Vi flög mot Finland…

 

… mot soluppgången. Österut, alltså. Solen går ju upp i Finland och ner i Norge. (Det är så Ama håller reda på öster och väster. Det gäller bara att ta med sig Sverige vart än man än åker, så ordnar det sig)

Ser inte dom där bergen väldigt Klippiga ut?

Där är ju vi – nära marken.

Ännu närmare marken. Hoppas, hoppas att det är en landningsbana som skymtar där i bildens nederkant.

Puh! Det var det. Här åks det tåg. Strumporna har inte kommit av, men koftan är i alla fall bortrationaliserad.

Tornado Shelter på damtoa? Undrar om damerna är extra vilda här…

Var har vi kommit då?

Den här bilden kanske kan vara en liten ledtråd:

Vi är i Denver just nu.

Det som inte känns bra just nu är att dom har knyckt två timmar av Ama. Annars verkar allt bra så här långt.

Gomorron!

Ama funderade på att shoppa…

 

… dom här fillingarna till Anders.

Men varför ska bara han få?

Den här outfiten är ju verkligen såååå mycket ”Ama”. Blir både varm och snygg på vinterstränderna hemma.

Som ni kanske anar av speglingarna i fönstret så regnar det här i Alaska. Idag igen…

Så vad ska man då hitta på?

Att shoppa tilldrar sig ju under tak (för det mesta) så varför inte inhandla lite godsaker? Det gäller att se upp bara så man inte tar dom där högra påsarna. Bear poo eller moose droppings kanske inte är så gott.

Så idag shoppade vi.

Eller… Ama shoppade. Anders satt i en av mans-stolarna som affären tillhandahöll.

Igår fick vi en liten preview av det som vi ska göra nu idag.

Vi var ju ute och flög i ett litet flygplan. Små flygplan finns det gott om här, en fjärdedel av alla småplan i USA finns i Alaska sägs det. Man kan bli certifierad pilot vid 17 års ålder.

Ama var glad över att vår pilot var lite äldre än så…

Ama blir också mycket glad ifall det flygplan vi ska ta lite senare är något större än det vi flög igår. Som nåt av dom här, kanske?

Och helt ärligt så kändes det väl… sådär … att piloten genade över den stooora flygplatsen med sitt lilla, lilla plan.

Men, men. Det gick ju bra i alla fall.

Nu sitter Ama här på flygplatsen. Resklar. Som den observante läsaren (bildtittaren?) kanske uppmärksammar så är sandalerna framme igen. I och för sig med strumpor inuti, men ändå.

Jodå. Ama vet att det inte är så snyggt  med strumpor i sandaler, men det är ändå ingen som känner oss här.

Å andra sidan kan man undra varför Ama både lägger ut bilden i bloggen och dessutom påpekar det där med strumporna? Ama’s vägar äro outgrundliga…

Och apropå outgrundliga vägar – undrar vart vi är på väg nu då?