… och lämnade vårt motell i Santa Fe. Ett väldigt typiskt motell, där dörren står öppen, där bodde vi. Ger ingen vidare utdelning på stegmätaren.
Hit åkte vi:
Till Sandia Peak, ett berg utanför Albuquerque. Sandía på spanska betyder vattenmelon. Killen som styrde (?) manicken – och pratade oavbrutet under dom 15 minuter som turen tog – berättade att det beror på den färg som klipporna får när solen går ner. Ama nickade, och tyckte han sa ”grön”, och det stämmer ju med en vattenmelon. Anders påstod att han hade sagt ”röd-rosa” och det stämmer ju bättre med hur bergen kan tänkas se ut. Ama har trots allt aldrig sett gröna klippor. (Utom när det är mycket alger, och det är det sällan på 2000 – 3000 meters höjd)
Det var en fantastisk utsikt.
Bergen var otroligt vackra.
Jo, Ama tittade hellre lite rakt ut än nedåt – det var rysligt högt.
Men sen hände nåt som gjorde att Ama tittade rätt ned. Killen sa att den minsann finns björnar i området. Wow! Kanske det var dags för Ama att se en nu då? Man skulle titta efter skuggor på marken som rörde sig.
Så Ama tittade rakt ned.
Och tamejtusan! En skugga som rörde sig!!!
Ni ser den va? Ama har för säkerhets skull ringat in den.
Åh! En björn. Äntligen!
Sen visade det sig vara skuggan av den gondol som vi åkte i. Attans också…
Björnarna – Ama: 5 – 0.
Uppe på toppen var det toppen.
Ama hade tänkt balansera på kanten där, allt för bloggen ni vet. Men sen stod det på skylten att man inte fick klättra på räcket. Inte ens sitta på det. Dumma regler! Men Ama är lydig och avbröt sitt klättringsförsök.
Lite förvånande blev vi att det var ett skidområde där uppe på berget. Här är Anders på väg att sätta sig i liften.
Ama: Du får inte sitta där!
Anders: Men det är ju för sjutton hakar en sittlift!
Okej då…
Vi har gjort en massa andra grejer idag också, men Ama anar att ni är less nu. Kanske återkommer det nåt fler inlägg från dagen som idag.
Men inte nu.
Fast ni kan ju få veta vart vi befinner oss just nu:
Vi är i Amarillo.
Ama sjöng för full hals om detta på vägen hit. Ni ska slippa en videoblogg ännu en gång.
Snällt va?
PS: Dom knyckte ännu en timme av oss idag när vi passerade gränsen till Texas. Så fräckt! Som i ”How rude”. (Börjar ha lite svårt för språket nu när vi varit här i… kan det vara fyra veckor? Dolph glömde ju svenskan redan efter fjorton dar, så Ama har klarat det bättre)
Ama de casa 
Nää, nu blir jag verkligen besviken på er. Att lämna New Mexico utan att se nåt som har med indianerna och deras kultur att göra och åka till TEXAS. Jag menar TEXAS!!! Och Amarillo i synnerhet. Vad är det som lockar? The Cadillac Ranch kanske. Eller dom stora meat packing anläggningarna (Texas steaks, you know).
Om det åtminstone hade varit San Antonio, kunde jag ha förstått.
Oh, well, det är ert val. Hoppas ni träffar
”The yellow rose of Texax” 🙂 Gonatt, kära vänner!
Vi är på väg. Vi måste hålla ett visst tempo, och till vissa delar har du helt rätt 🙂
Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka detta utan att bli missuppfattad… Men många gånger när man kan se hur urinnevånarna bor och hur deras traditioner är, så är det sååå otroligt turistifiserat. Dom dansar och sjunger och säljer hundra miljoner småpryttlar. Ja. Dom måste ju leva dom också, men oftast känns det inte äkta och leendena ser dollaraktiga ut.
Jag vill gärna se den riktiga världen (som Las Vegas, haha!) och inte bli indriven i fållor och turistfällor. Fast visst, jag hamnar där ändå.
Suss gott du med, fina Ruth 🙂
Lite tjat innan jag äntligen går till sängs.
Bandolier National Monument är en plats där du klättrar omkring alldeles själv och är förvånad över att människor kunde bo i såna grottor. Inga danser och inga prylar; ingen turledare med paraply.
Hoppas ni stannade vid nåt ”roadside rest”. Dom är byggda av adobe och passar alldeles perfekt in i omgivningen.
Ibland lönar det sej att skynda långsamt.
Jag håller med dig. Skynda långsamt är en dygd.
Men sen klättrar jag inte lika bra som du, Ruth!
🙂
Ni har alltid så högflygande planer! Vad är det för fel med marken 😉
Men jisses vilka vyer, det är ju för väl att Ama inte började klättra på det där räcket då hade kanske den här roliga resan som vi får hänga med på varit slut .
Rackarns björnar alltså, vad de är envisa.
Men höjdrädd får man inte vara… 🙂
Jag är så tacksam att du helt plötsligt har bestämt dig för att följa regler!!
Kan du inte låtsas att det var en björn du såg så att du får lugn i själen (och så att vi får det)
Jäklar i min låda vilken utsikt.
Högt som fan!
Du vet väl om att vi har björnar i Norrland? (Ska jag he på kaffet nu? ) 😉
Kram!
Det känns som om det där med björnar inte riktigt är din grej, du ska kanske satsa på något annat? Typ hundar eller katter? 😉
Vilka vyer! En såndär grej hade jag kunnat sätta mig i, men inte nån lift. hade fått ticks om att hoppa ner.
God morgon!
Åh, måste ni alltid göra såna här höghöjdsläskiga saker…? Jag får svindel bara av att titta på bilderna. Men ok, fantstisk utsikt!!!
Gomorron Ama! Kul att Ama börjat följa regler……….. 🙂
Morn. Fantastisk utsikt men jag hade också haft problem med att titta ner. Kram
Ama, jag blev lite orolig. Hur många timmar har de snott nu? Har ni några kvar?
Vika våldsamma vyer. Det måste ha känts läskig spännande.
Vi åkte upp till toppen på Teide ( Spaniens högsta berg) i en linbana. Det såg ungefär likadant ut som när ni flög er linbana. Spännande i alla fall.
Sv: Jag känner mig faktiskt rätt smart med planeringen av renoveringen. (Det var jag som föreslog det).
Kram/Gilla
Kunde inte låta bli att läsa Ruths kommentarer och dina svar. Ruth är riktigt engagerad i er tripp. Hon vill ju att ni ska se det bästa av hennes ”nya” hemland.
Tycker ni gör ett utmärkt jobb där och du delar med dig till oss läsare med dina toppen bilder.
Amarillo – konstigt, det första jag tänkte på var Amadillo, detta ”söta” djur med den konstiga svansen.
Ha en underbar dag som man säger in the US of A;-)
Ni och era höjder. 😉
Gomorron! 😀
Gomorron, Robert! 😀
Nej sluta inte berätta! Jag har aldrig rest billigare i mitt liv! Tycker jag mig kunna se en vanlig Amadecasaskräck i ögat på den höga höjden?
Du ser rätt. Jag gillar inte höjder…
🙂
Alla dina inlägg är numera höjden. Din blogg kunde heta ”Amas höjder” men då kanske nån fundilerar…..
Tack för alla hissnande bilder och texter, kul!!! 😉 😉 😉
Oj vilken härlig tur! Tog den bara 15 minuter, skulle mer kunna tänka mig lfera timmar! Måste varit ordentligt lång. Hur lång var den hur högt steg ni, vilken hastighet har den osv…. 😉
Du vägrar ge upp innan du sett en björn hoppas jag. Vill snart se en jag också, här på din blogg. 🙂
hahaha – attans var det bara en skugga av gondolen 🙂 fast jag hade ALDRIG vågat åka i den där, höjdrädd som jag är
Är helt grön av avund över er superhärliga resa!! Hur länge ska ni vara iväg?
Såå fint,Ama!
Ni har slagit på stort!Inger
Ni så glada för höjder.Jag håller mej nära jorden.Glad över att jag ej blev så lång!SVAR:Räven sa surt om rönnbären för han kunde inte nå dom.Men dessa hade nog räven kunnat nå ,för grenarna bågnade för tyngden. Kram!
Wow! Det är så kul och spännande att läsa om resan! Tack för att du delar med dig!
/ ❤ Jennie Bergius
Lite fjärilar i magen av dessa höjder ? Väldigt modigt! Själv skulle jag inte vågat 🙂 Fantastiskt fina bilder. Passa dig för att önska se en björn…den kanske dyker upp när du minst anar det…hi, hi.
Skönt att du fortfarande klarar av att skriva på svenska så jag kan läsa era härliga upptåg..men fy vad fräckt att bara sno timmar så där för er…
Men herregud,hjärtat i halsgropen när det gäller er heeela tiden. Ama, du ska inte se så förbaskat nöjd ut att skrämma slag på dina bloggkompisar….
Nåja, magiskt vackert är det med utsikten,och ni får sannerligen vara med om mycket.
Kram och ta hand om er♥♥
Häftiga bilder! 🙂 kram
Fi tusan, vilka höjder! Mår illa och blir yr bara v att tänka på det..