Qaqortoq – den ”spännande” fortsättningen

03 september 2019

 

Förra inlägget avslutades för en gångs skull med en klipphängare – skulle vi gå upp på en onödig kulle? En trappa ledde upp på en sån och den kullen hade inte ens borg på toppen.

Här kommer svaret:

1

Nej, det gjorde vi inte. Vi höll oss nere vid havsnivån. Eller snarare vid sjönivån, den där sjön kunde man runda på en sisådär fyra timmar. Det gjorde vi inte heller.

2

Vi nöjde oss med att gå utefter den kanten av sjön som låg närmast stan. Det där såg ut som ett riktigt mysigt sommarstugeområde.

3

Huset där på toppen såg ut att ha en fantastisk utsikt, men ack så jobbigt att komma upp dit. Ama kan riktigt höra samtalet som startar med frågan ”Kan du kila ned till affär’n? Jag glömde att köpa mjölk”. Svaret kommer då troligen som en sång: ”♫ ♫♪♪ No milk today… ♫ ♫♪♪”.

Vi gick vidare…

4

… och kom fram till den där dumma trappen igen. Den som vi inte skulle gå uppför och det gjorde vi väl inte heller?

Eller?

5

Jodå. Anders tycks alltid vilja sträva uppåt… Ama måste medge att utsikten var fin.

6

Vred man på huvudet såg man vår lilla husbåt som låg ankrad ute i viken.

7

När vi gick ned från berget såg Anders att man kunde gå upp på en annan höjd.

8

Vi knatade ditåt. Man kan i alla fall inte påstå att dom är rädda för färger på Grönland.

Blev sen räddade av gonggongen och var tvungna att börja ta oss tillbaks mot båten.

Då såg vi valar! Johodå, det gjorde vi visst det!

9

Med tanke på färgen så gissar Ama på att det var blåvalar?

10

Vi såg också att i Qaqortoq så fanns den längsta baren på södra Grönland. Undrade lite hur många och/eller långa barer det finns på Grönland överhuvudtaget?

Det var inte bara Ama som hade problem med nätet i dom där trakterna.

11

Nejdå. Dom där fiskargubbarna var i full färd med att laga sina nät.

12

Vi såg även ett båttåg. Intressant!

Men den verkade inte helt säker den där järnvägen:

13

Det där är faktiskt den första båt som Ama sett som har spårat ur. Gå på grund, krocka med en kaj eller sjunka är väl betydligt vanligare haveriorsaker för båtar?

14

Grönländarna är som sagt var inte rädda för att använda glada färger på sina hus. Den där kön längst ned i bild, det var kön till våra tendrar som skulle ta oss tillbaks till fartyget.

Den var lång, men gick rätt snabbt och dessutom hade vi underhållning under tiden vi väntade:

15

Det var några stycken som demonstrerade eskimåvändningar med sina kajaker. Alla i kön var djupt imponerade och blev en anings mer frusna på köpet. Det kan inte ha varit varmt i det där vattnet.

16

Till sist lämnade vi stan bakom oss och åkte i en liten båt ut till vår större skuta. Om ni tycker att Ama ser lite lurig ut på den där bilden kan det kanske bero på att hon verkar ha lyckats smuggla med sig ett isberg på vår färd?

Eller så var det en isbjörn…

Tack för alla gratulationer på vår bröllopsdag, som inte är slut än. Vi fick en jättebra present idag, dom (vilka nu ”dom” är) ger tillbaks mer av den knyckta tiden inatt. En hel timmes sovmorgon imorgon bitti – det tackar vi också för!


Qaqortoq

03 september 2019

 

Efter att ha utforskat Grönlands huvudstad Nuuk både till lands och bland isbergen i fjordarna så vilade vi ut på båten under en kryssningsdag till sjöss.

Sen var det dags för nästa stopp. Det blev i den mycket svårstavade och ännu mer svåruttalade staden Qaqortoq med sina 3000 invånare.

1

Vår skuta fick inte plats i den lilla hamnen, så här hade kaptenen parkerat en bit utanför land.

2

Tur för killen som körde tenderbåten att det fanns en taklucka. Han hade fått stå som en ostkrok annars.

3

När vi klev iland såg vi att dom hade många båtar av varierande storlek i vattnet vid kajen.

Men alla rymdes tydligen inte där…

4

… så den här väntade förmodligen på att det skulle bli en lucka ledig där i hamnen.

5

Trafikpolis-Ama var övertygad om att den här båten var felparkerad. Undrar om den blev lappad eller bortbogserad senare?

Vi gick vidare in mot stan.

6

Det fanns skulpturer och inristningar utefter vägen, till exempel en fårskalle, andra skallar, valar och fiskar. Ni får själva gissa vad som är vad.

7

Anders satte sig och vilade på ett bautastort hundben av sten.

8

Det fanns fler skulpturer och fina, färgglada hus…

9

… och dessutom – taadaaa!!! – Grönlands enda fontän. Inte så imponerande kanske, men ”den enda på Grönland” är ju en bedrift i sig.

10

När Ama hade fotat det här kunde en kvinna inte låta bli att komma fram och fråga varför detta blev fotograferat. Ama påtalade att hon tyckte det var en fin och intressant konstinstallation. Kvinnan sa att dom som jobbade förmodligen bara hade gått på lunch… (Ama gissar att det inte finns så många bloggare på Grönland?)

Solen kom fram och det blev väldigt starkt ljus.

11

Då var det viktigt för alla att skydda sina ögon ordentligt.

Vi passerade stans centrum. Det gick rätt fort även fast vi gick långsamt, stan var inte särskilt stor kan man säga utan att överdriva.

12

En vacker röd kyrka låg i utkanten av stan.

13

Här demade Ama sin eminenta och diskreta fotostil. Anders påstod att det såg ut som om hon hade tänkt moona.

Men inte då! Hon tog denna ”mycket vackra” bild:

14

”Bautasten vid en sjö bakom en massa ogräs” kallar hon verket. Om ni vill beställa en signerad förstoring går det bra att göra det här bland kommentarerna. Pris anges senare. (Ni behöver inte oroa er – Ama har lärt sig ”relevant prissättning” på konstauktionerna här ombord. Relevant för konstnärerna, alltså).

15

Sen vände Ama sig om och tog det här fotot: ”En onödig trapp upp på en kulle som det inte ens finns en borg på”.

Så trappen där i bakgrunden struntade vi att gå uppför.

Eller?

”Spännande” fortsättning följer…

Gomorron!

PS: Det är en himla massa stenar med i inlägget, förmodligen är nog åtminstone några av dom granit. Det passar ju himla bra just idag då vi firar granitbröllop – idag för precis 32 år sen gifte vi oss. Det ska vi passa på att fira idag när vi är ute och guppar på böljan den blå.