En dag i Provo med natur och kultur

 

Det var en strålande dag i Provo igår, så vi inledde med att satsa på naturen och siktade mot bergen.

Ama hade hittat en sån där fyrkanteblutt i kartboken som såg intressant ut. Dom där fyrkanteblutterna i Amerikakartan har tagit oss till olika ställen av skiftande karaktär som till exempel Dollywood, NBA hall of fame och ett Pez-museum.

Den här gången hamnade vi här:

Vid en avstängd trail. (Tänk att folk aldrig kan respektera skyltar – ni ser väl gubben som springer där på den avstängda leden?).

Men vi hängde inte läpp för det.

Det gick nämligen alldeles utmärkt att köra bil ända fram till vattenfallet som var det den där fyrkanteblutten pekat ut den här gången. Att åka bil dit är till och med bättre än att gå om ni frågar Ama.

Fallet var faktiskt ganska imponerande, även om det ser rätt ynkligt ut på bild. För att visa hur stora saker och ting är så brukar man använda en tändsticksask. Ama hade ingen sån, men hon lät sig inte stoppas:

Hon använde Anders där nere i högra hörnet för att visa att fallet var tämligen högt. Smart va?

På vägen därifrån fick vi se ett ytterligare bevis på att amerikaner inte är så duktiga på att frakta madrasser.

Nästa stopp hade Anders sett ut. När gångvägarna ser ut på det här viset så har Ama ingenting emot att vandra i naturen. Platt och slätt, plättlätt alltså.

Vi såg en bäverdamm, men ingen bäver.

Det här ser väl typiskt amerikanskt ut?

Sen fick det vara slut med natur för den dagen och vi övergick till det mer kulturella.

Att shoppa är väl kulturellt så det förslår? Men det var faktiskt ett konstmuseum inne i shoppingcentret vi skulle kolla in.

Ama blev en anings förvånad när hon klev in genom dörrarna. Fotoförbudet var inget nytt, men att man inte fick ha målarfärg med sig där inne? För en gångs skull frågade hon personalen (som satt preciiis bakom ryggen där) om hon fick fota själva skylten. Dom såg lite förvånade ut, men sa att det gick bra.

Sen vände sig Ama om 90 grader och fick genast en förklaring till skylten:

Själva grundidén som museet hade var att folk själva fick färglägga uppsatta alster. Bakom skylten på förra bilden fanns avdelningen med verkliga verk om man så säger. En utställning med tavlor av bröderna Greg och Tim Hildebrandt. Där fick man inte kludda själv.

Anders blev inspirerad och fick utlopp för sin konstnärliga anda.

Ett annorlunda och roligt museum att besöka.

Sen tog vi oss till nästa kulturella ställe:

Ett dinosauriemuseum. (Den vita byggnaden i förgrunden. Det som syns i bakgrunden är Provos arena för amerikansk fotboll).

Anders råkade genast i trubbel.

Vi trodde båda att det där var en T-Rex, men det var det inte, den var på tok för liten.

Det där är skallen av en T-Rex. Skallen till höger alltså, den till vänster är Anders som fortsatte att utmana ödet.

Här hade han hittat en bautakrokodil och höll sig ett lite mer behörigt avstånd, men – aj aj aj! – han ser inte den annalkande faran där bakom ryggen! En jättefågel som såg väldans ilsk ut. Den största modellen kunde tydligen ha 15 meter i vingbredd.

Ama insåg att det var bäst att vi gick därifrån innan nåt allvarligt inträffade.

Fast att betala borgen för att få Anders ifrån det där farliga stället, det tänkte hon då verkligen inte göra.

Vi kom helskinnade därifrån och hade en lugn och slapp kväll. Skönt att vila lite också.

Idag blir det dock ingen rast och ingen ro. Dags att röra på sig igen och den här gången funderar vi på att kombinera det där med natur och kultur? Vi får se vad det blir.

Gomorron!