Ännu en helt fantastisk dag!

 

Det blev det igår. Vi hade bott i Green River ett par nätter på grund av det braiga läget, själva stan i sig var dock inte sådär jätteimponerade. Det gjorde inte så mycket, för vi hann i princip bara äta och sova där. Dagarna i övrigt var fyllda av allehanda andra aktiviteter i några national- och statsparker.

Fast en sak var dom väldigt förtjusta i där i stan:

Meloner. Det kryllade av meloner överallt. Bland annat världens största där på andra bilden. (På tredje bilden kan man se världens längsta ben).

Igår morse var det dags att ge sig av igen.

Vi inledde med en frukost bestående av gårdagens leftovers från middagen. En sub som satt som en smäck.

När vi gav oss ut på vägarna såg vädret hotfullt ut. Himlen var alldeles grå, och mycket riktigt så fick vi vårt första regn på den här resan sen Sydney, Kanada.

Rätt snart försvann molnen, och när himlen blev blå så blev bergen grå istället.

Ju bättre vädret blev, desto mindre gråa blev bergen. Dom kanske hade glömt att smörja in sig så dom blev solbrända?

Det var fantastiska vyer hela vägen, med bergsformationer i alla färger och former.

Efter ungefär 1,45 timme så var vi framme vid dagens mål:

Capitol Reef National Park. (Ooops! Ama misstror tydligen er förmåga att kunna läsa på bilder…). Ännu en helt fantastisk nationalpark här i Utah!

Vi började med att gå en trail upp på ett berg. Ama vågade vägra – hon tar sig! Följde bara med en bit. Nöjde sig med att se på Anders bilder efteråt, en vacker tur.

Här bröt Anders mot skyltens regel – inte stanna, då kan du få en fallande sten i huvudet. Fast Ama tycker att det inte kan spela nån roll? Om man stannade så kanske man undkom en sten som skulle dimpa ned längre fram? Dessutom hade Anders svårt att läsa skylten från baksidan.

Nåja. Ingen av oss blev stenade, däremot blev vi inparkerade av en stor buss på Visitors Center.

Även det löste sig och vi kunde ännu en gång åka in i en otroligt naturskön park.

Vi följde en väg tills vi kom fram till detta:

Inte nog med att man behövde fyrhjulsdrift för att köra vidare (vilket vi inte har), vägen var dessutom extremt tuff och icke underhållen. Så vi vände och åkte ut ur parken.

Vägarna utanför var inte så fula dom heller.

Sen undrade Ama lite varför dom hade satt upp den där skylten?

Jahaja… Därför. Här förvarade dom sina kossor på vägrenarna.

Vi åkte vidare i fantastiskt natursköna områden. Här åkte vi på en smal ås mellan två djupa raviner.

Efter ungefär 1,45 timmar efter att vi lämnat parken så kom vi fram till vårt motell här i Escalante där vi ska sova inatt. Vi är fortfarande kvar i Utah.

Många stenbilder har Ama samlat på sig. Ni kommer förmodligen att bildbombas så småningom. Ama lovar att förvarna så ni kan smita nån annanstans här på nätet.

Gomorron!