Plywood

03 september 2016

 

Ama var ju lite slut igår. Blir man verkligen det bara av att åka bil?

Nejdå.

Anders hade hittat en nätt liten promenad där i Zion National Park.

1

Den började där. Med en trapp. Inte en rulltrappa eller en hiss i sikte…

2

Anders: Kom igen nu Ama! Det ska bara ta 10 minuter att gå till den där utsiktspunkten.

3

Ama: Okej… Det är i och för sig ganska brant och smalt, men det finns ju räcken. Så jag hakar väl på då… Eller ska jag gömma mig där bakom klippan? (Ama kände sig också väldigt friluftsaktig som knatade omkring där i berget med skoväskan käckt på svaj…)

4

Anders: Se så! Det här grejar du lätt!

6

Ama: Det där överhänget… Det ser inte helt säkert ut…

Anders: Jodå, det här berget har stått här i miljoners, miljarders år!

5

Ama: Men där har det rasat?

Anders: Det var också miljoners, miljarders år sen.

7

Ama: *mutter* Tio minuter? My ass… Och här tog räckena slut också. *mutter*

9

Anders: Seså, ta min hand, jag hjälper dig. Du kommer inte att ramla ned!

Ama: *mutter*

8

Till råga på allt grävde en liten jordekorre i jorden, kliade sig bakom örat och kastade sig utför branten. Ama tyckte inte ens att den var söt just då.

Men en sak måste medges:

10

När vi väl kom upp så var utsikten heeelt otrolig. Och dessutom fanns det skyddsräcken där vid kanten. HA! 

11

Anders: Fast här borta finns inga skyddsräcken!

Ama: GÅ BORT DÄRIFRÅN!!!

Nåja.

12

Vi kom ned helskinnade i alla fall. Men tio minuter? My ass… Det tog en timme.

Gomorro…

Hursa? Ni undrar över rubriken?

Jo förstår ni. Idag firar det där paret på sista bilden sin 29:e bröllopsdag, och den dagen har förärats benämningen ”Plywoodbröllop”.

Frågar ni Ama så tycker hon att det är ett ganska vekt material att uppkalla ett äktenskap efter. Ett äktenskap som ändå har hållit rätt länge.

Gomorron!

Annons

Dagens förflyttning

03 september 2016

 

Vi började med att ta en taxi till flygplatsen.

1

Där hyrde vi en bil.

2

Vi lämnade Las Vegas och Nevada, genade lite genom Arizona och körde in i Utah. Man kan se att det mesta i USA är stooort. Som den där trippellångtradaren till exempel. Det var ganska lite trafik, och vi hade en himla tur, för just som det började köra ihop sig där på motorvägen så skulle vi svänga av. Lite oroväckande bara att det var mot Hurricane… (alla bilder i alla inlägg är klickbara)

3

Trafiken var lugnare där, och jycken såg ut att trivas i sin sidovagn med sina coola solglasögon.

4

Vi körde genom Zion National Park.

5

Bedårande vackert!

Bilderna får tala för sig själva:

6

7

8

Som sagt. En helt fantastisk väg med magnifika vyer.

9

Vi såg lite djurliv också. Ama har inte fattat hur klövar kan vara bra när man klättrar i berg?

10

Vi såg en hel skock lite senare. Dom här djuren heter tjockhornsfår av nån konstig anledning som Ama inte heller begriper.

11

Vi körde ut ur parken. Vägen där var ganska fin den med.

Till slut kom vi fram till vårt mål:

12

Motellet i… i… i… (kollar kartan) i Kanab. Ama är som synes tämligen slut. Kan det verkligen vara så jobbigt att åka bil?

Till råga på allt så knyckte dom en timme av oss i och med att vi lämnade Nevada. Så fräckt! Nu blir det en kortare sovmorgon imorgon. Suck.