Hemresan

 

Efter ungefär tre timmars vandrande hit och dit och upp och ned så tittade vi en sista gång ut över det fantastiska Machu Picchu.

Vi åkte ned med buss efter den slingriga vägen och bytte till tåget igen.

Väl framme på stationen i Ollantaytambo så blev det en anings tjorvigt. Strömmen hade gått. Där ser man! Dom skulle ha haft lite kabelhärvor i den där tomma elstolpen som Ama klagade på förut.

Vi åkte till vårt hotell, åt middag, packade väskan och sov en natt till där.

Klockan 04:30 ringde klockan, och direkt efter frukost gav vi oss av.

En bit utanför Cusco stannade vi till vid ännu en inkaruin – Sacsayhuaman (uttalas ungefär sexywoman, namnet har förmodligen nåt med kvinnan på bilden att göra).

Ett gigantiskt jättepussel med bautastora stenar. Den här inkastaden klarade sig dock inte undan spanjorernas framfart. Det som finns kvar på plats nu är ungefär 20 procent av dom ursprungliga byggnationerna – resten använde spanjorerna till byggnader i nuvarande Cusco. Vilka byggnader då, kan man undra? Jo, kyrkor, såklart…

Anders står här framför det största stenblocket som fanns där. 120 ton väger den där stenen. Hur sjutton bar dom sig åt? Imponerande!

Sen åkte vi buss ned till Cusco igen där vi bytte färdmedel…

… och vinkade adjö till stan från ett flygplan.

Vi flög över dom snötäckta Anderna, och sen kom vi hem.

Hem till vår båt igen, alltså. Där fanns det en marknad ifall man nu ville shoppa lite till. Det ville inte vi.

Men vi tackade inte nej till välkommen-hem-igen-drinken innan vi klev ombord.

Efter tre hektiska dagar och två nätter borta så var det skönt att komma hem igen och vila upp sig lite.

Vad är det man säger? Ja just det: Borta bra men hemma är inte så tokigt det heller.

Annons