Skyltsöndag – återblick

15 december 2019

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Återblick.

Vad passar väl bättre än att nu under det här årets sista klämtande dagar ta en återblick på året som gick? Ama tänkte koncentrera sig på resor – korta och något längre – som vi gjort under året. En bild för varje månad och det urvalet ska ni veta, det var inte lätt.

Är alla med? Nu åker vi! (Dom orden kom från en överförfriskad norrman när han klev på bussen hem till hotellet efter en grisfest på Teneriffa i början på 1980-talet. Det uttalandet har hängt med oss sen dess).

Januari. Då tog vi en tur till Mojácar (på bilden), Carboneras och Mazarrón. Fantastiskt fina ställen alla tre.

2

Februari. Då åkte vi på några turer i olika omgångar. Först till Orihuela och Murcia. Sen blev det några dagar i Madrid för att fixa nya pass. I slutet av månaden åkte vi till Totana, där dom bland annat hade helt otroligt vackra gatuskyltar.

Mars. På självaste St. Patrick’s Day den 17:e mars var vi i Benidorm. Onekligen en livad dag att välja att åka dit på en liten minisemester. Irländarna var verkligen glada i hatten.

4

April. Då tog vi en tur till Cartagena. Man kan fundera över om det var så att mannen i baren tyckte nåt i stil med ”Undrar om det ska vara nåt mer där?”.

Maj. Vi körde en sväng i inlandet av Spanien och sov över i Puertollano, Guadalupe och Valdepeñas. På det sista stället försökte Ama sno en dramaten av en förskräckt och väldigt gravid kvinna.

6

Juni. Vi åkte på en liten minikryssning till Ibiza (där det verkligen finns nöjen för alla) och stannade över en natt i Albaida på vägen. Medan vi väntade på färjan i Dénia så var Ama sååå sugen att trycka på den där knappen som anropade shuttlebåten in till stan och sen springa därifrån. Jodå. Hon hade säkert gjort det ifall hon inte var så in i helsicke dålig på att springa. Kallas visst lat också?

Sen gjorde vi ytterligare en sväng i det fina land vi bor i. Den gick till Úbeda, Baeza, Setenil, Valverde, Riotinto, Badajoz, Montoro och Baza. Fantastiska ställen allihopa.

Juli. Då åkte vi utomlands. Jajjemensan! Det blev en sexdagars tågluff från Wien via Bratislava till Budapest. Två nätter på vardera ställena. Klimatsmart och bra! Ja, om man bortser från att vi flög till Wien och hem från Budapest, ooops… Den här lilla kaffebaren i Bratislava kan vara en av dom gulligaste som Ama någonsin sett.

Augusti. Då gav vi oss av på vår långresa som varade i 75 dagar. Första delen bestod av en kryssning från New York till Kanada och Grönland. Ama skyltar med hur fantastiskt skönt hon tyckte det var med svalka efter den oliiidliga hetta vi haft hemma i Torrevieja. Isbergen i Nuuk var otroligt vackra och gav dessutom skön svalka.

9

September. Efter första kryssningen bilade vi runt i USA – Colorado, Utah, Nevada och Kalifornien. Besökte huuur många vackra nationalparker som helst! Vissa hade som vanligt lite svårt att hålla sig till reglerna.

(Hmm… Ama kom nu på att hon har en hel drös med bilder kvar att visa från alla dom fantastiska ställena som vi besökte. Borde kanske ta tag i den saken snart…).

10

Oktober. Då hade vi lämnat tillbaks hyrbilen och kryssade en andra gång. På bästa Greta-vis tog vi oss på 28 dagar från Los Angeles till Sydney. Åkte via en massa härliga söderhavsöar och Nya Zeeland för att till slut landa i Australien. Här i Goulburn hittade Ama ännu en gång sina rötter på den gata som är uppkallad efter hennes farfars bror som utvandrade till Australien på 1920-talet nån gång. Amas flicknamn var Bergmark.

November. Den första november kom vi hem från vår långresa och senare under samma månad åkte vi både till Benidorm och Alicante. Anders var glad att återse svamparna på svampgatan.

12

December. Innevarande månads resor har gått till… WTF? Vi har inte åkt nånstans alls?

Inte för att det är något som helst fel på Torrevieja, men…

13

… så här kan vi ju inte ha det. Det är verkligen på tiden att åka iväg en sväng igen.

Ja, det var en återblick på reseåret 2019. Men nu är det dags att se framåt mot nästa tripp som startar alldeles snart.

Ha en fin tredje advent!

Gomorron!


Ama föredrar helt klart när det är klart

14 december 2019

 

Vädret kan variera här nere på vintern, men Ama föredrar helt klart när det är klart.

I torsdags gick vi ut på en promenad i det soliga vädret.

1

Nere på Cura såg det ändå rätt folktomt ut.

Vi fortsatte in mot stan.

2

Vid micro-Cura stannade vi till och kollade tillbaks mot Cura.

Åt andra hållet såg man…

3

… Ama.

4

Nere vid pirfoten såg vi att delar av tivolit var på väg att byggas upp igen. 

När vi var på väg in mot fasta marknaden sprang vi på ett gäng som var på väg åt andra hållet, så då hakade vi dom på väg tillbaks mot Cura.

5

Där tog vi en vätskepaus på Soraya tillsammans med Fredrik, Christer, Annica och Carolin. Väldigt trevligt med såna där spontanträffar.

6

Solen hade glittrat så fint i vattnet, men när vi hade gafflat klart på Soraya så bestämde den sig för att gömma sig i molnen. Då gick vi hemåt medan dom andra fortsatte in mot stan igen.

7

Igår fredag – på Lucia alltså – glittrade solen betydligt mindre i vattnet. Stranden på Cura såg inte så inbjudande ut.

8

Fast några ville tydligen få sand mellan tårna ändå…

9

… och sen skölja av sig i havet.

10

Ooops! Dom försvann visst? Nåja. Visst svinn får man alltid räkna med.

Även om solen inte skiner från en klarblå himmel så kan det vara härliga färger på både hav och himmel. Fast Ama föredrar helt klart när det är klart.

Hoppas ni får en klar och fin vinterdag idag.

Gomorron!


Lucia

13 december 2019

 

Här i Torrevieja har vi sett flera Luciatåg genom åren.

Ett par exempel:

Ett Luciatåg som gick åt fel håll (”Velkommen inn”? Dom går ju utt?). Luciatåget var ivrigt ackompanjerade av ”Gudrun”. Ja? Hon spelade triangel, så det måste väl ha varit Gudrun va?

Det blev ett riktigt tågaparty av det hela.

Här var det istället mer av ett togatåg:

Lucialinnen är inte så jättelätt att hitta här i Torrevieja, så man tager vad man haver. Senare på kvällen är man helt rätt klädd för att gå på ett klassiskt togaparty också. Bara att ta av sig det röda bandet och ta bort ljusen ur kronan så är man klar. Om det som i det här fallet var levande ljus kan det vara på sin plats att försöka få bort stearinet ur håret också, men det är inte nödvändigt för att få en hejdundrande togafeeling.

På senare år har Ama nöjt sig med detta:

Sitt eget Luciatåg framför TV-n. Att tåget ser en anings ostrukturerat ut på bilden beror på att Bruce skrämde dom. Nuförtiden har dom – och vi! – en betydligt lugnare tillvaro i juletid.

Sen på självaste dagen som idag så kan man ju dessutom titta på själva TV-n:

5

Jodå. Det är verkligen ett bekvämt sätt att fira Lucia på. I soffan. Framför TV-n.

Ama själv då?

Jodå. Hon har lussat ett otal gånger genom åren och det framför allt under mellan- och högstadiet. Därifrån finns det inte en endaste bild i arkivet. Kanske beror det på att Ama inte hade nån blogg då?

Den enda bild på Ama som Lucia som går att hitta i arkivet är denna:

Här lussar Ama tillsammans med sin storebror för… några år sen. Se så fint ljusen brinner både i Luciakronan och i stjärngossens ljus! Pigga och alerta ser dom också ut att vara. (Varför ska Lucia vara ute och gå tunga fjät just i gryningen?). Dessutom kan man se att vi var föregångare till att tåga i togavarianten. Vi tågade till och med i tandemmodellen av den outfiten.

Det finns huur många roliga minnen som helst från Amas Luciabravader. Som när Ama var Lucia och lyckades parkera så olyckligt så att hälften av tärnorna hamnade inne i en julgran på arbetsförmedlingen. Eller när hon inte lyckades få ut blockflöjten ur ärmen för att ta ton till den tvåstämmiga ”Stilla natt” på Odd Fellow och hela Luciatåget bröt ut i ett tokfniss som inte ville ta slut. Jodå. Roliga minnen för Ama nu, mindre kul just då och där…

Okej. Bara eeen till!

6

(Bilden är från när delar av klassen sjunger upp oss på avslutningsfesten vi hade på djurvårdarlinjen 1980 och har inget med Lucia att göra, men vi sjunger tillsammans i alla fall. Om ni vill ha lika bra kvalitet som på den här bilden rekommenderas en kamera av modellen Kodak instamatic 104, och en sån där fyrkantig blixtkub med fyra engångsblixtar att avfyra).

Luciaminnet är från då när klassen lussade på Kolmårdens djurpark. Vi hade fått låna vita mjölkrockar från parken och hade tillverkat tjusiga Staffansstrutar under Lussevakan som vi hade haft under natten. Vid intåget i rummet där alla satt och väntade på ett stämningsfullt Luciatåg hamnade alla strutar i typ 90 graders vinkel eftersom det var ett mycket oväntat snedtak där vi skulle lussa. Jodå. Det blev fniss och fnitter igen. (Fångat av Norrköpings Tidningar, fast den bilden kom aldrig i tidningen utan dom valde en bild när Lucia mjölkade en ko. Luciatåget bestod förresten den gången av en Lucia, två tärnor och 16 stalledrängar. Vår klass vägrade vara med om vi inte fick vara stalledrängar).

Ja, Lucia väcker onekligen många minnen. Har ni nåt ni speciellt som ni kommer ihåg från gångna Luciatåg?

Ha nu en riktigt fin Lucia! Och glöm för allt i världen inte bort varför vi firar Lucia.

Gomorron!

PS: Ama har nog glömt… Varför firar vi Lucia egentligen? Annat än för att skrämma Nobelpristagare?


Ibland får saker och ting sin förklaring

12 december 2019

 

För nån vecka sen gick ett tapasrejs av stapeln här i Torrevieja. Förutom att man kan äta och dricka gott vid dom evenemangen så kan man även vinna priser genom att rösta på sin favorit.

Det här kunde man vinna i år:

1

Inte så tokiga grejer, men Ama har markerat det pris som hon fann ganska märkligt. ”Ett sent söndagsmål för två personer på parkeringen”? Vilken parkering då, och är det verkligen så mysigt att äta på en parkering?

Fast ibland får saker och ting sin förklaring.

2

Aha!

3

”El Parking” är inte bara en parkering, det är en zon med pubar också som ligger precis i anslutning till ”nya” fredagsmarknadsområdet. That makes more sense (om man nu ska svänga sig med utrikiska).

Ibland får som sagt var saker och ting sin förklaring, men långt ifrån alltid.

Ama fick för sig att hon skulle göra en rödbetssallad och letade upp en ritning.

4

Dom här grejerna behövdes. Ama var glad att det just var röda äpplen som låg i kylen.

Sen kom tillvägagångssättet:

5

Inte sådär jätteavancerat, till och med hackerskan Ama skulle nog greja det. Men vad i… Varför i allsin dar skulle det vara röda äpplen ifall man nu skulle skala dom?

Nej, det har Ama ännu ingen förklaring till – har ni?

Nåja.

6

Huvudsaken att det blev gott. Snyggt hackat blev det också om Ama får säga det själv.

Gomorron!


Varning Spaning på stan

11 december 2019

 

Häromdan gav sig Ama ut på spaning på stan. En spaning efter den riktiga julen. (Ja, en varning kan vara på sin plats också för er som kanske är lite pryda).

1

Solen glittrade så fint i vattnet.

2

På stränderna fanns det en del vuxna som satt och njöt i solen, medan dom lite mindre hade mer spring i benen.

3

På strandpromenaden fanns det en del vuxna som gick och njöt i solen…

4

… medan dom lite mindre hade mer spring i benen.

Fast nu var det ju den riktiga julen som Ama var på jakt efter.

5

Här såg det i och för sig ganska juligt ut.

6

Samma här. Den småländska granen såg finare ut med pyntet, men den gör sig fortfarande bäst i mörker.

Målet för Amas julspaning var denna:

7

Krubban på stora kyrktorget. Enklare att spana där när det inte var fullt så mycket folk som det var den första advent.

8

Och här… Heureka! Ser ni där till vänster under portalen?

Okej, Ama zoomar (ni som kanske är lite pryda kan blunda nu):

9

Där satt han!

10

Bajsande gubben är tillbaks i stora krubban på torget!

(Ni som blundade kan titta igen).

Så nu är julen här på riktigt.

11

Alltmedan solen fortsätter att glittra så fint i vattnet.

Hur är det med julen hos er – har den kommit på riktigt ännu?

Gomorron!


Julbord

10 december 2019

 

1

I söndags plockade vi upp en liftare – Preciosa – utanför vårt garage och åkte sen inåt landet en bit.

2

Skulle vi kanske spela golf?

Nejdå. Ama hade ett viktigt kontrolluppdrag att genomföra alldeles intill den där golfbanan i Marquesa.

Skulle den renoverade trappen få godkänt?

3

Nja… Det var allt lite sprickor kvar som det såg ut?

Men hoppsan. Det var visst bara skräp på linsen…

4

… trappen fick med beröm godkänt.

5

Högst uppe på trappen tronade renovatören himself, Leffe med sin Karlsson.

6

Efter att ha avnjutit en god glögg ute i den dalande eftermiddagssolen så gick vi in. Ama beundrade den jättefina krubban som Karlsson hade påtat ihop.

En perfekt krubba! Ja, ni ser va? Okej. Ama zoomar in:

7

Där i det högra hörnet satt den bajsande gubben och tryckte. I dubbel bemärkelse.

8

Karlsson är inte bara duktig på att fixa en krubba. Nejdå, hon fixar suveränt krubb också. Hon hade bullat upp med ett läckert julbord och det för ett helt kompani.

9

Sååå mycket gott!

10

Men Ama var duktig och fyllde inte hela tallriken. (Okej, likaså bra att erkänna. Hon tog om flera gånger istället).

När vi hade ätit så mycket så det inte gick ned en endaste liten bit till, då kom dom här fram:

12

Grisarna. Då visade det sig att vi visst kunde få ned både en och två bitar till trots allt.

11

Så mycket gott och en supertrevlig eftermiddag och kväll – tack alla!

När vi kom hem senare på kvällen fick vi för första gången denna jul se detta:

14

Den soldrivna slingan på terrassen lös så fint i granarna ute på terrassen och inte i närheten så hysteriskt som den vi har inomhus.

Slingan hade totalvägrat att lysa trots laddning i ett par dar. Anders konstaterade att den hade gått sönder och plockade ned den för att slänga den. När han kom så långt som till hallen med den ”trasiga” slingan i handen så började den blinka SOS. Den var alltså inte trasig utan spelade bara död.

Så här kommer ett användbart tips från Ama: Ifall era julgrejer krånglar, HOTA DOM! Hota med återvinningen. Då kan dom komma på andra tankar.

Gomorron!


Kubb och krubb

09 december 2019

 

I lördags åkte vi ut till Annica och Christer.

1

Tillsammans med Carolin, Annica, Christer, Fredrik, Tommy och Carin samlades vi runt runda bordet och avnjöt lite förfriskningar.

Därefter skulle vi träffa kungen.

2

Där stod han. I givakt. Det var honom vi skulle träffa, bokstavligen. Fast inte på en endaste gång, för då förlorar man.

Vi skulle spela kubb och vi började med att spela tjejerna mot killarna.

3

Tjejerna inledde med taktiksnack.

4

Sen var vi redo!

5

Killarna var lite mer ostrukturerade och började genast kasta iväg dom där pinnarna.

6

Det straffade sig och här såg dom betydligt mer spaka ut. Fyrkantekubben som Tommy var på väg att kasta ut, det var en av deras som tjejerna mycket snitsigt hade knockat ned.

7

Det får man ge grabbarna – dom hade en mycket snygg träffbild. Fast meningen med spelet är faktiskt att man ska putta ikull den där kubben.

8

Tjejerna vann första set heeelt överlägset och det blev vätskepaus innan spelet fortsatte.

9

Under tiden läste Fredrik och Anders på i regelboken för att kanske kunna fälla tjejerna för orent spel?

10

Anders hittade till exempel en regel att man inte fick stapla kubbarna på varandra, fast det stod inget om pinnarna, så då staplade han dom istället.

11

Det gick väl sådär.

12

Han verkade även ha hittat en regel om att man får sparka omkull kungen?

Efter vätskepausen är Amas minnen lite diffusa.

13

Hon minns till exempel inte alls varför hon tog den här bilden?

Efter den första matchen som ”nåt lag” vann med 2-1 så lottade vi nya lag. Ama minns inte hur den matchen gick heller, men Anders påstår att Ama var den enda som inte fick vara med i ett vinnande lag överhuvudtaget?

Orättvist! Ama hade faktiskt paxat att vinna redan innan vi började!

Men som det gamla ordspråket säger: Efter kubb kommer krubb.

14

Att tröstäta är botemedel mot det mesta och här hade vi samlats vid runda bordet igen fast vid ett annat runt bord än i inledningen.

Tack alla för en god (nåja) match och en härlig eftermiddag och kväll!

Det var verkligen skoj att spela kubb igen och redan nu säger Ama: PAX för att vinna nästa gång! Så då vet ni det.

Gomorron!