Våren 2023

Kalmar, Minneslunden den 8:e mars

Nu har det snart gått 5 månader sedan min älskade Ama avled. Jag har besökt minneslunden flera gånger i veckan och tänkt tillbaka på vårt gemensamma liv. Det är många tankar som far runt i huvudet. Hur kunde det bli så här? Hade jag kunnat göra något? Hjälpte jag henne tillräckligt? Jag tänker även på allt det roliga vi har upplevt. Ama älskade att resa och vi hann med väldigt många resor, både i Spanien och runt om i världen.

Just nu är jag på besök i Torrevieja för fösta gången på drygt 7 månader. Det känns annorlunda och väldigt tomt. Tur att det finns vänner som har tröstat mig när det behövts. Tack också för alla fina kommentarer som ni bloggläsare skrivit. Jag vet att det är många av er som varit i min situation och att livet går vidare, dock på ett annat sätt. /Anders

Annons

Slut på äventyret

Idag hölls en ceremoni för Ama i Skogssalen som är ett kapell på Skogskyrkogården i Kalmar.

Hennes aska kommer att spridas i minneslunden som ligger i närheten. Även min aska kommer så småningom att spridas där. Minneslunden ligger ca 20 minuter hemifrån så det kommer att bli en fin morgonpromenad så jag kan hälsa på henne ❤️

Ama har alltid älskat att resa och vi har upplevt så mycket tillsammans. Skämten och skratten fanns alltid nära och livet var ett äventyr. Tyvärr tog det slut för fort 😢

Sista tiden var svår för Ama och till slut somnade hon in lugnt och stilla.
Jag satt och höll hennes hand hela kvällen medan vi lyssnade på gamla favoritlåtar på Youtube.
Just när hon somnade in lyssnade vi på Somewhere Over the Rainbow med United States Navy Band.

Farväl min älskling och tack för äventyret!

Tack för alla fina och omtänksamma kommentarer i föregående inlägg. Det värmer i mörkret ❤️ /Anders

Ofantligt sorgligt

Tyvärr har min älskade Ama, fru och livskamrat stilla somnat in.
Hon hade just fyllt 17 när vi träffades. Bilden är tagen några månader tidigare.

Jag finner inga ord att beskriva den sorg och förtvivlan som jag känner.
Ibland har det känts som att det kommer att ordna sig men till slut så gick det inte längre.

Ama levde verkligen för sin blogg och hade alltid något på gång. Vi fick många vänner tack vare bloggen på flera ställen i världen. Jag vill tacka alla bloggläsare och vänner för den här tiden som jag vet att Ama älskade 💖

Kramar från oss båda!

Låten med Weeping Willows beskriver precis vår sista tid tillsammans.

Det är morgonen efter den längsta natten
It’s the morning after the longest night

Jag håller din döende hand i min
I hold your dying hand in mine

Jag förstår att det inte finns något jag kan göra
I understand there’s nothing I can do

Men jag ska göra mitt bästa för att trösta dig
But I’ll try my best to comfort you

Du ser så fridfull ut, det finns ingen smärta längre
You look so peaceful, there’s no more pain

Var det ett leende när jag viskade ditt namn
Was that a smile when I whispered your name

Jag vet att det är dags för dig att gå
I know the time has come for you to leave

Och ge in i sjukdomens kraft
And give into the force of the disease

Vi går bara igenom det förflutna
We’re all just passing through into the past

Bleknade fotspår i ett hav av sand
Fading footprints in a sea of sand

Vi har våra hjärtan och själar
We have our hearts and souls

Något vi inte kan hålla, vi måste släppa taget
Something’s we cannot hold, we have to let go

När du är borta stannar där du var fortfarande
When you’re gone, where you were still stays

För genom mig kommer din ande att finnas kvar
‘Cause through me your spirit will remain

Jag är tacksam för denna chans att säga adjö
I’m grateful for this chance to say goodbye

Och att vara här när du flyger in i ljuset
And to be here when you fly into the light

Vi går bara igenom det förflutna
We’re all just passing through into the past

Bleknade fotspår i ett hav av sand
Fading footprints in a sea of sand

Vi har våra hjärtan och själar
We have our hearts and souls

Något vi inte kan hålla, vi måste släppa taget
Something’s we cannot hold, we have to let go

Vi åker alla till platser som vi aldrig trodde att vi skulle åka till
We’re all going places we never thought we’d go

Det finns ett upplägg som inte är för oss att veta
There’s a scheme of things it’s not for us to know

Det är inte för oss att veta
It’s not for us to know

Vi går bara igenom det förflutna
We’re all just passing through into the past

Bleknade fotspår i ett hav av sand
Fading footprints in a sea of sand

Vi har våra hjärtan och själar
We have our hearts and souls

Något vi inte kan hålla, vi måste släppa taget
Something’s we cannot hold, we have to let go

Vi måste släppa taget
We’ll have to let go

Släpp det bara
Just let it go

Nya äventyr

Tyvärr fick Ama åka in på sjukhuset igen. Inte så roligt men maten är god.

Anders kommer på besök två gånger om dan.

Igår var det partiell solförmörkelse. Det märktes inte alls. När förmörkelsen var som störst så sken solen genom molnen. Vi får vänta tills det blir en total solförmörkelse. Tyvärr inträffar den först i oktober 2126 i Sverige, men vi har tålamod.

God morgon!

En fantastisk dag

Trots att dagen inleddes med +3 så steg temperaturen till +9 och solen sken så vackert.

Vi åkte ut på en halvö som ligger just norr om Kalmar med utsikt mot Öland. Här var det ett himla drag.

En vacker vik med massor av vass.

Ett pittoreskt ställe där man kan bo.

Små söta båthus fanns det också.

Men man får se upp så att man inte kör för långt. Det är farligt att köra över kanten.

Fast att vara i vattnet är inte så farligt:

Varmt och skönt i vattnet.

Fast vissa verkar ha fått rena rama snurren.

God morgon!

Ja, det var då min vän, en gång för länge sen

Fast så värst länge sen var det inte, det var igår. Men visst kommer ni ihåg den där typen av tjock-TV?

För ett tag sen gjorde vi ett riktigt kap när vi kom över ett strykjärn på Clas O för 42 spänn. Det stora järnet här kostade en femtiolapp, så visst gjorde vi en bra affär även om strykjärnet hemma kommer att stå oanvänt i ett skåp. Men hade vi slagit till på det lilla strykjärnet på bilden hade vi kommit undan med 30 kronor. Attans också, kraftig otur!

Sen ringde det i Amas telefon av den senaste modellen.

Det var dags att packa väskan…

… och vi kollade noga att den var i bra skick, för den gick inte att byta.

Ja, det var då min vän, men visst kommer ni ihåg grejerna på bilderna?

God morgon!

En räddningsaktion

I oktober 2010 gick vi på en djungelpromenad i Costa Rica.

Vi träffade på en sengångare ute i det fria.

Vi kom ”rättså” nära och Anders fotade det trötta djuret.

– Kan man inte få fortsätta sin välbehövliga skönhetssömn va?

Sen såg vi att han var alldeles intrasslad i taggtråd, dags för en räddningsaktion! Anders lyckades befria den stackars kraken från taggtråden…

… och han kilade snabbt upp bland trädkronorna.

Eller snabbt och snabbt – sengångare rör sig sällan med nån större hastighet. Men han var glad i alla fall.

Ama fotade hans ystra flykt…

… allt medan sengångaren log stort.

En lyckad räddningsaktion i Costa Ricas djungler alltså.

God morgon!

Teskedsgubben

I vår hall har det varit tämligen tomt och ödsligt.

Så vi beställde en canvastavla.

En bild från Utah med en stor klippa och en liten Anders nere i vänstra hörnet.

Här hänger Anders upp den fina tavlan

Visst är det ett snyggt verk med klippan och teskedsgubben?

Och vi är såå nöjda.

God eftermiddag!

Ett återbesök

I den här stugan på Svinön utanför Byske tillbringade Ama mycket tid i barn- och ungdomen, i princip varenda skollov packade vi våra grejer och åkte ut hit. Det var även här som hon förlovade sig med Anders i januari 1981 (och blev insnöad på kuppen).

Idag gjorde vi ett återbesök på Svinö (utan ”n”) som ligger väldigt nära det som är ”hemma” nu.

Området ligger nämligen precis under Ölandsbron.

Där finns det fina fikaplatser…

…och gräsligt vass vass.

Som på så många andra ställen finns det populära strövområden.

Fast vi körde vidare över bron mot Färjestaden-hållet…

… och Ama fick där vatten på sin kvarn genom att ha full koll var vi befann oss. Det var inte på Ölands norra udde. Man lär så länge man lever.

God eftermiddag!

En liten lördagstur…

… med ett specifikt mål, det blev det idag.

Först gladde sig Ama över dom fina wettexarna som hon fått av Susan och Jörgen brevledes.

Sen åkte vi in till centrum och passerade hålet i stadsmulen. OBS! Ingen felstavning, vi har alltid sagt ”mulen” istället för ”muren”. Ett vackert byggnadsverk.

Vi körde utefter kajen…

… och passerade det magnifika slottet.

Sen blev det dags för shopping.

Ett par tassels till Rulle vore väl fint?

Och en hög som bajsande gubben lämnat efter sig i form av en reflex är ju lite julig samtidigt som den ökar säkerheten – perfekt!

På väg hemåt hamnade vi i gott sälskap (inget stavfel här heller).

Visst är dom söta dom små liven? Dessutom har dom en bättre placering där än hemma i badrummet.

När vi kom hem kunde vi se vad det specifika målet hade varit.

Anders hade beställt en pappersförstörare på Clas O. Det sista exemplaret minsann – vilken tur att han hann med!

Den funkade alldeles utmärkt också. Nu kan vi kvadda hur mycket papper som helst – kul!

Har i någon pappersförstörare att leka med?

God eftermiddag!