Djurlivet i Charleston

 

Det fanns ett väldigt rikt djurliv i den staden.

Några exempel:

I dom här träden kryllade det av ekorrar. Ni ser dom nog inte, för dom var vansinnigt snabba på att gömma sig när Ama siktade på dom med kameran, så dom få bilder där dom faktiskt fastnade blev förskräckligt suddiga. Men dom fanns! Ama lovar.

Hursa? Ni tror inte på det? Okej, här kommer bildbevis:

En rysligt suddig ekorre.

Det fanns inte bara ekorrar i dom där träden…

… det fanns hägrar också. Fast just den här hade hoppat ned på marken.

Nyttiga fåglar dom där. Dom skuttade runt och åt löv. Hjälpte till i trädgården liksom.

Fast när Ama tittade efter lite noggrannare så var det nån sorts torkad fisk dom åt. Sannolikt flygfiskar som också bodde i dom där träden och som hade störtat till marken och dött. Jo. Så måste det vara.

Men det fanns inte bara ekorrar, hägrar och döda flygfiskar i Charleston:

Det fanns även semestrande hundar. Och – om Ama inte ser helt fel – en Stalker.

Dom där hundarna ställer till det lite, men inte nåt som en liten trevlig skylt kan avhjälpa:

Scoop the poop.

Och det var precis vad den där mannen pysslade med. Han scoopade poopet.

Fast det var efter några andra, väldigt vanligt förekommande djur i Charleston:

Arbetshästarna.

För oss tvåbenta hade dom varit snälla och fixat med det där nödvändiga när man blir nödig:

Bra när det finns gott om offentliga toaletter. Fast lite mer privacy hade kanske varit trevligt.

Annons

Charleston

 

Tidigt i går morse så närmade vi oss hamnen i Charleston.

Fast det såg fullsatt och tämligen trångt ut där? Nåja. Det var en vacker bro i bakgrunden, så Ama var nöjd.

Åhå! Vi skulle tydligen lägga till där vid den mer rymliga kajen istället. Centralt och bra.

Efter att vi hade dockat och lämnat båten så hamnade vi direkt på en marknad. Var det verkligen fredag igår?

Precis såna där röda och gröna tröjor som hänger där bredvid varandra köpte Ama för tre år sen när vi var här. En grön till sig själv, och en röd till Anders. Jajjemensan! Det är helt sant. Den här bloggen slutar aldrig att överraska, eller hur?

Men det blev inget nytt inköp av likadana tröjor – man måste ju variera sin shopping! (Nu såg Ama att det fanns en blå också… Och en mörkgrön. Attans!)

Här syns huvudentrén till marknaden, och den sträcker sig nästan ända fram till båten där i bakgrunden. Dom har verkligen tänkt till när det gäller placeringen av sin båtparkering i Charleston.

Vi vandrade vidare i det fina vädret. Det fanns vackra, färgglada hus utefter vägen.

En trevlig strandpromenad fanns det ute på udden i gamla delarna av stan.

Ute på havet seglade en massa småbåtar. Dom såg ut att vara på väg att sjunka.

Tittade man åt andra hållet…

… då såg man små trevliga små hus. Huset längst ned till höger höll dom på att renovera. Ama hoppades att en ommålning ingick i planerna.

Allra längst ned fanns en härlig park.

Men vad pysslar alla med? Aha! Såklart!!! Gratis-wiffi, weehoo! Ama pickade lite på telefonen, hoppas att hon inte skrev nåt otydbart eller otrevligt till er som hon hann besöka under det korta stoppet… Dom är fasligt små dom där ”tangenterna” på fånen.

I parken fanns även Tjocka Berta. Anders kallade den så, kanonen där till (goddag, goddag…) höger. För inte kan han väl ha menat nåt annat?

Charleston var en väldigt trevlig stad att återse. Alltid kul att återvända till platser där man varit och gillat läget.

Gomorron!

Bye, bye New York

 

I förrgår tog vi plats i fören på båten.

Kollade sen när den började backa ut från parkeringen.

Vi passerade raka gator omgivna av höga hus.

Siktade mot den där passagen mellan Manhattan och Staten Island.

New Yorks skyline är ju något förändrad, men är ändå otroligt imponerande.

Den lämnade vi bakom oss när vi tuffade vidare.

Det var party på däck, men här tycktes alla ha lämnat sina platser vid borden? Vad var det dom kollade på?

Jo, den här tanten som vi åkte förbi på vår väg från staden.

Oooo… Det kommer aldrig att gå!

 

Men det gjorde det. Vi kom under den där bron och seglade sen vidare söderut utefter den amerikanska östkusten.

Det var som sagt i förrgår vi lämnade det stora äpplet, och idag har vi roat oss här:

Det där var Ama’s ansökningsvideo till Let’s Dance för tre år sen. Hon undrade länge varför dom aldrig hörde av sig, men sen kom hon på svaret. Charleston tillhör ju inte tiodanserna. Synd. Dansen var ju helt klockren.

Jodå. Vi har lämnat New York. Det finns dock en hel hög med bilder kvar från våra två hektiska dagar där. Det kaaan tänkas att det kommer mera nån gång i framtiden.

Skyltsöndag – mystisk

 

Söndag igen och dags för ännu en kombiutmaning med BP’s Skyltsöndag och Sannas Weekly Photochallenge.

Den här veckans tema är Mystisk och Ama koncentrerar sig på endast en skylt för att tolka detta ord.

Den här skylten fanns i New York. Heeelt oemotståndlig!

Men Ama är lite feg av sig.

Hmm… Ska man verkligen våga?

Jamen vad sjutton – go for it!

Sådärja! Tryckt och klart! Men hoppsan då… Vad hände med lampan där uppe?

Avslöjad!

Men visst är det mystiskt att det liksom inte går att låta bli?

Ha nu en riktigt fin söndag.

Gomorron!

Mycket folk!

 

Efter dom mer lugna stoppen i norra Norge, Island och Halifax i Kanada kunde vi konstatera att det fanns mycket folk i New York.

Som här på Times Square.

Jättemycket folk!

Det fanns även en del människor i Bryant Park…

… och på Grand Central Station. Ser ni Ama där i vimlet? Hon vinkar åt er, men den bästa ledtråden kan nog vara färgen på tröjan.

Det fanns också mängder av bilar. Ama kunde än en gång konstatera att leken ”Gul bil” skulle vara rena rama barnleken här.

En sån där skylt skulle Ama verkligen vilja ha! Undrar var man kan köpa en sån?

För att få trafiken att flyta någorlunda så har dom på många ställen satt upp skyltar med ”Do not block intersection” – ”blockera inte korsningen”, alltså.

Chauffören till den där lastbilen var nog inte läskunnig, för han blockerade rätt effektivt. Fy sjutton för att köra i New York! Särskilt en bil i den där storleken…

Det fanns även annat som blockerade trafiken:

Anders, till exempel.

För att få det mindre stressigt så valde vi vårt vanliga lunchhak i den stora staden:

Vi tog helt enkelt en picknick i Central Park. Lugnt och skönt!

Trots att vädret var varmt och skönt så hade vissa ändå garderat sig med paraplyer, och dom kom till nytta även fast det inte regnade.

Men ville man ha det riktigt lugnt och skönt…

… så kunde man alltid återvända till båten och studera den fantastiska stadens nattljus lite från håll.

Människor är lättroade

 

Vad håller alla på med här?

Jahaja. Dom försöker få till ett foto där man får en sån där emoji som ansikte. (Vad hände förresten med ordet ”smajlis”?)

Ja, vad ska man säga? Människor är lättroade. Men Ama har viktigare saker för sig här i livet och skulle aldrig nedlåta sig till att ansluta sig till den där skaran. Hon är alltför…

Oooo… Kolla! Ama kom med på ett hörn! Fast bara med sitt eget nylle. Vems armar kan det vara där ovanför Amamojin? Kan det vara en ovanligt hjärtlig Stalker?

Men nu tappade Ama tråden. Var var vi? Javisstja:

Ama har viktigare saker för sig här i livet och skulle aldrig nedlåta sig till att ansluta sig till den där skaran. Hon är alltför seriös för det.

Men människor generellt sett är väldigt lättroade.

Gomorron!

Sightseeing i New York

 

Vi kollade runt i New York igår, till fots. En himla massa steg blev det.

Men innan vi gav oss ut så var ”vi” tvungna att parkera båten här på Manhattan.

Först körde vi förbi flygplatsen. Ama tyckte att den där startbanan såg lite väl kort ut för en Concorde? Men det funkar säkert.

Den där parkeringsplatsen – pir 90 – den var vår. Såg lite trångt ut.

Men det var plättlätt att komma in där.

Väl parkerade så gick vi ut och kollade runt på stan. Tog en stund innan vi kom iland då alla skulle kollas noggrant, men det sköttes bra av båtfolket, så vi kunde vänta i lugn och ro i hytten tills det var vår tur att traska ut på stan.

Där såg vi en himla massa saker. Här kommer ett litet urval:

Vi såg höga hus…

… en polis med bara en hästkraft (som han tycktes ha parkerat i en kon?)…

… och en annan polis med många fler hästkrafter i sitt imponerande fordon i full utryckning.

Vi såg också en glasgubbe som var i ett sånt material så han matchade husen bakom.

På andra sidan det lilla torget stod en liknande gubbe fast i sten eller betong, som då matchade husen som man såg åt andra hållet. Fiffigt!

Vi såg även att New York-borna verkar vara väldigt rädda om sina cykeldäck.

Ja, det var bara en liten bråkdel av allt vi kollade på.

Men självklart såg vi också dom mer kända turistattraktionerna i denna härliga stad:

Frihetsgudinnan, till exempel.

Gomorron!

Förföljda?

 

Efter att vi hade tittat klart på det maritima museet i Halifax, och regnet hade upphört, så gav vi oss ut på stan igen.

Dom höll på att bygga om i nästan hela stan. Både gator och hus.

Men vi skulle givetvis upp på den högsta punkten som gick att hitta.

Till citadellet.

Dom får kalla det precis vad dom vill…

… men nog känner Ama igen en borg när hon ser den.

Där höll dom på med nån sorts drillning av kjolklädda killar och tjejer.

Och det gick rätt bra, faktiskt!

Kolla in fotföringen. Liknar nån sorts position i balett? Plié eller vad det kan heta. (Ama kom bara till momentet ”krypa under stolar” när hon gick balettskola i unga år)

Några andra höll på att ”tomskjuta” kanoner. Låtsas att skjuta dom vill säga. Nån sorts halvpantomim kombinerad med charader och en massa rop och kommandon.

Den ende som det smällde om var den här grabben.

Som för övrigt väldigt gärna ville vara med på bild.

Sen blev Ama sådär överraskad igen:

Att bo i kåtor trodde hon bara samer gjorde? Fast dom här kjolklädda grabbarna verkade också husera i såna. Kanske är det tipis ändå, med tanke på att det är i Nordamerika?

Ama blev i alla fall väldigt glad och nöjd. Dom hade vapen och gevär istället för säckpipor.

Men säg den glädje som varar beständigt…

GAAAHHH!!! Vi ÄR förföljda av säckpipor!

Det låter helt enkelt för jäv… Jamen lyssna själva! Klippet är bara 11 sekunder långt, för allas skull:

Vem har kommit på detta ”instrument”? Nån elak rackare, helt klart.

Ama fann dock på råd:

Lite oförtäckt hot…

… och han gav sig.

Puh! Skönt.

Vi flydde tillbaks till båten…

… och precis när vädret började klarna upp så seglade vi iväg från Halifax.

Efter en dag på sjön mötte oss denna syn nu tidigt i morse just innan klockan hade slagit 6:

♫ ♫♪♪ New York, New York ♫ ♫♪♪

Det är första gången som vi har anlänt till denna fantastiska stad sjövägen. Om man bortser från Staten Island-färjan då.

Gomorron!

Ama’s varierade shopping

 

I färjeterminalerna finns det oftast möjligheter till shopping.

Så även i Halifax. Mestadelen var som vanligt en massa onödigt krafs.

Som exempelvis julpryttlar. Kanada tycks också ha anammat den nya (?) traditionen ”Jul i juli”.

Man kunde också köpa böcker. Den största andelen handlade om Titanic. Ganska konstigt utbud på en färjeterminal? Vem är väl sugen på att påminnas om skeppshaverier när man åker båt?

Sen fick Ama syn på sin favoritaffär där. Oooo… Senast hon stötte på den var i Maine, USA för ett par år sen. Då köpte hon två likadana tröjor, en röd och en grön.

Denna gången nöjde hon sig med att sitta i knäet på älgen. Älgar hör till Ama’s favoritdjur, dom har så mjuka näbbar. Och visst är dom coola!

Precis en sån där grön tröja inhandlades senast. Men den här gången skulle det inte bli nån shopping. Man måste ju faktiskt variera sig lite. Klädinköp hör inte till vanligheterna och man måste faktiskt variera sig liiiite i alla fall.

Sen kom Ama på att det kunde hon verkligen göra denna gång. Variera sig, alltså.

Jodå.

Man ser tydligt skillnaden när man jämför den nya till vänster med en av dom gamla till höger. Den nyinköpta älgtröjan var lila, och texten var inte ”Maine”, utan ”Halifax, Nova Scotia”. Stooor skillnad!

Ama är själv impad över sin varierade shopping.

Halifax med paraflax

 

När vi kom iland i Halifax kunde vi välja att åka med denna:

Hop-on-hop-off bussen med den synnerligen vackra färgen.

Men vi valde att promenera.

Blev liksom lite oflax – Halifax med paraflax.

Hamnpromenaden var fin, om än tämligen blöt.

Men den lilla båten med kepsen var glad ändå.

Vi valde att gå in på det maritima museet för att vänta ut nederbörden.

Där tittade vi lite närmare på en fyr.

Såg en livboj med inbyggda extrabyxor. Smart!

Vi tittade också på några annorlunda glasögon. Dom tittade tillbaka.

Men det dom flesta kom för att kolla in var den del av museet som handlade om Titanic.

Anders passade på att vila lite på Titanics promenaddäck…

… och funderade även på att gå i den där berömda trappan.

När vi hade kollat runt där ett tag så hade regnet upphört och vi vågade oss utomhus igen.

Där kunde vi tydligt se att vi var i Kanada. Ja, ni ser flaggan va? Eller det kanske inte var sådär jättetydligt.

Här syns den bättre, flaggan. Förresten… Är det inte Stalkern som står där och spanar?

Lite mer från Halifax kommer framöver. Nu är det dags för frukost.

Gomorron!