Samling vid pumpan

 

Idag inledde vi dagen med att titta på ett av Ama’s favoritobjekt:

En skitläcker bro. Ama är – om ni inte har märkt det förr – lite av en brofetischist.

Så här såg den ut från sidan.

Bredvid gick det en trevlig gångbro. Den till vänster, alltså.

Där var det skoj!

För om man tryckte där på knappen, och sen skyndade sig fram. Ja, då kunde man busa runt i vattnet! Skönt i den 37-gradiga hettan som rådde. Visst blev man lite blöt, men det torkade fort. Alltför fort…

Vi åkte därifrån, över den läckra bilbron. Eller under? Nåja. Den var lika läcker att beskåda från bilen.

Sen körde det ihop sig…

Mååånga vägar att välja på, och några av dom var under konstruktion. Vissa var tydligen under konstruktion då när vi laddade ned våra kartor till gps-en också, för Tomtom var alldeles förvirrad och kom med dom mest märkliga förslag till hur vi skulle köra.

När vi kom tillbaka till den här bautagiraffen för tredje gången började vi köra på känn istället.

Och då kom vi fram till vårt mål:

Den botaniska trädgården här i Dallas. Man skulle nästan kunna tro att Halloween närmar sig? Så här hade vi samling vid pumpan, eller snarare samling vid pumporna.

Vi hade ingen aning om att det fanns så många olika sorters pumpor! Dom kom i alla möjliga och omöjliga sorts former och färger. Minst 42 sorter (inklusive squasharna) fick vi veta.

Och när amerikanerna gör nånting…

… då går dom verkligen all-in. Jösses vad med pumpor det fanns! Och alla var äkta vara, inga plastpumpor här inte.

Dom fanns överallt och högt och lågt. Mest lågt, faktiskt. På marknivå.

Fantastiskt vackert var det att vandra runt där. Otrolig färgprakt!

Men sen fick Anders se nåt som fick honom att påtala något till konstnären Monet:

Anders: Nu får du väl skärpa dig! Den här bloggen är faktiskt barntillåten, och den där rosen är ju alldeles näck!

Monet: Jag målar bara näckrosor…

Ja, det var vad vi har hittat på hittills idag. Snart ger vi oss ut igen och hittar på lite mera. Ingen rast och ingen ro…

Annons

Kolossalt – allt är stort här i USA!

 

Vi börjar med det kolossala. Eller snarare ko-lossala.

Den här kolossalt fantastiska konstinstallationen hittade vi här i Dallas.

Dom var kopiöst många! Och mycket bra gjorda. Eller man kanske säger hjorda i det här fallet?

Ser ni Cowgirlen där? Tuff brud!

Här syns hon kanske bättre.

Denna härliga kohjord – som vi mest ser rumpor av här – fanns som synes mitt i centrala delarna av Dallas. Ama bara älskar den här typen av konst!

Sen kände vi oss iakttagna? Och då går vi över till den delen av rubriken som säger att allt är stort här i USA:

Här har vi ett bautaöga. Det kanske inte framgår precis hur stort det är?

Så Ama bussade fram Anders:

Han nådde inte upp så han kunde peta ögat i ögat.

Lite läskig konst. Läskig men läcker!

Ama tar av sig hatten för den skojiga idén.

Och här har vi då hatten.

Jodå. Allt är stort här i USA.

Gomorron! 

Syster Anders griper in!

 

Fast den här gången var det bara Ama’s laddsladd till datorn som behövde första förband. Ama är en fena på att ha sönder saker. Exempelvis har blixten på den tämligen nya kameran lagt av. Suck. Men tur att Syster Anders kunde fixa laddsladden. En oladdad dator är inte mycket att ha.

Vi lämnade Austin och körde norrut efter motorvägen. Visst är det konstigt att man bli lite stolt inombords när man ser IKEA utanför Sveriges gränser? Det är ju inte så att Ama själv har gjort nåt åt dom oerhörda framgångarna. Jo, lite, kanske. Har faktiskt köpt en och annan pinal där…

Sen gjorde vi en liten avstickare ut på landet.

Vi körde förbi Mount Carmel Center utanför Waco, där ”slaget” mellan en religiös sekt och FBI stod 1993, och som inte slutade väl. Efter 50 dagars belägring utbröt skottlossning. Stället brann ned och många människor dog, varav ett flertal barn.

Sen fortsatte vi vår färd norrut och kom fram till:

♫ ♫♪♪ Da-daa, da-daa, da-daa-da-da-daa, da-da-da-da-da-da-daaaa ♫ ♫♪♪

Dallas! (Det där ovanför bilden var signaturmelodin till serien med samma namn, ifall ni undrade)

Där fanns det höga hus.

Lite nackspärrsframkallande, faktiskt. Ett coolt till vänster och ett fult till höger.

Där fanns det också ett sånt därn’t högt torn man kunde åka upp i. Det gjorde vi inte.

Vi kollade in det här huset. Från sjätte våningen där avlossades skotten som dödade president John F Kennedy 1963. Åtminstone hittade man geväret där.

Här står Anders och tittar på minnesplaketten vid sidan av vägen där JFK sköts. Huset från förra bilden är det till vänster av dom två som syns i bild.

Sen har dom dessutom förärat JFK ett minnesmonument här i Dallas…

… och det kan vara det absolut fulaste monument som Ama någonsin har sett. På den där fyrkantiga plattan i mitten där stod det John Fitzgerald Kennedy. Inget annat.

Nu har vi checkat in på vårt motell…

… och det är lite annorlunda mot dom andra vi har bott på. Ama gillar’t! Rött och fint.