Hur roar man sig i en buss?

 

Man kan ju alltid lyssna på vad chauffören har för intressant att berätta.

Och framför allt äta sina medhavda chocolate chip cookies.

(Note to self: SLUTA äta dom där urgoda cookiesarna! Inte nyttigt…)

Den där väskan förresten, den är en riktigt isbrytare. Det går knappast en enda dag utan att en – eller flera – människor påpekar att den är söt/rolig. Ama funderar på att börja sälja såna här – det borde funka utomordentligt.

Och apropå isbrytare:

Kan det här vara en sån?

Är det den som skär ner isen från glaciären? Så är det nog. Det är därför Anders inte fick nån iskalvning på sin film. Dom ville inte avslöja hemligheten hur det egentligen går till, helt enkelt.

Vad har Ama fotat här:

Jo, förstår ni. Den där lilla svarta rackaren, det är en glaciär-mask. Som namnet lite lätt antyder, så bor dom i glaciärena. Vad lever dom av? Glass, kan man anta. (Inte heeelt vetenskapligt bevisat).

Hmm… Mamma hade nog rätt. Hon sa alltid att man inte ska äta snö, för då får man mask i magen. (När inte det hjälpte för att få liten Ama att sluta äta snö, så gav hon rådet att åtminstone undvika den gula snön…)

Vi lämnade glaciären och maskarna bakom oss, och såg andra underbara vyer.

Dom där förstelnade, döda träden är ett minne sen den hemska, stora jorbävningen som drabbade Alaska på långfredagen 1964. 9,2 på Richterskalan, den största någonsin i Nordamerika och näst största i världen. Träden dog av saltvatten. Antingen genom att landmassorna rasade, eller då tsunamier drog in från havet.

Ooops! Det verkar som det är kvicksand här. En älg har sjunkit ned…

Sen fick vi – äntligen! – se det vi bara nästan sett förut:

En björn! WOW!

Okej, okej… Det här är fusk, för vi besökte ett centra där dom tar hand om skadade och övergivna djur.

Det gick dock ingen nöd på djuren här. Dom hade stora hägn och fick ändå vara i sin egen, underbara natur. Fantastiska omgivningar.

Nu återstår bara en sak för Ama att säga i det här inlägget:

Trevlilg (h)älg!

Annons

Vår lugna dag

 

Den började verkligen lugnt och skönt. Här sitter vi på vårt Backpackers Inn och äter frukost. Ama bloggar lite.

Sen gick vi ut på stan, och där tog lugnet slut.

Först lyckades vi få en gullig och hjälpsam tjej på Hertz att boka en bättre begagnad bil åt oss på en lokal firma (alla ”stora” biluthyrningar hade slut på bilar). Därpå bokade vi en utfärd istället och skyndade tillbaks till Hertz så att den gulliga tjejen kunde avboka den där bilen som vi beställt hos nån helt annan.

Därefter klämde vi i oss en urgod lunch – halibut teriyaki – på en japansk restaurang.

Och – vips! – så satt vi på en fullsatt buss igen.

Vi var ju lite besvikna att vi inte fick se glaciären igår. Men skam den som ger sig!

Hit kom vi med bussen.

Kolla! Ett isberg! Från vänster: En säl, som luktar en höna i rumpan (mitten) medan krokodilen till höger flyr. (Isberg är nästan lika spännande som moln…)

Och där var den:

Glaciären.

Fantastiska formationer.

Glaciären var inte lika stor och imponerande som den som vi inte såg igår, men den här såg vi trots allt.

Vi tänkte som så, att om vi väljer en som håller till vid en sjö så kan inte det oroliga havet ställa till det för oss.

Vi tänkte rätt…

… och var såååå nöjda!

PS:

Här spelar Anders in den tjugo minuter långa, fantastiska filmen ”Glaciären som inte kalvade”.

Ama besparar er från att se den…

Imorgon! DÅ ska vi ta det lugnt.

PPS:

Om ni vill boka en lugn och skön resa, kontakta Ama & Stalkerns resor unlimited.