Contact

 

Vi gjorde ytterligare en liten utfärd här i närheten av Socorro igår.

Jahaja. Det började regna.

Jahaja. Det slutade regna.

När vi kom fram till vårt mål…

… som var detta…

… så syntes det tydligt att vädret hade lite beslutsångest.

Vi började med att titta på en mycket populär film som berättade om stället.

Sen skulle vi ta en självguidad promenadtur på området. Dom varnade för en massa saker, bland annat att man kunde träffas av blixten ifall det åskade och att man skulle passa sig för trafiken.

Den varning som ”bet” mest på Ama var dock denna:

Dock inte bokstavligen, tack och lov.

Det här var en kul grej. Ama stod där borta, och Anders i den där ”kåpan” som syns längst till vänster i bild. Vi pratade i normal samtalston, och trots att det blåste en hel del, så hördes det hur bra som helst! Anders kunde lika gärna ha stått precis bakom ryggen… Häftigt!

Men det var dom här vi skulle kolla in:

Bautaparabolerna. Ett gäng som jobbar så bra tillsammans så att dom i praktiken fungerar som en enda enhet.

Och dom var många! Exakt hur många var lite osäkert. På filmen fick ett barn beröm för att hon hade räknat ihop dom till att vara 28 stycken. På ett annat ställe sas det att dom var 27?

Var hade den sista då tagit vägen?

Aha! Där hade dom gömt den. Där ser man också järnvägsspår. Dom där parabolerna byter position ”av sig själva” genom att dom förflyttar sig på räls. Vi korsade dessa spår med bilen på väg till och från besökscentret. Anders sa att det skulle ju vara en grej att lyckas krocka med en parabol. Skulle säkert bli förstasidesstoff i ett flertal tidningar. Tyvärr fick vi inte chansen att kolla det, då parabolerna inte var ute och rörde på sig.

Det var faktiskt ett riktigt intressant besök. Det tyckte även Ama, även om detta mer hör till Anders intressesfär.

Nu kanske ni undrar över rubriken? ”Contact”, om ni minns?

Jo, förstår ni:

Det var här som filmen Contact med bland andra Jodie Foster spelades in, 1997.

Lite lustigt är det att vi såg den igen för bara en månad sen, och det utan att ha den allra minsta aning om att vi skulle hamna på inspelningsplatsen.

Nu är det strax frukostdags och sen drar vi vidare. Ha en härlig tisdag!

Gomorron!

Annons

Hjälp!

 

Imorse lämnade vi Gallup utan att undersöka staden nåt mera.

Vi åkte en stund efter Route 66, men lämnade den och åkte lite mer söderöver.

Vägarna var mycket trafikerade och krokiga som bara den.

Hoppsan! Ett oväntat stopp mitt ute i ingenstans.

Ama passade på att studera tågtrafiken. Det går mängder med tåg här som är huuur långa som helst. Dom flesta – precis som det här – dras av inte mindre än fyra lok. Ama brukar alltid klaga på att inte järnvägen används mer för transporter än vad den faktiskt gör. Idag teg hon. I det ämnet i alla fall.

Sen var det bara att fortsätta efter den kringelikrokiga vägen.

Vissa är väldigt påhittiga för att slippa all den där trafiken. Som den här, till exempel:

Med en fiffig liten uppfinning kunde han köra på järnvägen istället. Smart!

Lite utanför målet för dagen skulle vi idka fågelskådning, hade vi tänkt.

Det är bekvämast att göra det från bilen, så vi körde runt i ett fågelskyddsområde. Fåglarna var mycket skyddade där, för vi såg knappt några.

Stannade till, och fick se att dom varnade för lejon. Bergslejon. Pumor, alltså. Gillar deras tips där att om den anfaller, och inget annat hjälper ska man slåss tillbaka – hårt. Nu såg Ama inga pumor, tyvärr, det kunde ha blivit en riktig catfight! Nej, hon såg bara en Stalker.

Fast vi lyckades faktiskt se lite fåglar till slut. Ett par kolibrier som Ama inte lyckades fånga på bild, och sen ett gäng såna här:

Skogskalkoner eller nåt. Mmm… Ama blev hungrig!

Så vi åkte och handlade…

… och tog in på vårt motell som bara låg tvärs över gatan från affären.

(Ja, vi hann med en till liten utfärd däremellan, mer om det imorgon, kanske. För nu är Ama hungrig på riktigt!)

Och om ni undrar över rubriken så kan Ama berätta att vi just nu befinner oss i Socorro i New Mexico. ”¡Socorro!” på spanska betyder ”hjälp!” på svenska.