Hemresan

13 augusti 2017

 

1

Efter ungefär tre timmars vandrande hit och dit och upp och ned så tittade vi en sista gång ut över det fantastiska Machu Picchu.

2

Vi åkte ned med buss efter den slingriga vägen och bytte till tåget igen.

3

Väl framme på stationen i Ollantaytambo så blev det en anings tjorvigt. Strömmen hade gått. Där ser man! Dom skulle ha haft lite kabelhärvor i den där tomma elstolpen som Ama klagade på förut.

4

Vi åkte till vårt hotell, åt middag, packade väskan och sov en natt till där.

Klockan 04:30 ringde klockan, och direkt efter frukost gav vi oss av.

5

En bit utanför Cusco stannade vi till vid ännu en inkaruin – Sacsayhuaman (uttalas ungefär sexywoman, namnet har förmodligen nåt med kvinnan på bilden att göra).

6

Ett gigantiskt jättepussel med bautastora stenar. Den här inkastaden klarade sig dock inte undan spanjorernas framfart. Det som finns kvar på plats nu är ungefär 20 procent av dom ursprungliga byggnationerna – resten använde spanjorerna till byggnader i nuvarande Cusco. Vilka byggnader då, kan man undra? Jo, kyrkor, såklart…

7

Anders står här framför det största stenblocket som fanns där. 120 ton väger den där stenen. Hur sjutton bar dom sig åt? Imponerande!

8

Sen åkte vi buss ned till Cusco igen där vi bytte färdmedel…

9

… och vinkade adjö till stan från ett flygplan.

10

Vi flög över dom snötäckta Anderna, och sen kom vi hem.

11

Hem till vår båt igen, alltså. Där fanns det en marknad ifall man nu ville shoppa lite till. Det ville inte vi.

12

Men vi tackade inte nej till välkommen-hem-igen-drinken innan vi klev ombord.

13

Efter tre hektiska dagar och två nätter borta så var det skönt att komma hem igen och vila upp sig lite.

Vad är det man säger? Ja just det: Borta bra men hemma är inte så tokigt det heller.


Toppen på turen i Inkaland i Peru…

13 augusti 2017

 

… och anledningen till att vi åkt buss, flyg, buss, tåg och buss igen på svindlande vägar, det var absolut detta:

1

Machu Picchu.

2

När vi stod där mitt bland dom magnifika inkaruinerna så var det helt klart värt hela resan. En otrolig känsla att faktiskt befinna sig där på det fantastiska ställe som vi bara sett på bild förut, och drömt om så länge.

3

Det var så man nästan fick nypa sig i armen!

4

Att det var så pass välbevarat som det ändå var när det återupptäcktes berodde till stor del på en strategisk inkahövding där i Ollantaytambo som vi hade besökt på vägen (inte hövdingen då, utan själva stället). Han såg till att den inkastaden brändes, och förstörde sen inkaleden som ledde till Machu Picchu. Detta gjorde att spanjorerna aldrig hittade dit, och kunde således aldrig förstöra det. Det får man verkligen tacka för idag!

5

Dom måste ha varit stora på den tiden, inkaindianerna. Vilka höga trappsteg!

6

Ruinerna är omsorgsfullt renoverade…

7

… och ligger verkligen fantastiskt vackert till där bland bergen.

8

Det var inte alls nån trängsel med turister. Det är begränsat hur stort antal människor som får besöka ruinerna per dag.

9

Ama kände sig ändå iakttagen där emellanåt. Kanske var Stalkern i närheten?

10

Det var rätt branta trappor att gå i på sina ställen.

11

Men som tur var så hade dom satt upp avspärrningsstaket lite här och där, så att folk inte skulle gå för nära kanten. Eller var det möjligen snubbeltråd?

12

Det känns verkligen som en ynnest att ha fått besöka dessa otroliga ruiner och känna historiens vingslag vina runt öronen. Vi hade dessutom väldigt tur med vädret, soligt och fint.

13

Precis som lyktstolpen blev pricken över i-et till byns namn, så blev besöket i Machu Picchu pricken över i-et på vår tur i Inkaland.

Eftersom det nu är den dag som det är, så dedikerar Ama den sista bilden till BP’s Skyltsöndag.

Gomorron!