Ibland blir det konstigt…

 

… men det brukar ordna upp sig.

Som här i Zaragoza:

Ja, ni ser va? Ama i en blå tröja. Vad hände?

Och var kom alla dessa människor ifrån? Inte syns Stalkern till heller. Mycket konstigt…

Ama hittade i alla fall en kompis där.

Men sen började allt ordna upp sig.

Folket började ta slut utanför hotellet.

Ama i rött igen.

Nu var alla människor som bortblåsta.

Och se – där har vi ju Stalkern också.

Som sagt. Ibland blir det konstigt men det brukar ordna upp sig. Så även denna gång.

Ama firar den lyckliga upplösningen med att visa ännu en bild från den fantastiska katedralen i Zaragoza. Men hon varierar sig lite och visar den från ytterligare en annan vinkel. Det var där allra högst upp i det högraste tornet som Ama stod och höll i sig krampartat i det HÄR inlägget.

Dissen av hissen

 

Ni kanske minns hur glad Ama blev när hon hittade den här skylten:

Ascensor. En hiss! Man slipper klättra upp i tornet!!! Att det sen råkade vara fotoförbud där i katedralen i Zaragoza, det är helt enkelt en bisak. EN HISS!!!

Hissen syns där i bakgrunden, och gången fram till den var perfekt anpassad för Anders.

Men sen…

Om man nu bygger en hiss… Varför inte bygga den ända upp? Ama iddes inte ens bry sig om att Stalkern låg före (brukar inte Stalkers följa efter?). Det var läskigt att gå i dom där trapporna, och ännu värre skulle det bli.

Slutet gott, men ingenting gott! En läbbig spiraltrappa.

Men det var ännu värre redan innan, faktiskt.

Innan man nådde fram till den där spiraltrappan var man tvungen att passera detta:

Ett genomskinligt golv där man såg rätt ned i hisschaktet. GAAAHHH!!!

Här hade Ama lyckats ta sig över det där golvet. På darrande ben stod hon på första trappsteget.

Men när man väl kommit upp var utsikten helt fantastisk!

Vaddå? Ni tycker bilden är sned? Försök själva då att fota utan att titta.

Okej. Vi kollar in Anders bilder istället, backar bandet och tar om det hela lite.

Men när man väl kommit upp var utsikten helt fantastisk!

Och vi fick se den enastående katedralen från ytterligare en vinkel.

Varför blev Ama’s bilder så konstiga då?

Ja… Gissa själva.

Fast dissen av hissen är lite överdriven så här i efterhand. Det var verkligen en formidabel utsikt. Sen att Ama är höjdrädd, ja, det ger egentligen bara en liten annan dimension åt upplevelsen.

Gomorron!