Beeep, beeep!

 

Igår gav vi oss iväg från El Paso. Under broarna som vanligt. Ama borde nog tvätta bilrutorna…

Tycker inte ni också att det är läskigt när man möter stora lastbilar på väg åt fel håll på motorvägen? Och som till på köpet kör i vänstertrafik…

Man kan tycka att yrkeschaufförer borde veta bättre!

Dom är dessutom väldigt dåliga på att hålla avstånden.

Åsså knyckte dom en timme av oss igen. Inte yrkeschaufförerna då, utan ”dom”. Vilka dom nu är. En timmes mindre sovmorgon nu på morgonen. Suck.

Sen hände nåt mycket oväntat.

Här blev vi stoppade av inga mindre än gränspolisen. Dom från förra inlägget, ni vet.

Då hade vi kört flera mil bort från den mexikanska gränsen.

Vi fick frågan om vi var amerikanska medborgare, och när vi svarade att vi inte var det så blev vi tvungna att visa passen.

Sen gav det ena det andra, och…

… hoppsansa… Så kan det gå.

Nåja.

Ama fick i alla fall viss besöksrätt.

Eller nej. Det var visst inte helt sant.

Vi besökte det gamla fängelset på vårt mål för gårdagen. Det var i bruk mellan 1883 tills i början av 1970-talet.

Var hade vi hamnat då?

Jo här:

I Fort Stockton.

Vad kan man hitta på där, utöver att kolla in det gamla fängelset?

Tja…

Man kan posera bland en massa ringrostiga figurer…

… och givetvis utöva favoritnöjet – att titta på en lärorik film om stället.

Men det allra viktigaste, nåt som man absolut inte får missa, det är detta:

Att kolla in deras Gigant Roadrunner. Här försöker Ama hindra honom från att springa iväg. Beeep, beeep! Det är väl så han låter, va?

Efter det kunde vi ta det lugnt…

… och checka in på vårt motell för natten. Den inringade grejen är en av fyra stooora, stendöda skalbaggar vi hittade i rummet. Som tur var så slapp vi betala extra för dom, trots att det stod att det kostade 10 dollar per husdjur man hade i rummet.

Strax åker vi vidare igen, förhoppningsvis utan husdjur.

Gomorron!

Gränspolisens nya grepp

 

Igår i El Paso besökte vi även detta ställe:

YIIHAAA!!!

Nej, det var inte en rodeo, utan det var…

… Gränspolisens Museum. Lägg märke till låsen… Dom är verkligen noga med att inte släppa in folk hur enkelt som helst, gränspoliserna. Vi trodde nästan att det var stängt, men tuffa som vi är så kände vi på dörren och det var bara att kliva på efter att man tryckt ned handtaget.

Väl inne så kunde vi titta på diverse fordon…

… och även provköra.

Det här fordonet fick man dock varken sitta i eller peta på. Ama undrar verkligen om gränspolisen någonsin har haft den där typen av kärror? Spelar roll, den var väldigt läcker i alla fall. Anders påstod att han skulle gilla att ha ett sånt där baksäte, fast han preciserade inte närmare hur han tänkte då?

Det fanns många grejer att kolla på. Beslagtagna vapen, hemmaknåpade fordon som tagit hela familjer över gränsen, diverse mojänger för att ta sig över staketet och finurliga saker som inte lika lätt röjer spåren där folk har gått.

Uppfinningsrikedomen är stor.

Vad sägs till exempel om dessa:

Skor som ger spår av kor. En kosko? Eller möjligen en strövklöv? Fiffigt!

Denna farkost åkte fyra kubaner med från Kuba till Florida. Deras öde finns beskrivet på skylten.

Det fick Ama att tänka på det här:

Dom sju männen utanför Kuba som vårt fartyg vände om och hämtade upp när vi var ute på kryssning i april (händelsen finns beskriven HÄR). Undrar just hur det gick för dom sen?

Gränspolisen har jobbat länge och hårt för att kontrollera gränserna till USA och hindra obehöriga – och knark! – att komma in i landet.

Men nu har dom kopplat nya grepp!

Jodå. Ama lyckades fånga upp lite konfidentiella nyheter och kommer nu med ett riktigt scoop här på bloggen!

Illegal invandring och knarksmuggling kommer att stoppas mycket effektivt.

Dom kommer helt enkelt att ställa ut säckpipeblåsare vid gränserna.

Glöm inte var ni läste det först – Amaleaks!