Yosemite’s fantastiska vattenfall!

 

Jodå. Det finns jättevackra vattenfall i parken. Ama hade minsann sett bilder på det.

Så vi tog en promenad upp till ett av dom.

WOW! Ama var mäkta imponerad!

Här är vattenfallet. Snustorrt.

Men skam den som ger sig!

Här är Ama på väg upp till ett annat fall. Vägen är inte… vad ska man säga? Den är inte helt tillrättalagd, kanske?

Men Ama – som älskar vattenfall – fick sin belöning!

Det där som ser ut som ett litet förskrämt moln, det är själva vattenfallet.

Tyvärr hann det dunsta på vägen ner.

Glad i hågen klättrade Ama – även kallad ”kassaskåpet” – ner igen. Lycklig i hågen efter att fått se ett magnifikt vattenfall.

(Note to self: Vill du se vattenfall är kanske inte augusti den bästa månaden. Tänk snösmältning…)

Lägg gärna märke till den gula skylten som finns till vänster och som Ama har förstorat till höger (eller om det var tvärt om).

Ama är en tuffing! Och fortfarande oskadd.

Och nu är ni väl nyfikna på gårdagens djurobservationer, va?

Om inte, så blunda nu.

Vi såg en… fågel. Och en… annan fågel.

Men några björnar, det såg vi inte.

Varför inte det?

Enkelt!

Ama släpper inte ifrån sig sin mat frivilligt.

Idag ska vi åka nånstans. Inte ens vi vet riktigt vart det bär hän.

Spännande!

Vi åker i alla fall härifrån Merced om en stund.

Bilden är från igår. Där kan man se hur Anders tänker.

– Bäst att ge Ama bloggmojängen snabbast möjligt så det blir lite lugn och ro…

Gomorron!

Annons

Dagens utfärd

 

Den inleddes med att vi åkte The long and winding road.

Och landade i Yosemite National Park.

Här fanns det fantastiska träd. Av färgen att döma gissar Ama att det är Redwood-träd.

Dom är imponerande höga. Ni ser lilla Anders där nere, va?

Jodå. Dom var jättejättehöga, träden.

Till och med högre än bergen.

Och apropå bergen:

Det var vidunderliga utsikter! Ni ser väl hur avspänt och glatt Ama poserar där på muren vid stupet. Fast helst höll hon sig mycket längre bak, helst bakom ett staket eller två.

Men Anders…

Han är helt oförbätterlig.

Ama får magknip och blir alldeles snurrig i bollen av hans envishet att balansera på kanten.

– ÄH!!! Det där var väl ingenting? Löjligt, Ama. LÖJLIGT!!! Vill man bli snurrig är det bara att dra till närmsta bar. Kom igen nu! Var är den? Baren, alltså. Va, va, VA???

Sa han, precis innan han blåste omkull.

Stor i orden, liten på jorden.