Mot nya mål

 

Direkt efter frukost igår så checkade vi ut från vårt motell i Denver. Se bara hur fint Ama hade bäddat sängen! Okej. Riktigt sådär fint bäddad var den inte, bilden kan tänkas vara från då när vi checkade in. Men vi är duktiga på att hålla rummet fint och städat så att städpersonalen ska få det så lätt som möjligt, och det är inte bara när vi ska checka ut, utan så fort vi lämnar rummet om det inte har blivit städat för dagen. Hur gör ni? Stökar ni runt eller försöker ni plocka undan medan ni bor på hotell? (Anders tycks ha fått en snygg hatt där? Han saknar nog Schlagerhatten…)

Sen åkte vi iväg mot nya mål.

Vem har sagt att motorvägar nödvändigtvis måste vara fula och trista? Klippiga bergen gör verkligen skäl för sitt namn.

Fast självklart lyckades vi hamna i en ”trafficstocking”. Det är ändå lite typiskt motorvägar va? (Tänk ”Essingeleden”, Leffe).

Vi kom fram till en lång tunnel. Den kände Anders igen från nyheterna dagen innan. Ett fordon hade börjat brinna där inne och det blev kaotiskt. Tydligen klarade sig alla undan med blotta förskräckelsen som tur var, men fy vilken hemsk situation! Av detta märktes ingenting när vi åkte igenom den, tack och lov!

Här var Anders i uppfinnartagen. Den ”resehållare” som vi har (hade…) till GPS-en hade sagt upp sig. Det är (var…) en portabel variant som medelst en kraftig sugpropp håller (höll…) Tomtomen fast vid vindrutan. Gummit till sugproppen hade torkat ihop och gått sönder under dom två år som den hade haft semester. Här försöker Anders återuppliva sina ingenjörskunskaper från gymnasiet. Tur att vi hade en stark tejp med oss i bagaget. Lösningen funkade alldeles utmärkt!

Vårt första stopp blev i Glennwood Springs. Där skulle Doc Holliday ligga begravd (en gammal revolverman från vilda västerns tid). Ama tyckte det lät bra att stanna och ta en promenad på vår väg, men Anders hade (som vanligt) underlåtit sig att berätta att begravningsplatsen låg uppe på ett stooort berg. Nåja, uppe en kulle i alla fall. Det är inte bara borgar man måste passa sig för! Ama trampade på, det var faktiskt väldigt brant även om det kanske inte syns på den där bilden.

Vi hittade ett intressant dekorerat träd på vägen. Varför hade dom hängt en massa band där? Ama har ingen aning, men hon passade på att fota det från många vinklar – gör man det, då får man vila sig lite.

Till slut kom vi upp och fick se detta:

1. Det var inte bara Doc Holliday som var begravd där. Även förebilden till en av gestalterna i en TV-serie hade sin sista vila i området. Ni minns väl ”Alias Smith and Jones”? Kid Curry och Hanibal Hayes. Serien gick på TV i början på 70-talet.
2. Det fanns såklart en himla massa andra gravar där uppe också, men när Ama såg flaggstången kände hon att hon var på rätt spår.
3. Mycket riktigt. Där fanns en gravsten över Doc Holliday. Det var dock osäkert om han verkligen var begravd där.
4. Högre upp hittade vi Kid Currys grav. Eller vi och vi… Ama gick kanske inte med dit upp. Men hon kan – precis som ni andra – titta på bilden i alla fall.

Efter att ha kasat ned från berget kullen på rullgrus så åkte vi vidare.

Det där var verkligen en riktig Runaway truck ramp. Det går verkligen mycket upp och ned i bergen och när det går nedför så är det inte så kul om bromsarna slutar fungera. Då kan man sikta på en sån där ”bromssträcka” – en grusväg rätt uppför berget.

Vi fick bekräftelse på att i USA är det mesta väl tilltaget:

Tågen är till exempel superduperlånga! Det var mååånga vagnar kvar där i slutet av tåget, bakom träden.

Husbilarna är inte så små dom heller. Att ha en sån där bil på släp gynnar troligen inte bensinkonsumtionen.

Ni kanske minns Anders ingenjörstalanger lite högre upp i inlägget? Hans lösning fungerade utmärkt, men bara ett tag. För tungt i kombination med en för varm framruta (37 grader ute…) gjorde att den nyuppfunna GPS-hållaren lossnade.

Men skam den som ger sig!

Här var nästa variant. Fortfarande tejp, men den fästes över radion (som ändå knappt funkade bland dom höga bergen). Den knöggliga pappersservetten fungerade som en distans så att inte minsta lilla gupp skulle stänga av GPS-en. Avstängningsknappen sitter till vänster om pappersdistansen. Funkade väldigt bra! Problemet är bara att sätta upp och ta ned GPS-en på ett enkelt sätt. Vill inte lämna den synligt i bilen.

Just nu går Professor Balthazar Anders kors och tvärs i rummet och funderar på en bättre lösning. (Ni minns väl proffesorn? Bland det enda tecknade man fick se på den tiden då det begav sig, även det på 70-talet).

Sen kom vi fram till slutmålet, Colorado National Monument.

Helt otroliga vyer!

En del av dom påminde om… Nja. Ama har faktiskt en barntillåten blogg, så hon säger inget mer om den där bilden.

Efter turen i den fantastiska nationalparken checkade vi in på vårt hotell här i Grand Junction. Anders hittade genast kylskåpet.

Det finns miljarders bilder (nåja, väldigt många i alla fall) från Colorado National Monument, men dom får vänta. Idag drar vi vidare igen.

Gomorron!