Ännu en magisk dag!

 

Fast lite otäck också.

Igår åkte vi hit:

Till Sequoia National Park. Som synes på skylten (om man har god syn) så är det rätt dyrt att åka in i Nationalparkerna. Just här kostade det 35 dollar per bil (oavsett antalet passagerare). Det har kostat mellan 20 och 35 dollar och med tanke på antalet parker vi har besökt på vår tripp i Colorado, Utah och Kalifornien så skulle vi ha varit typ ruinerade vid det här laget. Men vi köpte ett årskort som gäller i alla Nationalparker i USA för en kostnad av 80 dollar för oss båda och bilen, så vi kan besöka hur många som helst fram till och med september ut 2020. Jäpp! Ama fortsätter att jobba på Nobelpriset i ekonomi, har tjänat hur mycket pengar som helst så här långt!

Vi åkte efter fina och vackra vägar…

… med undersköna vyer.

Snygga klippformationer fanns det också.

Men, men. Ni vet väl alla vid det här laget vad som händer med Anders när han får syn på klippor?

Jajjemensan. Han ska ut och balansera på dom.

Det där ser väl inte så farligt ut kanske ni tycker?

Men vi backar ut en aning och ser precis var han står:

Jamen vad skulle han dit upp och göra?

Fast det verkade smitta av sig.

Här var det Ama som var i ”farten”. Se hur lycklig hon ser ut där hon smetar sig mot den delen av klippan som inte hade typ ett knähögt ”skydd” mot branten.

Trots att det just där fanns ett räcke så såg hon inte alltför glad ut. Tänkte bara: ”Vad tusan skulle jag hit upp och göra?”.

Vi såg träd också.

Jättestora träd.

Dom var gigantiska! Till och med Anders där till vänster om stammen kände sig rätt liten.

Det var vackert rödfärgade Sequoia-träd, även kallade mammutträd. Hur imponerande som helst!

Ama får ännu en gång be att få återkomma senare med mer från vårt besök i den fantastiska parken.

Efter en heldag i parken med många upplevelser så åkte vi hem mot motellet i Visalia igen. Kringelikrokiga vägar även utanför parken.

Och det måste man tillstå:

Naturen i USA är på sina ställen makalöst vacker även utanför Nationalparkerna.

Efter en dag med en massa röda träd så kände Ama ett akut behov av att matcha…

… så vi styrde kosan mot Red Lobster som låg tvärs över gatan från vårt motell.

Supergod mat och det där var en portion för en person. Vi delade. Vi har lärt oss vid det här laget.

Idag åker vi vidare igen.

Gomorron!