Gårdagens highlight

 

Det var definitivt detta:

White Mountain National Forest.

Fantastiska vägar.

Det tyckte nog inte den där inringande snubben som deltog i den cykeltävling som pågick. Den där backen var inte att leka med. Ama antar att det inte var en elittävling, för dom i exempelvis Tour de France brukar inte hoppa av och leda cyklarna. Och det var låååångt kvar till toppen av den backen.

Fantastiska vyer.

Ojsan? Är det inte Stalkern som står där nere och vinkar på sista bilden?

Fantastiska balanskonstnärer.

Stalkern klarade sig torrskodd från sitt äventyr, och Ama kunde sitta jättejättenära kanten och mata änderna utan att ramla i vattnet.

Men sen…

Hur var det nu igen med vattenfall? Skulle man hellre besöka dom på våren, vid snösmältningen? Det lärde vi oss i Yosemite, utan att ta nån lärdom som det tycks. Yosemite som nu står i brand. Läskigt…

Det här vattenfallet drippe-droppade bara lite.

Men det fanns faktiskt några som spruttade på lite mera. Mååånga trappor var det, men det hade varit ännu jobbigare att ta sig fram om dom inte hade byggt dom. Så Ama tackar och niger.

Såg vi några björnar, eller andra häftiga djur då?

Nej. Inga björnar. Det är som förgjort!

Men vi såg lite vildliv trots allt.

Änder.

Och dom där skalliga örnarna. Bald Eagles.

Det är faktiskt en helt otroligt häftig upplevelse att se själva symbolen för USA sväva uppe i det blå. Fri som fågeln, liksom.

Fast änderna är gulliga dom med – och betydligt mer lättmatade.

Gomorron!