Qaqortoq

 

Efter att ha utforskat Grönlands huvudstad Nuuk både till lands och bland isbergen i fjordarna så vilade vi ut på båten under en kryssningsdag till sjöss.

Sen var det dags för nästa stopp. Det blev i den mycket svårstavade och ännu mer svåruttalade staden Qaqortoq med sina 3000 invånare.

Vår skuta fick inte plats i den lilla hamnen, så här hade kaptenen parkerat en bit utanför land.

Tur för killen som körde tenderbåten att det fanns en taklucka. Han hade fått stå som en ostkrok annars.

När vi klev iland såg vi att dom hade många båtar av varierande storlek i vattnet vid kajen.

Men alla rymdes tydligen inte där…

… så den här väntade förmodligen på att det skulle bli en lucka ledig där i hamnen.

Trafikpolis-Ama var övertygad om att den här båten var felparkerad. Undrar om den blev lappad eller bortbogserad senare?

Vi gick vidare in mot stan.

Det fanns skulpturer och inristningar utefter vägen, till exempel en fårskalle, andra skallar, valar och fiskar. Ni får själva gissa vad som är vad.

Anders satte sig och vilade på ett bautastort hundben av sten.

Det fanns fler skulpturer och fina, färgglada hus…

… och dessutom – taadaaa!!! – Grönlands enda fontän. Inte så imponerande kanske, men ”den enda på Grönland” är ju en bedrift i sig.

När Ama hade fotat det här kunde en kvinna inte låta bli att komma fram och fråga varför detta blev fotograferat. Ama påtalade att hon tyckte det var en fin och intressant konstinstallation. Kvinnan sa att dom som jobbade förmodligen bara hade gått på lunch… (Ama gissar att det inte finns så många bloggare på Grönland?)

Solen kom fram och det blev väldigt starkt ljus.

Då var det viktigt för alla att skydda sina ögon ordentligt.

Vi passerade stans centrum. Det gick rätt fort även fast vi gick långsamt, stan var inte särskilt stor kan man säga utan att överdriva.

En vacker röd kyrka låg i utkanten av stan.

Här demade Ama sin eminenta och diskreta fotostil. Anders påstod att det såg ut som om hon hade tänkt moona.

Men inte då! Hon tog denna ”mycket vackra” bild:

”Bautasten vid en sjö bakom en massa ogräs” kallar hon verket. Om ni vill beställa en signerad förstoring går det bra att göra det här bland kommentarerna. Pris anges senare. (Ni behöver inte oroa er – Ama har lärt sig ”relevant prissättning” på konstauktionerna här ombord. Relevant för konstnärerna, alltså).

Sen vände Ama sig om och tog det här fotot: ”En onödig trapp upp på en kulle som det inte ens finns en borg på”.

Så trappen där i bakgrunden struntade vi att gå uppför.

Eller?

”Spännande” fortsättning följer…

Gomorron!

PS: Det är en himla massa stenar med i inlägget, förmodligen är nog åtminstone några av dom granit. Det passar ju himla bra just idag då vi firar granitbröllop – idag för precis 32 år sen gifte vi oss. Det ska vi passa på att fira idag när vi är ute och guppar på böljan den blå.