Sulor

31 augusti 2017

 

Vi lämnade den härliga fårfarmen en bit utanför Auckland på Nya Zeeland…

1

… och åkte ut mot havet igen.

2

Otroligt vackert där vid kusten.

3

Det fanns en gångväg ut till en liten plattform. Därifrån kunde man se klippor med en massa fåglar på.

4

Eller så kunde man titta in i kameran och flina upp sig ifall man nu hellre ville göra det.

5

Vågorna slog in mot den där höga, fristående klippan. Undrar hur lång tid det tar innan havet har ätit upp den helt?

6

Det var en faslig massa fåglar av modellen sulor som häckade där i området.

7

Ganska trångt om saligheten.

8

Det var så trångt, så vissa var tvungna att stå på varandra. (Eller så höll dom på med nåt annat, men den här bloggen är faktiskt barntillåten…)

9

♫ ♫♪♪ Litet bo jag sätta vill… ♫ ♫♪♪

10

Och alltid imponerar det där bobyggandet på någon. ”Puss på dig – så fint du har byggt!”. (Ama tycker det ser ut som nåt som Ernst hade kunnat knåpa ihop – fattas bara dom levande ljusen…)

11

Sen kan man både pussa och putsa på varandra.

12

Hittar man ingen att putsa på får man väl putsa på sig själv då.

Ja, det fanns verkligen många sulor där i kolonin.

En himla massa sulor…

13

… och en mås. Men den hade i alla fall snyggaste fötterna.

En härlig upplevelse att se alla dessa fåglar, och ljudet förstärkte verkligen det hela:

Ännu en fantastisk naturupplevelse på denna resa.

Annonser

♫ ♫♪♪ Helgdagsrock åt far, och söndagskjol åt mor ♫ ♫♪♪

31 augusti 2017

 

I förra inlägget lyckades hunden Cindy (trots ”hjälpen” från hundkompisen Bob) att valla får med den äran.

1

Här har Jim ett av fåren under full kontroll, trots att han inte ens håller i det.

2

Men? Vad hände? Vart tog fåret vägen?

Ama-bloggen är ju känd för att besvara alla frågor och inte lämna några lösa trådar, så här kommer svaren:

Det här var vad som hände. Fåret blev snitsigt klippt av Jim. Ungefär 2,5 minuter tog det att klippa fåret. Imponerade! Inte minst hur han lyckades hålla fåret – bestämt men varsamt – under kontroll så det inte sprattlade så att blodvite uppstod eller att det tog sig loss.

Och vart tog fåret då vägen?

4

Ja, här springer ett nakenfår iväg för att leta reda på polarna. Skönt att bli av med den pälsen ändå.

Apropå dom lösa trådarna:

5

Av dessa blir det säkert både helgdagsrock åt far, och söndagskjol åt mor, och två par strumpor åt lille, lille bror.


Konsten att valla får

30 augusti 2017

 

1

På farmen vi besökte på Nya Zeeland hade dom 300 får. Utspridda på stora, härliga ytor.

2

Man kom lite närmare dom med zoomen.

Men om man nu vill ha tag i ett får? Hur gör man då?

3

Det gäller helt enkelt att samla ihop flocken.

4

Enklast är att ta hjälp av en duktig vallhund, som i detta fall Cindy.

5

Med hjälp av visslingar från den duktige ”fåraherden” Jim såg hon till samla flocken.

6

Dom fina fåren var lugna…

7

… och Cindy drev dom bestämt åt det hållet som Jim bad henne om.

8

Tyvärr för Cindy (men kul för oss) så hade Jim även med sig Bob. En stor, 12-årig hund som var halvdöv och en aning senil. Dom där kommandona som han en gång kunnat var liksom inte lika självklara längre.

9

Här bestämde han sig för att det var dags att ”hjälpa till”. Han nosade sig fram till fåren…

10

… och – weehooo! – under glada och vilda skall skingrade han dom supersnabbt! Ama har märkt ut det ”får” som egentligen var hunden Bob in action.

11

Cindy gjorde sitt bästa för att samla ihop flocken igen, och lyckades väldigt bra med det.

Här kan ni se en kort film hur duktiga dom var, Cindy och Bob:

Duktiga, var och en på sitt vis.

12

Bob var i alla fall mycket nöjd och glad över sin insats.

13

Ville mer än gärna bli kliad på magen och delade gladeligen ut pussar.

14

Alla var dock inte fullt så glada att bli pussade. Ama var i alla fall glad att hon hann stänga munnen.

Det var helt underbart att se dessa hundar i arbete. Jim (som själv hade en farm med 4000 får) berättade att Bob inte fick vara med längre när det skulle vallas ”på riktigt”. Men på såna här uppvisningar fick han hjälpa till.

Båda hundarna såg ut att njuta oerhört mycket av det jobb dom utförde och det gjorde vi som tittade på också. Att se Cindys skicklighet imponerade, och Bobs sabotage ledde till många skratt.


Ut på landet i nya landet

30 augusti 2017

 

1

Direkt vi klivit av båten i Auckland, Nya Zeeland så klev vi på en buss.

2

Rätt mycket trafik. Länge sen vi såg en sån stor och livlig stad.

3

Vi var glada att det var nån annan som körde. Vänstertrafik är inte alls så kul. Fast å andra sidan har Ama svårt för höger och vänster, så egentligen kan det kvitta.

4

Vi körde ut på landet i nya landet (förutom att vi aldrig varit där förut så hörs det ju på namnet att det är nytt).

5

Till slut körde vi in på en farm. Det var ett fantastiskt väder, det märks inte minst på speglingarna i fönstret där.

Men om ni tyckte att det speglades mycket där…

6

… så var det ingenting i jämförelse med hur det speglades i boningshuset på farmen.

7

Det var som sagt en underbar dag med fantastiskt väder och vidunderliga vyer.

8

Om Ama varit ett får, så skulle hon absolut vilja vara det på en farm med dom ytorna och den grönskan (nu är hon inget får, men möjligen en fårskalle ibland).

Vi hälsade på dom som bodde där på farmen.

9

Crusty. Det lilla lammet som var lite krasslig och fick speciell omvårdnad.

10

George. Den hungrigaste av alla dovhjortar som bodde på gården.

11

Sen hälsade Anders på lokalbefolkningen också.

12

Han erbjöd sig genast att hjälpa till med trädgårdsarbetet.

Fast att bara köra skottkärra? Inte alls det roligaste jobbet.

13

Dom hade nog fått förvarning om att han var på väg. Det var troligen därför som hade satt upp den där skylten utanför sekatörförvaringen.

Sen räddades hela trädgården av gonggongen:

14

”It’s wine a’clock”. Dom som är mindre ärliga brukar kalla det ”lunch”.


Ett helt nytt land

29 augusti 2017

 

1

I morse såg vi soluppgången igen. Bakom oss. Det är läckert när man ser solstrålarna stråla sådär ned genom molnen.

2

Ett par timmar senare strålade (nåja) Ama också. Land i sikte igen – weehoo!

3

Dom där små puttbåtarna är snabba. Dom tycks alltid vara före oss till alla ställen och kommer sen snällt ut och möter oss.

Den här gången prövade dom på en annan metod:

4

Dom gav oss draghjälp istället för att putta. Omväxling förnöjer.

5

Dom drog (och kanske puttade dom också?) in oss till vår parkering.

6.JPG

Väl förtöjda vid vår kaj fick vi hjälp av skyltarna i stan.

  1. Det som sticker upp där i bakgrunden var tydligen ett torn. Tack för hjälpen, skylten. Det hade vi inte fattat annars.
  2. Vi hade kommit till… Zürich? Det var lite mer oväntat.

7.JPG

Men när vi gick iland hade dom en korrigeringsskylt. Vi hade kommit till Auckland, Nya Zealand.

Så trevligt – ett helt nytt land! Ja, landet i sig har nog funnits ett tag, men vi har aldrig varit där förut.

Vad blev då Amas första intryck av det nya landet?

Jo detta:

8.JPG

Dom är helt klart fenor på att parkera! Sån värmer Trafikpolis-Amas hjärta. Fast det måste vara jobbigt för dom där i mitten att få ut sina bilar.

Det blev fler intryck av både stan och landet. Mer om det sen, ifall ni orkar.

Ha en finfin kväll!


Det där med att simma med hajar…

28 augusti 2017

 

1

… det var tydligen en rätt hårresande historia.

Efter turen i den lilla båten återvände vi till vår något större båt.

2

Vi seglade iväg…

3

… lämnade Bora Bora bakom oss…

4

… och åkte in mot solnedgången.

Undrar var alla människor var nu då?

Aha! Dom hade säkert gått för att titta på nån av alla dom shower som visas på båten.

5

Men nej. Där på teatern fanns ingen. Förutom Stalkern, då.

Var kunde alla människor befinna sig?

6

Jo här. Ute på däck.

Varför då?

7

Jamen det var ju där gratisdrinkarna fanns. Vad firade vi? Kanske att vi skulle bli av med en dag? Nåja. Alla anledningar till att fira är bra.

Imorgon är det dags att gå iland igen.

Ingen rast och ingen ro…


Dagen som försvann

27 augusti 2017

 

Vi har varit ute och guppat på haven rätt länge nu.

1

Sett många soluppgångar…

2

… och ännu fler solnedgångar. Egentligen har dom nog varit lika många som soluppgångarna, men nedgångarna är lättare att fånga på bild av nån anledning.

3

Det har under resans gång bjussats på ett helt gäng med sovmornar.

Ama är sååå tacksam för det, men till slut straffar det sig:

4

För nu har vi korsat datumlinjen, vilket gjorde att vi – hux flux! – förlorade en hel dag.

När vi gick och la oss igår kväll var det lördag, och efter att ha sovit en helt vanlig nattsömn vaknade vi upp på en måndagsmorgon.

Söndagen den 27:e augusti 2017 fick vi aldrig uppleva.

5

Datumlinjen är den där något förvirrade linjen som går rakt (nåja) ned genom Stilla Havet. Ama tog bilden på ett föredrag som Dr Tom höll och som skulle ge svaret på ”Vad är datumlinjen och varför finns den”. Han har hållit många föredrag här på båten om en massa intressanta ämnen, som exempelvis hur påskö-gubbarna tillverkades och förflyttades.

Tyvärr har han en väldigt monoton stämma, så Ama somnar alltid på föredragen, men ett par saker hann hon i alla fall uppfatta.

Att linjen inte är rak beror på att vissa länder vill ha samma datum även om dom råkar befinna sig där datumlinjen egentligen borde ha varit, och andra vill ha samma datum som dom länder som dom har mest handelsutbyte med.

Den icke-raka linjen orsakar också att det ett par timmar varje dag finns tre datum samtidigt här på vår jord.

Jodå.

Här är förklaringen till detta:

6

Komplicerat? Ja. Ama har funderat mycket på detta och ändå inte blivit särskilt mycket klokare. Sen tillkommer ju den där sommartiden också för att ytterligare krångla till allting. Dr Tom tyckte också att den var ett otyg.

Men man kan säga som så (om man bortser från sommartid): Före vi passerade datumlinjen låg vi 13 timmar efter er i Sverige. När vi åt frukost var ni redo för kvällsmaten samma dag. Nu ligger vi 11 timmar före er. Så när vi snart ska äta frukost så intar ni ert kvällsmål igår.

Vi har alltså måndag nu, medan ni fortfarande har söndag.

Trots den tappade söndagen kommer ändå Ama’s bidrag till Skyltsöndagen här:

7

Det är den här vi har litat på hela resan. Skeppstiden. Det känns tryggt att dom skyltar med skandinavisk maritim tid. Det är till syvende och sist kaptenen som bestämmer vad klockan är slagen här på båten.

Om Ama får säga det själv så är det inte illa att lyckas med en skyltsöndag trots att den dagen inte fanns för vår del.