Graceland

 

Här är det. Elvis Presleys forna hem, som nu har blivit ett museum. Graceland.

Vi var här 2001, och det ser likadant ut nu som då. Det är bevarat som det såg ut då när The King så tragiskt gick bort på tok för tidigt den 16:e augusti 1977, endast 42 år gammal.

Vardagsrummet.

Matsalen.

Ama’s favorit – ”djungelrummet”. Sååå kitschigt! Men vi som var med på den tiden vet att det skulle se ut så då.

Elvis föräldrars sovrum, köket, TV-rummet och biljardrummet. Top-notch på sin tid.

Övervåningen var stängd för besök av respekt till Elvis. Inga besökare var välkomna dit upp när han levde heller.

Men till källaren fick man gå, där fanns bland annat biljardrummet och TV-rummet. Här ser man en skillnad mot för 15 år sen. På den tiden fick man guidning med hjälp av en bandspelare. Nu var det iPad som gällde.

Baksidan av huset ser inte lika imponerande ut som framsidan.

Mååånga priser och utmärkelser har han fått, Elvis. Det här är bara en del av dom.

Och där på gården ligger han begravd. Vid sidan av sina föräldrar och sin farmor.

Han hade många läckra bilar också. Eller fordon, kanske man ska säga. Utöver bilarna fanns där bland annat en snöskoter som var ombyggd för att kunna köra på gräsmattorna (ont om snö i Memphis) och en traktor (!).

Det var intressant att återse Graceland igen, men nu har Ama inte tid längre.

Dags att tanka och ge sig av.

Gomorron!

Annons

I have a dream…

 

I morse vaknade vi tidigt av att solen tog hjälp av det där höghuset i Little Rock och sken oss mitt i nyllet. Likaså bra det, vi behövde en tidig start.

Vi började med att åka till Old Mill. En vacker gammal kvarn i fin omgivning. Stället är mest känt för att det finns med i inledningsscenerna till en gammal, klassiker till film.

Viken film kan det vara? Ni ska få en ledtråd:

Nu blev det glasklart! Men oroa er inte. Ifall ni inte klarar det trots den här alldeles eminenta ledtråden, så kommer svaret i slutet av inlägget.

Vi lämnade Little Rock, och åkte österut.Det var mängder av långtradare efter vägen. Den där inringade fick Ama att tänka på sin barndom, när Rulles rullande snabbköp kom och stannade i kvarteret så man kunde handla. Den där Wal-Mart bilen stannade dock inte. Vi blev omkörda av ett stooort rör, och körde till slut in i Tennessee.

I Memphis stannade vi till här. På National Civil Rights Museum, på forna Lorraine Motel.

Det var där, utanför rum 206, som Martin Luther King Jr blev skjuten den 4:e april 1968. Ni vet han rättighetskämpen med det berömda ”I have a dream”-talet.

Så här såg det ut inne i rum 206. (Verkar som det spökar där inne också?)

Skottet kom från det där huset mitt över gatan.

Man tror att skottet kom från det där fönstret…

…som var ett badrumsfönster i huset mitt emot.

Museet i övrigt var mycket intressant. Det skildrade dom svartas kamp ända från slaveriets dagar tills nutid då Obama blev president, och visade hur många tappra kämpar som har slitit hårt för att försöka komma till rätta med segregationen. Skrämmande att det ligger så nära i tiden ändå. Anders fick tydligen inte vara på den där bussen, för han åkte visst i finkan igen…

Sen åkte vi och checkade in på vårt motell här i Memphis.

Ooops! Det där var visst nåt annat ställe. Mer om det imorgon, kanske.

Här är vårt motellrum. Inte så dumt det heller.

PS: Filmen var såklart ”Borta med vinden”, precis som Ama demonstrerade så galant.