Skyltsöndag – tomten

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Tomten.

Den här gången kommer alla bilderna från Sydney, Nova Scotia i Kanada, där vi var i torsdags.

På den här tomten kunde man hyra sig en plats på den där reklamskylten. Det gjorde inte Ama.

Istället gjorde hon smygreklam genom att tjuvskylta. HA!

Ama gissade att det var små grodorna som genomförde elektriska arbeten på den där tomten. Antar att dom hade varit lustiga att se, men tyvärr syntes dom inte till.

Vi skyndade vidare…

… ända tills vi kom till dom här söta små husen med dom välskötta tomterna, då saktade vi ned. Ama är duktig på att lyda skyltar (utom möjligen fotoförbudsskyltar).

I nåt av husen på dom där tomterna låg nog Beatles berömda musikstudio. Det välkända övergångsstället såg vi dock inte till.

Dom som bodde i det här huset var stolta över att tomten låg i Kanada. Tyvärr var flaggan en anings osamarbetsvillig när Ama försökte bevisa det faktumet, men tittar man noga ser man att flaggan skyltar med ”Canada”.

På den här tomten var man välkommen…

… medan dom var mer avogt inställda här.

Den här välskötta tomten tillhörde regeringen.

Om man själv vill ha en sån fin ordning men inte riktigt ids pyssla i trädgården…

… då kan man ju alltid anlita nån annan som städar upp tomten åt en.

När vi kom tillbaks till färjeterminalen så hittade Ama bonusar till det här inlägget som hon inte alls trodde att hon skulle hitta vid den här tiden på året.

Kolla bara! Vilka himla massa tomtar!

Den här tomten hade nåt i sin julklappssäck som Ama genast ska skriva upp på sin önskelista – humrar. Fast undrar just om Ama orkar vara snäll så länge som ända fram till jul? Tveksamt… Onödigt kanske att slösa på bläcket redan nu.

Sen kom den största bonusen av alla, tillika ett bautastort scoop:

Tomten himself! Han bor alltså inte på Nordpolen, ej heller i Rovaniemi. Nej, han bor i Sydney, Kanada. Glöm inte var ni läste det först!

Tydligen har han under icke-jultider ungefär samma uppgifter som Anders. Att hjälpa frugan med tekniska problem, alltså. Eller så kollar han bara på semesterbilderna.

Idag blir det ännu en dag till sjöss. Om internet är nådigt så kanske Ama i morgondagens inlägg visar lite bilder från vad vi sysslat med på båten såhär långt. Ja, om ni vill, alltså.

Gomorron!

PS: Inatt knyckte dom en timme av oss igen. Vem har gett dom tillstånd att göra på det viset???

Annonser

Lite mer från Halifax

 

Igår hade vi en slapp dag på sjön, så Ama tänkte passa på att visa lite blandat från Halifax här på bloggen idag.

I färjeterminalen där hade Ama ett viktigt shoppinguppdrag inplanerat.

Men se bara vad som mötte oss när vi klev iland:

GAAHHH!!! Säckpipeblåsare. Vi är verkligen förföljda av såna.

Så vi flydde direkt ut på stan, som var…

… ja, just det. Halifax.

Det fanns färgglada väggmålningar även i den stan. Men Ama undrar om hon nånsin mer kommer att kunna bli lika impad som hon var i Bushwick? Det var svårslaget.

På sina håll verkade stan vara ganska… rörig.

Men som tur var så fanns det bra grejer som hjälpte till med orienteringen (Haha! Som om det skulle hjälpa Ama att få veta i vilken riktning norr och söder befinner sig?)

Det där med båtar som dekoration kunde man se både här och där av nån underlig anledning.

Några lejon stod mitt i gatan och såg morska ut (åtminstons två av dom…).

Vid ett trevligt litet torg låg en trevlig liten kyrka.

Om man vred sig 90 grader när man tittat klart på kyrkan så såg man detta:

Nåt sorts klocktorn som visade fel tid och bakom den på kullen där flaggan står, där fanns det en borg. Fast den kollade vi in för två år sen. HA! Ama vågade vägra borgen den här gången! Istället började vi gå tillbaks mot båten.

Men var fanns vår skuta? Den där skylten var förresten rätt intressant. Mitt på en lång enkelriktad gata utan avtagsvägar varnade den för att man kunde förvänta sig förseningar och välja alternativa vägar. Det som var märkligt var att:

1. Skylten var fast och satt alltså alltid där.
2. Det fanns ingenstans att svänga av eller vända.

Kanske borde den där skylten ha suttit något högre upp, innan man kommit till ”ingen återvändo”?

Men det spelade nog inte så stor roll…

… för dom i stan verkade inte bry sig så mycket om skyltar överhuvudtaget. Parkeringsförbud i hela återvändsgränden och knökfullt med parkerade bilar.

Till slut hade vi hittat tillbaks till färjeterminalen där Ama skulle utföra sin viktiga shopping.

Cool as a moose. Amas favvoaffär. Här shoppade hon förra gången vi var här och hade nu planer på att förnya sin garderob igen. Men sen kom hon på att hon kanske borde variera sin shopping lite mer.

Under tiden hon funderade på att köpa eller inte köpa så kom Anders i shoppingtagen.

Han hittade en fin hatt.

Nå-å? Blev det nån shopping då?

Inte för Anders del, men Ama lyckades både shoppa och förnya sig:

Den högra är ny. Variationen består i att den här gången befinner sig älgen på ryggen av t-shirten. Ama är sååå nöjd med sin förmåga att variera sig.

Vi satte oss ute på vår balkong och såg en glad bogserbåt passera förbi.

Sen ägnade vi oss åt mer väsentliga sysslor.

Idag blir det ännu en dag till sjöss, så imorgon kanske ni får se mer av Sydney. Bra med sjödagar så att bloggen hinner ifatt.

Gomorron!

PS: Nätet här ute på sjön i dom norra farvattnen är minst sagt labilt. Att ladda upp bilder går sådär (för att uttrycka det milt). Så om Ama uteblir här på nätet så innebär det inte nödvändigtvis att båten har sjunkit.

 

Sydney

 

När vi lämnade Halifax i förrgår stod den här killen och tutade farväl åt oss. Han fick stora applåder från skeppet, även från oss (!). Förmodligen var alla lika glada som vi att vi lämnade det där gnällandet bakom oss.

Efter en natt till sjöss klev vi av båten i Sydney och på kajen där var det annan musik som mötte oss, nämligen vacker fiolmusik.

Anders som vet hur man ska hantera en fela hade dock lite svårt att hantera just denna. Det var det ingen annan som grejade heller, musiken kom från högtalare.

Den var verkligen bautastor den där fiolen, den nådde nästan upp till halva båten.

Precis som i Halifax fanns det en fin boardwalk utefter vattnet. Tyvärr var vädret inte det bästa, direkt vi hade klivit av båten så kom det en skur.

Men det var ju himla bra egentligen!

För då fick vi nytta av både kepsarna, paraplyerna och vindjackorna vi hade packat ned. Det hade ju varit dumt att ha släpat med dom grejerna i onödan – tänk positivt!

Vi var glada att våra livbåtar är säkrare än dom som dom hade tillgång till förut. Fast egentligen vet vi inte det, för vi har inte testat våra. Ama hoppas på att vi aldrig ska få veta hur säkra eller osäkra livbåtarna på vår båt verkligen är.

Vi fortsatte vår promenad på boardwalken och regnet upphörde rätt snart även om molnen hängde ovanför på ett hotfullt sätt.

När strandpromenaden tog slut gick vi upp i stan och passerade genom pittoreska villakvarter.

Stan har agerat livlina till hela världen genom två världskrig och även Koreakriget. Dom har fraktat viktiga saker över havet där andra har gått bet.

Dom verkade stolta över sin gruvindustri, materialet forslades tydligen via järnvägen.

Fast det var nog ett tag sen järnvägen användes.

Vi besökte också en vacker gammal kyrka som var i bruk 1785 – 1985. Nuförtiden är det bara vid speciella tillfällen som den används, som vid en del bröllop, jul och påsk.

Eftersom den under vissa perioder fungerade som soldatkyrka så hade dom tagit sig vissa friheter:

Ett av budorden ändrades, från ”Du skall icke dräpa” till ”Du skall icke mörda”. Marginell skillnad kan Ama tycka, men i krig är det faktiskt tillåtet för soldater att döda varandra…

Sen var Anders sugen på att sjunga karaoke och kryssningspassagerare var faktiskt välkomna att göra det. Synd bara att det var torsdag igår.

Så vi gick tillbaks till båten igen och på eftermiddagen lämnade båten Sydney.

Jodå. Vi var i Sydney, men kanske inte det Sydney man tänker på i första hand…

… utan det som ligger i Nova Scotia, Kanada. Ibland verkar fantasin tryta när det gäller att hitta på namn på städer.

Gomorron!

♫ ♫♪♪ Under the Boardwalk ♫ ♫♪♪

 

Det var vi igår i Halifax. Nästan i alla fall – vi var åtminstone on the boardwalk.

Strax efter vi lagt till på morgonen så fick vi en ny granne:

OJ vad Ama är glad att hon slipper köra dom där kolosserna till fartyg. Hon skulle inte ens vilja vara hjälpchaufför.

Men där kunde hon ju inte sitta och oja sig hela dan…

… så vi skyndade oss iväg.

Vår skuta hade lagt till i ena änden av den långa och fantastiska boardwalken som finns nere vid vattnet.

Vi traskade iväg. Båten som ligger med näbben hitåt är vår granne som kom in efter oss, vår båt låg bortanför den.

Vi såg ett gäng som förmodligen försökte spara in på filmen i kameran genom att klämma in sig allihop på samma bild.

När vi var i Halifax för två år sen kom det vatten på oss uppifrån. Den här gången kom det uteslutande nedifrån.

Ama råkade släppa kollen på Anders ett kort ögonblick…

… och se bara vad han då lyckades ställa till med. Karlar… Suck!

Efter den ”bedriften” försökte han fly på en båt, men förutom att han hade fel uniform så var landgången stängd med ett oöverkomligt hinder.

Vi traskade vidare.

Djurlivet var fascinerande.

Bland annat såg vi den här färgglada bläckfisken.

Till slut hade Ama tagit sina sista steg. Ja, hon vägrade gå ett enda steg till innan hon fick vila.

Anders hittade en braig stol att ta igen sig på.

Ama hittade en annan stol som var betydligt bättre. För henne i alla fall.

Varför var den bättre då, kanske ni undrar?

Jo, Ama hade aldrig kunnat ta sig ned från den där större stolen lika ”smidigt” som Anders gjorde.

Här hade vi kommit till upploppet av den otroligt fina strandpromenaden och fortsatte in mot stan.

Mer om det nån annan gång kanske, för nu har vi åkt en bit till och lagt till i vår nästa hamn. Den stan måste ju också undersökas.

Var är vi nu då? Ja, tro det eller ej, kaptenen måste ha kört som en galning inatt, för dagens stopp är faktiskt i Sydney.

Gomorron!

Avresa och en dag till sjöss

 

I förrgår klev vi ombord på vårt kryssningsfartyg i New York som skulle avgå klockan sju på kvällen.

När det började närma sig avgång så såg det ut såhär på piren nedanför:

Mängder med bagage kvar som inte hade lassats ombord. Kaptenen annonserade att det skulle bli en försening.

Nåja. Vi satt ju inte i sjön. Eller ja, det gjorde vi på sätt och vis… Båten var i alla fall i sjön. Bra så! Att torrkryssa är nog inte så kul.

Skymningen föll över Manhattan…

… och skymningen föll över tanten med facklan.

Mörkret föll över Manhattan…

… och mörkret föll över tanten med facklan.

Nästan två timmar försenade kom vi äntligen iväg.

Vi lämnade Manhattan bakom oss…

… och fick poliseskort ut från New York. Färden gick under den där bron som inte såg ut att vara tillräckligt hög för vår båt. Ama hoppades innerligt att dom hade kollat i förväg att den rymdes.

Vi kollade runt på skutan som såg väldigt trevlig ut, det blev en skön kväll utan minsta lilla sjögång.

På natten knyckte dom en timme av oss. Att dom levererar det otäcka beskedet på det är hjärtliga viset med choklad är helt klart en förmildrande omständighet.

Trots den snodda timmen så var Ama uppe med solen igår.

Efter frukost tog vi en promenad runt skeppet och sen sportade vi ännu mer.

Jajjemensan!

Golf i arla morgonstund. Ama satte alla dom där tre bollarna. Kanske inte där det var tänkt att dom skulle hamna, men när hon hade jagat runt dom en stund så hade det ordnat till sig – alla bollar var försvunna från planen, förhoppningsvis låg dom i hålen och ingen annanstans.

Det blev en härlig och avslappnad dag på sjön och kaptenen verkade kunna sin sak.

Fast alla tycktes inte riktigt lita på det:

Den här farbrorn hade med sig en egen sextant (det där instrumentet, alltså, vad trodde ni?) och kontrollerade navigeringen.

Kaptenen var kanske glad för hans assistans, eller så hittade han alldeles själv…

… för vid tjugo över sju nu i morse var vi på god väg att angöra en brygga.

Dom i hamnen litade visst inte heller riktigt på kaptenens körkunskap, för dom där bumpersarna som dom lagt ut var inte direkt små.

Vi har nu lagt till där det var tänkt och väntar bara på klartecken för att få gå iland här i Halifax, Kanada.

Gomorron!

Äntligen!!!

Gårdagen inledde vi som vi vanligtvis brukar, med frukost.

Man kunde välja bland många grejer på frukostbuffén…

… till exempel såna där väldigt lättlagade pannkakor. Bara att trycka på knappen så ramlade det så småningom ut en nygräddad pannkaka där på tallrikshögen till höger. Magic-pancake-maker kan man säga. (Pannkakan uppe till vänster verkar det ha blivit pannkaka av…).

Ville man så kunde man piffa upp dom med tabasco. Nu ville vi varken ha pannkakor eller tabasco, men det var dom gulligaste tabascoflaskor Ama någonsin sett. Allt i USA är faktiskt inte stort.

Efter frukost checkade vi ut från hotellet.

Receptionen hade beställt en taxi åt oss, men vi blev lite misstänksamma när den dök upp…

… för ska inte alla taxibilar i New York vara gula?

Fast den var väldigt bekväm och resan gick bra. Det pilen pekar på är Brooklyn bridge.

Den äkte vi både över och under kan man säga.

Till slut kom vi fram till vårt mål:

Brooklyn Cruise Terminal.

Dom är verkligen bautastora dom där skutorna.

Trångt i incheckningen i vanlig ordning.

När den var avklarad så klev vi på båten.

Vi trasslade oss genom en massa korridorer…

… och kunde inta vårt rum. Ooops! Ama blev visst lite halshuggen där i spegeln.

Från båten hade vi en fantastisk utsikt.

Både över Manhattans skyline…

… och över tanten med facklan.

Ama var glad och nöjd.

Ja, vi var båda glada och nöjda.

ÄNTLIGEN!!!

Efter fjolårets inställda höstkryssning (inställd innan den blev bokad, men ändå) på grund av att Ama ”valde” all-inclusive på sjukan istället, så är vi nu på väg ut på böljan den blå igen. Det ska bli sååå roligt!

Ni hänger väl med ut på sjön? Det vore trevligt med sällskap.

Gomorron!

New York – en ”konstig” stad

 

Igår åkte vi till en helt fantastisk och gratis konstutställning.

Eller ja, helt gratis blev den kanske inte…

… för vi fick betala för tunnelbanan för att komma dit. Lite väl långt att gå.

Hit åkte vi:

Till Brooklyn. Närmare bestämt till Bushwick.

Just innan vi åkte hit till New York så läste Ama ett inlägg hos TravelAnna som gjorde oss väldigt nyfikna på att åka dit och titta runt. Tänk vad det är bra att läsa bloggar! Man lär sig så mycket och dessutom får man braiga tips. (Vill ni veta mer om stället så tryck på länken till TravelAnna, hon har beskrivit det jättebra i det inlägget).

Det finns helt fantastiska muralmålningar och graffiti i området som sträcker sig över mååånga kvarter. (Nåja, det finns en hel del av sånt som Ama klassar som klotter också, men det fina överväger helt klart). På bilden ovan är det en bläckfisk som försöker dra ned en båt i djupet.

En del av målningarna är något abstrakta, men väldigt välgjorda.

Ett spännande jalusi – vad döljer sig där bakom?

En vacker stadssilhuett.

Det fanns blommor också. Ama har ringat in och klippt in ”vapnen”  i bilden – sprayfärgburkar.

Jodå, det fanns blommor…

… och det fanns bin. Det är väl därför målningarna förökar sig så snabbt kan tro.

En del målningar var kombinationer av väldigt verklighetstrogna bilder och mer fantasifulla mönster.

Amas favorit blev nog denna. Hur kan man måla så vackert?

Underlaget var inte det bästa alla gånger heller, vi tittar lite närmare på den där bilden:

Ser ni hur otroligt fint det är målat trots att det där röret och skåpet var ivägen? Man bara häpnar.

Det fanns många andra mycket snyggt gjorda målningar också. Ama – som knappt kan rita en streckgubbe – var stum av beundran. (Fast lite kanske hon pratade också, det ska erkännas).

Vi gick runt länge och beundrade verken…

… men fullt så nyfikna som den här grabben var vi inte. (I ärlighetens namn var det nog så att Ama grämde sig en aning över att hon hade glömt pannlampan hemma på hotellet. Det såg spännande ut där i källaren…).

Ni ska bara veta hur svårt det var att välja ut bilder efter det besöket. Attans så mycket fint det fanns att titta på och många bilder blev det.

Men till slut…

… så tog vi en dusch och åkte sen hem till Manhattan.

Det finns många bilder kvar från New York som ni kanske får se lite längre fram. Idag är det nämligen dags för oss att dra vidare.

Gomorron!