Förra inlägget avslutades ju med att Anders vinkade adjö för att studera livet under ytan utanför Bora Bora.
Här verkade han ha fått syn på nåt intressant och gav sig av.
Ama blev också nyfiken och dök i plurret.
Men nej, hon såg inget spännande.
Vart hon än tittade såg hon inte nåt intressant.
Ooops! Där var det visst nåt? Bäst att dra upp fötterna.
Efter det intog Ama säkerhetsposition med fossingarna. Lite rädd att bli biten eller stungen i tårna, kanske?
Stingrockorna låg där nere på botten och glodde på en.
Sen flög dom smidigt omkring i vattnet…
… och siktade in sig på sitt byte. Tämligen påflugna, kan man säga.
Ama vågade sig på att klappa på en stingrocka. Man fick inte klappa på hajarna, men det hade Ama inte den minsta tanke på att göra i vilket fall. I just det fallet var det rätt lätt att vara lydig. (Det var dock ingen som sagt till hajarna att dom inte fick simma så nära…)
Här kan ni se en liten film på en minut om livet under ytan:
Det var med en lätt skräckblandad förtjusning som Ama simmade runt där. Har sett filmen ”Hajen” och vet mycket väl hur det gick för den där krokodil-killen vid ett väldigt oturligt möte med en stingrocka.
Vad tyckte vi då?
Anders gillade det skarpt – tummen upp! En fantastisk upplevelse att simma runt med massor av hajar och stingrockor. Inte nåt man gör varje dag.
Ama gillade det också. Båda tummarna upp! Att hon sen ser ut att vara på väg att drunkna där på bilden beror på att hon inte gärna ville sätta ned fötterna. Fullt med stingrockor där nere på botten, liksom.
Som sagt, en otrolig upplevelse i en fantastiskt tjusig miljö.
Publicerat av Ama de casa 
Ama de casa 