Var vaaar Ama?

 

Eller var ÄR Ama. För vi är fortfarande kvar.

Den som först kom på svaret – och dessutom var först – var Carina.

Visst är vi i Tjikagoo. (Carina var lite osäker på stavningen, men klarade det alldeles utmärkt. Stilpoäng där!) 

Sen var Anneli först med att se att Ama var på sista bilden också, lekandes tittut.

Grattis till er båda!

Priset blir en… solroslavendel. (Att det satt en skalbagge där såg inte Ama förrän hon framkallade bilden. Ni får den som en bonus)

Nu blir det lite svårare:

Vaaar är Ama?

Inte ens Ama vet, trots att det är hon som har tagit bilden.

DÄR är vi ju! Både Ama och Stalkern. Ama har numer inte bara en kamera framför fejjan, utan har utökat det hela med diverse turistbroschyrer och kartor.

Men ändå… Var är vi egentligen?

Där är vi igen, men… ???

Jo, förstår ni. Det är en jättestor välpolerad kula som finns i Millennium Park här i Tjikagoo.

Hur läcker som helst!

Läckert är det också…

… att äntligen få mat. En hot dog med kulan (bönan?) bakom, det sitter ju inte fel.

Det fanns mer att kolla på i Millennium Park. Dessa figurer till exempel. Anders vägrade ställa sig i givakt där mitt emellan. Där gick tydligen gränsen…

Sen kunde man bada också. Det var en otroligt vacker och varm dag här i Tjikagoo igår. Eller som många andra stavar det: Chicago.

Gomorron!

Annons

Vaaar är Ama?

 

Vi lämnade Indianapolis i morse.

Konstaterade återigen att amerikanarna alltid ska vara värst. Vi passerade hundratals, kanske tusentals vindkraftverk på vägen. Det måste vara den största snurr-anläggning som Ama nånsin har sett. Under snurrorna odlade dom majs. Massor av majs. Amerikanerna verkar inte kunna göra något med måtta.

Vi körde och körde. Till slut kom vi fram till havet. Eller förresten, det är inget hav, det är en bautastor sjö.

Längs där borta i horisonten såg vi nåt intressant, så vi siktade ditåt.

Vi upptäckte att jänkarna kör som om dom vore spanjorer. Här är järnvägsbommarna nere, det blinkar rött, och ändå så gick det ju faktiskt ta sig förbi och över spåret… Flera bilar gjorde så. Galningar!

Strax efter detta (och när ljuset slutat blinka rött och bommarna gått upp) så körde vi in i Illinois igen.

Perfekt!

Varför det var så perfekt? Jo, då fick Ama tillbaks den timmen som dom så fräckt snodde igår. Weeehooo!

När vi kom fram till staden som vi skymtat i horisonten så märkte vi att den lutade ganska ordentligt.

Har ni förstått var Ama är ännu?

Inte?

Ok. En ledtråd till:

♫ ♫♪♪ Love and marriage, love and marriage…  ♫ ♫♪♪

Den där fontänen var imponerande och kunde spruta både högt och i motsol.

Efter att ha kikat runt i staden körde vi snabbt och smidigt ut till vårt motell för natten.

Det har till och med ett litet tv-rum/kontor, med kyl och micro. Ama kan meddela att det här rummet luktar ganska mycket popcorn just nu…

Men frågan från rubriken kvarstår: Vaaar är Ama?