nummer 7. Löjligt att ta hissen för bara en våning tänkte Ama och gick ut i trapphuset. När hon kom till nedre våningen var dörren ut till hotellkorridoren låst, varvid Ama gick upp en våning igen för att upptäcka att även den dörren var låst! I panik tog hon sig ned våning för våning och varenda dörr var låst. Till slut när hon kommit till bottenvåningen gick det att öppna en dörr, tack och lov! Försökte se oberörd ut när hon klev ut bland dom förvånade kockarna i köket och frågade om detta möjligen var vägen till receptionen. Det var allt en himla tur att det inte brann, hur hade dom tänkt där liksom? Det gick att komma ut i trapphuset, men inte därifrån. Undrar just om Ama testade den trappen igen, vad tror ni?

Här lyckades Ama fota en brinnande soluppgång. Soluppgångar är svårfångade ifall man nu inte har ett tidigt fakirflyg att passa.

Ama saknar verkligen att resa. Så hon ger sig ut i bildarkivet för att påminna sig om hur det var då förr i tiden.

Här firade Ama sin femtioårsdag i Costa Rica för… för… för ett par år sen om hon inte missminner sig. Hon bad kyparen om en het drink och nog var den het alltid – den brann.

Nästa stopp blir i Santa Monica, Kalifornien. Man fick inte parkera på platsen vid någon tidpunkt för att det var en brandgata. Bra så. Trafikpolis-Ama undrade bara vad den parkerade bilen gjorde där?

På samma ställe hade dom en lustig branddörr. Ama skulle snarare kalla det för en brandlucka.

Sen kan man undra vad Ama skulle göra ifall det brann på riktigt? Svaret finns i slutet av den här filmen som Anders tog när vi campade i Galicien i norra Spanien:

Det var riktigt otäckt där ett tag, men eftersom helikoptern kom så snabbt så hann elden inte sprida sig så mycket i dom torra markerna. Tiden är verkligen väsentlig när såna där bränder uppstår.

Vissa tog det dock lugnare än andra. När det brann som mest och vi hade planer på att fly fältet och låta tältet brinna upp, då var det en mamma som upphöjde sin röst och skrek:

– Niños! Vamos a comer! (Ungar! Nu ska vi äta!)

Den mamman hade nog inte läst på brandföreskrifterna ordentligt…

När det brinner ska man inte äta.

Hmm… Inte ens Ama skulle nog ha en tanke på mat i ett sånt läge.

Gomorron!


En del har det svårare än andra

20 februari 2021

Detta är en av dom lokala restaurangerna i vårt närområde som vi har gjort vårt bästa för att stötta nu när dom enbart har fått sälja take away.

Ovanstående bild är en arkivbild från i januari, igår gick vi dit igen för att se om dom hade nåt smarrigt på menyn.

Då såg det ut såhär:

Dom var i full färd med att riva det hus…

… som låg precis vägg i vägg med arrocerían (jämför med första bilden). Stackars dom som har den baren… När dom väl får öppna igen så lär dom ju ha en byggarbetsplats vid uteserveringen. Byggena här brukar leva om en hel del och det går sällan snabbt för dom att bli klara. Undrar om dom ens får ha uteserveringen öppen med tanke på säkerheten? En del har det verkligen svårare än andra…

(När vi kom hit till Torrevieja 2003 så huserade Jehovas vittnen i det nu rivna huset. Det har varit till salu länge och nu tycks nån ha slagit till – i dubbel bemärkelse eftersom dom slog ned hela huset. Men det var en parantes – en kursiv sådan också).

Även rivningsgubbarna hade det en anings svårt när dom skulle köra undan huset som dom raserat:

Inte lätt att ta den kurvan när det stod ett helt vardagsrum i vägen.

Men när vardagsrummet var rivet (okej, när lastbilen som varit parkerad i hörnet var flyttad) så tog chauffören kurvan lätt som en plätt.

Aldrig i livet att Ama skulle vilja köra en sån bautabil här inne i stan! Inte nån annanstans heller för den delen. Vid närmare eftertanke så kör hon ju inte bil överhuvudtaget längre, oavsett storlek. Så det är väl som dom säger – storleken har ingen betydelse.

Gomorron!


Blandat bandat från veckan som gått

19 februari 2021

Ooops! Rubriken behöver korrigeras, så då gör Ama det:

Blandat bandat fotat från veckan som gått

Då så, då kommer en liten bildkavalkad här.

Mestadels har himlen varit alldeles blå…

… men ibland har det dragit in moln.

Det gör inte så mycket, för molnen är fascinerande att titta på…

… och solen finns där bakom och har varit duktig på att jaga bort molnen.

Ama är mycket nöjd med sina nya glas som hon köpte häromsistens. Jodå. Det går att dricka cava ur dom och då får bubblet olika skojiga färger beroende på vilket glas man valt.

Ama fick syn på fler färgglada glas i en kinabutik, men hejdade sig från inköp när hon insåg hur svåra dom skulle vara att diska och rengöra.

Och apropå rengöra:

Den här bilen borde det snart vara dags att rengöra. Igår var det ändå hela 10 dagar sen som sandsmockan överföll oss.

Det var allt från Torrevieja för denna gång – ha nu en fin fredag!

Gomorron!


En liten utflykt…

18 februari 2021

… det gjorde vi igår.

Vi började med att köra i riktning ut från stan.

Stannade till på byggvaruhandeln Keaki för Anders skulle leta målarfärg. Lite lustigt att dom säljer potatis, citroner och apelsiner där och det till bra priser också. Vad sägs till exempel om 2,50 euro för fem kilo apelsiner – inte så jättedyrt, eller hur? Är det förresten inte Stalkern som smyger omkring där uppe till höger i bild…

Anders hittade inte den färg han skulle ha så vi kom tomhänta därifrån.

Vi åkte vidare ut från stan…

… och stannade till vid handelsträdgården utanför Montesinos där det är så svårt att välja parkering.

Sen gick vi ut på en liten promenad utefter Laguna Rosa. Här ser den inte rosa ut, den syns inte ens. Fast den finns där till vänster utanför bild och den är rosa. I alla fall under vissa tider om året, som när vi var och badade i sjön 2009 (kolla HÄR om ni inte har sett det tidigare). Nu är det strängeligen förbjudet att bada i sjön och det kan ge upphov till dryga böter, men vi kände ändå inte för att ta ett bad. Om förbudet fanns då när vi testade att doppa oss och flyta omkring i sjön har Ama ingen aning om, men hursomhelst lär det (förhoppningsvis) vara preskriberat nu.

Det fanns nya skyltar uppsatta som visade till olika leder runt sjön. Vi gick på led nummer 10.

På denna skylt kunde man se hur leden sträcker sig. Ama har ringat in en QR-kod där man kunde skanna in leden till sin telefon.

Ama försökte föreviga hur våra nya telefoner visar en text ”Tryck här för att skanna” när man pekar med kameran mot en sån där kod. Fast Anders mobil var redan klar med uppgiften och texten som Ama såg och trodde sig fota av, den var på hennes egen telefon… Hon har en del kvar att lära sig när det kommer till att använda mobilen, det kan man lugnt säga. Fast bilden blev rätt skoj ändå – en specialselfie – så den får vara med ändå.

Himla käckt! Resultatet av skanningen gjorde att vi fick ledtrådar hur vi skulle gå för att greja den 25 kilometer långa vandringsleden.

Anders hade med sig fikapåsen som dagen till ära var försedd med extra Polly-karameller för att ge Ama bränsle till den långa promenaden.

Redan efter 10 kilometer hittade vi en bänk att slå oss ned på för att inta en välförtjänt fikapaus. Eller förresten… Det var nog inte mer än max 1 kilometer som vi hade avverkat. Det är fult att ljuga.

Ama fick också fika. Sen ville hon gå tillbaks igen, jobbigt att promenera med en himla massa mat i magen.

På vägen tillbaks mot bilen såg vi jättefina spanska tussilagos. Härligt med vårtecken!

I handelsträdgården finns det både växter, blommor och en himla massa pryttlar. Ama tittade runt lite, men det blev ingen shopping denna dag.

Rättvist faktiskt. Ingen shopping vare sig för Anders eller Ama igår, även fast vi hittade typ varsin favoritaffär.

Sen åkte vi hem till Torrevieja igen. Den där rondellskylten med stadens namn är nog ny. Ama känner inte igen den i alla fall och är det nåt hon brukar ha koll på så är det just skyltar. (Palmerna kan väl anses vara ståtliga och ganska spetiga på samma gång?).

Det var gårdagens äventyr i sammandrag. Undrar vad vi ska hitta på idag? Ännu är denna dagen ett oskrivet blad. Har ni nåt skoj på gång?

Gomorron!


Ettårsjubileum…

17 februari 2021

… fast ett jubileum som man egentligen inte vill ska finnas. Idag var det precis ett år sen som Anders blev attackerad av en barnbacke i Sierra Nevada och bröt sin högra överarm uppe vid axeln. Vad som hände har Ama berättat om HÄR.

Inte så långt därefter drabbades vi av karantänen här i Spanien och då införskaffades en klippmanick för att få ordning på kalufserna.

Trots att frisörerna har haft öppet länge nu så har vi fortsatt att ha frisersalongen ute på vår egen terrass och i helgen var det dags igen. Att klippa till varandra på Alla hjärtans-helgen kändes helt rätt.

Här kan man se att Anders högerarm är så gott som helt återställd (98% säger han själv). Så där kunde han verkligen inte hålla armen för ett år sen, då fick Ama köra klippmanicken över nästan hela hans skalle.

Nu klarar han det nästintill själv, Ama måste bara ta lite grann på bakhuvudet dit han inte ser. Han har väl inte ögon i nacken och det kanske är tur för Amas del ibland…

Sen blev det Amas tur att bli tillklippt. Hon ser väl inte ett dugg nervös ut?

Efter att ha intagit lite ”mod”…

… var hon redo att göra ett klipp.

Fast med sax var det svårt att hävda det där med ”kan själv”.

Så Anders greppade saxen och skred till verket.

När det var färdigklippt belönade vi oss själva med löjromstoast.

Ama hade bytt tröja för att inte håra ned den goda mackan. Hon var glad och nöjd…

… och det var även Anders.

Ja det var lite av det vi roade oss med under den hjärtliga helgen. Hittade ni på nåt skoj?

Gomorron!


Miljötänk

16 februari 2021

Apropå förra inlägget så borde vi nog alla satsa på ett något större miljötänk.

Det har den här familjen alltid gjort:

Anders lillasyster Tina, med make Jacob och barnen Nova och Leo. Ja, Stalkern var också med på ett hörn (eller en kant).

Nova verkade inte vara rädd för det kalla vattnet…

… medan Leo tycktes vilja ha det varmare om fötterna.

Fast ingen av dom verkade vara nån badkruka trots att det där var i november 2007.

Nu har det gått ”några” år, men miljömedvetenheten finns sannerligen kvar! Här är en film dom dom gjort tillsammans i ett skolarbete i Kalmar nu i år:

Visst är dom duktiga? Vi är i alla fall väldigt imponerade!

Gomorron!