ÄÄÄÄNTLIGEEEN!!!

 

Så kom han då. Räddaren i nöden. Här har Ama fått på sig civila kläder, då går det nog lättare att smita.

Vi tog den där smarta vägen ut – hissen istället för fönstret. Än så länge går det bra.

Och ser man på:

För tolv dagar sen klev Ama in genom dörrarna där bakom med ”lite ont i magen”. Föga anade hon att hon skulle bli kvar sååå länge och hinna få diabetes, gallsten, inflammerad bukspottskörtel, och dessutom bli av med både gallblåsan och diabetesen under tiden.

Nu är friheten ett faktum!

Vad har då denna all-inklusive-semestern kostat?

Eftersom Anders jobbar och betalar skatt här i Spanien så har vi s.k. SIP-kort och är införlivade i det sociala skyddsnätet som ”vanliga” spanjorer. Ama hänger på av bara farten eftersom vi är gifta.

Kostnader på sjukhuset:

• Alla behandlingar (blodanalyser, blodtryck/blodsockerkoller, röntgen, ultraljud, skiktröntgen, operation för att ta bort gallan, efterkontroller mm): 0 euro
• Transport inom sjukhuset: 0 euro
• 11 nätter i eget rum med dusch/toalett : 0 euro
• Daglig städning och byte av sängkläder: 0 euro
• Ny snitsig outfit 1 – 2 ggr / dag samt en gallablåsa med tillhörande hatt och skor: 0 euro
• 11 dagars helpension: 0 euro
• 7 nätters gästboende i rummet: 0 euro
• 11 dagars och 7 nätters parkering på sjukhuset: 0 euro

Kostnader efter utskrivning:

• Värk- och antiinflammatoriska tabletter utskrivna på recept (tages vid behov) med 60 % rabatt 8,58*0,40: 3,43 euro
• Rengöringsjox och kompresser för operationssår, utan rabatt: 8,02 euro

Total kostnad: 11,45 euro

Som ni ser blev det en väldigt billig semester. Men om man vill ha bättre mat under vistelsen rekommenderar Ama att man väljer en annan typ av sjukdom vid incheckningen.

Nej hörrni. Nu får det vara slut sjukstuga här i bloggen! Ama är glad och tacksam att ni har hängt med under dessa dagar och kommit med glada tillrop, goda råd och peppningar.

TACK!

Men nu måste det bli lite intressantare på denna blogg. Så Ama frestar med morgondagens inlägg redan nu.

Imorgon: Är gatan nedanför terrassen sig lik efter 12 dagars frånvaro?

Ama förstår att ni längtar efter denna information, men ni får ge er till tåls.

Nu ska det nämligen ÄTAS! (Men med måtta…)

Den dramatiska räddningen!

 

Här sitter Ama fast i sjukhustornet:

– Ama, Ama släpp ner ditt långa hår så ska jag rädda dig! ropade prinsen (eller vem nu den där Räddaren i nöden var som passerade i dunklet utanför)

Tyvärr sket det sig på två punkter:

1. Ama har klippt av sitt långa hår
2. Vilket inte spelar så stor roll eftersom fönstret ändå inte går att öppna

Så Räddaren i nöden vandrade vidare, in emot soluppgången.

Ama hoppas han är på väg mot hissen. Betydligt enklare att utföra en dramatisk räddningsaktion den vägen.

Gomorron!

Nej…

 

… det bidde ingen hemgång för Ama idag.

Men vet ni vad? Det gör faktiskt ingenting. För:

1. Ama har blivit frikopplad från alla slangar och dränage (en liten kanyl sitter kvar i vänsterarmen ”om-utifall-att”, men den stör inte). Fri såsom fågeln!
2. Staffans brorsa Holger Stativ står och skäms i skamvrån.
3. Mat. Det bjuds på riktig mat.
4. Vi har ett par filmer kvar att titta på. Onödigt att ha krånglat med dom och sen bara titta på dom hemma, liksom.
5. Det blir hemfärd imorgon – dom vill göra lite slutliga tester, vilket bara känns tryggt och bra.

Och ser ni vilka vackra piller dom skakat fram så här på upploppet av behandlingen? Wow!

Men det allra, allra, allra bästa – det som fick Ama att brista ut i gråt inför tant doktorn som lämnade beskedet – det är att sen dom plockade väck gallblåsan så har diabetesen lyst med sin frånvaro. Tårarna var alltså glädjetårar och inget annat.

Man ska ju absolut inte ropa hej för tidigt, men det kändes som om dom bortopererade gallstenarna fick sällskap av en annan tung sten.

Tack ALLA för ert stora stöd här på bloggen – ni är världsbäst!

Tusen, miljoner krAMAr från en lättad Ama som nu ska försöka lägga ner den här sjukhusbloggen och hitta nåt trevligare att blogga om.

Hoppas, hoppas, hoppas!!!

 

Nu hjälps vi åt att hålla tummarna va?

I morse vid tio i sju var dom här och tog nya blodtester. Om dom är ok, och ifall dom pillar bort dränaget, då kanske – kanske! – det blir hemgång för Ama idag.

Sen dess har Ama inte riktigt kunna slappna av.

Hon studerade den fantastiska soluppgången i den sneda omgivningen och konstaterade att dom där orosmolnen inte är något att oroa sig över.

Men sen dök ett annat orosmoln upp:

GAAAH! Är det inte Stalkern? Men vad sjutton, han kan ju skjutsa hem Ama när han ändå är i krokarna.

Hoppas, hoppas, hoppas…

Gomorron!

♫ ♫♪♪ Å drängen han fick en luva! ♫ ♫♪♪

 

Här i Ama’s lilla krypin på sjukhuset kommer det besök nu och då. Alla enklare tester som blodprov, tempen, blodtryck och så, det kommer dom på ”hembesök” och utför.

Sen när det blir lite mer komplicerade saker som röntgen, ultraljud och operation, alltså såna saker som kräver lite mer stadig utrustning, då blir det inte hembesök. Istället kommer dom och hämtar personen i fråga, som då får skjuts till rätt ställe och sen kan ligga där och köa i sin egen säng.

När allt är avklarat så får man åka säng tillbaka till sin egen kuppe.

Bekvämt och tryggt.

Igår var det då dags för Ama att få en sån där sängtur igen. Till en gallaföreställning, skulle man kunna säga.

Först fick Ama hjälp av påkläderskan/fotografen Syster D att få på gallablåsan. Guuu vad chict, va?

Sen åkte Ama iväg till en annan del av sjukhuset där själva gallafesten skulle vara.

Och där blev det nog liiiite för mycket festande, för Ama måste erkänna att hon knappt minns något från att hon kom till festen klockan 13 och sen lämnade den för att skjutsas hem klockan 16.

Pinsamt…

Men hon kunde i alla fall konstatera att båda skorna kom med hem från balen. Det enda som fattades var en gallblåsa…

Idag mås det bättre och bättre här. Stretar lite där dom har sytt och sen är det en dum mojäng som är kopplad till magen som INTE gillas. Nåt dränage, tydligen. Det SKA vara där säger både systrar och doktorer.

Det var allt för nu. Eller vänta?

Ni kanske funderar över rubriken?

Det är en gammal slagdänga som Anders nynnade på under… ähum… vissa förberedelser inför operationen.

Ama sjöng glatt på den när hon – lätt överförfriskad – kom hem till rummet efter operationen.

Lyssna på egen risk:

En fördel med allt det här är att Ama kanske tappar lite i vikt.

Åtminstone fyra hekto…

Ama väntar på att nån ska titta in

 

Nu är det drygt en vecka sen Ama kom in akut hit till sjukhuset i Torrevieja. Det har undersökts i parti och minut och till slut hade ”allmänna-kontroll-avdelningen” gjort sitt. Det sista som visade sig efter skiktröntgen var att Ama har pankreatit – inflammation i bukspottkörteln.

Dags att gå vidare i utredningen. Doktor L överlämnade Ama till nästa avdelning. Som han sa, hade det exempelvis varit fel i huvudet så hade det blivit neurologen, fel i lungorna pneu…nånting men med bukspottskörteln i blickfånget så blev nästa avdelning kirurgexperterna. (Det var nog bara ett lyckokast att det inte blev neurologen trots allt…)

Det fina i kråksången är sättet man byter avdelning på. Ama bor kvar i sitt rum som hon haft hela tiden, med egen dusch, toalett och gästsäng, samt samma personal i omgivningen. Det är experterna som får söka upp Ama istället. Det funkar faktiskt alldeles otroligt bra. Man får vara kvar i sin trygga lilla omgivning samtidigt som avdelningen har blivit en helt annan.

Nåväl. Kirurgdoktorerna har studerat allt material och kommit med följande utlåtelse:

Det är gallstenar (upptäcktes tidigt) som retar gallfeber på bukspottkörteln och som gör den inflammerad. Väck med gallblåsan – då blir bukspottkörteln gladare. Kanske till och med så glad så att den klarar att tillverka precis rätt mängd med insulin så att det där ”diabetes” försvinner.

Det vore ju smutt!!!

Så. Nu går Ama i väntans tider. Gallblåsan ska bort via en titthålsoperation.

Sen ett dygn är nu dom här tillbaka:

Suck.

Tyvärr är det inte ens Staffan som har kommit tillbaka, det är Staffans brorsa Holger.

Problemet med Holger är att han har stelopererat alla fem hjulen, så att släpa med honom på promenad är inte det lättaste.

Som tur är finns det ju andra som kan dubbelarbeta.

Vad ska man annars hitta på då när man har blivit fjättrad vid ett stelopererat stativ?

Tja…

Man kan ju alltid kolla hur mycket man kan förändra sängen med hjälp av en fjärrkontroll.

Nej, nu får dom komma och titta in i Ama, annars finns risken att hon snart ser ut som en ostkrok.

PS: Ni får ursäkta Amatör-språket här, Ama kan inte dom riktiga termerna men försöker förklara ändå.

Ama’s nya vardag

Dagen inleds som vanligt med ett utbrytningsförsök. Men som ni ser så har dom ställt ut mycket otäcka saker för att stoppa en rymningsbenägen Ama. Förstorar man bilden ser man att det står en till läskig mojäng längre bort i korridoren.

Så Ama gick hem till sin hårt arbetande Anders och hårt arbetande Staffan. Själv koncentrerade sig Ama mest på maten.

Arbetsdagen är över. Filmtajm!

♫ ♫♪♪ Going up, up, up, u-up!! ♫ ♫♪♪

(Up är en alldeles fantastisk animerad film – den ska ni se!)

Och sen vid midnatt ungefär… HOPPSAN! Staffan fick sparken! Inte en enda påse att hålla reda på.

Och nu i morse:

Staffan blev till och med bortförd. Stackarn…. Ama måste nog ut och smyga och spana för att kolla vad som har hänt.

PS: Undrar om man kanske skulle ta och hyra ut lägenheten? Den behövs ju inte nu. Ama börjar känna sig hemma här på sjukhuset.

Man kanske kan anta…

 

… att frigången är en bit bort…

… när dom vill att man ska fylla i morgondagens matval. Sen får man bara fylla i en plupp för varje grupp. Orättvist! Ama borde få äta ikapp.

Ama har haft Doktor L och Doktor E. Doktor E är en kvinna som skrämmer Ama en aning. (Detta beroende på Ama’s vilda fantasi och inget annat. Doktorn är både snäll och verkar kunnig).

Idag stod hon som vanligt med sitt stora leende och förklarade en massa på engelska när hennes leende helt plötsligt blev nästintill hysteriskt och hon hävde ur sig:

– Det där tror jag inte vi behöver undersöka, men man vet aldrig. Vi undersöker allt. ALLT!!! MOAHAHAHAHA!!!!

Sen lugnade hon ned sig, och Ama undrade om det där ”utbrottet” verkligen hade hänt? Anders sa att hon faktiskt hade sagt så, men att skrattet nog inte var lika hysteriskt som somliga vill påstå.

Men nog undersöker dom det mesta.

Eller?

Jo. Dom undersöker det mesta.

En olycka kommer sällan ensam, eller tur i oturen…

 

… men det återkommer Ama till (liiiite längre ner bara, så ha tålamod)

Under tiden som Ama har varit fånge på sjukhuset med diagnosen diabetes så har vi googlat och kollat hur man bör lägga om kostvanorna.

Det som dom flesta verkar förespråka är LCHF, och det låter faktiskt riktigt spännande, och en inte alltför stor omläggning.

Hittills har Ama gått på typ 0:7 diet här på sjukhuset, men idag vände det! Fast föda, minsann – fatta! Riktig mat!

Sen blev det en smärre chock.

Ama väste lite åt maten. Bröd. marmelad, socker (riktigt!) till kaffet. Kändes inte helt rätt, men en macka slank ned – dom får väl ta hand om chocken när man ändå är på sjukhus.

Middagen: Fisk med potatis, fisksoppa med nudlar?

Här i Spanien verkar inte LCHF särskilt antagen. Man räknar kalorier istället för att titta på kolhydratinnehållet (säger den nyutnämnda kostexperten).

Nåja. Ama åt fisken och soppan och försökte äta runt potatisen och nudlarna. Det var trots allt himmelskt gott efter ”ingen-mat-alls”-dieten.

Sen det där med olyckor i flock…

Efter middagen skulle Anders åka hem.

Skulle åka hem, ja. Bilen startade inte.

Men tänk så praktiskt – och vilken tur i oturen – att Ama’s lilla blogghörna går att omvandla till en gästsäng.

Se så mysigt vi har det. Ama, Stalkern och Staffan Stativ. Som en enda stor familj.

I morse kom snälla Maggan förbi och gav bilen första hjälpen via startkablar. Sen har bilen besökt bildoktorn och det som behövdes var ett nytt batteri. Bilen är friskförklarad och utskriven.

Doktorerna har meddelat att Ama’s diabetes är under kontroll (kvarstår såklart att se till att den håller sig så).

Är Ama hemma nu då?

Nejdå. Imorgon blir det skiktröntgen. Den spanska sjukvården är mycket noggrann.

Fick Ama åka hem idag då?

 

Svar: Nej.

Men vad gör väl det? Det går ju bra att ligga här och bli ompysslad och stucken samtidigt som man njuter av det underbara, kulinariska spanska köket:

Frukost.

Lunch/middag.

Förutom första dygnet då totalsvält och vattenförbud var ordinerat har måltiderna sett ut såhär.

Ama funderar allvarligt på att…

… smita.

PS: Jodå. Det ät tråkigt och så, men Ama får fortfarande den bästa vård hon kan tänka sig. All heder åt sjukhuset.