♫ ♫♪♪ Vill ni se en stjärna… ♫ ♫♪♪

 

Ja, då ska ni inte åka hit:

Till Texas State Capitol i Austin.

Där finns nämligen inte bara en stjärna, det finns mängder.

Vi inledde som vanligt med att kolla på den pedagogiska och populära filmen i Visitors Center. Förutom att vi fick veta mer om tillkomsten av denna imponerande byggnad så hade dom en mycket effektiv AC där. Ama la beslag på den där bekväma gungstolen.

Sen gick vi in i själva Capitolium.

Ett storslaget byggnadsverk.

Grandiosa trappor (det fanns hissar också – weehoo!).

Det här är Senaten. I stort sett oförändrad sen byggnaden stod klar 1888.

Men nu var det ju alla stjärnor vi skulle se, och då börjar vi här:

I den stora, vackra kupolen.

Zoomade man in…

… så syntes det vilken stat vi befann oss i.

Man kunde gå upp (eller åka hiss) fyra våningar upp. Ser ni förresten stjärnan på den här bilden?

Och där uppifrån…

… fick man en bra överblick av stjärnan på golvet.

Det fanns verkligen stjärnor överallt! Några exempel:

Lamporna, den vackra kupolen igen, och till och med på minsta lilla dörrhandtag.

Till slut fick Ama syn på den stjärna som hon hade längtat efter allra mest:

Nej, nu blev det fel…

Vi tar om det.

Till slut fick Ama syn på den stjärna som hon hade längtat efter allra mest:

Sådärja! Nu blev det rätt. I dubbel bemärkelse.

Gomorron!

Annons

Till huvudstaden i staten

 

När en Ama de casa försöker vara lite ledig…

… ja, då stökar det snabbt till sig.

Vi lämnade San Antonio efter att ha fått ned allt i väskorna. Hoppas vi…

Ett par cowboyboots kanske man borde skaffa nu när vi ändå är här i Texas?

Dom här var väl fina? Storleken verkade precis rätt också. Jösses vad allt är stort här i USA!

Vårt nya mål låg också i civiliserade trakter. Många vägar att välja på.

När vi väl kom fram till vårt motell, så var inte rummet klart. Vi lämnade bilen och gav oss ut på en promenad på stan.

Det var varmt. Mycket varmt.

Vi satte oss ned och vilade i skuggan på en färgglad bänk. Som tur var hade inte färgen kommit dit precis nyligen.

Här satt vi:

Vid Hope Outdoor Gallery.

Mycket färg var det där på murarna, och flera stod och gjorde nya alster också.

Är det inte nån som står och vinkar där uppe? Ser nästan ut som Stalkern…

Ama anmälde sig helt frivilligt att sitta kvar där nere i skuggan och vara väskvakt. Visst var det snällt?

Vi började vandra hemåt igen.

På vägen studerade vi kranar som speglade sig…

… och kranar som inte speglade sig.

Sen fick vi ett mycket välförtjänt stopp på ett vattenhål. Den ölen satt bra den!

Till slut kom vi hem och kunde checka in på vårt motellrum här i Austin. Den staden är faktiskt huvudstad här i Texas, därav rubriken. Som synes hade inte Ama hunnit stöka ner rummet där på bilden. Ännu. Men det var ganska snabbt ordnat.