Idag är det…

 

… hmm… Ama måste fundera på det ett tag, så vi börjar med igår.

Då gick vi över till en indisk bufférestaurang precis bredvid motellet.

– Det är bara att hugga in, sa den glade servitören och försvann sen. Spårlöst.

Till slut var Anders tvungen att söka upp honom i köket och fråga om vi kanske kunde få lite vatten?

– Självklart, sa han glatt, var sitter ni?

Var vi satt?

Tjaa…

Den frågan var kanske befogad? Haha!

Idag gav vi oss av igen. Molnen hängde tungt på himlen, men det var åtminstone uppehåll.

Vi körde in i West Virginia igen…

… och där lättade molnen.

Vi gjorde ett stopp.

Ama passade på att ta några mossiga bilder…

… några höstiga bilder (även om hösten gärna hade fått ha kommit lite längre)…

… och morsa på ”The Thing”.

Kanske gjorde vi nåt mer också, mer om det imorgon.

När vårt stopp var över, så var finvädret det också.

Så vi checkade in på vårt motell här i Morgantown. Kanske känns överkasten igen? Ooops… Ser ut som om Anders hotar med stryk där?

Men nu till rubriken igen:

Idag är det…

… tisdag???

Nejdå. Som tur var så kom vi på att:

Det är fredag idag!

Puh! Höll på att bli alldeles knasigt där. DUMT namn på en riktigt bra restaurang. Blir ju fel sex dagar i veckan…

Annons

När Ama själv får välja…

 

… då blir det sååå bra!

Igår när vi åkte från Warhol-museet så hade Ama sett ut nästa museum alldeles själv. The Mattress Factory.

Vi började med att åka över en av dom läckra, gula broarna här i Pittsburgh.

Och besöket på museet började inte så tokigt, faktiskt.

Den här seafood chowdern var jättegod! Första gången som vi ätit en chowder som varit tomatbaserad, men det var inte alls dumt det heller.

Mätta och belåtna inledde vi besöket på själva museet, och även där blev början rätt bra.

Ett coolt spegelrum där vi två blev väldigt många.

Ama försökte lära sig att posa lite bättre. Lägg märke till dom snygga skoskydden man var tvungen att ta på.

Den här färgtunneln var inte så tokig den heller.

Men sen…

Den här röda kuben gjorde inget annat än att vara där, ensam i ett mörkt rum.

Sen gick vi in i ett becksvart rum och satte oss. Instruktionen sa att man skulle sitta där i minst tjugo minuter, utan att tända nån ljuskälla, som en kamera eller telefon. När vi hade suttit där i hundra år – minst! – så började vi se en diffus röd fläck lite stjärnor. Förmodligen flimrade det bara för ögonen? Ama frågade Anders om det möjligen var sån där glaskroppsavlossning på gång…

Vi var i alla fall mäkta imponerade. NOT!!!

Och det blev värre…

När Ama fick syn på den här installationen så började hon asgarva. Högt och ljudligt! Såg inte att det satt en liten tant och vaktade det hela… För att översläta det inte helt korrekta beteendet sa Ama:

– Jag har aldrig sett nåt… liknande…

– Det är det som är meningen, sa tanten.

Då kunde inte Ama hålla sig igen. Skämdes faktiskt en aning.

Museet var uppdelat i tre byggnader. Det ena stället märkligare än det andra. Anders funderade över ”konsten” och började klia sig i huvudet.

Till slut var måttet rågat:

Det här konstverket – dom två krukorna alltså – det var droppen. Det var högtalare i dom, och själva konsten bestod tydligen i att skräpet i krukorna rörde sig på grund av ljudet... (vill ni ha en mer ”vetenskaplig” förklaring så klicka på bilden och läs på skylten)

Ja, vad ska man säga? Museet var faktiskt så urbota dåligt att det blev bra på nåt underligt vis. Vi skrattade i alla fall mycket, även om det nog inte var meningen att det skulle vara roligt på det viset.

Och om ni undrar vad Anders sa, så var det att Ama inte får välja museer alldeles själv hädanefter. Haha! Det ligger nåt i det han säger. Senast Ama valde nåt på alldeles eget bevåg så fick vi se den fantastiska ankparaden… Han tänker nog dubbelkolla lite framöver.

Och förresten Mattress Factory? Vi såg inte en enda madrass. Men det gör i och för sig ingenting, för madrasser har vi sett flera stycken utefter vägen:

Bokstavligen. Amerikaner verkar inte vara så bra på att frakta madrasser på ett säkert sätt.

Nej, Ama ska nog fortsätta att välja ut broar istället för andra sevärdheter.

Gomorron! 

A.W.

 

Det har vi roat oss med här i Pittsburgh idag. A.W.

Det hade regnat i natt. Men som ni ser så var solen på gång igen. Åtminstone där på skylten.

Men vädret spelade inte så stor roll, vi hade som sagt ändå tänkt ägna oss åt A.W idag.

Andy Warhol-museet, alltså. Lägg gärna märke till det mycket passande parkeringsskjulet där.

Anders parkerade som en hel spanjor. Den där bilen får svårt att ta sig ut. Fast den har ju fyrhjulsdrift, så den kan säkert köra rakt över hindret där framför. (Ni behöver inte vara oroliga, hon som ägde bilen slutade först klockan fyra, och vi tänkte åka därifrån långt innan dess)

Dom hade en bra grej där på museet som Ama aldrig har sett förut:

Här ser ni ett original. Eller två? Kanske till och med tre original… Men det som Ama menar är den där colaflaskan.

Här fanns den även på detta vis, kännbar, och med en blindskriftstavla under. Några av verken var gjorda i det utförandet också. Sååå bra! Ama har inte sett det nånstans förut.

Här är några av Warhols mest kända verk, och mindre kända med för den delen. Ama syftar då närmast på tavlan längst ned till höger… Haha! Ama gillar den! (Det går som vanligt att klicka på bilderna ifall ni vill se dom större)

Nu kommer Ama att ta sig friheten att göra några egna, namngivna fotoinstallationer med hjälp av Andy och Anders.

”Elva Elvisar och en Stalker”.

”Med Andra Ord, Anders”. (Om ni inte fattar, så kan ni tänka ”förkortning” så kanske det klarnar?)

”Elefanten i rummet”. (Och då avses själva elefanten här…)

”Anders betraktar konst. Kor glor”.

”Luftkuddegubbe”. (Honom ser man vanligtvis i bilen, han som lyser när luftkuddarna är aktiverade)

Sen började luftkuddarna attackera, så då åkte vi vidare.

Anders var ändå rätt nöjd med sitt val av museum.

Imorgon får ni veta hur superbra det blir när Ama får välja!