App, app, app och tapas

 

Häromdan när vi var på La Ola och käkade kebab fick vi trevligt sällskap av Peter och Vivianne. Vi avhandlade en hel del saker och bland annat visade Peter en app som han hade som var väldigt intressant.

Costa Azul-appen som bland annat innehåller information om lokalbussarna här i Torrevieja.

Man kan till exempel se var busshållplatserna finns, och vad dom heter.

Det är inte alls så enkelt som man kanske kan tro att hitta busshållplatserna där ute i verkligheten.

Till vänster i bild är det en hållplats för lokalbussarna. Den på höger sida är inte det, trots att man gärna kan tro det när det även där står ”BUS” både på vägen och skylten. Men det är enbart en hållplats för skolbussar.

Det här är en hållplats för både lokal- och skolbussar…

Långt ifrån alla hållplatser har kurer eller ens stolpar. Ibland finns inte ens ledtrådar i gatan, så den där kartan var hållplatserna finns är väldigt bra att ha.

Här stod Ama med klumpfingret och pickade på telefonen, och fick till slut fram den allra bästa grejen med den där appen:

Information i realtid för varje busshållplats! Där vi stod vid restaurang 222 på Playa de los Locos skulle A-bussen komma om tre minuter. Den borde alltså komma klockan 12:59.

Och se på tusan:

Klockan 13:00 är den här bilden tagen. Bussen var minut sen, men då hade den fått stå och vänta där vid rödljuset också. Fullkomligt godkänd ankomsttid.

Vilket lyft! Förut har det bara funnits tidtabeller med starttider från första hållplatsen, och sen har man fått gissa hur lång tid det tar för bussen att köra till den hållplats man råkat befinna sig vid. Tidtabellerna fanns inte på själva hållplatserna heller så Ama kan rensa handväskan nu från en massa halvtrasiga papperslappar.

Tack så jättemycket Peter för den ovärderliga informationen om den appen! (Eftersom Ama tydligen var alltför upptagen med att äta kebab då när vi träffades senast och glömde fota, så är den här bilden från ett annat tillfälle. Då när vi var på Finca Rebate för ett par år sen)

Åter till gårdagen.

Vad skulle vi göra då när bussen var i tid och allt?

Tja…

Det var väl bara att hoppa på…

… kliva av i Cabo Cervera och promenera efter stranden mot La Mata…

… och äta en trerätterslunch för 5,50 euro inklusive en halv flaska vin per skalle. Jomen det kunde vi kosta på oss eftersom vi åker buss gratis med våra busskort.

Helt underbart med en app som visar bussarnas ankomst i realtid!

Apropå realtid så firas den internationella tapasdagen här i Torrevieja just idag (snygg övergång om Ama får säga det själv…). Ett endagars tapasrejs där 29 restauranger deltar. Vilka det är finns att läsa HÄR.

Det kan tänkas att det blir en eller annan tapa idag. Några av restaurangerna ligger i La Mata också, så tapasrejset kan kombineras men den nyfunna bussappen också. Perfa!

Vad hittar ni på?

Gomorron!

Annons

Nattarbete?

 

Ni minns kanske dom här palmfrisörerna?

Dom jobbade hårt och effektivt med att beskära palmerna efter strandpromenaden.

Trots effektiviteten var dom ändå lite slarviga:

Av nån konstig anledning struntade dom i vissa palmer?

Men nu är dom också tillfixade. Undrar om palmfrisörerna möjligen har jobbat natt?

Alla palmer har samma frisyr nu, och det är ju bra…

… för vem vill väl ha en sån där i skallen?

Gomorron!

Ännu ett hösttecken

 

För ett par dagar sen visade Ama flera hösttecken här i bloggen, med nedfallna löv och fallfrukt i mängder.

Här kommer ännu ett sådant tecken.

Ni vet det där fina, sommargröna Lilla Tåget som kör runt här i stan (och som Ama aldrig har fått åka med…)?

Nu verkar det ha antagit höstens gula färg…

Men å andra sidan, precis till höger om parkeringen där i bild ligger tivoliområdet här i stan:

Där är det inte mycket till tivoli kvar nu. Det beror på att dom håller på att förbereda för Feria de Mayo som ska gå av stapeln den 10:e – 15:e oktober nere där vid hamnområdet. Majfesten alltså, och maj är väl en vårmånad?

Så det är alltså inte höst nu. Det måste ju vara… vinter? Ja, eftersom att våren är på väg.

Konstigt…

PS: Festen kallas nu även Feria de Sevillianas – då blir det inte fullt så konstigt.

Pussel och knåp

 

Direkt vi klev på kryssningsbåten i Dover gick vi runt ett varv för att kolla ifall det fanns nåt skoj att roa sig med.

Nästan omgående hittade vi något som vi inte hade sett på ett fartyg tidigare:

Ett pussel! Anders satt länge med en bit och försökte knåpa in den på rätt ställe. Men det var ett sånt där jobbigt pussel med en diffus bild, så han gav upp.

Han hittade alltså ingenstans att göra av den där biten…

… så vi gick vidare och spelade lite biljard istället. Intressant att ha ett biljardbord på en båt? Det gungar rätt rejält emellanåt, och som man brukar säga – bollen är rund. Nåja, när båten stod vid kaj funkade det i alla fall.

Några dagar senare gick vi förbi det där pussel och knåpstället igen.

Och ser man på! Det fanns nån ombord som inte gav upp lika lätt.

Men Ama blev allt lite misstänksam…

Undrar om Anders ändå hittade nån plats för den där pusselbiten han knåpade med? I fickan, till exempel…

Ama brukade ofta lägga pussel förr om åren. En trevlig sysselsättning (utom det där med att vända alla bitarna åt rätt håll).

Inte alltför sällan fattades det en eller flera bitar i slutet. Mycket irriterande! På den tiden skyllde Anders alltid på det här:

Fina busfröet Megasen. Hon tyckte det var himla kul att klappa till dom där bitarna och sen jaga runt dom på golvet.

Så visst kan hon ha varit den skyldige, fast nu är Ama inte så säker längre…

Gillar ni att pussla och knåpa?

Gomorron!

Att ta sig vatten över huvudet

 

I lördags när vi var ute och promenerade fick vi syn på detta:

Vad står alla och tittar på?

Jo, det pågick nåt sorts roddevenemang av nåt slag.

Lite otur att det just i lördags gick stora vågor, och dessutom lutade havet osedvanligt mycket också.

Det började rätt lugnt.

Sen blev det lite mer bökigt, kan man säga.

Men det ska väl ändå gå vägen ändå?

Nope. Det gjorde det inte.

Där tog dom sig vatten över huvudet.

Det fanns räddningsbåtar på plats. Killarna i den gråa båten verkade bara kolla att tjejerna var ok, och lämnade dom sen åt sitt öde. Tjejerna började då simma mot land. Han där i fören kanske skulle ha haft en livboj i lina att kasta ut istället för att bara sträcka ut benet?

Det fanns en röd och fin räddningsbåt också.

Ibland var dom på samma ställe. Vågorna var rätt höga och långa, och hade nog passat bättre till att surfa på än att ro.

Men slutet gott, allting gott:

Här hade tjejerna kommit iland med sin båt, och kramat om varandra ordentligt.

Men en sak kan man verkligen undra – när det går såna vågor…

… är det inte bättre att ha flytvästarna på sig, och inte bara med sig?

När Ama var liten gällde totalförbud mot att vistas ute på sjön utan flytväst. Ama har – som ni nog vet vid det här laget – alltid varit noga med att följa dom regler som finns, så hon började nästan gråta när hon inte fick ha flytväst på sig när vi skulle åka med Finlandsfärjan över från Skelleftehamn till Jakobstad. Det var nog då hon lärde sig det där med ”ingen regel utan undantag”.

Gomorron!

Är hösten här nu?

 

För några dagar sen var det höstdagjämning. Innebär det att hösten är här nu?

Igår – en helt vanlig måndag – tog vi en promenad för att kontrollera den saken.

På Playa de los Locos kändes det inte så höstigt.

Ingen höstfeeling på Playa del Cura heller.

Men sen:

Kolla bara hur alla träden har börjat tappa sina blad!

Mängder av fallfrukt fanns det där på paseon också.

Och visst är det typiskt då när frukten mognar på hösten, då dyker dom genast upp:

Pallarna. Ja, alltså såna som pallar frukten alltså, inte några stolar eller så.

Nedfallna blad, fallfrukt, pallare… Kanske är det höst trots allt?

Men dom där fallande löven…

… dom fick allt lite hjälp.

Ganska mycket hjälp, till och med. Det var många palmfrisörer på plats.

Effektiva var dom också:

En före-bild…

… och resultatet. Dom blev rätt rejält snaggade, palmerna. Anders tyckte dock att dom hade lämnat kvar för mycket – det fanns ju grönt kvar att ta bort.

Så svaret på frågan i rubriken (Är hösten här nu?) torde vara:

Nej. Bladen och fallfrukten hade inte ramlat ned frivilligt…

… och mängden människor på stranden gör att det fortfarande känns som sommar här.

Hur är det hos er?

Gomorron!

En trevlig utflykt

 

Igår förföljde vi den här bilen utan tak. Förmodligen körde den nedcabbat för att få plats med den där långa palmen?

Här har vi kommit nästan ända fram till målet i Pilar de la Horadada. Man ser namnet skrivet där i rondellen, och vi har fortfarande häng på den taklösa bilen.

Här poserar Patrik framför sin jättefina folka. Ami hade valt att stanna hemma, förmodligen höll hon väl på med nån av sina favoritsysslor – tvätt och strykning.

Fanns mycket att roa sig med på den där platsen. Det var bland annat:

1. Marknad
2. Bra livemusik
3. En massa mat
4. Ännu mera marknad

Men det dom flesta hade kommit dit för var detta:

En massa coola bilar.

Den sista söndagen varje månad är det nämligen bilträff där i Pilar de Horadada. Åtminstone året ut. Det här var tredje gången den hölls där.

Det var inte bara bilar som visades upp.

Även roliga fortmoppar…

… och dom här färgglada vesporna som fick Ama att tänka på karameller.

Den här typen av bilar gillar Ama. Hur fräcka som helst! Är det CV-tvåor/fyror båda två, eller? Den där gröna ser lite fyrkantig ut för att vara en sån?

Då fick Ama ett bra tips av Patrik:

Oftast finns facit bakpå bilen. Bra tips! Den röda var alltså en CV-tvåa…

… och den gröna var en… Mustang? Ja, det måste det ha varit, Ama känner igen en häst när hon ser den.

Men man behöver inte alltid gå bakom en bil för att få facit.

Nejdå. Ibland finns svaret inuti bilen.

Helt klart en Jaguar det där.

Men det kan vara ganska farligt att gå på såna där träffar också…

Den där bautastora bilen var till salu. Vojne, vojne. Den skulle inte komma ned i garaget – det kommer helt enkelt aldrig att gå!

Så Ama såg till att snabbt komma från platsen i vår bil som är av en mer lämplig storlek. Dessutom är den ju nybesiktigad och allt.

Det var verkligen jättekul att gå runt där och titta på allt och alla, så det var absolut inte sista gången vi åker dit. Förhoppningsvis är väl monsterbilen såld tills nästa månad.

Gomorron!

Ama – marknadsundersökaren…

 

Ama är jättenöjd med sin surfplatta. Perfekt att kunna ha med många böcker som inte tar stor plats när man är ute och reser.

Jodå, den funkar jättebra – när man inte sitter ute i starkt ljus, för då syns det väldigt dåligt.

Ama är nu sugen på att skaffa sig en läsplatta som är anpassad för e-böcker, därför gav vi oss iväg till favvoaffären – MediaMarkt – på Zenia Boulevard. (Att det inte är just Amas favorit kanske inte ens behöver tilläggas? Fast nu är det ju tillagt och det är jobbigt att radera, så det får stå kvar, tillägget)

Tänk att Zenia Boulevard fyller fem år nu i dagarna. FEM år? Jösses vad tiden går fort…

Men det var inte för att begrunda tidens gång vi hade åkt dit, utan för att påbörja en marknadsundersökning av såna där läsplattor, så vi styrde stegen in på MediaMarkt.

Ama fick genast syn på en. Samsung är samma märke som den surfplatta hon har nu, och den är hon väldigt nöjd med i övrigt.

Hon plockade upp den, den kändes lätt och bra. Men sen knackade hon lite på den och sa till Anders:

– Den känns väldigt plastig?

Anders tittade konstigt på Ama, suckade och sa:

– Det där är en skylt…

HAHAHA!!! Ama kunde inte sluta skratta, och kände sig aningens puckad. Raskt beslöt hon sig för att överlåta den där marknadsundersökningen till Anders.

Det här var en riktig läsplatta. Där kan man variera läsningen liiite mer än med Amas fynd på förra bilden.

Har ni några erfarenheter av såna där e-boks-plattor? Nån som funkar bra och där det är smidigt att få in böcker från exempelvis biblioteket.se?

Ama tar tacksamt emot tips.

Skyltsöndag – plagg

 

Söndag igen och dags för ännu en kombiutmaning med BP’s Skyltsöndag och Sannas Weekly Photochallenge.

Veckans tema är Plagg och Ama har plockat ut en salig blandning av skyltar från vår nyligen avslutade resa.

Här hängde det några plagg i Charleston, men Ama var mer intresserad av dom färgglada skyltarna.

I Perth hade dom dress code. Vilka plagg som helst fick man inte ha på sig minsann. Då Ama inte ens fattade vad HI-VIS var, så var det lika bra att gå nån annanstans.

I New York hade Ama på sig sina vanliga plagg, och dom passade in lika bra som alla andras.

I Charleston hade dom en ledig stil på plaggen även när dom jobbade. Detta kan för övrigt vara ett av dom minsta kontor som Ama någonsin sett.

Militärer har en mer strikt dress code, som här i Halifax. Sjukvårdsbilen var cool. Dagens bilar är bra mycket tristare.

Dykare måste också vara lite mer noggranna med sin klädsel, vilka plagg som helst funkar inte. Den målade muren i Bondi Beach skyltade med vad som kunde gälla. Ama tyckte att det var kul att guldfiskarna fick lite mer utrymme för en gångs skull.

Ibland fixar man till sina plagg själv. Exempelvis genom att sticka dom med ullgarn. Fast då måste man vara ute i tid – ullen här på nattmarknaden i Melbourne torde ha varit uppbrunnen…

Om man nu inte hann med den där ullen, så kanske man kan köpa sig färdigt material för att skapa sig sina egna plagg? Här fanns chansen till det i Papeete på Tahiti.

Och slutligen:

Man får ju hoppas att mikrofonen som Bon Scott, sångaren i AC/DC fram till 1980, hade där i Fremantle verkligen var plagged in, annars lät det nog inte så mycket.

Ooops! En liten felstavning smög sig in där på slutet. Men det kan inte hjälpas att det egentligen heter ”plugged in”. Det passar tyvärr inte in i detta inlägg.

Gomorron!

Amas språkkurs

 

Idag såg det lite hotigt ut när vi gick ut på vår promenad:

♫ ♫♪♪  Regntunga skyar, vartän jag ser… ♫ ♫♪♪ 

Fast ändå en del solglitter i vattnet.

Då gäller det verkligen att vara förberedd på allt:

1. Parasol. ”För sol”, parasoll på svenska.
2. Paraguas. ”För vatten”, paraply på svenska.

Men sen ordnade det upp sig, som det mestadels brukar göra här, och det bästa valet var nog parasollet trots allt.

Eller?

Ni ser väl att dadlarna börjar mogna där i palmen?

Dom här, alltså. Hoppas dom inte ramlar ned. Åtminstone inte alla på en gång…

Kanske bästa valet idag var dom här paradátiles (?). För (eller snarare mot) fallande dadlar i skallen, paradadlar… Nej, nåt svenskt ord för det finns nog inte. Troligen beroende på bristen av fallande dadlar i Sverige.

Det var allt från Amas språkkurs denna lördag.

Ha en trevlig kväll!