Gårdagens utfärd

 

Vi började som vanligt:

Med frukost. En bautaportion med en omelett gjord på tre ägg och fylld med bacon, två stora skivor med toast och dessutom hash browns (stekta potatisstrimlor). Det var Anders portion. Vad fick Ama då? Jo, halva hans frukost. Vi börjar lära oss att portionerna här i USA är gigantiska.

Vi åt vår frukost på det här stället, precis bredvid vår motell. Varför dom hade en vagn på taket förtäljer inte historien.

Innan vi skulle åka iväg på äventyr igen så tankade vi bilen på den där macken bakom. Även den låg nästgårds med vårt motell. Anders hittade en kompis. Dom var ungefär jämngamla.

Vi hade förresten en rabatt från vårt motell för att tanka just där. Med den rabatten sparade vi hela 39 cent. Weehooo!!! Ama gillar att spara pengar.

Med bilen nytankad åkte vi iväg mot ännu en hektisk – men rolig – dag. Som tur var hade vi redan klarat av Arches National Park dagen innan, så det var ”bara” två parker kvar på listan.

Redan innan vi kom in i nån av parkerna så var naturen helt bedårande!

Och det blev ännu bättre:

I Dead Horse Point State Park var det helt fenomenala vyer! Där nere gör Colorado River en tvär böj.

Jodå. Det var spännande att åka runt där.

Lite för spännande emellanåt… Varför ska Anders alltid vara så nära kanten???

Ibland blev det nog för spännande även för Anders:

Jodå… Bara så att…

Vi fortsatte vår färd och åkte in i Canyonlands National Park. Där kunde vi konstatera att vi har en på tok för liten bil! Bilen framför var typ stor som ett hus.

När vi var inne i parken så passade vi på att äta en medhavd lunch. Nej, chauffören dricker inte öl, det är kaffe i burken. Efter att ha delat på en ”liten” kanelbulle var vi proppmätta och åkte vidare.

Även den parken hade otroligt vackra vyer. Ama önskade bara att inte Anders var med på just den bilden just på den plats han befann sig. Vad har dom emot staket, egentligen?

Efter att ha åkt runt på en himla massa ställen där i parken så packade vi oss in i vår bil. Det var inte den som Ama fotade speglingen i, utan den bredvid. Ni ser väl oss båda? (Strecket till höger är Anders, ser han inte lite uttorkad ut?).

Utanför parken var den nästan lika spektakulärt som inne i densamma.

Vi såg till och med Lapporten!

Till slut kom vi tillbaks till vårt motell i Green River och parkerade bredvid familjens svara får Jeep.

Som vanligt så finns det en hel uppsjö med bilder på stenar kvar i arkivet. Ni kommer att bli stenade framöver, det kan Ama nästan garantera. Eller ”You will get stoned” som det heter på utrikiska.

Hmm… Lite dubbelbottnat där, kanske?

Ha en fortsatt braig dag! Själva är vi på väg igen.

Skyltsöndag – len

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Len.

Ett svårt ord. Ama tolkar det mest som ”mjuk” och det blir som vanligt en anings fantasifullt.

Den här gången kommer alla bilderna från vår pågående resa, och vi börjar väl här i Utah där vi befinner oss just nu.

På våra turer ser vi ofta den där skylten. Fritt översatt: Mjuk vägren.

Sanden där ser väl mjuk ut? Men där fick man inte gå. Likaså bra det, Ama gillar inte att få sand mellan tårna.

Här, bland den mjuka sanden och dom – till synes – lena klipporna fick man tydligen gå. Men bara om man var en tusenfoting? Ama är inte så bra på engelska, men det måste nog den där skylten betyda va?

Den där klippan såg väääldigt len ut. Men Ama fick inte gå ut och klappa klippan, var tvungen att stanna på stigen. Sen fick man inte gå på archesarna (valven) heller. Det var inget större problem, för just där fanns inga valv.

Tyvärr kom det en påminnelseskylt när vi till slut hittade ett valv. Attans otur! Ama hade gärna velat klättra oppanpå det där valvet. (”Räddad av gonggongen” kan man också säga).

Stenar av den där modellen som ligger i förgrunden var förrädiskt lena. Såpass lena att dom blev snorhala i kombination med den lena sanden. Busken var tydligen av sorten ”Mormon-te”, kanske något typiskt när man är i Utah. Ama har klippt in en förstoring av texten som stod vid dom där buskarna ifall ni är intresserade.

Hästar har väldigt mjuka näbbar. Fast kanske inte när dom är döda?

Koalor är definitivt mjuka. Stavningen stör dock Ama en hel del.

Därmed var det slut i rutan. Från Utah, alltså. Vi återvänder till båten och Grönland.

Smooth betyder slät på utrikiska såvitt Ama förstår, och enligt synonymer.se så är ”slät” synonymt med ”len”. På frukostbuffén fanns det alltid smoothies att tillgå. Och morotsjuice. Men man var faktiskt inte tvungen att ta av alla grejer som dom hade ställt fram. Ama valde fruktsmoothien.

Det fanns väldigt lena och sköna sälskinnsvantar att köpa på Grönland. Såna har Ama dock inget som helst behov av. Lätträknade är dom dagar då det ens behövs tunna fingervantar hemmavid.

Det fanns även många andra lena och gosiga saker att köpa, men det blev ingen shopping.

Den här bilden från Grönland kanske ni undrar över? Vad kan den ha med veckans tema att göra?

Jo, förstår ni. Den där killen som Ama har pekat ut, han heter Leonard. Fast han kallas för Len. HAHAHA!!!

Okej. Nu börjar det här gå överstyr så det är nog bäst att avrunda detta inlägg här och nu.

Ha en fin söndag!

Gomorron!