Men vad gööör Anders? Aj, aj, aj… Skyltar är till för att lydas!
Men oj vilket sött och coolt litet plan!
Aha! Anders var tydligen inte publik, han var deltagare. Då gjorde han rätt där vid skylten alltså. Ja, igår på självaste vilodagen fick han vila från chaufförsjobbet. Det var slut på bilandet – dags att flyga!
Först stuvade vi in bagaget.
Sen skulle vi knö oss in i planet. Haha! TUR att Anders gick först, alltså finns det ingen bild på Ama’s ”smidiga” ombordstigning.
Till slut var vi båda på plats. Dom där pedalerna fick man inte trampa på. Dom styrde planet. Liiite frestande var det allt ändå…
Sen bar det av!
Och vinden fläktade i håret! Det fläktade väldigt mycket faktiskt…
Kolla här bara på Anders arma arm. Nog fläktade det alltid. Carolafläkten kan slänga sig i väggen!
Vi såg stora flygplatsen, golfbanor, stan och broarna från förra inlägget (inte med i bild – dumt motljus) och sen var det dags för landning efter en halvtimmes flygning. Vi bara älskade flygturen!
Väl nere var det dags att försöka trassla sig ut från det där planet… Ama gick tack och lov av först.
Om ni vill känna lite av känslan av att åka med ett sånt där dubbelvingat flygplan, så kan ni kolla på den här knappt minutlånga videosnutten:
Ama låter kanske lite nervös där i början, men det var helt klart en fantastisk upplevelse. Fast att gå ut på vingarna och göra en massa tricks? Tur att man inte fick göra det…
Gomorron!
Ama de casa 
Kuligt plan och kulig resa. Nu får ni snabba på hem 😀 såg att det är tapas på gång i Torre på lör.
Det är kul att dom ordnar så mycket hemmavid också – många tapasrejs blir det 🙂
Så roligt! Och jag tycker du var jäkligt modig att ta upp kameran och fota så som du gjorde *gulp* Jag tänkte: ”Nejnejnejnej … va gör hon!?” 😀
Man fick fota. Men man var tvungen att ha en kamera med ”fångrem”. Inga mobiler, alltså. Förstår det, för det blåste rejält 🙂
Hej Ama
Det där såg spännande ut. Jag har åkt med ett litet plan när jag var barn. Min bror bjöd mig på en tur. Det var så kul att jag fick åka två gånger. Men det var ingen öppen modell. Det ger nog flygturen ett ytterligare lyft.
Kram
Hej Annika! 🙂
Det är en speciell känsla att åka i ett litet plan, jag har gjort det några gånger, men det här var första gången i en ”cab” 😉
Kram
Du milde tid! Vilken häftig upplevelse 😀 Men jag vet en som hade stannar på marken! Tur att du inte tappade kameran…
Han lovade att han inte skulle göra några loopar i alla fall… 😉
Kameran hade jag säkrat runt handleden 🙂
Vilken höjdare!
Haha! Ja, det var det verkligen 🙂
Oj vilket äventyr!
Det var spännande 🙂
Hjälp. Jag får svindel bara av att titta på bilderna och filmen. Hur vågade ni?
Jag var lite nervös innan, men det gick över så snart vi hade lyft. Det var en härlig tur 🙂
Men vem flög? Var ni själva i planet? Jag hade inte klarat av att låta bli att leka med pedalerna. :D)
Kram ❤
Haha! Nejdå. Piloten satt bakom oss. Tack och lov att han var med! 🙂
Kram
Rätt färg på planet var det också! Den här semesterresan slår nog alla rekord i häftiga upplevelser! Det är rätt lev livet =) Ha en det bäst! Kram
Exakt! Det var jättefint 🙂
Vi har gjort en hel del, och har det hur kul som helst 🙂
Kram
Det såg verkligen spännande ut. Sån tur att ni inte stampade på pedalerna, då vet man ju aldrig vart ni hade hamnat.
Nej, vi överlät det där med styrningen till piloten. Kändes säkrast så 🙂
Oooooooo så jäkla skoj!!!! Nu är jag avundsjuk… igen 😉
Det var jättekul 🙂
WOW! Nu fick jag ju förstås googla flygplanet som är så himla läckert! En WACO Biplane som tillverkades mellan 1919 och 1947. Vilken känsla det måste ha varit däruppe, känna vinden och se Louisville och Ohio river.
Åsså skrattade jag gott åt Anders arm. Dags att sluta vila kanske och besöka ett gym;-)
Helt rätt på sätt och vis. Men det plan vi åkte med var från 1993. Dom återupptog tillverkningen ett par år där på 90-talet.
Häftigt var det 🙂
Haha! Ja, hans muskler såg en anings slappa ut där… 😉
Åh, vad häftigt! Jag gillar färgen, liksom du gör. 🙂 Som en jättekräfta!
Javisst var det fint! 🙂
Jag hade helt klart slitit i brallan.
Men glad att ni trivdes där uppe! 🙂
*skitit
Haha! Kanske både skitit och slitit i brallan? 😉
Skrattar åt Kolonilottas kommentar 🙂 När vi var i Costa Rica åkte vi ett ganska litet plan, men större än ert (http://miasmix.blogg.se/2014/july/puerto-jimenez.html) och jag bara älskade det, medan min man var livrädd hela tiden stackarn. Skulle gärna flyga ett sånt där!
Det såg coolt ut, planet. Men att behöva väga sig? Då känns det som om dom flyger på gränsen… 😉
Stackars mannen… Men det gick ju bra ändå 🙂
Så modigt, jag hade aldrig vågat detta tror jag.
Kram mamma C
Jag var lite nervös innan, men inte under själva flygningen, då var det bara härligt 🙂
Kram
Jag tillhör inte de avundsjuka typerna men nu blev jag riktigt in i h avundsjuk. Bra att filmen fanns så att man kan höra ljudet. 🙂
Ja, du är ju lite förtjust i flygplan, har jag förstått 🙂
Det var en häftig upplevelse! Och att planet sen var i en sån fin färg, det gjorde inte saken sämre 🙂
Ooooiiiiiii – vad härligt det ser ut – mycket bättre än hemska ”Helix” på Liseberg! 😉 Sköt om er, stora kramar från oss i Kalmar
//Tina & Co
Det var verkligen härligt också 🙂
Kramar tillbaks från oss till er allihopa! 🙂
Gokväll i luften! Såg ju ut att gå ganska bra det där. 😀
Ja, jag lyckades hålla fötterna i styr… 😉
Gokväll! 😀
Det var modigt av er att ge er upp i det där pyttiga lilla flygplanet. Vem var det som styrde? Inte du Ama väl?
Men kära du, hur vågade du fota utanför planet? Tänk vinden hade tagit hand om din kamera. Jag har alltid av princip bandet till kameran runt handleden. Men det gick ju bra ändå.
Kram/GILLA
Nej, jag höll fötterna borta från styrpedalerna. Piloten fick sköta allt som hade med själva flygningen att göra 🙂
Jag hade säkrat bandet runt handleden, så jag hade kameran i ett säkert grepp. Man fick inte fota om man inte hade ett sånt band, och det kan jag förstå – det blåste MYCKET där utanför 🙂
Kram
Tänk om, skulle det ju stå.
Oj, jag såg inte ens att det där om-et fattades 🙂
Vilken fantastisk upplevelse! Häftigt!
Kram!
Det var riktigt läckert, faktiskt 🙂
Kram
Åh, vad häftigt! Modigt av er. Gulligt plan i rätt färg 🙂 hur fick du tag på det?? 😀
(Jag har bara flugit i en liten helikopter för många år sedan, det var väldigt svajigt, kan jag lova, det här såg ju lite mer stabilt ut.)
❤
Internet är en ständig källa till äventyr, plus en gammal, hederlig telefon på motellet för att boka en tur 🙂
Det här var väldigt stabilt, helikopter känns mer som en ”tvålkopp” sådär 🙂
Verkligen häftigt! Kul med ”kapten” där längst bak. Jag hade gärna gjort denna tur. Ser roligt ut! Fin film och fina foton!
Har flugit i liknande plan över och till Grand Canyon och visst är det trångt men vilken upplevelse.
Tack för turen!
Där kan man verkligen prata om baksätesförare… 😉
Vi flög också ett litet plan över GC 1988, men det var inte en cab 🙂
Kul att du hängde med!
WOW! Såå häftigt! Du är modig du! Kul att få följa med!
Ha en fin lördag!
Det var en riktigt häftig upplevelse 🙂 Fast mitt spontana svar när Anders förslog det var NEJ!!! Över min döda kropp! 😀
Tack detsamma!