Vi drog ner på stan i Oklahoma City

Ama börjar nästan känna lite tacksamhet över den däringa GPS-en som detroniserade henne från kartläsandet.

Men bara nästan.

Vad är det här?

Det är den bortre sidan av det här monumentet.

Ama’s blogg börjar nästan bli morbid. Ground Zero i New York, slaget vid Gettysburg, atombomberna över Hiroshima och Nagasaki.

Och nu.

Oklahomabombaren. Han som dödade 168 människor och skadade 650 vid bombdådet 19:e april 1995.

Där speglingspoolen är, där gick gatan.

Bakom träden på gräsmattan, där finns nu dom ”tomma stolarna”. 168 stycken, varav 19 som är tillägnade dom barn som dog. På den platsen stod huset som sprängdes.

Ytterligare 16 hus var tvungna att rivas på grund av dom stora skador som fått.

Varför finns det så mycket ondska?

Efter att ha begrundat detta en lång stund så åkte vi vidare. Man kan faktiskt inte gräva ner sig alltför mycket i all denna galenskap – då skulle man bli galen (galnare?) själv.

Väl nere på stan gällde det att hitta en parkering. Det gjorde vi. Den hade en väldigt märklig parkeringsapparat.

Man skulle pilla in sedlar i små fack för det nummer man hade parkerat på. Det fanns en liten ”spatel” till hands så man kunde peta in pengarna ordentligt, så att inte nån annan snodde dom.

Vi promenerade efter den fina kanalen. Kände oss lite hemma när vi såg Ferdinand.

Mat måste man ju ha. Och dryck. Ama fick en Frozen Margarita. Anders fick en öl. Men eftersom han körde och Bruce var… nån annanstans, så blev Ama tvungen att dricka upp ölen också. Man måste ju offra sig.

(Om ni har fått några märkliga kommentarer nyligen, så måste det vara Bruce som hoppat runt på tangentbordet)

Hmm… Nu tänker Ama till lite. Att bygga ett sånt där ”parkeringsavgiftsskåp” kan ju inte vara särskilt svårt. Man ställer ut dom lite här och lite där – sen är det bara att vittja! Smart idé!

Gomorron!

Dagens äventyr

Vi inledde dagen med att boka det här boendet där vi just nu befinner oss efter dagens äventyr. Eller rättare sagt – Anders inledde dagen så.

Nu kanske ni tror att Ama är helt oengagerad i detta, och sitter och bloggar istället? Inte då. Det är nämligen Ama’s bloggmojäng som används till bokningarna, enklare på den än på paddan. Att Anders bokar gör att det blir mer ekonomiskt än om Ama skulle välja hotell, och det blir dessutom alltid väldigt bra.

Efter en näringsriktig frukost (en kanelbulle och kaffe är väl helt rätt?) så åkte vi hit:

Till Palo Duro Canyon state park cirka en halvtimmes biltur söder om Amarillo.

Det var väldigt vackert där. Ett slags ”mini-Grand Canyon” kan man säga.

Vägarna i parken var fina.

Till en början, vill säga. Som på första bilden. Ser ni den gula pinnen till vänster på bild två, så högt kan vattnet stiga. På bild tre har det i och för sig inte stigit så högt som det kan, men fullt tillräckligt. Och på den fjärde bilden har Anders bestämt sig för att vi nog gör bäst i att vända.

Vaddå vända? tyckte Ama.

Det finns ju andra fordon som lekande lätt tar sig över den där lilla översvämningen. Dom är ju dessutom sadlade och klara.

(Hästar räknas faktiskt som fordon och ska framföras på höger sida av vägen. Utom kanske i England, Irland och andra ställen som envisas med att ha kvar vänstertrafik…)

Men Anders tyckte inte att det var en särdeles bra idé. Så vi vände.

Kolla! Ama är hiskeligt modig och sitter med ena benet utanför kanten! Hon börjar ha en del höghöjdsträning vid det här laget.

Men Anders ska då alltid vara värst.

Vi lämnade parkens kringelikrok-vägar och tog oss ut på snabbare vägar för att nå dagens mål och vårt inbokade motell.

Jodå, det skulle gå jättesnabbt om det inte var för en sak:

Alla dessa effektiva blockar. Lastbilar som seeeegar sig om andra lastbilar och täpper till vägen totalt.

Som ni ser på sista bilden så började vädret se lite hotigt ut.

Men vi lämnade molnen bakom oss, lämnade Texas…

… och åkte in i Oklahoma.

Just nu är vi i Oklahoma City, och snart ska vi dra ner på stan och kolla in vad som finns här.

PS: Det var en sak till. Vi såg Clinton idag!

Jajjemensan.

Vaddå? Ni tror inte på Ama nu igen?

Visste väl det, därför finns det bildbevis:

Taadaaa!!!