Helgen som just passerat…

… den har varit mycket bra med fortsatt frosseri i svensk anda.

I lördags gick vi till en ganska nyöppnad restaurang nere i stan i svensk regi, pig’n pollo.

Förslaget till restaurang fick vi av Ingegerd och Lennart som gjorde oss sällskap dit.

Inget dumt val alls. Ama och Anders delade en pizza som hade en massa godsaker på sig, bland annat serranoskinka, picklad lök och ruccola. Supergod!

Det var premiärbesök för vår del där sen dom bytte namn och ägare, men hit återkommer vi garanterat framöver också. Det blev en väldans god och trevlig lunch.

I söndags åkte vi en liten bit utanför stan och passerade då bland annat det söta solroshuset.

Vi svängde av mot San Luis och Ama lyckades fånga skylten redan vid andra varvet i rondellen. Det är jättebra att ha en bloggdresserad chaufför.

Vi mötte upp med Lena, Göran, Per och Christel.

Lunchen skulle intas på ”Lilla Svensken”, även det – inte helt otippat – en restaurang i svensk regi.

Besticken var lite i minsta laget, annars var allt helt perfekt.

Ama valde en paté till förrätt och Anders en skagenröra. Till varmrätt valde vi en biff med potatisgratäng och bea, respektive en sjötunga Walewska.

Allt var jättegott och alla var glada och nöjda i Hackebackeskogen.

En glass med chokladsås till efterrätt satt som pricken över i-et.

Det blev alltså ännu en väldans trevlig lunch med mycket prat och skratt.

Nu är en ny vecka här, kanske dags att dra åt svångremmen? Eller varför det förresten, Ama är glad att hon inte har avgett några nyårslöften. Har ni lovat nånting inför detta nya år?

Gomorron!

Skyltsöndag – vägledning

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och Ama har ännu en gång försökt att hitta en egen röd tråd.

För att kompensera förra veckans otydliga skyltar så kommer denna veckas tråd att vara vägledning. Mer eller mindre tydlig vägledning i alla fall.

När man är ute på vägarna så är det bra att få vägledning åt vilket håll man ska åka. Vart vi var på väg kommer inte Ama ihåg, det kan ha varit till vilket som helst av dom där ställena. Men vi kom säkert rätt (kanske mest beroende på GPS-en).

Skulle man till något av hotellen Amadeus, Mozart, Enara eller Torre var det rakt fram som gällde, fast det fanns även andra hotell om man svängde vänster. Klart och tydligt skyltat.

Här blev det mer rörigt med vägledningen. Man skulle runda en rondell olika mycket alternativt köra rakt eller snett fram till nån annan rondell beroende på vart man tänkt styra kosan.

Den här skylten var förvirrande. Ama antar att hon fotade den i ett land med vänstertrafik och på såna ställen blir det ofta ganska förvirrande, speciellt i rondeller.

Man kan få vägledning när man går till fots också och har man blivit trött i fötterna så är det alltid trevligt att hitta till en rastplats.

En utsiktsplats med en ovanlig skylt, typ ”gå dit ut och fotografera!”. Fotoförbudsskyltar ser man betydligt oftare.

Ännu en hänvisningsskylt mot en utsiktsplats. Vad den där andra skylten innebär vete sjutton… Se upp för lösa hästar i den branta backen, kanske?

Det är bra att kunna motionera ombord på en kryssningsbåt. Det svåra med den här skyltningen var väl att begripa när man hade gått 2,8 varv? Det borde dom ha tänkt på när dom byggde skutan och gjort den lite längre så det hade krävts 3 varv.

Vägledning kan man även få på marken. Här ser man hur man kunde ta sig till kommunala färdmedel eller om man kände för nåt enklare så var det bara att gå åt ett annat håll och ta en taxi istället.

Apropå kommunala färdmedel och enklare så underlättar det med vägledande skyltar i tunnelbanan.

Fast det gäller inte på alla ställen. Tunnelbaneskyltarna i Peking 1994 var inte helt lättbegripliga.

När man sätter sig ner och vilar sig i form under en promenad kan man få bra vägledning om vart man ska styra kosan på den vidare färden. Dom flesta ställena kändes liiite långt att gå till, så vi valde Sunshine dit det var 0 kilometer. Ja, det var namnet på strandbaren där vi hade slagit oss ned.

Slutligen hittade Ama en jättebra vägledning till var man kan rösta nästa gång man känner att det inte finns en endaste politiker som är vettig:

”Rösta här”. Jodå, ett jättebra tips. Huvudsaken är väl att man röstar? Gör man inte det så har man förlorat sin rätt att gnälla, det har Ama alltid hävdat.

Ha nu en fin alldeles vanlig söndag efter alla helger som varit.

Gomorron!

Goda vänner, god mat och dryck

Kan tillvaron bli bättre?

I veckan har vi haft mycket av det goda.

I onsdags efter en trevlig liten utflykt (som Ama ber att få återkomma till) så åkte vi hem till oss tillsammans med Annica och Christer och fick en liten belöning.

Sen rörde Ama lite snabbt ihop en paella. Okej då, det är fult att ljuga. Maten hade vi förbeställt på ett ställe nära oss och Ama var inte ens delaktig i hämtningen av maten, den ordnade grabbarna.

Fast hon var i alla fall delaktig i att äta av den goda maten. Annica såg lite skyldig ut över att ha roffat av sig av maten före oss andra…

… men det fanns mat så det räckte till oss allihopa. Ja, det både räckte och blev över.

I torsdags åkte vi ut till shopping- och restaurangcentret vid Jysk just söder om stan. Planen var att besöka en asiatisk restaurang där vi varit nöjda med maten tidigare, men dom hade stängt för semester trots att det stod på nätet att det skulle vara öppet. Man kan inte lita på internet alla gånger… Nåja, det fanns flera andra alternativa ställen att välja på så det ordnade sig ändå. Det var obligatoriskt att visa covidpasset i kombination med leg, men eftersom covidpassen bor i telefonen så var det inga problem.

Vårt sällskap denna gång var Ole och Jane. Alla föll för dagens rätt som var schnitzel och alla var glada och nöjda med käket.

Som synes fick även Ama mat och fastnade på bild.

I fredags – igår alltså – hade vi stämt träff med Bosse och Mari. Vi brukar träffas utanför den ryska affären Kalinka, men som Ama har berättat tidigare så har den affären flyttat ett par kvarter längre ned mot havet. Fast vi är ju anpassningsbara och träffades utanför efterträdaren till affärslokalen – den ryska affären Malinka.

Fast lite avnavlingsproblem uppstod det tydligen, för vi satte oss snett emot Kalinka nere vid Habanerasgatan. Förändringar ska man vänja sig vid bit för bit.

Jodå. I veckan har vi haft mycket av det goda, både när det gäller vänner, mat och dryck.

Sen har vi nästan blivit av med julen också.

Fast dom tre plastgranarna har inte åkt ned i garaget ännu, dom behöver torka upp ordentligt först och Rulle försöker fortfarande kamouflera sig för att få stanna uppe i lägenheten.

Har ni fått undan hela julen vid det här laget?

Gomorron!

Tiden går fort…

… och idag är det precis 44 år sen som Anders en mycket kall januaridag på Skellefteå Folkets Park gick med på att ”bli ihop” med Ama, fast med brasklappen ”Men jag tror inte att det kommer att hålla”.

För 41 år sen just denna dag så hade Ama lyckats övertala honom att det var dags för förlovning.

Förlovningen finns det inga bilder ifrån, man var inte lika flitig med kameran på den tiden (möjligen beroende på avsaknad av blogg?) men den här bilden är tagen på förlovningsplatsen ett par veckor innan. Detta var nyårsaftonen 1980 som firades i Amas föräldrars sommarstuga.

Det var en livad och glad tillställning. Anders verkade dansa ballongdansen?

Ama tyckte tydligen att ballongerna skulle ätas istället.

Den här bilden är förmodligen tagen efter tolvslaget för vi ser en anings blariga ut – speciellt Ama. Men vi var lika kära då som vi fortfarande är idag, så Anders brasklapp har inte infallit ännu i alla fall.

Puss på dig älskling och stort GRATTIS till oss!

Igår tog vi tag i Knut-bestyren och fick undan julen. Fast nån liten bortglömd tomte kanske dyker upp i nån vrå, dom har en tendens att kunna göra det.

Rulle ville inte ned i garaget igen…

… så han konverterade till påskälg. Bra försök där, Rulle! Fast sån kreativitet måste ju belönas, så han får nog stanna uppe ett tag till.

Gomorron!

”Äventyret” mellan floderna

Jodå. Äventyr kan vara både små och stora. Allt blir vad man gör det till, eller vad tycker ni?

I förra inlägget från Mil Palmeras så hade vi hamnat lite fel mot var Ama hade trott att vi befann oss.

Men efter att ha tagit bilen över en liten flod vi hittade ännu ett fint promenadstråk.

Här var Ama ute och traskade.

Överraskande nog så fotade hon också.

Även Anders fotade och han verkade inte så rädd att få sand mellan tårna. Där hade han hittat den icke-torra ”Rio Seco” som hade hindrat oss förra gången vi var i Mil Palmeras, då tog det stopp på andra sidan vattendraget.

Bron var helt klart avstängd…

… och det av förklarliga skäl. Gångbron var inte så gångbar kan man säga.

På vår föregående tripp hit satt vi på den bortre baren som pilen pekar på.

Men vad hände här? Är Ama nere på stranden???

Jamen efter ett par promenader är man såklart värd en belöning.

Och kolla bara – Ama hade till och med fått sand mellan tårna! Jodå. I dom där fulskorna finns det stora hål som släpper in hur mycket sand som helst.

Lite senare passerade vi den väldigt livliga gågatan genom stan.

När vi åkte ut från Mil Palmeras såg vi att vi kunde trappa upp. Men efter all motion vi hade fått så valde vi att avstå den biten.

Det blev ett trevligt litet ”äventyr” mellan floderna. Fast somliga skulle nog snarare klassa dom vattendragen som bäckar.

Idag är Knut här… Dags att slänga ut julen. Eller så kanske man kan skjuta upp avslutet lite till? Får fundera på det… Snart är det väl jul igen? Tiden går så fort nuförtiden.

Gomorron!

Ännu en mycket trevlig lunch

Igår åkte vi hit:

Till Svensken på hörnet. Ja, vi åkte. Vanligtvis brukar vi gå dit, men som ni kan se var det rätt blött ute och vi var rädda att krympa i det fuktiga vädret.

Vi hade beslutat oss för att sitta inomhus i det något ruggiga vädret…

… och då fick vi för första gången här i Torrevieja visa våra Covid-pass. Tidigare har vi bara fått visa dom i höstas vid incheckning på hotell i Portugal, men Patrik på Hörnet är noga med att hålla på reglerna och det känns tryggt.

Vi mötte upp med Susan, Karlsson, Leffe och Jörgen. Hur kul som helst att ses igen!

Karlsson och Ama blev extra glada över att få presenter! Jörgens hemmagjorda biskvier är otroligt goda!

Maten var inte dum den heller:

Ama valde paté till förrätt.

Anders gick på en köttsoppa…

… och vi båda valde köttfärsbiffarna med skånsk potatis till varmrätt.

Som avslutning tog Ama en Irish Coffee. Anders fick en vanlig kaffe eftersom han skulle köra hem. Men han var rätt nöjd med att Ama var ovanligt ohjälpsam när det kom till bilkörningen – kaffedrinken hade tydligen en lugnande effekt på co-drivern.

Som vanligt ljuger inte rubriken – det blev ännu en mycket trevlig lunch.

Gomorron!

En liten utflykt igen

Det gjorde vi i … … i lördags (tur att det finns fotodatum på bilderna nu för tiden, dagarna har en tendens att flyta ihop).

Vi började med att åka förbi rondellen med flamingosarna och där fanns det inte mindre än tre ledtrådar till målet. Flamingosarna är fler än tre, så det är inte dom som är ledtrådarna.

Bilen var törstig. I och för sig skulle vi inte så långt, men bilen behöver tankas ibland ändå och att jobba upp värdechecken på Carrefour är ju inte fel det heller.

Sen åkte vi söderut igen utefter den vid det här laget väldigt välkända vägen.

När vi var nästan framme vid målet kunde Ama – trafikexperten – konstatera att det där måste väl vara en huvudled?

Sen kom vi fram till det som hade hindrat oss från att se den här delen av stället förra gången vi var här. Rio Seco, floden som inte var ett dugg torr trots namnet.

– Nej, nej, sa Anders. Det är inte alls den torra floden, det där är en helt annan. Cañada Matamoros heter den. Nåja. Ama tyckte att den var förvillande lik den som stoppade oss senaste gången i alla fall.

Jodå. Vi hade åkt tillbaks till Mil Palmeras.

På den stranden var det många förhållningsorder.

Fast det var åtminstone en som såg sin chans att fiska och grilla fisken direkt. Såg trevligt ut!

Vyerna med det blåa havet, himlen och kustremsan var inte alls så dumma.

Vi tog en promenad utmed havet.

Anders stod och njöt av utsikten…

… och solen glittrade så vackert i havet.

Ama hittade dessutom årets första tussilagos invid en mur.

Sen åkte vi vidare mot nästa stopp. Lite fusk att ta bilen kanske, men dom där floderna ställer till det lite faktiskt.

”Äventyret” mellan floderna får Ama be om att återkomma till.

Gomorron!

PS: Apropå ingenting…

Såhär såg det ut på vår termometer när vi satt ute på terrassen igår eftermiddag. 23 grader ute i skuggan? Nejdå. Vi klagar inte alltför mycket.

Ännu en väldans trevlig lunch!

I fredags var vädret väldigt fint igen och vi gick ut på en promenad.

Byggkranar gör sig riktigt bra mot en knallblå himmel.

Just dom där kranarna står i Mercadona-gropen och med hjälp av Anders långa armar kunde vi se hur långt dom har kommit nu. Det går framåt! Eller kanske snarare uppåt.

Men vi hastade vidare, för vi hade en tid att passa.

Klockan 14 hade vi bestämt träff med Lena, Göran, Per och Christel på restaurang HB, alla kom 10 minuter före utsatt tid, det var ju riktigt bra tajmat. Lena hade bokat bord inomhus för deras uteservering ligger i skuggan och det är inte så skönt vid den här tiden på året. På sommaren är det däremot perfekt. Valet av uteservering är ganska årstidsstyrt hos oss. Det Lena pekar på är några jättegoda småtapas som serverades till drycken medan vi fattade beslut om vad vi skulle äta.

Anders gjorde sig en extra tapa med det framställda brödet, aliolin, tomatröran och toppade det hela med en oliv. Är man hungrig så är man.

När beslutet vad vi ville äta var fattat så kom maten snabbt in på bordet. Anders borde veta bättre än att fota en bloggare som är koncentrerad på att fota sin mat. Ser ut som att han fick onda ögat där.

Amas mat bestod av friterade grönsaker med sojasås. Jättegott! Fast dom hade lyckats stoppa med några orangea otäckingar också, men det blev Anders bara glad över.

Anders valde en trerätters från dagens meny:

1. En glad skaldjurssoppa.
2. Marulk i en god sås ovanpå en pasta. (Marulk heter ”rape” på spanska, undrar vad icke-spansktalande engelsmän tror att dom beställer?).
3. En jättegod ostkaka (hur nu Ama vet det?).

Jodå. Alla fick mat och var glada och nöjda med sina val.

Som avslutning bjöd huset på en digestif. Alla valde limoncello av dom alternativ som fanns att välja mellan och Ama lyckades snika åt sig jordgubben också.

Det blev som rubriken sa: Ännu en väldans trevlig lunch!

God mat, skratt och prat i glada vänners lag – kan man ha det bättre?

Gomorron!

Skyltsöndag – otydliga skyltningar

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och Ama har ännu en gång försökt att hitta en egen röd tråd.

Den här gången får det bli Otydliga skylningar.

Jajjemensan, såna finns det också gott om.

Vad menade dom här?

Liiite svårbegripligt.

Jomen det där förstår väl vem som helst, eller?

Hmm… Undrar just vad dom ville berätta här?

Något enklare här, men ändå lite svårtytt. Speciellt när bilden blev tagen genom ett bussfönster.

Igår såg vi den här skylten. Undrar just vad stället kunde ha hetat en gång i tiden? En uppfräschning av skylten och målning av gallergrinden kanske inte skulle ha skadat.

Här var det en vilseledande information. En gångbro är ju alltid trevlig, men när den är avspärrad funkar den inte så bra.

Även denna skylt var vilseledande. Solo vecinos – ”bara grannar”? Var det så att bara grannar fick gå där, eller gällde skylten för att stoppa grannarna? Oavsett vilket så är Ama granne, fast på ett annat ställe. Borde alltså med gott samvete ha kunnat trotsa skylten. Nu gjorde hon inte det – Ama lyder alltid skyltar.

Här fick man nog inte köra in. Ama gissar att dom hade vridit på skylten för att kunna håva in trafikböter.

Samma sak här. Att gömma stoppförbudet på det där viset borde kunna ge ordentligt klirr i kassan.

Den här skylten var väldigt förvirrande. Ifall man stod där, fick man möjligen wiffikontakt och en router i skallen?

Jodå. Det finns många otydliga skyltar, men skyltar är kul…

… och det kan aldrig bli för mycket av det goda. Markeringen om var man befann sig var målat på själva skyltarna. En perfekt installation för en skyltfetischist!

Fast en skylt kommer nog aldrig Ama att förstå eller begripa sig på:

Vad tusan betyder den där skylten till vänster i bild som Ama har fotat?

Det övergår en hemmafrus förstånd.

Gomorron!

Vågen!

Nej, inlägget kommer inte att innefatta några bekännelser om vad vågen i badrummet har tyckt om all jul- och nyårsmat. Ama ber att få återkomma till rubriken lite längre ned.

Trettondagens promenad i det nästintill vindstilla och soliga vädret tog oss bort till Playa de los Locos.

Här skulle Anders fota en hund som busade med barnen nere på stranden, fast hunden var snabb och hann springa ut ur bilden till höger.

Där kom han tillbaks igen och fastnade på bilden, om än knappt. Hundar får inte vara på stränderna, men vid den här tiden på året när det är lite folk tycker Ama att det är helt okej. Bara hundägarna gör sin plikt och plockar upp efter dom.

Fast det var inte för att titta på busande hundar och barn som vi hade tagit oss till Locos.

Vi hade nämligen stämt träff med Jörgen och Susan på La Ola. Nu återkommer Ama till rubriken, La Ola betyder ”vågen” på spanska. Jörgen verkade göra ett halvhjärtat försök till att göra vågen? Fast när Ama konsulterade translate så fick hon svaret att La Ola betyder ”vinka”, så Jörgen gjorde nog helt rätt… (En gissning är att translate går via engelskans ”wave” på nåt vis).

Vi har lite olika åsikter om vad som klassas som shortsväder.

Är man på Ola (uttalas ååla) så måste man såklart skåla – det rimmar ju till och med.

Äta måste man ju också såklart. Ama tänkte variera sig från den vanliga pita-kebaben och beställde spagetti med svampsås.

Hur gick det med det då?

Inget vidare – just den rätten var slut. Då föll Ama till föga och gick på det säkra kortet och kebaben var som vanligt jättegod.

Det var lä och vi satt skönt i solen och hade en väldigt trevlig eftermiddag.

Vi kom på att det var ganska precis ett år tidigare – i början av januari 2021 – som vi satt på La Ola tillsammans förra gången. Då var det också trivsamt och soligt…

… men inte så värst mycket lä. Vinden lyckades med hjälp av bordstabletten välta två vinglas som gick i kras.

Denna gång klarade vi av att inte ha sönder nåt porslin. Det var väl duktigt av oss?

Gomorron!