Fanns det verkligen inga människor där i Alarcón?

 

Johodå! Det gjorde det visst!

Kolla bara:

Vaaaar är Ama? Jo, hon finns där på bilden! Om ni inte ser så går det alltid att klicka på bilderna för att få dom större.

Okej då. Ama är snäll och hjälper till:

Däääär är Ama! Så visst fanns det människor där i Alarcón.

Hursa? Ni menar på att Ama inte gills som bevis i detta fall?

Jamen då får vi väl ge oss ut på jakt efter andra folk då.

Ingen här…

… och ingen där.

Var ÄR alla? Till och med Stalkern verkar uppgiven… Och Ama gissar att han inte heller gills som bevis?

Det ser kärvt ut…

Ska Ama – för första gången i världshistorien – misslyckas?

Men nejdå, självklart inte!

Taadaaa! Där sitter det några. Eller åtminstone en?

Nej, det var kanske inte så mycket människor i Alarcón, men å andra sidan hade dom fler av nåt som vi inte är så vana vid att se mer än en av:

Två månar! Det är det inte varje dag man ser. Och inte varje natt heller, för den delen. Om man inte har festat loss rejält vill säga.

Alarcón

 

Alarcón som vi besökte häromdagen är en väldigt liten by. Enligt google bor det bara 149 invånare där.

Men Ama undrade ändå:

… var var alla? Såg bara Stalkern där på gatan.

Inte sådär jättemånga människor i sikte.

Här hade till och med Stalkern försvunnit.

Vi gick ut på stora torget, det var nog där alla var.

Nope. Ingen där heller. Aha! Dom var såklart i kyrkan, allihopa.

Vi gick in, och blev ännu mer förvånade.

En mycket märklig kyrka…

Kollade man åt andra hållet såg man detta:

Det var faktiskt ingen kyrka, utan ett museum med vägg- och takmålningar av Jesús Mateo. Faktiskt väldigt mäktigt och snyggt.

Efter att ha studerat den folktomma och nedklottrade kyrkan gick vi ut igen.

Fortfarande inga människor i sikte.

Men på nåt konstigt sätt – trots avsaknaden av folk – så kände vi oss ändå skuggade på nåt vis.

Ja. Det gjorde vi. Konstigt…

Gomorron!