Vi backar lite i tiden. Ända tills igår. Lokal tid. Vad nu det är eller var.
Vi gav oss av från Hartford i ottan.
Stannade till vid Yale University.
Varför då?
Jo. Ama funderade på att skriva in sig på det där vetenskapliga… grejsimojset. Hon hade ju redan fått en utmärkelse, så det borde ju passa bra. Att det sen tycks vara ett universitet för dinosaurier gör ju inte saken sämre. Och kolla! Dinosaurien heter ”Nånting Latus”. Här passar Ama in alldeles förträffligt.
(Den sista bilden med huset och den skojiga trädgården hör inte hit egentligen. Den fanns vid Yale, och det fanns plats för den hopklippta bilden. Man ska inte slösa bort ett utrymme på ingenting…)
Vi åkte vidare mot flygplatsen. Ama hade kartan med dom små röda pluttarna som indikerar ”intressanta platser” och tur var väl det!
Annars hade vi missat Pez-museet. Ett ställe som alla borde besöka.
Dom små röda pluttarna på kartan som indikerar ”intressanta platser” kan också vara en varning.
Exempel på platser du inte ska besöka:
Bruce: Äh! Du är bara avundsjuk, Ama. Na-na-naa-na-naaa-na! Du har inget museeeeeeum! Puckon får inte det, serru! Seså. Ge mig ett sånt därnt ledat sugrör nu…
Vi lämnade Bruce i en hast, för vi upptäckte att det var en bra bit kvar.
Vi hastade in i staten New York, tittade som hastigast på silhuetten av staden (men mest på GPS-en), åkte genom en tunnel in i New Jersey och lämnade bilen på flygplatsen.
Bytte till tåg, som skulle ta oss till rätt terminal.
Men vaaaar är Anders?
Dääär är Anders.
På förra bilden hade Ama lyckats hoppa på ett tåg just innan dörrarna stängdes. Anders hann inte med (kan bli en uppföljare – hur man blir av med en Stalker).
Problemet var bara att Ama hoppade på ett tåg som gick åt fel håll… Till slut möttes vi igen på rätt ställe.
Det är kanske inte så konstigt att Ama vill ha typ ett halvt dygn på sig på flygplatser?
Nåja.
Vi åkte flyg i mååånga timmar, från Newark till Stockholm via Köpenhamn, och checkade in på Jumbon som står ute vid Arlanda.
Där uppe i luckan skulle vi ha stoppat bagaget. Om vi hade fått det. Men det blev kvar i Köpenhamn.
Det var lite synd. För det drabbade en person.
Underbara, fina LiLo, fick träffa en inte alltför fräsch Ama på vår dejt. Inget bagage, ingen necessär, och en lååång resa innan dess. Stackars Lilo… Dessutom lyckades Ama bara ta EN enda bild, där ögonen var slutna. Tyvärr får ni inte se LiLo’s vackra ögon. Men titta in på hennes blogg, där finns dom.
Den där presenten som Ama fick, den är ni bra nyfikna på va?
Här är den:
WOW! Tre nya wettexar till samlingen! Lägg särskilt märke till den längst ner till vänster – Ama in action.
Tack snälla, goa, härliga LiLo för att du offrade din lunchtimme så vi fick träffas!
Publicerat av Ama de casa 
Ama de casa 