Panama City – kontrasternas stad

11 maj 2022

För några dagar sen la vi till här:

Utanför Panama City. Nej, nej, nej. Vi har inte ångrat oss och vänt tillbaks genom Panamakanalen, i det här inlägget kommer det restbilder från stan som Ama inte har visat i bloggen tidigare.

Eftersom skeppet inte kunde lägga till vid nån kaj så fick vi åka tenderbåtar in till land.

Vi tog en tur i stan som började med att ta oss till Panama Viejo – ”Gamla Panama”.

Det var inte så mycket att se. En massa stenruiner var det som fanns kvar eftersom några för länge sen hade raserat alltihopa. (Ni anar inte hur mycket information som susar genom skallen, helt omöjligt att minnas allt). Vandaler har helt klart funnits i alla tider.

Sen fortsatte vi in till Casco Antiguo, Panama Citys historiska distrikt.

Ett väldigt trevligt och mysigt område.

Fina gamla och välskötta hus…

… som ofta var vackert dekorerade med blomsteruppsättningar.

Det fanns gott om mysiga barer också. Fast ortsbefolkningen verkade ha en ganska märklig dresscode, kolla bara på mannen uppe på den blåa balkongen.

Man kunde tydligen hyra cyklar också om man ville, men det ville inte vi.

Efter att ha vandrat runt ett bra tag i värmen satte vi oss ned på ett fint torg för att invänta resten av gruppen.

Eftersom det var så varmt så passade vi på att gå in i en kyrka intill torget, där brukar man kunna hitta svalka.

Jodå. Vi hittade både svalka och en bautastor krubba. Tyvärr hittade vi ingen bajsande gubbe, men det kanske inte är säsong för såna nu.

En bit bort kunde vi konstatera att det handlade om kontrasternas stad. Ni ser väl höghusen som sticker upp i bakgrunden?

Kontrasterna var verkligen påtagliga.

Det syns ännu tydligare på den här bilden. Casco Antiguo i förgrunden och det moderna Panama City bakom.

Där var det ultramoderna byggnader…

… och höööga bostadshus.

Coolast av alla dom vi såg var det skruvade glashuset – läckert!

På väg tillbaks mot båten igen såg vi hur dom höll på att resa en flaggstång i en rondell. Det såg ut att gå rätt bra.

Sen såg vi det märkligaste huset av dom alla, nämligen detta:

Det var ett museum. Arkitekten hade tydligen ett träd/en skog i åtanke när han skapade denna byggnad. Ama undrar i sitt stilla sinne ifall han någonsin hade sett ett träd i hela sitt liv?

Vi gillade verkligen Panama City och skulle gärna vilja återvända dit nån gång och stanna över ett litet tag. Att vandra runt mer i det mysiga Casco Antiguo skulle inte vara dumt alls.

Gomorron!


Vi genade!

10 maj 2022

Igår morse när vi vaknade såg väderprognosen allt annat än lovande ut:

100 % chans för regn…

Fast så har det i och för sig sett ut i flera dagar nu utan att vi fått en enda droppe på oss.

Vid sextiden på morgonen lättade båten ankar från Panama City…

… och vi styrde kosan inunder Amerikabron och satte fart (fast en väldigt låg fart) under bron som är en av dom broar som leder mellan Nord- och Sydamerika över Panamakanalen.

Ama är väldigt fascinerad av containerfartygen. Måste krävas att man håller tungan rätt i mun när man lassar ett sånt.

Sen gäller det att välja rätt väg… Höger eller vänster, styrbord eller babord… Eller varför inte barbord?

Vi – eller snarare kaptenen – valde det håll där dom nya slussarna fanns (åt vilket håll nu det var…). Vi har åkt Panamakanalen två gånger tidigare, men då i dom gamla slussarna och dessutom åt andra hållet, så det blev en ”ny” tur för oss denna gång. När skutan framför oss hade hamnat i nästa trappsteg så öppnades slussdörren för oss.

Det var lite bättre utrymme i nya slussarna, fast Ama var ändå glad att hon slapp styra skutan.

Hon saknade ”mulorna” lite. En sorts elektriska tåg som gick på vardera sidan om slussen och såg till att båten inte tog i kanterna. Nu var det bogserbåtar som skötte den biten. Dom drog inte skutan framåt utan höll den borta från kanterna, det var kaptenen som körde framåt, sen körde han bogpropellrarna också.

Vi åkte under ytterligare en bro…

… och kom då ut i själva kanalen.

Vissa av bogserbåtarna verkade ha avnavlingsproblem.

Vi kom ut på Gatun Lake som uppstod när området dämdes upp vid kanalbygget.

I fjärran syns ytterligare en bro.

Bortom den låg vägen till ”frihet”. Sista slussen mellan Stilla havet och Karibiska havet. Tre slussar upp till sjön och tre slussar ned i slutet.

Ni kanske ser containerfartyget som ser ut att stå i skogen? Det åkte i dom gamla slussarna.

Dom nya, modernare slussarna återvinner vattnet i dammar mellan slussningarna. Det är sötvatten det handlar om och dom gamla slussarna skickar bara ut allt finvatten i haven på båda sidorna. Av nån märklig anledning är det dyrare att åka i dom nya slussarna… Av miljömässiga skäl borde det vara tvärtom. Men Ama antar att investeringskostnaderna måste betala sig innan det blir ”rätt”. Enlig uppgift så kostade det 330.000 dollar för vårt skepp för den transit vi gjorde igår. Priset beror bland annat på hur stort skeppet är, antalet hyttplatser och antalet passagerare. Den billigaste transfern som någonsin gjorts kostade 36 cent. Då var det en karl som simmade hela vägen… Haha!

Nåja. Efter en sisådär 8 – 9 timmar lämnade vi Panamakanalen…

… och Ama vinkade farväl till den från vår hytt – för denna gång i alla fall.

Vi sparade en massa tid på att gena i Panamakanalen, men att åka runt Sydamerika är inte dumt det heller, det har vi testat förr – även om vi den gången bara kom till Brasilien.

Gomorron!


Femte stoppet på kryssningen

09 maj 2022

Då kom vi fram till ett ställe som vi passerat/varit på ett par gånger tidigare, men då bara i mörker.

Den här gången kom vi fram i fullt dagsljus och i solsken, trots att väderprognosen hade utlovat regn. Fast vi klagade inte över vädret.

Kaptenen tycktes ha lämnat bryggan ännu en gång, men vi kunde se stadens fantastiska skyline i bakgrunden i alla fall.

Vi fick en sån där prioriterad elitlandstigning med tenderbåtarna igen…

… men fick ändå sitta där och vänta och trängas med en massa andra passagerare.

Efter en kort väntetid kom vi med båten som tog oss iland.

Var hade vi hamnat då?

Jo här:

I Panama. Närmare bestämt i Panama city.

Ama passar på att skicka ett vykort till er från det ”nya” landet.

Och vad händer när man hamnar i ett nytt land?

Jo, det byts ölsort. Om ni minns så var det Corona i Mexiko, Imperial i Costa Rica och i Panama…

… där var det Balboa som gällde. Som i han ”Rocky” från dom gamla boxningsfilmerna ni vet.

Det finns mängder – stora mängder! – av bilder från vårt trevliga stopp i Panamas huvudstad, men tiden har en tendens att inte räcka till. Så Ama ber att få återkomma till den här stan vid ett senare tillfälle.

Idag har vi lättat ankar igen.

Gomorron!


Skyltsöndag – Anders-tema

08 maj 2022

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och denna veckas röda tråd är Anders-tema. När det kommer till hans val av tema så blir det självklart rymden.

Eftersom det var Anders födelsedagsmånad när vi åkte iväg på vår pågående resa så ville Ama gärna göra honom till viljes. Apollo-parken låter väl väldigt rymdlikt, eller hur?

Där mötte han både en mångubbe och en rymdgumma.

Vi såg även en muralmålning som kändes en aning E.T.-inspirerad. Flygande cyklar ser man inte så jätteofta annars.

Sen fick han lite mer verklig rymdkänsla i Lick Observatory som vi besökte på plats.

Det finns många fler observatorier världen över.

Och många häftiga bilder på såna också.

Dom där i mitten – Very Large Array – besökte vi personligen 2016. Ett häftigt ställe där filmen ”Contact” med bland andra Jodie Foster spelades in.

Dom senaste tre bilderna har Anders fotat av från föreläsningar han varit på här på båten.

En väldigt duktig och inspirerande föreläsare vid namn Fred har hållit fördrag om rymden varje förmiddag då det har varit sjödagar ombord. Snacka om att Anders hade tur att det var just det ämnet som var aktuellt under hela resan såhär långt!

Bland annat berättade Fred att det just då låg fyra planeter i konjunktion (i rad, alltså) och att man kunde se fenomenet med blotta ögat om man hade tur.

Vi hade tur såtillvida att vi hade misslyckats med att ställa om klockan en natt och av den anledningen kom upp en timme tidigare än tänkt. Då kunde vi se två av planeterna – Jupiter och Venus – i rad. Dom syns som små prickar där uppe på himlen. Dom vi inte kunde se var Mars och Saturnus.

Fred har hållit låda om en massa andra rymdrelaterade grejer också.

Bland annat kometer och meteorer…

… och såna här, vad nu det är. Ama har ingen aning, fast då har hon inte varit på föreläsningarna heller.

Men en sak är alltid bra:

Att veta var man är. På ett ungefär i alla fall.

Gomorron!


Fjärde stoppet på kryssningen

07 maj 2022

Efter ett par lugna dagar till havs hade vi nått fram till ett nytt land.

Kaptenen var tillbaks på bryggan igen efter utsvävningarna på Elitpartyt.

Nere på piren stod ett flertal bussar redo för att köra latmaskar iland och ut på utfärder.

Men vi var coola och åt vår frukost i lugn och ro.

Udden vi hade landat vid kändes ganska välbekant på nåt vis?

Vi klev av båten och började gå in mot land.

Samma morgon hade det varit en övning för personalen ombord. Vi hade tjuvlyssnat, så vi visste precis var nödutgångarna fanns.

Nån sån behövde vi dock inte använda, utan vi spatserade lugnt in mot land utefter piren.

Där låg hon säkert förankrad, vår skuta.

Var hade vi hamnat då?

Jo, här:

I Puntarenas.

Var ligger det då, kanske ni undrar?

Jo, här:

I Costa Rica.

Landet där dom har ett härligt livsmotto ”Pura Vida”- det rena livet…

… och det verkar alla glada människor leva upp till.

Vi kände som sagt var igen oss. Första gången vi var i Puntarenas bodde vi på det här hotellet…

… i det här hotellrummet.

Det var 2010 då när Ama fyllde… 20? Då kom vi dit landvägen, sen dess har två stycken kryssningar fört oss tillbaks till staden, en 2016 och nu denna. Så det verkar som vi kommer hit vart sjätte år.

Det gemensamma för samtliga besök är att vi inte har missat baren bredvid hotellet där vi bodde första gången.

HÄR kan ni se ett inlägg från tidigare besök.

Hur märker man då bäst att man har förflyttat sig från Mexiko till Costa Rica?

Jo, förstår ni…

I Mexiko dricker man med förkärlek Corona…

… och i Costa Rica Imperial.

Så om ni inte visste det så har ni lärt er nåt nytt idag igen.

Gomorron!


En formell kväll

06 maj 2022

Formella kvällar anordnas några gånger under en kryssning, då förväntas man klä upp sig lite finare.

Vi brukar göra så gott vi kan, men det handlar ju inte om nån nobelmiddag direkt. Känner man inte för att klä upp sig överhuvudtaget kan man strunta i det och gå och äta på buffén istället för på nån av finrestaurangerna. Härligt när det är fri stil som gäller.

Fast dom verkade ha snålat till det en aning på buffén.

Ama hittade en meny som tilltalade henne väldigt mycket.

Det här blev den förrätt som vi båda valde.

Den var otroligt smarrig.

Varmrätten blev självklart hummern. Det såg ut som att alla i restaurangen valde den utom möjligen en eller annan vegan.

Inget dumt val alls, den var verkligen superdupergod!

Sen behövde vi inte skala den själva heller, det fick vi proffsig hjälp med.

Det där hade han gjort förr – jösses vad snabbt han klädde av humrarna.

På grund av utrymmesplats i magarna så skippade vi efterrätten. Servitören tittade storögt på Ama och sa då att nu hade hon en efterrätt tillgodo och skulle få två stycken dagen efter. Ama hävdade då att hon ville ha ränta också och ha två och en halv efterrätt och det fick godkänt av servitören.

Mätta och belåtna gick vi ned till platsen där ”Eliten” skulle träffas i ett Captains Circle-evenemang.

Där sprang det runt ett helt gäng med servitörer försedda med brickor där det fanns ett stort urval av drycker att välja mellan. Det gällde alltså att hålla sig framme!

Och är det nåt vi är bra på så är det att hålla oss framme när det bjuds på drycker.

Efter en massa musikunderhållning så höll kaptenen tal.

Han berättade om båten, resan, passagerarna och annat som var mycket intressant. Fast Ama hade ändå en fråga som hon ville ha svar på så hon sökte upp kaptenen när talet var över.

Frågan löd: ”Vem kör båten nu när du är här nere och minglar?”.

Kaptenen svarade med en massa tekniska detaljer om autopiloter och sånt och dessutom fanns det fler personer än kaptenen personligen som kunde framföra skutan.

Sen var det väl kanske likaså bra att kaptenen inte körde när han var nere där det fanns så mycket gratisdrycker…

Helt plötsligt var Ama omgiven av två kaptener – trevligt!

Tillbaks i vår hytt såg det ut som om kaptenen hade övergivit bryggan. Han var väl kvar nere i båten och festade, kan tro.

Gomorron!

PS: För att lugna eventuellt oroliga läsare kan Ama meddela att kaptenen var spik nykter. Hur nykter nu en spik kan vara… (Vissa svenska uttryck är bra märkliga. ”Spik nykter”???)


Buss vs. båt?

05 maj 2022

Utfärden vi gjorde i Huatulco var till hälften en båttur och när vi klev av båten så steg vi på en buss för att titta lite på omgivningarna från landbacken också.

Först stannade vi till på en utsiktsplats där vi kunde se vår skuta lite snett uppifrån. Det var en ny vinkel och skoj att se.

Vi åkte vidare på vägarna inåt landet och kunde se att dom varnade för BH-ar på vägen.

Det blev flera stopp på ”vackra” utsiktsplatser.

– Har ni sett vilken underbar utsikt! sa guiden.

Hmm… Lite hav i bakgrunden med en massa sly framför…

– Dom här lyxhotellen har ett perfekt läge nära havet!

Hmm igen… Vet inte om det där läget kändes särskilt lockande?

Dom flesta ställena vi stannade på såg ungefär likadana ut. Inget som imponerade sådär jättemycket på oss. Kanske har vi blivit bortskämda av alla fantastiska vyer vi har sett på andra håll?

Men Anders hittade i alla fall en kant att hoppa upp på…

… och en till.

Ama å sin sida hittade en skylt som hon tyckte var färgglad och kul.

Till slut kom vi tillbaks med bussen till båthamnen.

Där tittade vi in i ett litet kapell som var luftigt och fint.

Det låg vackert till ute på ett torg. Ni ser kanske det där vita som sticker upp bakom kapellet?

Det var vårt skepp. Nu från ytterligare en vinkel – bakifrån.

Där vid den röda pilen, där satt vi häromdan.

Där var det verkligen inte fel att sitta med en GT i högsta hugg.

Så svaret på frågan i rubriken (Buss vs. båt?) är tämligen enkel. ”Båt” vinner med hästlängder över ”buss”.

Gomorron!


Tredje stoppet på kryssningen

04 maj 2022

Det blev lite väl spännande på flera vis.

Det började med att vi i soluppgången närmade oss vårt mål, men var befann sig kaptenen?

Dagen innan hade vi fått en genomgång och presentation av resmålet, såna hålls alltid innan man kommer fram till nästa stopp.

På vår väg söderöver hade vi passerat Acapulco, ett ställe som vi besökte 1990. Då var det lite ”fint” sådär, nu anses det mer som att vara ett farligt ställe.

Trots att kaptenen hade verkat vara lite frånvarande så hittade han in mot vårt landningsställe.

Sen kom nästa spänningsmoment. När vi skulle gå av båten var Amas ”medaljong” (passerkort för att komma av och på båten) försvunnen! Den hade lossnat från halsbandet som den satt fast i… Det tog ett par minuter innan Ama hittade den i handväskan där den låg löst och skvalpade. Några svettiga minuter där.

Men vi kom i land till slut. Fortfarande kvar i Mexiko, fast i staden Huatulco.

Sen blev det värre än en borttappad medaljong – Ama tappade bort Anders!!!

Fast även det löste sig – tack och lov!

Vi åkte ut på en båttur i en mindre båt. Det var inte så att vi hade ledsnat på havet direkt.

Vårt skepp försvann bakom en ö. Lite läskigt det med.

Men även det dök upp igen. Skönt!

Det fanns många fina stränder utefter vår väg med den mindre båten.

Fast efter all spänning vi upplevt på vår tripp så var vi mer intresserade av den fria baren där det fanns både öl och margaritas att lugna nerverna med.

Lite väl mycket spänning på en och samma dag kan man säga.

Gomorron!


Nationaldrycken i Mexiko

03 maj 2022

Vad kan väl det vara för nåt, tro?

Tja, utan att ha några direkt vetenskapliga eller statistiska bevis skulle Ama säga att tequila ligger nära till hands.

I förrgår var vi fortfarande kvar i Puerto Vallarta.

Där hade vi tittat runt i stan och till och med varit en aning kyrkliga.

Men i vår turbiljett ingick även detta:

Avsmakning av tequila. Att en sån tur startar klockan 08:20 på morgonen är väl inte mer än rimligt?

Så efter att vi drivit runt på stan ett tag tog vår buss oss ut till Pepe’s Bodega.

Det var en grön oas mitt ute på landsbygden.

Av såna där agavegrejer tillverkar man tequilan.

Tacosar? Taco, men nej taco, det det var inte såna vi var ute efter denna gång.

Först fick vi en rundtur där en glad och duktig kille berättade om själva tillverkningsprocessen. Intressant, men det var inte heller vad vi var ute efter denna gång.

Till slut kom vi fram till själva väsentligheterna – avsmakningen.

Vi fick prova sex olika sorter. Tre starka varianter med olika lagringsformer och tider och tre olika likörvarianter med lite lägre alkoholhalt. Smakerna på dom senare var persika, mandel och kaffe. Av dom blev Anders favorit persikan medan Ama gillade mandeln bäst.

Vi avslutade med en varsin god Margarita och ”lerglasen” fick vi behålla. Vad vi nu ska ha dom till…

Sen åkte vi tillbaks till båten. Vår hytt ligger ungefär där pilen pekar. Som ni kan se har vi full koll på vad kaptenen pysslar med. Åtminstone när han är på vår sida av skeppet.

Kolla också vilken fin utsikt vi hade! Nej, nej, nej. Ama menar inte seglingsskutan i förgrunden (vilken i och för sig också är fin), men ni ser i bakgrunden va? En Walmart!!! Det var faktiskt synnerligen oväntat.

Idag kliver vi iland igen efter en skön och avslappnad dag ute till havs.

Gomorron!


Andra stoppet på kryssningen

02 maj 2022

Efter en skön och slapp dag på sjön landade vi här med vår skuta:

Vi var fortfarande kvar i Mexiko, men i en annan stad – Puerto Vallarta.

Vi tog en utfärd ordnad i skeppets regi.

När vi åkte runt kunde vi tydligt se hur långt fram Mexiko ligger när det kommer till telefonteknologi.

Många hus var läckert målade.

Vi stannade till vid stadens långa, fina strandpromenad.

Söndagen till ära var det många vackert klädda personer ute och flanerade tillsammans med ett gäng turister. Och en Stalker.

Regnmannen stod nere vid vattnet och hoppades på regn. Det gjorde inte vi andra.

Pojken på sjöhästen är stans symbol.

Det blommade fint och flaggan vaggade stolt vid torget.

Den vackra katedralen syntes från långt håll.

Många var på väg mot mässan.

Väldigt många.

Vid entrén stod en präst och slog besökarna i skallarna med en klubba. Fast det var nog snarare så att han stänkte vigvatten på dom.

Inne i katedralen var det fullsatt.

Fast vi var inte bara kyrkliga, vi hittade på annat också. Mer om det nån annan gång – stay tuned!

Gomorron!