Kontraster

 

I förrgår just innan vi lämnade St. Thomas sken solen och vi kunde slappa en stund i dom små solstolarna.

Efter en natt till sjöss anlände vi till St. Maarten igår.

Då fick Anders ikläda sig en sån där eneuro-kondom från Domti. Därmed inte sagt att det blev en dum dag ändå, men visst blev det en kontrast vädermässigt.

När vi sen lämnade St. Maarten så visade sig alla kontraster på en och samma gång. Sol, klar himmel, regnmoln och regn.

Jodå. Kontrastrikt och vackert.

Idag blir det en dag till sjöss. Får se vad vädergudarna har i åtanke för oss? Just nu ser det i alla fall soligt och fint ut.

Nu dags för frukost – ha en fin fredag!

Gomorron!

Vi har det bra!

 

Jodå. Vi kan inte klaga på livet här på båten.

Men mer om båten nån annan gång, nu tänkte Ama avhandla gårdagens landstigning.

Efter en hel dag och natt till sjöss såg vi land igen.

Vi klev av båten som såg otroligt lååång ut!

Lite senare uppe på en höjd såg vi att det var två skutor som låg parkerade i rad. Vår båt (till vänster) var alltså inte fullt så lång som det verkade från början.

Vid nästa stopp fick vi en överblick av den vik där vi skulle bada. Såg inte alls så dum ut.

På samma ställe såg vi den här rackaren. Tur att man har zoom på kameran så man slipper gå så nära!

Eller så är det bra att ha en fotograf med sig som tar såna där bilder.

Vi kom ned till viken och badade. En fantastiskt vacker strand med sån där kritvit, finkornig sand. En sån där sand som söker sig in precis överallt och inte bara mellan tårna.

Som tur var så hittade vi en liten gräsplätt där vi kunde slå läger i skuggan under en palm. Helt underbart!

Medan Anders badade smög den där rackaren runt Ama. Ni ser den väl?

Ama gillar i och för sig ödlor, för dom äter moskiter. Den där såg dock ut att kunna äta fåglar, lite i största laget för Amas smak. (Inte för att hon hade tänkt äta den, men ni fattar?) Fast den var rätt snäll trots allt och väldigt vacker, faktiskt.

Efter ett par timmar på stranden (gräsmattan) så återvände vi till stan och Anders fick besöka sitt favoritställe – marknaden.

Och sen – när nöden är som störst, då är hjälpen som närmast. Har ni någonsin sett en sötare polisbil?

Men det var inte det Ama menade, tar om det:

Och sen – när nöden är som störst, då är hjälpen som närmast. Har ni någonsin sett gladare toaletter?

Sen kom vi hem till vår båt.

Och från vår balkong kunde vi se ut över stan.

Var hade vi hamnat nu då?

Jo här:

På St. Thomas, Amerikanska Jungfruöarna.

Idag är det dags för nästa stopp!

Stay Tuned.

Gomorron!

Snorkling på Bahamas

 

Efter vår första natt till sjöss såg vi soluppgången strax innan klockan sju på måndagsmorgonen.

Sen såg vi land.

Med hjälp av tenderbåtar lämnade vi vår skuta och åkte in till land.

Vi hade kommit till:

Princess Cays på Bahamas.

Men vi stannade inte så länge där utan åkte istället iväg i det kristallklara havet med en annan mindre båt.

Det var snorkling på gång.

Här ser man delar av Ama nere i vattnet…

… och delar av Anders. Fast han verkade vara mer intresserad av det som fanns ovanför ytan?

Såg man nåt mer än delar av oss där i vattnet?

Jodå.

Det fanns randiga fiskar…

… och det fanns gula fiskar.

Mest gula fiskar, faktiskt, som matchade botten alldeles förträffligt. Så pass bra att dom nästan försvann ibland.

Hur läckert som helst!

Efter ungefär en timmes snorkling var det dags att åka tillbaks. Likaså bra det, Ama såg ut som om hon höll på att drunkna.

Väl tillbaks till Princess Cays fick vi oss en välförtjänt lunch. Fanns korv på buffén och det satt som en smäck. I bakgrunden syns vår lilla skuta guppa ute på vattnet.

Vi fick kanske nåt annat välförtjänt också.

Där satt vi inte fel i halvskuggan under en palm. Sämre kan man ha det en måndag i mitten av januari.

Dom hade utlovat regn den här dagen, men av det såg vi inte ett spår.

Fast sen började molnen torna upp sig där bakom palmerna…

… och då tyckte vi att det var bäst att åka hem till vår skuta. Mycket nöjda och belåtna med dagen, men den tycks trots allt ha varit en aning hårresande.

Gomorron!

Ut på böljan den blå

 

I söndags skulle vi lämna West Palm Beach. Men vad höll Anders på med?

Jo, förstår ni, han använde sig av en helt oumbärlig mojäng att ha med sig när man reser:

En grapadora. En häftapparat alltså. Se så fint den matchar resväskan också. Med den häftade han fast bagagetaggar på resväskorna.

Sen åkte vi mot Fort Lauderdale där vi först tankade bilen och sen lämnade igen den på Avis.

Vi fick åka en kort busstur…

… innan vi lämnade iväg bagaget också, med dom ordentligt fastklamrade bagagetaggarna.

Sen fick vi lite tunnelseende…

… och ett annat sorts tunnelseende som på sitt vis även var ett återseende.

Vi intog rummet som kändes relativt bekant.

Studerade utsikten från balkongen…

… och inväntade avgång.

Till slut var vi på väg!

Och som ni vet så är det nästintill obligatoriskt att vinka till båtar.

Sen gav vi oss ut på böljan den blå igen.

Och då kunde Anders inte hålla sig längre:

Princess-skuttet! Sängarna på dom här båtarna är huuur sköna som helst!

Så nu är vi ute och guppar på havet igen och har haft det superbra såhär långt.

Gomorron!

Lördagens irrfärder

 

Vi tog en sväng med bilen och tittade bland annat på andra bilar.

Några exempel:

Var det här månne en sån som man kallar för en dubbeldäckare?

En mycket fräsig bil som lät mer än vad den gick. Ett himla muller och vrål från motorn trots att bilen nästan stod still. Å andra sidan är det inte så lätt att åka fort när det är köer. Anders påstod att det var en McLaren? Fast det är väl en barnvagnsmodell, va?

Den här gamla polisbilen var nog både out of service och out of bounds. Den hörde (hade hört?) till den kaliforniska statspolisen.

Vi passerade Jupiter, men såg inte till nån från den Parnevikska familjen.

Däremot hittade vi nog Törnrosas hemvist, för den där häcken måste ha växt i hundra år. Minst.

En maffig palmallé. Inte så många bilar framåt, men en hel drös bakåt. Var det månne vi som var proppen som orsakade stoppen?

Ama som är något av en brofetischist tyckte ändå att den där var lite läskig. När vi närmade oss så var den upphissad. Sen sänkte dom ned vägbanan så vi kunde köra över. Blev man väldigt nervös av förfarandet fanns det en toalett strategiskt placerad där.

Eftersom vi nu har blivit riktiga strandmänniskor stannade vi självklart till så vi kunde gå ned på stranden i Palm Beach.

Vi gick ned på den del av stranden som var hundtillåten. Där hade dom alltså tillstånd att springa omkring fritt och busa. Härligt att se!

Vi såg även en del andra djur…

… som dom här punkmåsarna till exempel. Dom var fräna.

Vi gick utefter stranden, fram till piren, under piren och upp på piren. (Oj. Nu fick Ama en déjà vu… Javisstja! Ni kan kolla HÄR ifall ni har glömt).

Sen har Ama svårt att förstå att man ger sig på att simma i dom där vågorna.

Speciellt när det är badförbud! Dom flaggade rött, hemmavid innebär det att man inte får bada. Fast dom flaggade blått också? Det hade Ama inte sett förut.

Sen hittade hon en förklaring:

Det var inte alls badförbud, utan ”bara” varning att det var mycket farligt. Den blåa flaggan fick också sin förklaring – farliga havsdjur. (Intressant också att man inte får ha vapen med sig på stranden…).

Dom där farliga havsdjuren…

… undrar om det möjligen var ett sånt som Ama fotade tidigare nere på stranden?

Den såg i alla fall bra läbbig ut.

Ja, det var lite av det vi hittade på i lördags. Igår blev det lite annat smått och gott, mer om det nån annan gång.

Ha en fin start på veckan!

Gomorron!

Skyltsöndag – tiger

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Tiger.

Ama blandar som vanlig gammalt och nytt, och vi börjar väl med ”the real thing”:

En tigerunge på Kolmården 1978. Mjuk och gosig. En halvskyltning med ”KOLM…” ingår också i bilden.

Sen kommer några andra, mer livlösa tigrar, fast fina ändå:

Oj. Den ser rätt arg ut?

Sådärja! Snällare tigrar gillar vi.

Såna kan man till och med killa bakom örat.

Men nu till nuet.

Dom här tigrarna hittade Ama på flygplatsen Gatwick, London häromdan. Gulliga! Men hon gillade dom söta tic-tac-lådorna ännu mer, trots att förpackningen skulle reta Greta. För mycket plast.

Fanns även lärorika böcker. Ama har ringat in det illustrerade ord som passade bäst denna vecka.

Väl framme i USA hittade Ama ett helt gäng av Anders favoritflingor. Dom fanns även i en chokladvariant. Såna skulle nog Ama också gilla.

En värdelös bild. Men den visar Amas engagemang för detta kombinerade tema – Skylt och tiger. Tagen från bilen i all hast.

Sen kommer vi till en annan betydelse av ”tiger” och byter från substantiv till verb. Att ”tiga”, alltså.

”Det som händer i Vegas stannar i Vegas”. Då gäller det att tiga.

”Tystnad! Tagning!” Ett annat tillfälle när det gäller att hålla käften.

”Varför håller du inte käften?”. Ett uttalande från spanska kungen till presidenten Hugo Chávez i Venezuela 2007.

Det här kan Ama verkligen hålla med om! Att tiga är inte lätt.

Men det finns ett ganska effektiv sätt:

Det här gör till och med att Ama tiger.

Gomorron!

En svampig dag

 

Igår checkade vi ut från motellet i Melbourne.

Det var ett trevligt ställe med både kök, vardagsrum, sovrum och två badrum. Det senare var ju bra ifall vi skulle ha blivit nödiga båda två på samma gång.

Vi checkade ut och den här gången bestod bilgodiset bara av det gamla vanliga. Is. Tejpen till GPS-en hade inte behövts bytas ut. Det är viktigt att köpa en bra tejp!

Vi började med att åka till Grassy Water Preserve. Ett riktigt svampigt ställe.

Florida är rikt på ”swamps”.

Vi var redo för en riktigt tuff vandring i träskområdet.

Jodå. En riktigt tuff vandring blev det.

Jaha? Ni kanske inte tror att det var särskilt tufft alls?

Men kolla bara:

Skulle vi gå åt höger eller vänster där? Tough decision! (Jodå, Ama börjar redan få svårt med svenska språket).

Vi gick åt… ena hållet och såhär såg det ut där.

Ibland var det svårt att se vad som var upp och vad som var ner. Men solen brukar väl vara uppe på himlen, va?

Många fina vyer var det. Och det måste erkännas att vandringsvägen var tämligen bra tillrättalagd.

Sen fanns det sköna viloställen både här och där. Men man kan ju undra? Ifall man inte fick mingla med alligatorerna (skylten till höger), varför hade dom så gjort en trapp ned till dom?

Och om man inte fick bada med alligatorerna, varför hade dom då satt ut badbryggor där?

Vi såg lite djurliv också, som den där hägern. Först visade den oss baksidan, därefter framsidan och sen flög den iväg. Ser ni den på dom två sista bilderna? Konstigt att den kunde flyga iväg så elegant i det där trasslet med grenar.

Ett tips från Ama är dock att ni inte åker till såna här ställen samtidigt som skolklasser är på utflykt. Deras vildliv skrämmer bort naturens vildliv en aning.

Så vi åkte vidare till nästa ställe.

Där var det istället det naturliga vildlivet som ställde till det.

Översvämningar gjorde att vår tänkta promenad blev inställd.

Man kan inte lyckas jämt. Men det blev ändå en härligt svampig dag i Floridas swamps.

Vi shoppade lite mat och åkte hem till motellet i West Palm Beach. Där kunde vi med hjälp av tavlan låtsas att vi var ute på en kryssning. Fast buffén på sådana brukar vara något mer väl tilltagna.

Det blev ännu en fin dag här i Florida.

Nu ska Ama avslöja en hemlighet: Hon älskar att vara ute och resa!

Så nu vet ni det.

Gomorron!