KOM VI UT UR GARAGET??? (Jomen hyfsat stor blev den ju, den stora frågan, med både versaler och fet stil)
Svar:
Ja.
Minnesanteckning: Om man lämnar garaget före klockan sju på marknadsmornar är det inte alls så trångt. Nästan en besvikelse hur otrångt det är.
Ama fotade soluppgången alldeles själv.
Vi åkte norrut medan dimman lättade. Lägg märke till hur även skylten där till höger håller reda på dagen. Åtminstone på vilken dag det inte är. Ingen idé att skylta om det inte är skyltsöndag.
Tycker inte ni också att det är otäckt när man möter lastbilar som kör åt fel håll på motorvägen? Och tamejtusan… Är det inte varning för bajsande gubben där nere också?
Och tur var väl det!
För då fick vi frukost. (Nej, vi åt inte på dass, bajsande gubben är inte riktigt vad han verkar vara. Det är bara på julen som han är på riktigt. Precis som tomten)
Vi åkte vidare. Det var en ganska lång tur, och hur roar man sig då i en bil?
Tja…
Vi lyssnade på några sommarpratare som vi laddat ned i telefonen. Den där FM-sändaren (även kallad ”Grejen”) gjorde ljudet lite bättre. Och ni ser väl den där mojängen längst till vänster? Det är ”pucken”.
Den höll Ama sysselsatt. Mobilt internetnätverk, kan man kalla det.
Efter många timmars bilåkning…
… ja, då var vi tillbaka där vi var häromdagen. Lite ”över ån efter vatten”, kan man säga. Men det finns alltid en anledning till allt. Inte så kul alla gånger, men ibland är anledningarna dock viktiga och absolut nödvändiga.
Sen åkte vi ungefär tio mil till och hamnade här:
I Zaragoza.
Staden där…
… Anders mötte sin överman…
… och Ama kände sig välkomnad. Tänk vad snällt av hotellet att sätta upp Ama de casas logga precis utanför entrén. Det är service det!
Ha en härlig fredagskväll!