Handlingspromenad och medelhavskost

 

Efter flera dagars uschligt fulväder såg det ut att börja ordna till sig i torsdags.

Jodå. Det ordnade till sig finfint. Eftersom det började sina med färskvaror i förråden så var det dags att ta en handlingspromenad igen. Ama gick ensam, för det kunde väl inte vara Stalkern som gick där framme – såna brukar väl följa efter?

Vi gick till Aldi som vanligt. Där har det inte varit nån trängsel alls tidigare och det var det inte i torsdags heller, så handlingen gick smidigt.

På vägen hem gick vi förbi Consum för att kolla om det verkade vara mycket folk där. Dom hade stängt ena ingången och det var ju smart. Att vakta på inkommande människor i båda entréerna blir ju ett dubbelarbete. Det hängde lappar på dörrarna som hänvisade till ingången runt hörnet.

Där fanns det kölinjer men ingen kö in. Såg lugnt ut. Kanske ska vi variera oss och gå till Consum när vi går och handlar nästa gång? Alla dessa beslut… Nåja, det behöver vi inte bestämma än på ett bra tag.

Nu över till medelhavskosten.

Eftersom det var en sån fantastiskt fin dag så lagade vi till vår mat ute på terrassen.

Falukorven och brödet var till Ama. Under högen med ost låg en hamburgare till Anders och dessutom fanns det några stekta champisar och brysselkål, även dom till Anders.

Ni fattar vad som var på gång va?

Kål och champisar var helt fel tillbehör till Amas mat.

Nej, det ska vara stark senap, vanlig ketchup, gurkmajonnäs och rå lök. (Det röda vid sidan av är inget ketchupspill, den pricken hör till tallriken).

Mums vad gott med en parisare! Även om det blev en fuskvariant med falukorv istället för en parisergrill så satt den som en smäck!

Efteråt blev det en typisk medelhavsefterrätt:

Ama tror att det var små Seatbilar.

Medelhavskost när den är som bäst! Ja, vaddå? Det är kost och vi är vid Medelhavet. Klart att det var den goda och erkänt nyttiga medelhavskosten som tillagades.

Gomorron!

Guldbaggegalan

 

Vi fick en guldbagge igår!

Kanske inte den rätta tidpunkten på året för guldbaggar, men kolla bara:

Visst fick vi en guldbagge!

(Större delen av det resterande inlägget är ur guldbaggens ”point of view”).

– Vad fan glor dom på??? Bäst att inta min bästa försvarsposition.

– Spela död. HA! Skulle ha blivit skådis i Hollywood! Jag borde ha fått en guldbagge istället för att vara en.

– Aj som fasiken… Dom hade en sån där ihjälklappare…

– Eller var det bara en hiss?

– Jajjemensan! En hiss. Måste ha varit gröna hissen eftersom jag gick från guld till grön i det där lyftet innan jag kunde flyga iväg sådär okontrollerat som bara jag kan. Tack och lov att det finns godhjärtade människor här i världen.

– Lägger till en förstoring så ni kan se hur grön jag blev. Kan guld ärga, månntro?

(Nu tillbaka till dom godhjärtade och omtänksamma Ama och Anders).

Ja, vi fick – lite oväntat – en guldbagge igår. Och med tanke på att det är fredag och allt idag så kanske vi borde fundera på det där med gröna hissen…

Ha en härlig inledning på helgen!

Gomorron!

Äta bör man…

 

… och det är ju enkelt när man kan gå ut på lokal och inta föda. Bilden är tagen första mars i år, då när Corona mer var en ölsort och vårt största problem var Anders brutna arm.

Nu är restaurangerna stängda, och då måste man göra själv.

Här är ett exempel:

Man kokar pasta, steker grönsaker och lägger det i botten på en form. Täcker det hela med ”stänke-skvättsås” (Anders specialare och ni vet väl hur tomatsås beter sig på spisen? Jo, den stänker och skvätter). Sen på med några räkor som fanns i frysen.

Toppa med ost…

… och gratinera. Enkelt och gott.

Det finns hämtmat också.

Jodå.

Det är bara att gå ut på gatan och hämta maten. Fast det känns lite jobbigt med alla fjädrar.

Om nu den färska maten skulle ta slut (vilket det inte finns några indikationer på, men OM) då finns det ju alltid konserver att ta till.

Där kommer Amas kulinariska skills väl till pass:

Jodå. Att den skulle tillagas på det där viset stod på baksidan av burken.

Hmm… Undrar om man får gå på spanskakurser såhär i coronatider?

Gomorron!

En nästan helt vanlig promenad…

 

… men bara nästan.

Det började med att vi gick ned i garaget igen. Som ni kan se uppe i högra hörnet på bilden så hade Anders grönt ljus.

Men vad hände sen då, när Ama kom?

GAAHHH!!! Det blev rött! Ama kom på efterkälken.

För att ta igen tiden hon förlorade på grund av rödljuset så genade Ama. Tyvärr blev hon påkommen, och precis som i skidskytte så renderade det i ett par straffrundor.

Det var bara att gå upp igen till ”porten till friheten” och genomföra dom rundorna.

När vi gick ned igen och var på vår understa våning så kom det en bil ovanför oss.

Så då valde vi att traska i vår egna lilla återvändsgränd utanför vårt garage.

När vi var klara med våra 2*5 turer i garaget så sände Ama en tacksamhetens tanke till A-K som skrev såhär i en kommentar igår:

”Har ni inget litet campingbord och stolar i förrådet så ni kan ha ett stopp innan ni återvänder hem😊”

Jomenvisst har vi det!

Amas befattningsbeskrivning har utökats med ”öppna cava” sen Anders bröt armen. Hon har blivit riktigt duktig på det. (Första försöket höll på att göra hål i vårt kökstak…).

Att servera börjar också gå ganska bra. Se bara hur koncentrerad Ama var.

Sen var det dags att ta en bild med hjälp av självutlösaren på kameran.

Första försöket gick väl sådär… Men tittar man väääldigt noga så kom även Anders med på bilden där längst ned till höger.

Men till slut så:

Se bara hur trevligt vi hade på vår promenad! Nästan som en helt vanlig promenad. Ett pitstop på vägen och en belöning till Ama med en liten tapa och nåt gott att dricka. Dom två promenader vi genomförde igår blev på lite drygt tre kilometer totalt. Siktar på rekord idag.

Vem behöver väl ”utomhus” och barer? Okej. Det kan vi sakna, men man har faktiskt inte roligare än man gör sig.

Hittade ni på nåt kul igår?

Gomorron!

PS: Det var allt himla synd att vi inte fick gå på en promenad utomhus nu på morgonen…

… för då kunde vi ha hittat guldet där vid regnbågens slut.

En ”nöjespromenad” utanför lägenheten

 

En sån genomförde vi igår.

Ja, vi var utanför lägenheten…

… nere i garaget. Ni ser hur Stalkern står där och trycker i hörnet va?

Och där försvann han runt ett annat hörn.

Ama trotsade det branta motlutet och promenerade upp trots att det finns hissar mellan dom två våningarna i garaget. Applåder, tack!

Snabb var hon också! Fotografen hann inte med. Sen ser man att vi dessutom höll behörigt avstånd från varandra.

Ja, det vill säga ända fram tills det att Ama hittade spegeln.

Längst upp fanns dörren till friheten.

Men trots att öppningsknappen med den förklarande skylten (som Anders har knåpat ihop och plastat in väldigt fint) kunde ha släppt ut oss i den stora vida världen…

… så gick vi snällt ned igen.

Vi gick tre varv i garaget och fick ihop ett gäng steg trots allt. Anders fick fler än Ama, mest för att Ama genade överallt där det gick att gena. Att gena ligger nog i hennes gener… HAHAHA!!! (Okej, så kul var inte det där sista. Ama håller nog på att bli lite knäpp ännu knäppare av det här karantänslivet).

Vi kom alltså utanför lägenheten, men inte utanför huset.

Men å andra sidan var inte vädret så jättefint där ute. Surt sa räven…

Apropå det där med ”surt sa räven” så har vi diskuterat konstiga ordstäv och talesätt på sistone. Just det där med räven och dom sannolikt sura rönnbären minns Ama från bokserien ”Min Skattkammare” som hon läste i barndomen. Men det finns många andra konstiga. Som det där med att ”gå som katten runt het gröt”. Sen när går katter kring het gröt? Å andra sidan tror Ama inte att rävar är särskilt förtjusta i rönnbär heller.

Har ni nåt sånt där talesätt som ni tycker är extra konstigt?

Gomorron!

Nöjd?

 

Ja, det kan man nog säga.

Ama spinner vidare på arkivbilderna från igår. (Varning för repriser! Men det händer inte så mycket här just nu…).

Efter att Ama till slut hade vågat sig på det här hoppet på Menorca 1985…

… ja, då var hon såhär nöjd.

Sen roade hon sig med annat som man kan göra då när man har semester.

Som fönstertittning, till exempel.

Och efter att ha klarat av det där hoppet i Frankrike 1990 (och lite senare fallit av hästen)…

… ja, då var hon såhär nöjd.

Sen roade hon sig med annat som man kan göra då när man har semester.

Som att spela golf till exempel. Jomen det gick ju också bra. Kolla bara in fotarbetet och bollens formidabla parabel. (Ama har tagit sig tid att peka ut sin nyutslagna golfboll med en pil).

Kanske inte så konstigt att både ridningen och golfspelandet har lagts på hyllan. Golfspelet las på hyllan till och med innan det ens hade kommit igång.

Finns det något som ni var på gång med i ungdomen som inte är aktuellt längre, eller är Ama ensam om att ha lagt av med en massa grejer?

Gomorron!

Skyltsöndag – hopp

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Hopp.

Av tämligen kända anledningar så har Ama satt sitt största hopp till arkivet den här veckan. Så kan det gå när man inte får gå ut och gå.

Okej. Det blev en djupdykning…

… eller snarare ett höjdhopp. Ingen egentlig skylt här, men Ama skyltar med att hon var tuffare förr. Bilden är från Menorca 1985.

Ännu en hoppfull bild på Ama. Denna gång från Frankrike 1990 när hon var på ett ridläger tillsammans med tjejgänget. En vecka som avslutades med en hopptävling. Vi fick rida på två olika hästar, Ama klarade den ena hoppningen alldeles utmärkt – noll fel och en bra tid. Den andra gick inte fullt lika bra. Först blev hon utvägrad (men fick fortsätta eftersom det var en ”skojtävling”) strax efter det så ramlade hon av hästen. Haha! Liiite ojämna resultat alltså.

Vi fortsätter i djurvärlden:

En hoppande sopgroda…

… och hoppande hjortar som man inte vill se på vägen.

Hoppsan! Så kan det också gå på vägen.

Här var det ett mindre tjusigt baklängeshopp…

… medan Spindelmannen ser ut att satsa inför ett riktigt elegant hopp.

Inne i det där huset verkar det finnas mycket hopp och lek.

Killen på skateboarden ser ut att vara duktig på att hoppa, men Ama funderar mer över hundarna. Dom får inte vara där och dom får inte bajsa. Hur ska dom kunna bajsa där ifall dom inte får vara där?

En av bävrarna lever på hoppet att han ska bli utvald bland alla andra. ”No!!! Pick me”.

Det är egentligen den bortre skylten som Ama vill visa – ”No jumping or diving” står det på den. Undrar om det var i poolen eller över relingen dom menade? Nåja. För en gångs skull lydde Anders faktiskt båda skyltarna. Utöver att han inte hoppade alls så uppfyllde han åldersgränsen med råge.

Sen har faktiskt Ama lyckats skrapa ihop några färska bilder till veckans tema också.

Den här fanns på hemvägen från shoppingen igår (beviset är dramaten). Sådär glad brukar Ama inte bli av att tvätta, men hon var glad att hon hittade skylten.

Mat för ”take away” får säljas, men man får inte äta den på plats. Sen kan man hoppas att det där med ”Danger” inte avser själva maten.

”Stängt tills vidare”. Ama hoppas innerligt att det öppnar snart igen! Inte nödvändigtvis just det där gymmet (där det säkert hoppas och studsas en hel del) men visst vore det skönt om allt återgick till normaltillstånd.

Sen finns det faktiskt hopp om mänskligheten.

Såhär har det sett ut och låtit i en dryg veckas tid nu:

 

Varje kväll klockan 20 går dom som finns kvar i grannskapet ut på sina balkonger eller står i fönstren och applåderar i en minut för att visa sin uppskattning till alla som jobbar inom vården.

Det känns bra att veta att man trots sin isolering inte är ensam.

Visst finns det hopp för mänskligheten och ett liv bortom corona!

Gomorron!