Gubbfabriken

 

Vi tog en tur till själva gubbfabriken på Påskön.

På och ur det där berget tillverkades dom, gubbarna. Man kan se några sticka upp ur gräset där på slänten.

Här står en ensam maoi (gubbe, alltså) inte alls så långt ifrån där han föddes.

Dom höggs ut i liggande ställning ur berget. Sen lossades dom och forslades därifrån till dom ställen där dom skulle stå. Finns olika teorier hur dom lyckades resa och förflytta dessa bautastora maoisar, en av teorierna är att människorna fick hjälp av aliens. Den vill gärna Ama helst tro på. Enklast så, liksom.

En del verkade väldigt högfärdiga och stack näsan upp i luften.

Andra hade knappt näsan ovan jord eller hade stått på näsan…

… medan vissa hade ramlat på rygg.

Man tänker mest på dessa figurer som ”skallar”, men dom har även kroppar – ras med jord och sand har dock begravt delar av skulpturerna.

Hur som helst var dom otroligt häftiga att se, och en sak verkade dom ha gemensamt:

Längtan till havet… För visst verkar dom vara på väg dit?

Vissa kom fram till sitt mål. Det står ett gäng där till höger i bild vid den här sandstranden. Hmm… Tycks vara en Stalker där också?

Det fanns flera gubbgäng också. Kommer nog mer om dom lite senare.

Annons

En av fyra eller tre av tolv?

 

Inte dom bästa oddsen…

Här låg vår skuta ankrad utanför Påskön. Vi var superglada att den hade lyckats med det. Som ni kanske minns från filmen i det HÄR inlägget så är Stilla Havet inte alls så stilla emellanåt. Dessutom finns det ingen ordentligt skyddad vik för stora skepp att ankra i.

Havet kastade sig rätt våldsamt in mot klipporna på land.

Bara för att båten hade lyckats ankra så var det inte så lätt för dom små tenderbåtarna heller.

Det kunde finnas andra båtar ivägen vid den lilla piren där den skulle lägga till.

Passagen in var inte heller sådär jättestor. Ni ser piren till vänster och klipporna till höger i bild… Dom där i kanoten (eller vad en sån där farkost nu kan heta?) övade tydligen vändningar där inne i den lilla hamnen och var väldigt mycket ivägen.

På landbacken kunde man se hur det kunde gå om man körde lite fel. Fast just den där seglingsbåten verkar ha blivit attackerad av hajar?

Nåja. Vi kom iland och kunde titta på dom typiska påskögubbarna. Fast Ama fick en känsla av att just dom där kunde man se från båten också? Vet inte riktigt varför hon trodde det…

Vi åkte runt på ön…

… och fick även se gubbar som inte syntes från skeppet. En hårresande resa, tydligen.

När vi skulle åka tillbaka till den lite större båten igen så hade dom placerat en liten marknad väldigt strategiskt.

Smarta som dom var så tog dom även kreditkort ifall man ville shoppa.

Det verkade vara den yngre delen av befolkningen som hade initierat detta och även tog hand om kortbetalningarna.

Vi shoppade inget denna gång heller, utan åkte bara ut till båten igen.

Den ter sig faktiskt ännu större när man kommer sjövägen utifrån.

Vi var verkligen nöjda och glada! Om ni minns rubriken: ”En av fyra eller tre av tolv?”?

Bara 25% av kryssningsskeppen som kommer till Påskön lyckas med konststycket att landsätta sina passagerare på ön. Även om själva skeppet lyckas ankra, så är det inte säkert att myndigheterna/kaptenen tillåter att tendrarna får lägga till vid land. Alltför farligt om sjön är för grov.

Ifjol kom 12 kryssningsbåtar till Påskön, tre av dom fick iland sina passagerare. Enligt vår guide var vi den första båten som landsatte passagerare i år.

Inga vidare odds – så vi var verkligen hur glada som helst att få denna punkt på bucketlistan avcheckad. En otrolig upplevelse att få se alla dessa gubbar på riktigt! (Och ni kan nog vänta er att få se några till i alla fall)

Hmm… Egentligen borde nog Ama köpa en lott nu när hon har sånt flyt (i dubbel bemärkelse, tack och lov när man befinner sig på en båt!). Tyvärr finns det inga lotter här.

Men å andra sidan finns det ett casino…

Undrar ifall Ama ska satsa på rött eller svart? Haha! Dum fråga egentligen.