En dag med kombinerad natur och kultur

 

Det blev det igår.

Ama börjar med naturen:

När vi lämnade Provo var naturen helt bedårande – igen! Vädret kunde vi inte heller klaga på.

Vi åkte rakt västerut.

Rakt i dubbel bemärkelse. På ett ställe var det en sju mil lång raksträcka. Sju svenska mil, alltså. Det fanns skyltar som rådde dåsiga förare att stanna till och ta en vilopaus. Anders körde och Ama tjattrade på som vanligt, allt för att han inte skulle bli trött (annat än på henne då, kanske).

Sen kom vi fram till… snö?

Vi kom båda fram till den där ”snön”…

… som egentligen var salt. På Bonneville Salt Flats har dom ibland tävlingar om att slå hastighetsrekord på landbacken (eller på saltbacken kanske blir rättare att säga?). Hade varit kul att titta på såna race, synd att dom är så sällan.

Men som ”tur” var så var det en sån här fortkörningsvecka precis nu när vi passerade. En av cirka fyra per år. Tur att vi råkade vara i Utah vid en av dessa veckor, så vi planerade in att åka förbi Bonneville när vi ändå var i trakterna just denna vecka. På bilden ser man liksom en hägring av en del av området.

Att köra på det där saltet kändes ungefär som att köra på snöiga vägar eller på isar.

Påminde väldigt mycket om snömodd på sina ställen, men det var saltmodd (undrar varför det blev rödkrull under det ordet?).

Men det där med hastighetsrekord…

… hur ska man kunna sätta såna när dom har en hastighetsbegränsning på 45 miles/hour (ca 83 km/h)? Ama blev lite besviken.

Men vi såg i alla fall en som cyklade jättejättefort!

När vi kom fram till själva området där bilarna fanns och gjorde sig redo för sina race så gjorde Anders en snygg handbromssladd och parkerade helt perfekt.

Vi kollade in bilarna. På just den här hade dom lyft av den röda karossen. Själva bilen är det där ”skelettet” som står uppallat bakom. Hur tusan kan man åka i en sån? Ama skulle inte ens rymmas.

Anders hade hittat ett friområde och fotade där från sin zon.

Man fick inte gå utanför det där bortre blåa strecket.

Ama var lydig som vanligt…

… och gjorde bara ett jättelitet övertramp.

Sen kunde vi konstatera att det var bra att hyra bil i en ”snöstat”. Den kombinerade isskrapan/snöborsten som fanns i bilen funkade precis lika bra på salt. Ville liksom inte få med oss alltför mycket salt in i bilen.

För att återknyta till rubriken så såg vi en himla massa natur, samtidigt som vi upplevde kultur. Bilar är väl kulturella, eller vad ni tycker ni? Om ni inte tycker det så var det i alla fall en kul tur.

Sen åkte vi in i Nevada och efter det så checkade vi in på vårt hotell i…

Nej, nu har Ama inte tid längre, magen kurrar! Frulle på gång.

Gomorron!

PS: Det finns (som vanligt) en himla massa bilder kvar från denna fantastiska gårdag. Men det får bli en annan gång. Idag förflyttar vi oss igen.