Men först måste Anders kolla in den där Jumbon lite närmare.
Han blev helt däckad…
… men kunde ändå inte låta bli att pilla den lite på magen. Det är inte ofta man får chansen att göra det.
Men oj! Där går ju vårt plan! Näe, så kan det ju inte vara heller. Det måste vara ett annat Norwegianplan. Vi står lugnt kvar och väntar vid busshållplatsen. Lite ljug. Ama är aldrig särskilt lugn när vi ska resa. Det finns två tillfällen när hon ligger steget före. Det ena är just när man ska med nåt flyg/tåg/buss. Det andra är när det vankas mat. Annars ligger hon som regel nåt steg efter istället.
Var var vi? Javisstja. Vi stod lugnt kvar och väntade, för det kunde ju inte vara vårt plan som gick.
Eller? Det står ju ”Till flygplanet” på skylten, men det är inte där?
Skoja´ ba´. Flygplanet var visst där, men det hade ju varit bra om dom hade öppnat dörren också.
Till slut gjorde dom det och vi flög till Alicante.
Där hämtade vi bilen på Umbrella Parking. Som vanligt fick Ama en ros, och dom hade tvättat bilen. Inget dumt parkeringsställe alls.
När man kommer hem efter att ha varit ute och rest en stund så brukar det vara rätt tomt i kylen.
Men det här tar nog priset.
Nåja. Nu har vi packat upp och varit och handlat.
Så nu är vi alltså tillbaks i verkligheten. I soffan. Undrar vad det egentligen var som hände? Tur det finns en blogg där Ama kan gå tillbaks och kolla vad vi har pysslat med under dom senaste sju veckorna.
Det blev lite intensivt kan man säga – men superkul!
Publicerat av Ama de casa 
Ama de casa 