Pingstdagen

 

Ja, igår alltså.

Då var det ganska molnigt på morgonen, men som det oftast gör här nere så ordnade det till sig framåt dagen.

När vi gick ut på en prommis så var det härligt väder och mycket folk på paseon.

Vi vandrade mot piren som man kan se sträcka sig ut mot havet där mitt i bilden.

Väl uppe på den kunde vi se en hel del saker.

Vi såg att dom hade kommit långt inför Feria de Mayo, majfesten, som drar igång nu på onsdag. Nuförtiden heter den Feria de Sevillanas, och det är nog en säkerhetsåtgärd. I fjol blev festen av först i oktober, och då blir det ju lite konstigt att den kallas för majfesten, kan man tycka. Nåja. Huvudsaken är väl att det blir en fest, eller hur?

Vi såg himmel, hav och måsar.

Vi såg seglingsbåtar…

… och vi såg ännu fler måsar.

Vi såg skidåkare. Eller det var nog snarare brädåkare.

Ama var ganska impad att han faktiskt höll sig på fötterna där.

Men äsch! Det där skulle Ama också klara hur lätt som helst!

Om det inte vore för en liten detalj:

Dom där läskiga portugisiska örlogsmännen. Igår varnades det även på Playa del Cura för dom där giftiga rackarna. Visserligen ”bara” gul flagg, men ändå. Vem vet väl var dom kan vara? Om nu Ama – vilket är högst osannolikt – skulle råka ramla när hon åker på en sån där bräda, så kanske hon skulle landa på en sån där? Onödigt att chansa.

Nåväl.

Vi gick längst ut på piren.

Jodå. Allra längst ut på piren. Den där stengrejen till vänster är fyren som står längst ut.

Där ute kunde vi se folk som fiskade och vänslades bland dom helt naturliga stenblock som bygger upp piren här i Torrevieja.

Ja, det var en del av pingstdagen det.

Idag är det en annan dag som inte längre är en annandag. Eller det är den kanske, men den är inte röd.

Har ni haft en hänryckande pingst?

Gomorron!

Annonser

Biltjuvarna…

 

… dom verkar bli allt yngre och yngre. Tragiskt att se.

Men det kanske var rätt åt bilägarna som trots allt hade parkerat där det var parkeringsförbud.

Ha en fin pingstdagskväll!

PS: Grabbarna hämtade en fotboll i bilen, lirade boll en stund och åkte sen iväg i samma bil tillsammans med vad Ama antar var föräldrarna. Så det var nog inte så tragiskt trots allt.

Skyltsöndag – njutbar

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Njutbar.

Det finns så himla mycket som är njutbart här i livet och Ama har rotat fram några exempel på njutbara saker från skyltarkivet.

Schlagern! Vem njuter väl inte av den? Okej. Ama kan komma på en icke-njutare i sin omedelbara närhet, men han är nog rätt ensam om det och dessutom tror Ama att han bara låtsas lida.

Gå på spa. Ama är inte riktigt säker, men hon tror att det eventuellt kan finnas ett spa överst där i huset.

Stora fotbollsevenemang. Åtminstone är Skyltsöndagens förvaltare BP inte helt ointresserad av såna om inte Ama har missuppfattat det hela. Sen kan väl njutningen bero på hur det går i matcherna också.

En bra affär. Vem njuter väl inte av att ha gjort en sån?

God mat med ett gott vin. Ja, det är det inte många som tackar nej till.

God mat med en god öl. Sitter inte fel det heller. (Självklart finns det alkoholfria alternativ för den som så önskar)

Nu kommer Amas gedigna språkkunskaper fram också:

Disfrutar. Det som står där längst upp i trappen kan man översätta som ”njuta” från spanskan. ”Födas, äta, sova, älska, njuta”. Ja det är väl livet på en pinne i en trappa.

Enjoy. Den engelska varianten av att njuta.

La Dolce Vita. Ja, Ama klämmer till med lite italienska också. Det är verkligen njutbart, det ljuva livet.

Till slut kommer en sammanfattning av det hela:

Smile, you’re in paradise. Det är bara att instämma och njuta vidare.

Gomorron!

Räddad av gonggongen

 

Idag tog vi som vanligt en liten promenad.

När vi passerade nedanför Mercadona i Torremarina fick Ama se det här:

Precis intill affären ligger det en kyrka. Den där gråa betongklumpen, alltså. Den har vi aldrig tänkt på förut.

Kan vara en av dom fulaste kyrkor som Ama någonsin har sett.

Vi traskade vidare tills vi kom hit:

Till La Mata-stranden. Ama tänkte precis ta sig ett dopp i vågorna när hon fick syn på det som pilarna pekar ut där på bilden.

Vi tittar närmare på dom:

Rödflaggat för bad och med tilläggsflaggan ”varning för maneter”.

Det är dom där portugisiska örlogsmaneterna som har hittat hit. Egentligen inga ”äkta” maneter, men det är väldigt giftiga rackare som i allra värsta fall kan orsaka hjärtstillestånd.

Ama skippade badet. Attans otur! Eller så kan man instämma med rubriken.

Det var dock inte alla som brydde sig om varningarna. Hoppas det gick bra för dom.

Men det fanns snällare flaggor också…

… och även snällare maneter. Som den inringade där. Den lilla grabben där var verkligen vig. Grejade den där armgången alldeles utmärkt. Ama skulle givetvis ha testat detta, men var det manetvarning idag så var det.

Anders ställde sig först i kön till det där gratiskäket som delas ut när man firar djurens dag i La Mata. Ni vet, då när man firar djuren med att äta griskött.

Fast det firandet är först i januari och vi kände att vi var hungrigare än så.

Så vi kände oss föranlåtna att betala för grisköttet idag. Väldans smarrigt var det och helt klart värt att slippa vänta så länge.

Ja, det var vår lördag så här långt. En väldans braig dag.

Hur har er lördag varit?

Det ingen ser, det har väl inte hänt?

 

Eller???

På Mykonos åkte vi även en sväng runt på ön.

Vi stannade till vid ett torg inåt land och då passade Anders på att klappa lite på djuren:

Sen åt vi inte gyros där.

Målet blev istället att kolla in ett kloster.

Det var tyvärr fotoförbud där inne…

… men det struntade tydligen vissa fullständigt i. Så oförskämt!

Intressant att se en skål med… brödvatten?

Det var väldigt fint utsmyckat inne i klosterkyrkan.

Tjusiga lampor i taket.

Men ooops!!! Var det inte fotoförbud där inne?

Ja, ja. Som rubriken sa: ”Det ingen ser, det har väl inte hänt?”, och det var väl ingen som såg att Ama fotade där inne.

Eller???

Gomorron!

PS: Den där kebaben i början, den var i plast. Såg mycket oaptitlig ut och var inte den bästa reklamen för restaurangen. Så oavsett om Anders hade klappat på den ej så hade vi valt ett annat ställe.

Svenska parisare i Spanien

 

I onsdags promenerade vi ett helt kvarter där vi hade stämt träff utanför grannhusets bilhiss.

Och se där! Där kom den ut ur hissen – Loppan. Ami och Patriks jätteläckra folkacab.

Härligt att åka nedcabbat i det varma och soliga vädret!

När Patrik sen gasade på lite mera kunde man se att det var mer praktiskt att vara korthårig – åtminstone om man åkte i baksätet.

Här landade vi. På Leffe och Karlssons härliga takterrass ute i Marquesa. Fina bubblan fick dock stanna nere på gatuplan av praktiska skäl.

Det dukades upp en himla massa godsaker ute på deras jättefina nyrenoverade framsida.

Sen vankades det en riktig kulinarisk höjdare till varmrätt:

Parisare! Och med dom alldeles rätta tillbehören också.

Grillmästaren Leffe var i sitt esse…

… och Karlsson såg till att inte struparna torkade ihop medan vi väntade.

Här hade Ama fixat till alldeles korrekta tillbehör på sin parisare. Stark senap, vanlig ketchup, rå lök och gurkmajonnäs.

Ami lyckades inte fullt ut. Hon hade glömt ketchupen och den där skivade gurkan har inte alls där att göra. Men med tanke på att det är en norrländsk specialitet och Ami är från Skåne så är hon ursäktad. En hyfsat godkänd nybörjarparisare.

Sen var det bara att hugga in. Guuuu va gott! Hoppsan! Grillmästaren hade visst inte hunnit sätta sig till bords. Kan tyckas oartigt att Ama tjuvstartade, men när det vankas såna läckerheter går det helt enkelt inte att hejda sig. Det är nog därför som det aldrig har serverats parisare på Nobelmiddagen, många skulle begå etikettsbrott då, kan tro.

Vi hade en härlig kväll med mycket prat, skratt och tokigheter.

Anders överraskades med en 60-årspresent också – favoriten prinsessbakelser – och blev sååå glad och nöjd.

När det så småningom blev dags att styra kosan hemåt så var det locket på. Lite kyligt för att köra nedcabbat. Praktiskt att ha ett tak också.

Tack så jättemycket för en underbar kväll med urgoda parisare!

Idag blir det nog korv igen, det gav mersmak det där. Fast lika god korv som en äkta norrländsk parisare går det inte att hitta.

Vad är er favoritmat?

Gomorron!

Mysiga Mykonos

 

Ett av stoppen på vår kryssning häromsistens var Mykonos.

En känd vy från ön är dessa väderkvarnar. Ama fotade av ett stort foto av dom så slapp hon gå upp på den lilla kullen där dom befann sig. Smart gjort va?

Grekland brukar alltid ha en massa blått och vitt, men här var dom även förtjusta i rött och vitt som Ama har berättat tidigare.

Jodå. Det fanns många exempel på det rödvita.

Givetvis fanns även blåvitt representerat:

Som den här blåvita polkagrisflaggstången…

… eller dom här tofsarna som tycktes glo på en.

Även kyrkorna kom i blåvitt. Eller förresten, den där var visst bara vit, det var himlen som var blå.

Gör om, gör rätt!

Även kyrkorna kom i blåvitt. Sådärja. Då var det bevisat.

Dom vanliga husen fanns också i den färgskalan, även om en och annan rebell målade sina balkonger och luckor i rött.

Kombinationen med både blått och rött såg vi också.

Sammanfattningsvis kan man säga att Mykonos var en mysig liten ö…

… fast det var ganska trångt på sina ställen.

Sen avslutar Ama med samma motiv som inledningen:

En känd vy från ön är dessa väderkvarnar. Ama skickade upp Anders med kameran för att fota av dom så slapp hon gå upp på den lilla kullen där dom befann sig. Smart gjort va?

Hmm… Undrar om det knepet även funkar på borgar?

Gomorron!