Gårdagens highlight

 

Det var definitivt detta:

White Mountain National Forest.

Fantastiska vägar.

Det tyckte nog inte den där inringande snubben som deltog i den cykeltävling som pågick. Den där backen var inte att leka med. Ama antar att det inte var en elittävling, för dom i exempelvis Tour de France brukar inte hoppa av och leda cyklarna. Och det var låååångt kvar till toppen av den backen.

Fantastiska vyer.

Ojsan? Är det inte Stalkern som står där nere och vinkar på sista bilden?

Fantastiska balanskonstnärer.

Stalkern klarade sig torrskodd från sitt äventyr, och Ama kunde sitta jättejättenära kanten och mata änderna utan att ramla i vattnet.

Men sen…

Hur var det nu igen med vattenfall? Skulle man hellre besöka dom på våren, vid snösmältningen? Det lärde vi oss i Yosemite, utan att ta nån lärdom som det tycks. Yosemite som nu står i brand. Läskigt…

Det här vattenfallet drippe-droppade bara lite.

Men det fanns faktiskt några som spruttade på lite mera. Mååånga trappor var det, men det hade varit ännu jobbigare att ta sig fram om dom inte hade byggt dom. Så Ama tackar och niger.

Såg vi några björnar, eller andra häftiga djur då?

Nej. Inga björnar. Det är som förgjort!

Men vi såg lite vildliv trots allt.

Änder.

Och dom där skalliga örnarna. Bald Eagles.

Det är faktiskt en helt otroligt häftig upplevelse att se själva symbolen för USA sväva uppe i det blå. Fri som fågeln, liksom.

Fast änderna är gulliga dom med – och betydligt mer lättmatade.

Gomorron!

Vi åkte nästan till Sverige idag

 

Det var en fantastisk dag. Vid den här sjön träffade vi en trevlig kvinna. När hon hörde att vi kom från Sverige så berättade hon att det finns ett ”Sweden” i Maine också, bara en bit bort.

Vi knappade i Sweden, city center på GPS-en. 

Och se på tusan, det fanns! Vi hittade Sweden road men när GPS-kärringen (Ama gillar inte riktigt henne…) sa att vi var framme i Sveriges stadskärna så såg det ut som på den tredje bilden – ute i ingenstans. Men vi såg bevis på att Sweden nog existerade, för Camp Tapawingo låg i Sweden, Maine.

Vi åkte ditåt.

På den uppförstorade bilden står det ”Town road”. Men vi struntade i att kolla om detta var sant – kände inte för att tvätta bilen en gång till.

Imorgon kanske vi borde leta efter ”Spain” istället?

Vi åkte vidare.

Och hittade ett ställe där dom visade gamla, vackra bilar…

… och en urläcker brandbil. Tyvärr såg Ama inte till några urläckra brandmän.

Sen susade vi genom New Hampshire igen. Fick lite panik att det bara verkade bli två ynka stater idag. Det måste åtgärdas.

Första bilden visar en uppdämd del av Connecticut river. Man ser att det är ganska stor nivåskillnad där på bild två. Ama stod i New Hampshire, tittade över Connecticut och såg Vermont på andra sidan. Nästan tre stater i ett där?

Så det var bara att susa över bron och åka in i Vermont.

Sen åkte vi tillbaka över bron igen. Bäst så, eftersom vi hade bokat ett motellrum i Littleton i morse. Så nu är vi här.

Hon som checkade in oss trodde att vi var från Saudiarabien. Märkligt – det ju innan vi börjat vårt togaparty.

Hände det inget spännande idag då?

Jomenvisst gjorde det det!

Ama såg en björn.

Lite mer gjorde vi också, men det hinner inte Ama berätta just nu.

”Spännande” fortsättning imorgon, alltså.