♫ ♫♪♪ Å drängen han fick en luva! ♫ ♫♪♪

 

Här i Ama’s lilla krypin på sjukhuset kommer det besök nu och då. Alla enklare tester som blodprov, tempen, blodtryck och så, det kommer dom på ”hembesök” och utför.

Sen när det blir lite mer komplicerade saker som röntgen, ultraljud och operation, alltså såna saker som kräver lite mer stadig utrustning, då blir det inte hembesök. Istället kommer dom och hämtar personen i fråga, som då får skjuts till rätt ställe och sen kan ligga där och köa i sin egen säng.

När allt är avklarat så får man åka säng tillbaka till sin egen kuppe.

Bekvämt och tryggt.

Igår var det då dags för Ama att få en sån där sängtur igen. Till en gallaföreställning, skulle man kunna säga.

Först fick Ama hjälp av påkläderskan/fotografen Syster D att få på gallablåsan. Guuu vad chict, va?

Sen åkte Ama iväg till en annan del av sjukhuset där själva gallafesten skulle vara.

Och där blev det nog liiiite för mycket festande, för Ama måste erkänna att hon knappt minns något från att hon kom till festen klockan 13 och sen lämnade den för att skjutsas hem klockan 16.

Pinsamt…

Men hon kunde i alla fall konstatera att båda skorna kom med hem från balen. Det enda som fattades var en gallblåsa…

Idag mås det bättre och bättre här. Stretar lite där dom har sytt och sen är det en dum mojäng som är kopplad till magen som INTE gillas. Nåt dränage, tydligen. Det SKA vara där säger både systrar och doktorer.

Det var allt för nu. Eller vänta?

Ni kanske funderar över rubriken?

Det är en gammal slagdänga som Anders nynnade på under… ähum… vissa förberedelser inför operationen.

Ama sjöng glatt på den när hon – lätt överförfriskad – kom hem till rummet efter operationen.

Lyssna på egen risk:

En fördel med allt det här är att Ama kanske tappar lite i vikt.

Åtminstone fyra hekto…