Att skapa sina egna traditioner

 

När Ama var ung  yngre, då gick allhelgonahelgen i stillhetens tecken.

Men sen var det nån som importerade det där med Halloween över hit till Europa.

Nu har Halloween blivit ett nytt halleluja-moment för köpmännen, och det håller på i flera veckor.

Men det där sättet är inte The Ama Way att fira.

Nejdå.

Man kan skapa sina alldeles egna traditioner.

Så nu önskar Ama er alla:

Ha en trevlig Hall-å-Vin!

(Fast det där med att hålla på i flera veckor… Det kan kanske få vara med i Ama’s tradition. Ingen dum idé alls)

PS: Bilden är en arkivbild – Ama har inte hunnit ut i hallen än, men snart så…

PPS: Får ni några konstiga kommentarer framåt kvällen så har nån förmodligen kapat Ama’s inloggning.

Annons

Idag är det…

 

FREEE…

Mäh? Vad är det som händer???

Kollar på datorn, och det är torsdag idag.

Torsdag och marknad?

Men dom har i och för sig förvarnat om att det är nånting spooky going on den här helgen.

Alla helgon går tydligen före marknaden.

Ama varnar redan nu för att morgondagens Amanacka kan vara opålitlig.

Gomorron!

Smart!

 

Frågan är bara:

Är det en smart parkering, eller är det en parkerad smart?

Den som väntar på nåt gott…

 

Klockan arton igår kväll såg det ut så här:

En stund senare brakade det loss. Häftigt regn och åska. Regnet avtog men åskan snurrade runt oss och det var riktigt mysigt. Förutom att åskan var lite för nära ibland. Ama gillar inte närgången åska.

Men ovädret var inte det goda som Ama hade väntat på. Nej, hon hade redan behövt gå ut på en tvångspromenad, så det kom liksom på tok för sent.

Det var det här goda:

Mat. Såklart. Här har tillagningen precis påbörjats…

… och här görs det sista momentet – puffa ner tomaterna i vitvinssåsen just innan servering.

Här är resultatet:

Baconinlindad marulksfilé på en bädd av savoykål tillsammans med en vitvinssås.

Supergott!

Vi gillar att testa lite nya ingredienser och exempelvis savoykålen är en ny bekantskap för oss. Första – men absolut inte sista – gången. Vi försöker hitta alternativa tillbehör till potatis/pasta/ris och detta var inte dumt alls.

Sen fanns det en ganska överraskande ingrediens i detta recept:

Ööööh… Tandpetare? Som ingrediens??? Hmmm… I och för sig är vi inte rädda för att testa saker och ting, men för säkerhets skull petade vi bort dom innan vi åt.

Om ni är nyfikna på resten av receptet så finns det HÄR. (Tips: Receptet är uppdelat i tre steg. Rekommenderas att börja med punkt tre, såsen. Den ska reducera i två steg så den tar självklart längst tid)

Det var allt från matlagningsboggen denna gång.

Gomorron!

Dom bara lovar och lovar…

 

Weehooo!!! Väderprognosen visade att idag skulle det vara regn och åska här i Torrevieja (mar står för martes, tisdag och det är det ju idag).

Ama såg fram emot en heldag i soffan med film och lite (eller mycket) datande.

Och det började ju lovande. Klockan kvart i åtta fanns dom där härliga molnen där borta vid horisonten.

Men tiden gick.

Vid ettiden hade det inte kommit en droppe, och Ama blev utdragen på en tvångspromenad.

Flera av dom på stranden hade tydligen också kollat väderprognosen, för dom hade med sig paraplyer. Och där borta i fjärran är dom ju. Molnen.

Nu är klockan över fyra, solen lyser obarmhärtigt på terrassen och termometern visar på 26 grader i skuggan.

Suck.

Det är väl bara att hoppas på ett underverk.

För underverk inträffar faktiskt.

Som här. Måste väl ett underverk till för att man ska kunna gå på vatten?

Hur tänkte dom där?

 

Ni ser den där byggnaden va?

Den där med en ”diamant” i mitten och en kran på taket? Det byggnadsverket i Benidorm avstannade, men har nu tagit fart igen.

Bra!

Det är kul att stilleståndet har avstannat. Eller hur man nu ska uttrycka det…

Men dom på översta våningarna får det lite jobbigt. Huset ska bli 47 våningar högt, men hissen går bara till tjugonde våningen.

Hur tänkte dom där?

Och en grej till:

Den här märkliga ”kyrkbyggnaden” är ju ganska spektakulär, men den saknar ju själva toppen?

Hur tänkte dom där?

Eller förresten, där var ju toppen… Ama tar tillbaks det senaste uttalandet.

(Det är faktiskt inte alls så lätt att fota från bilen!)

Gomorron!

Har vi flyttat till fel land?

 

Jodå. Vi trivs superbra här i Spanien, men det finns ju fler länder här i världen.

Man kanske borde bo där omgivningen liksom passar in bättre.

Ni förstår kanske inte riktigt vad Ama menar?

Ok. Här kommer ett exempel:

Här är en bild från när vi var i USA i somras. Som synes är garaget tämligen perfekt anpassat.

Bilden här nedanför är från vår gata här i stan där vi bor:

Dom här garagen är inte fullt lika bra anpassade, kan man säga.

Men det är smällar man får ta. Åtminstone om man inte hukar sig en aning när man ska gå in där.

Ama – räddaren i nöden

Den här bilden kan vid en första anblick verka fridfull och inte alls särskilt farlig. Bara en båt med blommor, liksom. Men tittar man lite närmare så ser man att den där blomman som hänger där längst ut till höger, den lutar betänkligt. Ser nästan ut som om den ska ramla, va?

Men lugna, bara. Det där grejar Ama.

Se där! Nu har den fått stödben. Ama – räddaren i nöden, hon fixar det mesta.

Gomorron!

En vinterpromenad

 

Det finns ett vackert promenadstråk utefter klipporna mellan La Zenia och Cabo Roig. Dit åkte vi idag. Fast vi var lite wild and crazy och gick åt andra hållet – WOW, liksom!

Så här började vi, i Cabo Roig. På ”vår” picnicplats har dom ställt ut en vackert röd bänk. Synd bara att vi inte hade med oss nåt att tugga på idag, då när dom hade gjort sig till på det viset.

Här traskade vi. Lasse och Anders låg lite före. Eller förresten – det kanske är Ama som ligger i täten?

Nej, det gjorde hon tydligen inte. Såvida inte grabbarna backar? Jo, så är det nog.

Där borta vid pilen nånstans, där bor vi.

Det är en enkel och trevlig promenad.

Och vatten är ju alltid fascinerande att titta på.

Väldigt fascinerade att titta på som sagt.

Och inte bara att titta på:

Det är ju skojigt att busa i också. (Här var Ama BRA avis, ska ni veta)

Men ska vi ta och titta lite närmare på grabben där i högra bildkanten, kanske…

Jodå. Nog är det fascinerande alltid…

Är det vinter nu?

 

Det ser inte riktigt ut som det är det här. Fast den här bilden är i och för sig från igår då det fortfarande var sommartid.

Jahaja. Vintertid alltså. Ställa om alla klockor och fram med vinterkläderna då.

Ama ångrar nu att hon inte köpte en av dom här käcka vintermössorna i San Francisco i somras.

Gomorron!

PS: Ama har ansvar för EN av alla klockor som finns här runt omkring oss. Fick klura länge och väl innan det blev ett lyckat resultat. Ni kan aldrig gissa vilken klocka som ligger under Ama’s ansvarsområde?

PPS: Eftersom ni inte kan luska ut det så får ni veta att det är klockan just här i bloggen som Ama tar hand om. Kan tycka att det är lite dåligt att det inte sker per automatik.

PPPS: Och det var ju en himla tur att operation ”ändra-klockan-i-bloggen” lyckades, annars hade ju det här morgoninlägget varit på tok för sent!