Att parkera rätt är inte lätt…

05 augusti 2021

… speciellt inte i augusti som är värsta högsäsongsmånaden här i Torrevieja. Det är väldigt många bilar nu.

Många människor också. För första gången på väldigt lång tid såg vi att det var kö in på Consum häromsistens.

Även om det är ont om parkeringar på gatan får man faktiskt inte parkera riktigt hur och var som helst, den svarta bilen stod väldigt illa till. Bussen kunde inte ta kurvan och tutade hejvilt. Det väckte en del uppmärksamhet, bland annat kom tanten på balkongen ut och kollade vad som stod på.

Chauffören tutade och tutade, men till ingen som helst nytta. Bilägaren dök inte upp.

Till slut lyckades busschaffisen backa och trixa fram och tillbaks så han kunde tråckla sig förbi. Ni ser spärrområdena i svängen va? Bilen till höger hade ett smärre övertramp, medan den svarta bilen till vänster hade parkerat mitt i spärrområdet på den sidan.

Platsen bakom den röda bilen hade han tyckt var helt perfekt. Texten ”Giro bus” (”buss sväng”) i spärrområdet borde respekteras bättre kan Trafikpolis-Ama tycka.

Även på andra ställen kan det bli lite kaotiskt vid den här tiden på året. Fast när det gäller leveranser har Ama en större förståelse.

Här var det parkeringsförbud den 3/8, i förrgår alltså. Bilden är tagen den dagen, ingen respekt alls för dom som skulle måla nya parkeringsstreck på gatan.

Fast att man målar gatumarkeringar på detta vis kan Ama tycka är ganska märkligt. Markera med tejp och sen måla för hand. Visst finns det väl ”streckmålningsbilar” som fixar detta på ett smidigare sätt?

Varje morgon går solen upp ur havet och parkerar sig på himlen. Det vet Ama å det bestämdaste, för det har hon sett på bild.

Redan klockan 07:03 hade det kommit ned en massa människor och parkerat i parkeringsrutorna på stranden igår. Vi (nåja, Anders) har sett att många bara har gått ned och paxat sina platser och sen gått nån annanstans (hem och sova lite till eller äta frukost, kanske?) för att återkomma senare. Ett oskick om ni frågar Ama, ungefär som att paxa solstolar vid poolen på hotell i arla morgonstund.

Fast dom kanske är smarta?

För vid 13-tiden var det fullsatt och man måste köa för att komma ned på stranden. Lägg förresten märke till parasollet närmast i bild. Vissa verkar ha väldigt många grejer med sig… Men det är kanske så att grindvakterna hjälper folk som bara vill gå ned för att bada att vakta deras grejer? Parasollet är inte ett sånt som man bär med sig hemifrån.

Oavsett vilket så vet Ama vilken typ av parkering hon föredrar:

På en restaurang i glada vänners lag, som här med Susan och Jörgen.

Gomorron!


Villahermosa

04 augusti 2021

Efter att ha lämnat Guadalajara åkte vi vidare och checkade in på vårt hotell i Villahermosa, nummer 3 på kartan HÄR.

På hotellet fanns även en bar/restaurang med en skuggig uteservering vilket passade oss perfekt.

Där hade vi utsikt över en bensinmack. Killen som jobbade på macken verkade vara väldigt långbent.

Vi hade sällskap av en mysig katt som tydligen var kedjerökare?

Sen fick det bli en promenad i den lilla stan. Här hade Anders varit duktig och väntat med att gå tills det blev grönt ljus.

Att det var en lantlig miljö märktes bland annat på vrålåken som stod parkerade utanför husen.

Det fanns sevärdheter för alla smaker. Här är exempelvis en som Leffe skulle ha gillat.

Denna gata föranledde att hungern gjorde sig påmind. ”Revuelta” är en maträtt som är en typ av äggröra med skinka, svamp eller nåt annat smarrigt.

Vi siktade mot kyrkan.

Den var i och för sig stor och maffig…

… men det var det här vi hade hoppats på. Skuggiga uteserveringar.

Där satt vi inte helt fel. Anders la locket på…

… och Ama var glad och nöjd.

På hemvägen kände sig Ama väldigt hemma på ”Glömska gatan”. Det är mycket som ramlar bort ur minnet nuförtiden utom gammalt värdelöst vetande som tydligen har fyllt hela hjärnkontoret så det inte finns nån plats för nya grejer.

Hemma på hotellet vilade vi en stund i dom svulstiga fåtöljerna utanför vårt rum.

Senare på kvällen gick vi ut på stan igen.

Varför ändra en vinnare? Vi gick tillbaks till kyrktorget ännu en gång, fast valde ett annat matställe – man måste ju variera sig lite i alla fall.

Jodå. Lilla Villahermosa fick också med beröm godkänt av oss.

Dagen efter åkte vi hem till Torrevieja via ett korvstoppningsstopp på IKEA i Murcia.

Snipp, snapp, snut, då var resan slut! Ja, den tog egentligen slut redan i torsdags, men nu är den slut även här i bloggen.

Kul att ni hängde med! Om ni nu gjorde det…

Gomorron!


Ama – trädexperten

03 augusti 2021

I Guadalajara fick Ama nytta av sina eminenta kunskaper om träd. Det visste ni nog inte att hon hade, men visst har hon även såna kunskaper!

Vi kollar.

Det fanns många olika sorters träd i Guadalajara.

Bland annat en snedvuxen… tall?

Och vad är det här för ena? Enar?

Det här trädet kände Ama igen. Vilken sort det är har hon ingen aning om, men hon har sina aningar om vem som möjligen kan ha beskurit det.

Detta måste vara ett Paganini-träd. Ni vet – han med felan.

Till slut hittade Ama ett träd som hon definitivt visste namnet på:

Helt klart en bok!

Eller kanske flera bokar? En bok, flera bokar. En bok flera böcker… Svenska språket är nog så komplicerat ibland.

Det som var extra kul med den här boken (böckerna?) var att den (dom?) var utskurna ur en och samma stubbe.

Hur coolt som helst!

Det var allt från både Guadalajara och trädexperten för denna gång.

Gomorron!


Guadalajara

02 augusti 2021

På förra veckans tripp stannade vi två nätter i Guadalajara, nummer 2 på kartan HÄR. Förutom att vi tog det lugnt och chillade vid den kommunala poolen så kollade vi självklart runt i stan också.

Precis utanför hotellet fanns en gågata med en massa trevliga barer och restauranger.

Där passade vi på att fylla på med bränsle för att klara av att promenera runt i värmen.

Mästerfotografen Ama skulle fota killen som gick runt och klippte stenplattorna. Jodå. Gräsklipparen var igång. Snyggt av Ama att lyckas ta bilden just när han var bakom stolpen…

Just ovanför gågatan låg en trevlig liten park, parque de la Concordia.

Vi gick vidare i stan. Skönt med halvskuggande alléer.

Här var det ett konstigt övergångsställe som gick rakt igenom en rondell.

Vi tänkte på det faktum att det var väldigt rent och oskräpigt i stan.

Det berodde nog på att dom hade ett bra miljötänk där. Ama har aldrig sett en sån detaljerad återvinningsstation i Spanien förut. Det fanns lika många fack för annat avfall på den motsatta sidan.

En tjurfäktningsarena fanns det såklart. Där anordnades allehanda evenemang och tyvärr även tjurfäktningar. En marknad skulle gå av stapeln utanför på tisdagar, men av den såg vi inte ett spår när vi gick förbi på tisdagsförmiddagen. Kanske inställd på grund av corona?

Vi studerade fasaderna i stan också. Några exempel:

  1. En gulrappad kyrka hör inte till vanligheterna.
  2. Fasaden på ayuntamienton (kommunhuset) var – som nästan alltid – väldigt ståtlig.
  3. Där var det bara en fasad – innanmätet var rivet. Kul när dom behåller och renoverar originalfasaderna när husen behöver en total makeover.
  4. Även fasaderna i dom modernare delarna var roliga på sina håll.

Vi fick syn på en park som såg väldigt fin ut och Ama gick med bestämda steg mot den. Oklart varför hon plötsligt la in backen ett tag.

Inne i parken fanns det monument över covidoffren. I bakgrunden ser man Pantheon sticka upp.

En vacker byggnad i grönskan!

På kvällen såg det ut såhär på gågatan utanför hotellet, Guadalajara var en ovanligt livad stad om man jämför med dom andra ställena vi besökt på våra turer i inlandet i år. Å andra sidan är den betydligt större än dom andra vi stannat till i. Runt 60.000 människor bor i stan inklusive förorterna.

Ama gillade den väldigt mycket…

… speciellt när hon fick tapas också.

Gomorron!


Skyltsöndag – sälja

01 augusti 2021

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där temat för den kommande veckan är Sälja.

Ama börjar denna gång med bilder från veckans minitripp och ger sig sen ut en sväng i arkivet.

Innanför detta fönster i Villanueva de la Jara sålde dom både nötter och olja. Oliv- eller solrosolja, gissade Ama. Troligen inte motorolja.

Bakom en dörr bredvid såldes bröd. Fast då var dom nog tvungna att öppna först.

Stoppförbudet utanför tjurfäktningsarenan på tisdagar i Guadalajara berodde på att det skulle vara marknad där då. Där säljer dom en himla massa grejer! Vanligtvis i alla fall, när vi gick dit i tisdags förmiddag så lös marknaden med sin frånvaro. Anders blev sååå besviken.

Mercadona kan man lita på, dom har öppet på sina angivna tider.

Där säljer dom bland annat ”kallkaffe” som är perfekt att ha med sig då man ska frukostera på väg mot nästa mål när man är ute och bilar. Vi köpte in oss på två frukostar med kaffe, mackor och yoghurt. Två frukostar för två personer för under 5 euro totalt. Kändes som en bra kompensation efter dyrlunchen i Villanueva de la Jara – den som Ama sa att hon skulle glömma, men hon tycks ändå inte ha gjort det.

På IKEA säljer dom korv.

Dom säljer även en massa skandinaviska matvaror, men sen dom började med sitt eget märke är det inte alls lika bra att handla där. Då föredrar vi att sponsra våra skandinaviska affärer här i Torrevieja när vi blir sugna på mat från fäderneslandet.

Ändes vägen hem såg vi den här affären som både säljer och köper artiklar i andra hand. Perfekt med den typen av återvinning.

Okej. Då ger sig Ama ut i arkivet.

”Garage sale” i exempelvis USA är likartat med ”loppis”. Folk plockar fram saker som dom inte behöver mer och ställer upp dom i garaget och/eller på uppfarten för försäljning. Fast den här skylten i Spanien gör reklam för att dom faktiskt säljer själva garagen. En viss skillnad.

Här är det en riktig loppis. Ama kan undra lite över att ”allt kostar 2 euro” medan kläder för män säljs för 50 eurocent styck? Kanske får man ta med sig rubbet om man pungar ut med 2 euro?

På Grönland sålde dom bland annat gravstenar…

… medan man i Spanien sålde en hel gravplats som verkade ha blivit ledig.

Nu kanske Ama är fördomsfull, men det känns som att den här affären främst räknar med att sälja leksaker till pojkar…

… själv tycker hon att en party- och festaffär låter roligare.

Den vanligaste typen av affärsverksamhet här i stan – utom möjligen mat- och skoaffärer – är nog ändå den här:

Mäklare. Fast dom som håller till i bottenvåningen på detta huset, dom säljer nog inte så många lägenheter i samma fastighet där dom själva huserar. Det har stått sådär i mååånga år. Inrett på nedre plan och avstannat på dom övre våningarna. En tråkig syn mitt i stan.

Men, men. Där det säljs, där köps det också. Om man inte idkar byteshandel, eller som det enligt synonymlexikonet även kallas – kohandel.

Det är nog precis vad dom sysslar med på kedjan Ale-hop. Kohandel. Dom har åtminstone alltid minst en ko, även om den förmodligen inte är till salu.

Nu har det redan gått och blivit augusti – kors vad dagarna rusar förbi!

Gomorron!


Villanueva de la Jara

31 juli 2021

Det blev första stoppet på vår lilla minitripp i veckan, nummer 1 på kartan HÄR.

I hotellkorridoren hade dom en fantastiskt konstutställning! Nåja, åtminstone höll den sig inom ramarna. Anders som står i vårt rum har inte lagt ut på bredden så mycket som man kan tro, med vidvinkel på mobilkameran ska man försöka att undvika att hamna längst ut på kanterna av bilderna. Ama försöker nuförtiden att hålla sig så nära mitten som möjligt.

Vi hade en stor, härlig och solig terrass. Lite för solig mitt på dan, men det fanns ett parasoll man kunde fälla upp.

Fast parasoller är ofta inte tillräckliga när solen är som mest gassande, så vi försöker alltid hitta det som vi kallar för ”äkta skugga”…

… och det hittade vi i hörnet. Skuggan av ett hus är betydligt mer effektiv än den man får under ett parasoll.

Där kunde vi inte sitta och trycka hela dan, så vi gick ut på stan. (Snygg poesi igen!).

Som vanligt där vi drar fram så kryllar det av människor överallt.

På stora torget hade det tydligen varit nåt evenemang av nåt slag, men det var över när vi gick förbi.

Se där! En riktigt snygg dörr med ett vackert motiv igen. Finns många såna i Spanien.

Kolla! En människa!!! Tittar man riktigt noga så var det faktiskt två stycken. Juldekorationerna hängde uppe över gatorna, undrar om dom varit sena med att ta ned dom eller tidiga med att förbereda inför julen?

Även denna kyrka hade julbelysningen uppsatt.

Det var fint att gå runt och titta i stan och en sak som alltid är lika fascinerande att se är detta:

Dom spanska kabeldragningarna. Ser verkligen ut som spagettihärvor.

Vi blev hungriga av att se all den där spagettin…

… så vi uppsökte en restaurang där vi åt en jättegod meny. En sallad fick det bli till förrätt…

… och kött/fisk till varmrätt.

Det var väldigt god mat och vi var mycket nöjda. Åtminstone ända tills notan kom… På restaurangerna i dom spanska små byarna och städerna brukar ”menú del día” vara prisvärda och ligga runt 10 euro, men dumt nog hade vi inte frågat efter priset innan vi beställde.

När dom kom med notan tappade vi hakorna totalt båda två. 44 euro skulle dom ha, 22 euro per person – ett helt hutlöst pris! När servitrisen såg våra miner prutade hon genast ned det till 40 euro, på tok för mycket även det. Men det var ju bara att betala, om än under protest.

Vi gick till ett annat ställe (konstigt va?) och tröstade oss med en varsin GT. Dom kostade 5 euro per styck vilket var ett klart överkomligt pris.

Vi gick runt på stan lite till. Här fotade Anders en staty…

… och då fick han uppenbarligen en uppenbarelse.

Lite senare passerade vi lunchrestaurangen igen, fast från ett annat håll. Vi hade gått in via uteserveringen tidigare, men nu kom vi till huvudentrén och då fick vi se denna skylt:

Det var precis den menyn vi hade ätit, och på skylten stod priset – 11 euro per person. Tror ni vi gick i taket eller? Gick genast in och klagade ännu en gång. Servitrisen påstod att det var ett annat pris som gällde då det var söndagsmeny, men det spelar ju ingen roll – priset 11 euro stod klart och tydligt på tavlan. Vi diskuterade en lång stund och till slut kom servitrisen på den perfekta lösningen. Hon gick resolut ut och vände på skylten bak och fram så det inte stod nånting alls på tavlan… Vi kokade av ilska, men kunde inte göra så mycket mer annat än att klaga på allehanda sociala medier på deras oskick med prissättningen. Vi är ganska övertygade om att dom lurade oss på grund av att vi var turister. Ama hatar att bli lurad!

Men, men. Att hänga läpp och vara arg nån längre stund är ju inte skoj.

Så vi gick iväg till stora torget igen som nu hade vaknat upp när värmen inte var lika tryckande.

Turligt nog så var det där överprisade restaurangbesöket det enda smolket i bägaren under vår tripp och värre saker har de facto inträffat i världshistorien.

Fast Ama blir fortfarande arg när hon tänker på det – det är inte kul att känna sig lurad. Det allra bästa är då såklart att sluta tänka på det, så det gör Ama nu. Slutar tänka på det och slutar inlägget med att som vanligt säga:

Gomorron!


Hemresan från vår lilla minitripp…

30 juli 2021

… den inleddes med att vi checkade ut från vårt hotell i Villahermosa och stuvade in bagaget i bagageluckan. Ett väldigt bra ställe att stuva in bagaget på, eller vad tycker ni?

Till en början gick vägen raka spåret hemåt.

Vi passerade stora, öppna landskap med både berg i fjärran och träd i förgrunden.

Sen blev det mer skogar…

… och en och annan by som klättrade upp efter bergen. Omväxling förnöjer!

Vi letade länge efter ett ställe där vi kunde stanna till och äta vår medhavda frukost. Till slut hittade vi en plats som var helt perfekt! Vi stod inte i vägen för nån, hade ingen insyn så vi kunde äta frukosten från bagageluckan och dessutom fanns det fina faciliteter där. Ni ser kanske inte den som finns bakom Anders?

Okej. Ama zoomar:

Perfekt med en ren och fin toalett precis bredvid raststället! Kunde ju knappast bli bättre.

Rutorna på bilen hade blivit en anings ”insektsankomna”, Anders fixade till detta. Han kanske ser lite bister ut på bilden, men det handlar enbart om koncentration. Ama dokumenterade. Vi har alla våra uppgifter här i livet.

När vi skulle åka vidare var Ama oerhört glad att det inte var den här vägen vi skulle ta. Smal som tusan och inga mittmarkeringar. Skylten var ganska oroväckande även den… Om man mötte eller skulle köra förbi cyklister gällde det att hålla ett avstånd på 1,5 meter – i såna fall skulle bilen garanterat ha hamnat i diket!

Tack och lov så åkte vi på en betydligt bättre väg, även om korsningarna var knepiga på sina ställen.

Vi susade vidare med vindens hastighet. Ama kände sig nöjd över att vindkraftverken stod stilla, så ”vindens hastighet” var tämligen måttlig.

När vi kom fram till Murcia hamnade vi i den här synnerligen otrevliga rondellen. Alla ni som varit i den förstår vart vi var på väg.

För er andra förtydligar Ama:

Ord överflödiga.

Varför åker man dit?

Haha! Ord överflödiga igen:

För korvstoppning, såklart.

Efter besöket på IKEA åkte vi den mindre lilla N340:an hemåt istället för på motorvägen och fick då en extra spänningsupplevelse då vi passerade Siscar. Skulle vi klara att köra genom den ”gröna” vågen i stan?

Om vi lyckades? Nej. Inte den här gången. Heller. Dom är helt hopplösa dom där trafikljusen! Den här gången var vi ganska övertygade om att vi skulle greja det, men blev ståendes vid det fjärde och sista rödljuset. Tror att vi bara lyckats passera samtliga två gånger utan att stanna, en gång med bil och en med buss. Undrar förresten varför man oftast benämner dom som ”rödljus” istället för ”trafikljus”? ”Grönljus” är det aldrig nån som säger.

När vi såg dom nyplanterade flamingosarna i rondellen nära Carrefour var vi så gott som hemma.

Såhär gick turen denna gång:

  1. En natt i Villanueva de la Jara
  2. Två nätter i Guadalajara
  3. En natt i Villahermosa
  4. Ett korvstoppningsstopp på IKEA i Murcia

En trevlig liten tripp som ni nog inte har sett det sista av här i bloggen.

Det Ama är mest stolt över var att det enda vi shoppade på IKEA var en varsin varmkorv för 50 eurocent styck. En euro totalt på IKEA – försök slå det om ni kan! Ekonomipriset lurar runt hörnet…

Anders tyckte dock att det kändes otroligt märkligt att betala EN euro med kort. Fast med det nya systemet med beställnings- och betalautomater hade han inget val. Ama hade vägrat att lämna stället om hon inte fått nån korv, och då kunde det ha blivit riktigt dyrt.

Gomorron!


Att packa rätt…

29 juli 2021

… det är inte alltid så lätt. (Lägg märke till poesin här!)

Vi tycker oss själva ha bra packningsprinciper som räcker väldigt långt och passar med dom flesta saker som kan uppstå.

Men den här gången…

… dom stora ringduvorna kan minst sagt ho-ho-hooo-a precis lika högljutt som våra mindre turkduvor i Torrevieja. Att komplettera packlistan med ”duvskrämmare” vore nog inte fel.

Ama gick ut på en morgonpromenad igen. Ja, bilden kanske är en anings arrangerad för hon drog inte runt på väskorna, men hon var i alla fall ute och gick på en promenad klockan 08:32 igår.

Anders packade ihop badlakanen som vi lämnat i bilen efter gårdagens premiärdopp i den kommunala poolen.

Under tiden testade Ama huruvida hon skulle kunna ha koll på både GPS-en i Anders telefon, sin egen telefon och dessutom ha ordning på nåt sommarprat? Anders GPS-platta hade ju halkat ner om ni minns. Övning ger färdighet, och på den fortsatta resan klarade Ama det hur bra som helst! Mest beroende på att hon hade glömt att sommarpratarna ”bodde” i hennes telefon samtidigt som hon fotade med den både hit och dit.

Vi letade efter en sån där tankstation, en Cepsa alltså, där tankar vi inte bara på bilen utan även bonusen på Carrefour-kortet fylls på. Fast den på bilden var alldeles för nära, vi hade ju knappt lämnat stan.

Vi åkte vidare och kom in i Madrid-regionen.

Även fast det ser lugnt ut så var det väldigt mycket trafik. Kanske inte så konstigt då vi var precis i utkanten av Spaniens huvudstad.

Ama var lite impad över hur dom hade lyckats med att klottra ovanför ingångarna till tunnlarna.

Efter att ha befunnit oss en stund i Madridregionen så kom vi in i Castilla – La Mancha igen.

Där stannade vi och tankade. Inte på en sån mack som vi ville, för alla Cepsa-mackar lös tyvärr med sin frånvaro. Ama var väldigt tuff som vågade stå mitt i vägen och inta sin medhavda frukost! Om det skulle ha kört ihop sig så hade hon en dörr att fly ut igenom.

Vi kom fram till vårt boende…

… och tog in på rummet.

Inatt har vi bott i Villahermosa. Ett litet, men väldigt charmigt ställe.

Nu bär det av hemåt igen.

Gomorron!


En chillardag i Guadalajara

28 juli 2021

Någon inledde gårdagen med en morgonpromenad när solen steg upp…

… medan någon annan stillsamt vaknade till den ”ljuva” musiken av en betongblandare som arbetade för fullt. Ni får själva gissa vem ”någon” respektive ”någon annan” var. (Det ska man ge hotellet – en mer ljuddämpande balkongdörr har Ama nog aldrig varit med om. Att stänga dörren och sen sätta igång AC-n och sova vidare var inga som helst problem. Ooops! Där kanske Ama försa sig lite när det kom till gissningstävlingen…)

Men även Ama kom ut på en morgonpromenad, här var klockan bara strax efter nio.

Vi såg ett roligt träd som var i behov av att raka benet. Troligtvis ett herr-träd, orakade ben verkar vara förbjudet för kvinnor. Konstigt det där…

Vad hade då lockat ut Ama i arla morgonstund?

Inte så svårt att gissa, kanske.

Frukost, såklart. En himla tur att Ama är gift så att hon kan få fru-kost. Fast fröken-kost funkar kanske lika bra.

Igår skulle det vara en lugn och fin chill-dag, men det kan inträffa grejer som ställer saker och ting på sin ände:

Det kommer aldrig att gå! Den här gången var till och med Anders inställd på att långtradaren inte skulle greja den där kurvan, men det gjorde den. Phu!

Lättade och glada gick vi ned till vårt mål för dagen, den kommunala poolen. Olympiska mått minsann, och det passar ju bra nu när det pågår ett OS och allt. Det fanns även två andra pooler för dom som bara ville plaska runt, ett väldigt fint område.

Inrutat badliv även där och vi hade svårt att bestämma oss för i vilken av alla rutorna vi skulle parkera.

Till slut hittade vi en jättebra plats där det till största delen var skugga.

Från vår plats kunde vi studera bladverken ovanför våra huvuden utan att bli söndergrillade. Gräset medförde även att vi slapp att få sand mellan tårna eller på nåt annat ställe där den brukar leta sig in.

Andra hade helt klart en annan prioritering när det gällde val av ruta. Ingen sand i och för sig, men en himla massa brännande sol.

Självklart hade vi inte glömt att ta med badkläderna, det gör vi nästan aldrig. Här badade Anders.

Sen var det Amas tur.

Det värsta var nog att gå igenom den obligatoriska duschen. Svinkallt! Ama tror att dom flesta ”låtsasduschar” och försöker komma igenom så snabbt som möjligt.

Efter den köldchocken kändes inte själva badet så kallt alls. Ama simmade säkert… tre meter eller nåt. Men nu är i alla fall årets premiärdopp avklarat.

Den hjältemodiga insatsen i poolen resulterade såklart i att Ama var värd en belöning.

Det blev en riktigt bra chill-dag.

Jodå. Riktigt bra – och lååång!

Idag är det slut på chillandet – vi åker vidare mot ett nytt mål.

Gomorron!


Från en Jara till en annan jara

27 juli 2021

Igår morse när vi vaknade i Villanueva de la Jara inledde vi dagen med att möblera om. Det kom nämligen en liten regnskur, så vi tog in dynorna och dom tygklädda stolarna från terrassen som saknade tak. Onödigt att dom skulle bli blöta tyckte vi. Efter bara ett litet tag kunde vi ställa ut dom igen så att inte hon som hade hand om pensionen skulle misstänka oss för att vara tjuvar om hon tittade ut på terrassen från frukostrummet.

Sen blev det frukostdags. En riklig frukost hade dukats fram till oss båda.

Efter en stunds vila på rummet checkade vi ut. Ama gillade receptionsdisken men kunde inte för sitt liv förstå hur lådorna fungerade. Vågade inte testa att dra i dom heller, en halvstöld av terrassmöblemanget fick räcka för den morgonen.

Vi hade en lång väg att gå till bilen eftersom Anders hade blivit avrådd att parkera precis mitt utanför pensionen. Där löpte bilen nämligen en stor risk att bli prickig av målarfärg, så han hade flyttat bilen till motsatta sidan av gatan.

Den hade blivit prickig i alla fall på grund av den lilla regnskuren på morgonen. Anders putsade rutorna medan Ama dokumenterade. Bilderna från bilen blir åtminstone liiite bättre när rutorna är rena.

När vi åkte iväg var det behagliga 20 grader ute och Amas nya favorit-GPS satt stadigt på plats. En ganska lång körning låg framför oss igen och vi klarade av ett par sommarpratare till under resans gång.

Helt klart var vi ute på landsbygden ännu en gång…

… och körde även igenom små pittoreska byar.

Vi passerade vackert gula rapsfält som fanns på båda sidor om vägen. Det visade sig sen vara solrosor, men vad sjutton – gult som gult? Vad Ama anbelangar hade det lika gärna kunnat ha varit tussilago, fast dom var nog en anings för höga för att kunna vara såna.

Vi stannade till vid en damm utanför Sacedón där vi varit en gång tidigare. Vi resonerade om huruvida vi möjligen var där för två år sen, eller om det kanske var ännu längre sen? Ama konsulterade facit (bloggen, alltså) och vi var där i september 2020. Ooops… Bara tio månader sen, ibland går tiden inte alls lika fort som man tror.

På upploppet av resan fick Ama agera GPS-hållare. Plattan som hade suttit så stadigt på början av turen gled plötsligt ned. Dom tre inringade magneterna hade kommit på glid. Den dubbelhäftande tejpen som hållit fast dom på radion hade förmodligen givit upp i värmen.

Anders hade som vanligt streetviewat fram en bra gratisparkering nära hotellet.

Därifrån var det raka spåret på en trevlig gågata…

… ända fram till vårt boende. Vi var lite tidiga för incheckning, men rummet skulle vara städat och klart inom 10 minuter. Inget större problem då det var hög tid för att äta lunch och det fanns ett helt gäng med restauranger precis utanför på gågatan. Att han på pensionen dessutom bar upp vårt bagage på rummet var absolut en bonus.

Efter att ha avnjutit en god lunch kunde vi checka in på det trevliga rummet.

Vi hade dessutom turen att få en härlig terrass med vackra blomsterarrangemang. Dom senare fick oss genast att känna oss som hemma.

Vi rymdes båda två på den stora terrassen, fast kanske inte samtidigt… Det härliga sorlet från folklivet nere på gågatan var verkligen skönt att höra! Nästan som förut, då innan… Ja, ni vet vad.

Var har vi hamnat då?

Jo här:

I Guadalajara. Precis som rubriken säger så har vi åkt från en Jara till en annan jara. Från Villanueva de la Jara till Guadalajara alltså.

Trots att det är premiär för oss att besöka Guadalajara så har vi faktiskt varit i den stan förut. Eller åtminstone på flygplatsen. När vi flydde från orkanen Odile så mellanlandade vi i Guadalajara. Fast den stan låg i Mexiko till skillnad från den här spanska varianten.

Och vet ni vad? Vi kommer att stanna här en natt till och chilla lite. Man har faktiskt rätt att ta det lugnt på semestern också.

Gomorron!