Allt för konsten och det gäller att hänga på trenden

 

Det är inte lätt, vare sig det ena eller det andra.

Men här lyckas Ama med båda på en och samma gång:

Det där var en konstinstallation, och Ama hängde på. Allt för konsten och det gäller att hänga på trenden.

Snacka om simultanförmåga!

Annons

Då och nu…

 

Ama måste börja med att tacka för alla glada tillrop för det femtusende inlägget. Ni är helt underbara!

Nu kör vi vidare. Hoppas att ni följer med även på den fortsatta resan.

Men åter till rubriken: Då och nu…

Då: På väg mot Epcot Center 1988, fast åt fel håll.

Nu: Samma vandring 2016. Åt rätt håll denna gång.

Då: Bollen var himla stor! Ser ni Ama där i förgrunden?

Nu: Bollen är fortfarande lika stor, men Kajsa Anka? Inte alls lika snygg förgrund, va?

Då: Vaddå? Regnar det i Florida?

Nu: Nej, det gör det inte. Men vi kände oss allt lite splittrade.

Gomorron!

 

Dags att fira!

 

Vad ska vi fira då? Jo, att detta är Ama’s femtusende inlägg här på WordPress.

Det första inlägget gjordes 9/1-2010, då Ama flyttade över hit till WP från metrobloggen. 5000 inlägg på 2363 dagar, det blir i snitt 2,12 inlägg per dag det. Då ska man även betänka att vissa dagar har det inte blivit några inlägg alls. Exempelvis då datorn dog i Costa Rica, när vi inte hade nåt nät på Åland och under några skidsemestrar, dagar utan ork på sjukhus och sen vissa dagar då Ama helt enkelt har bloggskolkat.

Så.

Vi sprättar cavan:

Sådärja!

Sen skålar vi:

SKÅÅÅL!!!

(Ja, ja. Det blev visst lite fel där. Inte var det väl rödvin i cavaflaskan? Det blir inte alltid helt rätt i Amabloggen…)

Tack för att ni är här och förgyller tillvaron – utan er härliga respons skulle bloggen ha runnit ut i sanden för länge sen.

Nu ska nog Ama fira detta ordentligt. Kanske med att ta en riktigt lång och rejäl bloggpaus? Typ strunta i minst 1,12 inlägg? Äsch. Vi får väl se.

Stor KRAM till er alla!

Gomorron!

Är hösten här allaredan?

 

Ja, det verkar inte bättre:

Träden börjar redan tappa sina blad. Ama höll på att få det där i huvudet häromdan.

Men ett löv gör ingen höst…

… det behövs betydligt fler om man vill få lite höstfnatt.

Nej, ♫ ♫♪♪ än är det sommar kvar ♫ ♫♪♪ säger  sjunger Ama.

Mycket sommar kvar! Det tackar vi för.

Ha en skön sommarkväll!

Att boka plats för att sola…

 

… det kostar numer 150 euro. I böter, alltså. Därför ser det ut så här på Cura vid morgonpromenaden:

Strax efter sju nu i morse så var det tomt på parasoll. Ja, utöver dom fasta uthyrningsparasollen då.

Nej, det är ingen som törs boka.

Eller?

– Pfffft! Fegisar!!! Den här platsen paxar i alla fall jag!

– Ska bara piffa till mig lite först.

– Sådärja! Bara att lägga sig och pressa här i solen. Jag kommer att bli skitsnygg när jag blir brun!

Nej, duvorna här i Torrevieja är verkligen inte fega av sig.

Gomorron!

PS: JAAA!!! Island vann! Brexit, fast denna gången på ett bra, underdogmässigt vis.

Konstiga fordon

 

På vår USA-tripp i april såg Ama några fordon som hon tyckte var konstiga i ordets rätta bemärkelse. KONSTiga, alltså.

Det här ”Lilla tåget” var väl inte konstigt i sig, men det som är konstigt är att Ama aldrig får åka med dom där små roliga rackarna.

Den här bussen var väldigt konstnärligt dekorerad.

Reklam för fälgar på en bil gör sig ganska bra. Om man nu gillar fälgar.

Denna… skapelse, lite fööör mycket kanske?

Men även om den inte ”rockar” så ”rullar” den i alla fall.

Vilket detta konstiga fordon inte gjorde.

Sen en sak som Ama tyckte var väldigt konstigt:

Hur kan man lyckas ockupera typ två handikapparkeringar? Speciellt i USA där dom vanliga parkeringsplatserna är ungefär lika stora som handikapprutorna är här i Spanien.

(Att en Ama de casa aldrig har semester, det visste vi ju redan. Detsamma gäller helt klart för en Trafikpolis-Ama också)

Ikväll hejar vi på Spanien och Island – heja, heja!

Fotograferingens svåra konst

 

Patrik fotograferar en hel del när han och Ami är ute och går.

Som här:

På den spanska midsommaraftonen häromkvällen.

Han inspirerar även andra till att fotografera:

Bevis i form av fotograferande polis.

Men en sak blir Ama inte riktigt klok på… Patriks bilder blir så oerhört skarpa?

Här är till exempel en närbild på Ami som Ama har tagit (tittar man noga kan man se ögonfransarna).

Sådär blir aldrig Patriks bilder? Mycket märkligt, med tanke på att vi har precis likadana kameror…

Men sen fick Ama en Aha-upplevelse och kom på vad det beror på:

Patrik använder stödben när han fotograferar.

Klart att det blir lättare att ta osuddiga bilder då!

Fusk, om ni frågar Ama.

Gomorron!

Skyltar med dolda budskap

 

Ja, så har det gått och blivit söndag. Igen!

Denna veckas Skyltsöndag visar skyltar som har lite… dolda budskap, kan man säga.

Lämna företräde i rosa? Ditåt?? Vad menas, egentligen??? Ama har tyvärr inget svar att ge, för vi åkte åt ett annat håll. Ångrar det lite nu…

Nuförtiden ligger det tydligen en bar där till (goddag, goddag) vänster. Men ser det inte ut som om det stod nåt annat där tidigare? Även om den där barskylten är väldigt skickligt gjord, så känns det som om den döljer någonting…

Helt uppenbart är det någon som inte vill att det där stället ska säljas. Har dolt den informationen väldigt väl med en annan skylt.

Här undrade Ama väldigt vad det stod på den där skylten. Och om det möjligen var crafterna som det gjordes reklam för på skylten bredvid som hade orsakat det där haveriet?

Jo, det finns massor av skyltar med dolda budskap.

Men om skyltarna tar helt slut då, och man ändå vill ha fram ett budskap?

Ja, då får man hinta så gott det går.

Ama gissar att det meddelande som dom ville ha fram här var ”Gå inte upp på övervåningen”.

Fortsatt midsommarfirande…

 

… det blev det igår, hemma hos Christel och Per.

Här stod dom på terrassen, Patrik, Christel, Ami, Per och Anders.

Dom bor verkligen i en trevlig lägenhet…

… och utsikten kan man inte klaga på.

Möblemanget hade dom nog valt för att matcha fina Sallie.

Vi åt förrätten på terrassen…

… varmrätten nere i gamla marinan…

… och till efterrätten hade vi återvänt till terrassen igen. Där kom midsommarkänslan tillbaka – jordgubbar och glass. Ama var dock sen med att fota – glassen hade smält lite, men då är den ju som godast!

Och apropå sen:

Oooo… Hur kunde klockan ha hunnit bli så mycket? Så går det när man har det så himla trevligt. Nu blev det brått, AskAmaungen var tvungen att skynda sig hem – klockan var för tusan nästan tolv!

Tack så jättemycket Per och Christel för all god mat och dryck, och tack alla för en härlig kväll!

Gomorron!

PS: Imorse hade Ama tänkt gå med på morgonpromenaden. Men eftersom hon inte hann hem före midnatt så förvandlades fötterna – precis som i sagan – till pumpor (eller hur nu sagan gick). Äsch då. Vilken otur.

Traditionell svensk midsommar i Spanien

 

Ja, det har blivit en tradition, faktiskt…

… att vi samlas hemma hos Calle och Lotta här i Torrevieja på den svenska midsommaraftonen.

Här har vi en del av den midsommarbuffé som vi knytkalasmässigt dukade upp.

Och här satt Anders, Calle, Christer, Lotta, Patrik, Ami och Indra. Vi avnjöt den goda maten uppe på den härliga takterrassen under ett stooort paraply. F’låt parasoll skulle det vara. Väldigt bra att kunna skydda sig mot regnet  den stekande solen.

En traditionell svensk midsommar i Spanien – trevligt, gott, soligt och varmt.

Hoppas ni hade en lika fin midsommarafton och att ni får en riktigt härlig midsommardag!

Gomorron!