Gårdagens förflyttning

 

Det började med att vi tog ut bilen från garaget. Himla smart att göra det om man nu ska ta en liten biltripp.

Vädret var fint så in i vassen när vi gav oss av. Tittar ni till höger i bild så ser ni in vassen.

Den där affären i Ciudad Quesada – Don Dé – lär ha ett stort utbud av kylskåp och bra service har vi fått tips om. Det struntade vi dock högaktningsfullt i, utan susade bara glatt förbi.

Bilrutorna var nyputsade så att Ama skulle kunna ta fina bilder från bilen under vår färd.

Det gick väl sådär… Här hade Ama siktat länge. Alltför länge visade det sig. Tjuren höll på att försvinna bakom kullen och en stolpe kom ivägen. Snygg elledning tvärs över hela bilden också. Nåja. Anders är duktig på att rensa bort dåliga bilder, så den här behöver vi nog aldrig se igen.

Vi susade förbi en borg…

… och vi susade förbi ännu en borg.

Tack vare att det var grönt ljus så susade vi förbi även denna borg. Trist om det hade varit rött där på motorvägen.

Sen susade vi inte så mycket mer…

… för långtradare kan verkligen vara effektiva blockar när dom ska sega sig förbi varandra, helst i motlut.

Efter ungefär två timmars körning kom vi fram till vårt mål:

Xàtiva.

Och här hade vi kommit fram till vårt hotell.

Tänk så många borgar vi slapp besöka igår – snacka om en tur med tur! Hmm… Undrar vad Xàtiva är mest känt för? Vi får ge oss ut och undersöka mera, vi stannar en natt till här.

Nu mot frukosten!

Gomorron!

Annonser

Det är viktigt att förbereda sig noga

 

Häromdan när vi var på Carrefour och undersökte kylskåpsmarknaden igen så hade vi egentligen ett ännu viktigare ärende dit och det är viktigt att förbereda sig noga.

Först åkte vi genom biltvätten. Lika spännande varje gång och – weehooo! – Amas backspegel klarade sig utan att fälla in sig.

Efter att därefter ha tankat bilen fortsatte vården:

Rutorna tvättades mycket noggrant även på insidan.

Anders tog försiktigt loss den där lappen som väldigt lätt går sönder…

… och fäste den på insidan av framrutan. Sen var vi ordentligt förberedda.

Idag är det nämligen sista dagen som den gamla ”bevislappen” från besiktningen skulle ha gällt. Nu kör vi lagligt ett år till enligt beviset i framrutan.

Och det var verkligen i grevens tid som den kom dit:

För även om många fortfarande söker sig till stränderna i Torrevieja (bilden är tagen igår)…

… så tänkte vi lämna kylskåpet åt sitt öde och kylskåpssökandet bakom oss för att istället söka oss härifrån.

Ännu en bra anledning till att rutorna är ordentligt putsade i förberedande syfte – tänk så många ”fina” bilder som Ama kommer att kunna ta från bilen genom dom rena fönstren och lägga ut på bloggen!

Förstår att ni längtar att se dom…

Gomorron!

Det är bra att få goda råd

 

Det har verkligen kommit in många goda råd angående vår kylskåpsjakt – tack så mycket allihopa!

Igår följde vi ett par råd som kommit från Ami som skrev såhär i en kommentar till förra inlägget:

”Har ni kollat på affären bredvid cien montaditos? Carreour har ju också en massa att välja på, så ni hittar säkert ett som passar.”

Först förstod inte Ama allt, men när Ami förklarat att hon menade Carrefour så föll poletten ned.

I och för sig var Carrefour det första stället som vi kollade på, men då var Ama så inställd på gallerhyllor som ju inte verkar finnas överhuvudtaget nuförtiden.

Så vi åkte till Carrefour…

… för att kolla ett varv till.

Tja… Det här var väl inte så tokigt? Lite tunt med fack i dörren bara, men det var kanske nån som hade snott med sig ett par?

Och kolla här:

Den där kylen hade till och med ett galler – wow, liksom! Eller åtminstone ett halvt galler.

Vi åkte hem för att följa upp råd nummer två och gick till affären bredvid 100 montadios.

Men det var nåt som Ama hade glömt:

Det där med siestan… Trots att vi har bott här i 12 år så kommer den som en överraskning emellanåt. Det var galler i kylen som Ama var ute efter, inte galler för dörren.

Nåja. När vi ändå var där…

… så passade vi på att käka på 100 montaditos med Ami och Patrik som ju kommit med dom goda råden och det blev extra goda råd när vi väl fått maten. Synd bara att det var en dyr-dag igår. Det är på onsdagar och söndagar som det är extrapris på hela menyn.

God mat med goda vänner som kommer med goda råd är inte dumt det.

Det finns dock fler tips att följa upp, som detta som kom i ett mejl från Marianne:

Hon hade hittat ett kylskåp till oss som till och med var laddat med mat. Perfekt ju!

Ja, ja. Ju mer man letar desto mer förvirrad blir man. Så det här är nog inte det sista ni hör från Kylskåpsbloggen.

Tills vi hittat den kyl vi vill ha så får vi fortsätta att försöka hålla liv i den vi har med konstgjord andning:

(Bild från gårdagens avfrostning).

Just nu lever den och jobbar på att bygga en ny glaciär efter att ha blivit av med den som fanns igår.

Gomorron!

Det går bra nu…

 

… eller inte.

Ni kanske minns att vi var ute och jagade kylskåp? Om inte så kan ni kolla HÄR.

Ama hade till slut förlikat sig med tanken på att man måste ha glashyllor nuförtiden och hade så gott som bestämt sig för vilket av alla dom vi kollade på som hon ville ha:

Det här. Rätt höjd och djupare hyllor än dom flesta.

Vi gick iväg för att göra en sista mätning av innermåtten för att jämföra med den kyl vi har nu och som vi är nöjda med. Ja, vi är nöjda med den förutom att den är superduktig på att bygga glaciärer i bak och sen stänga av sig själv.

Det uppstod dock ett yttepyttelitet smärre problem när vi kom till affären:

Där stod kylen bara häromdan. Nu gjorde den inte det längre. Den var såld och inga fler hade dom.

Suck.

Men Ama hade sett nåt annat när vi åkte till besiktningen i torsdags:

I den där affären på Valencianas hade vi inte kollat, och dom hade ju till och med en kyl/frys på en stor skylt på utsidan.

På gaveln stod det ”casi gratis” – ”nästan gratis” alltså. Låter ju nästan för bra för att vara sant!

Och så är det också. När det låter för bra för att vara sant…

… då är det inte sant. En titt in i affären visade att den var helt tömd och nedlagd. Och att hyra en lokal var vi inte intresserade av.

Dubbelsuck.

Jodå. Det går bra nu… eller inte.

Så jakten på kylan/kylen går vidare, fast inte igår, då var det ju vilodag.

Så vi åkte ut till Zeniamar och spenderade en urtrevlig eftermiddag med Carolin och Fredrik. Passade på att äta ”lite” mat också och det gick i alla fall huuur bra som helst.

Gomorron!

Skyltsöndag – vimmel

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Vimmel.

Temat fick Ama genast att tänka på en sak, eller rättare sagt en sång.

Då kör vi väl, eller snarare då seglar vi iväg:

♫ ♫♪♪ Kors vad det VIMLAR av segel idag ♫ ♫♪♪

♫ ♫♪♪ Är det kappsegling? ♫ ♫♪♪

♫ ♫♪♪ Nej, det är lördag ♫ ♫♪♪

Det där sista stämmer i och för sig inte, för när bilderna togs den sista maj 2009 var det en söndag, vilket i och för sig passar bra nu när det är Skyltsöndag och allt.

Men kappsegling var det och vi råkade hamna mitt i den av misstag.

Självklart körde vi ifrån alla andra och här hade vi till slut lyckats skaka av oss dom.

Det var som sagt i maj 2009 och vi hade en fantastiskt skön seglingsvecka i Grekland med skid- och båtgänget. Som ni kan se var dom fint bloggdresserade redan på den tiden. Här hade Ama fått dom att ställa sig så dom blev lika långa. Upptill i alla fall.

Båten vi åkte med var Björns Felicia.

Hon var jättefin, men det var en detalj som var lite läskig:

Den fruktade plankan!

Ja, ni ser va? Lyckligtvis klarade vi hela veckan utan att nån druttade i.

Badade gjorde vi ändå massor, dock inte från plankan. Här vimlade vi i det sköna havet och Ama skyltade med badtemperaturen. (Ja, ja. Visst är det knystat, men båda utmaningarna tillåter väldigt fri tolkning).

Det var en helt underbar vecka och inte var vi några snedseglare heller.

Eller förresten…

… det kan tänkas att det var nån som kom lite på sné…

Gomorron!

Ibland är det synd att det går bra…

 

Anledningen till servicen på bilen nu i veckan var denna:

Dags att åka till ITV igen, bilbesiktningen alltså. Vår bil är såpass till åren kommen nu att den måste kontrolleras varje år.

Det går att beställa tid på nätet, men då måste man vara ute i ganska god tid. När Anders kollade dan innan så var den första beställningsbara tiden 14 dagar framåt och så länge kunde inte vi vänta så vi åkte direkt från servicen på Toyota till besiktningen på vinst och förlust.

Så farligt många bilar stod inte där och väntade, så vi anmälde oss på kontoret, betalade 44 euro och ställde oss i kön.

Det finns två ”fållor” för bilar och en för större fordon. Lite i senaste laget såg vi att en av bilfållorna var avstängd och befarade att det skulle ta extra lång tid av den anledningen, men dom tog även in vanliga bilar där dom stora skulle vara, så det flöt på rätt bra ändå.

Se där! Vår bil var på gång att kontrolleras. Ser lite vådligt ut med gropen där, men Anders lyckades med att inte dråsa ned i den.

Det rullade på bra för vår bil. Värre var det med en SAAB cabriolet som typ brakade ihop där inne och ett gäng besiktningsgubbar fick putta ut den från hallen. När ägaren startade bilen utanför lät det som motorn skar eller nåt, för det levde om nåt fruktansvärt och sen lossnade det delar också. Ama antar att den bilen inte klarade besiktningen.

Här rullar dock vår bil ut helt utan anmärkningar. Från att vi kom tills den här bilden togs gick det ganska precis en timme, varav kanske 10 minuter gick åt för själva besiktningen. Inte alls så farligt.

Så nu kan vi köra ett år till med vår Toyota. Grattis, eller?

Nja… Ibland är det synd att det går bra, det tyckte Anders i alla fall.

Varför då, kanske ni undrar?

Jo, ni kanske minns den här från förra inlägget:

RAV4:an som Anders gillade och som även Ama blev lite småkär i.

Följande samtal utspelade sig där på Toyota:

Anders: Om nu inte vår bil går igenom besiktningen, då kan vi väl köpa en sån här? Den har ju till och med den perfekta färgen… (Han vet hur Ama tänker och vad hon tycker är det viktigaste på en bil)

Ama: Ja… Varför inte? Ingen dum idé alls – den är jättefin!

Men, men. Nu gick vår bil genom besiktningen och ett eventuellt bilinköp får anstå åtminstone ett år till.

Kraftig otur att det gick så bra, Anders…

Gomorron!

PS: För en gångs skull hade väderspågubbarna helt rätt – det både tokregnar och åskar här just nu och temperaturen ligger på ynka 22 grader. Skönt! Bara inte åskan kommer för nära…

Så var det dags igen

 

Dags att serva bilen – tänk att ett år kan gå så fort…

Så i förrgår vi åkte hit:

Till Mercedes eller Toyota?

Det blev till både och, faktiskt:

Tjejen som jobbar på Toyota heter Mercedes. Passande namn.

Då vi skulle hämta bilen igår såg vi att polisen verkligen föregår med gott exempel:

Förutom att dom har den goda smaken att köra Toyota så parkerar dom dessutom på ett föredömligt vis. På trottoaren precis framför övergångsstället.

Det var en före oss i kön, så medan vi väntade tittade vi runt i bilhallen.

Hmm… Märkligt att dom hade klätt in en av bilarna på det där viset. Är det tänkt att man ska köpa grisen i säcken?

– NEJ Anders! Den går inte ner i garaget!

Fast den där RAV4:an blev Ama lite kär i av nån konstig anledning.

Till slut var Ama väldigt övervänt. Hur lång tid kan det ta att betjäna en enda person, liksom? Hon gick fram och tillbaka utanför glasrutan till kontoret och det kaaan ha framgått att hon var lite otålig eftersom när det till slut blev vår tur så bad Toyotakillen om ursäkt typ hundra gånger.

Sen skulle vi bara få ut vår bil…

Den stod inparkerad längst in i verkstan. Här hade dom till slut lyckats med det där femtonspelet så bilen åtminstone var fri. Innan stod det en bil precis bakom vår bil, och den startade inte så dom fick ta fram startkablar innan den gick att flytta på.

Till slut:

47 minuter efter att Ama fotat polisbilen här ovanför kunde vi äntligen backa ut med vår bil. (Ja. Ni har rätt. Det skulle inte skada att putsa rutorna).

Och en enda minut senare:

GAAAHHH!!! Preciiis när vi kom fram till trafikljuset så slog det om till rött. Typiskt!

Nej, tålamod är inte Amas bästa gren. Egentligen hade vi inte alls bråttom på något som helst vis, så varför stressa upp sig i onödan?

Hur är det med ert tålamod?

Gomorron!