Paradoret i Sigüenza

 

Himla tjusigt det med. Ama har allvarliga funderingar med att sluta upp med det där ”Våga vägra borgen”. Så länge man kan parkera precis intill och det finns hiss inne i borgarna så är dom faktiskt helt okej.

Rummet var inte alls så dumt…

… och det hade en trevlig utsikt också.

Dääär bodde vi inatt.

Innergården sedd från ena hållet…

… och från andra hållet. Ama hade tydligen tröttnat lite på att posera och satt sig ned.

Ama verkade fortfarande lite trött, men den här gången var det blotta åsynen av trappen som gjorde henne utmattad. Som tur var fanns det hiss även här.

När man hade hissat sig upp till övre våningen fanns där en sittgrupp i en ännu finare färg, och ett tämligen obrukbart bord.

Lite längre bort i en av alla korridorerna fanns den här stooora dörren.

Om man lyckades pressa sig in genom den…

… då såg man ner till kapellet.

Det blev dags för lunch…

… men tyvärr så var det alldeles fullsatt i matsalen.

Anders hittade ett par polare som han försökte mingla med, fast dom verkade lite i hårdaste laget.

Men skam den som ger sig!

Till slut var dom bästisar och bundisar. Plåt-Niklas där sa faktiskt att han var sugen på att följa med till Torrevieja, och varför inte? Vi har gott om plats i bilen. Frågan är bara vad allt det där saltet som finns hemmavid skulle kunna åstadkomma med hans utstyrsel?

Vi får väl se om han får haka på eller inte. Snart är det dags att ge sig av.

Gomorron!