Borta bra, men…

27 juli 2016

 

Inatt bodde vi ju här:

1

paradoret i Sigüenza. Ett mycket vackert ställe.

2

Men i morse var det dags att checka ut.

3

Vi åkte ut från borggården, ner genom stan, ut genom en av stadsportarna och lämnade borgen och Sigüenza bakom oss.

Nästa gång blir det kanske inte en paradorsemester, nej Ama fick andra uppslag på vägen hem:

4

Varför inte en cykelsemester utefter motorvägen? Det finns ju trots allt en rejäl cykelbana där i vägkanten.

5

Vi stannade på en mysig bensinstation där vi intog en god frukost i form av nyinhandlade trekantemackor modell ”pan sueco” (typ hönökaksbröd) och ett par kalla kaffe latte från kyldisken.

Mästerfotografen Ama fotade en hel del utefter vägen. Stackars Anders – som är den som rensar bilder och lägger in dom i stora bildarkivet på datorn – kommer att ha ett gediget jobb framför sig.

Ett par exempel:

6

Ama lyckades mycket snyggt fota en av dom där Veterano-tjurarna när han gömde sig bakom en buske. Ännu snyggare är bild nummer två. Bakom den där busken döljer sig ett helt gäng med vindkraftverk, och dom är ju inte små direkt… Men skam den som ger sig. Lite senare lyckades Ama fota både tjuren och vindkraftverk utan buskar. Däremellan finns en otroligt stor mängd bilder som – även dom – gör sig bäst i papperskorgen.

7

Vi kom ”hem” efter en lååång bilfärd.

Och till slut, efter en sisådär tusen bilder (överdrivet) och fyra sommarpratare (på riktigt)…

8

… så kom vi hem. Utan såna där citationstecken runt hem.

Blev det något shoppat på resan tro? Några souvenirer eller så?

Nja… Shoppat och shoppat…

9

Ama lyckades kapa åt sig en hel del souvenirkarameller på paradorerna. Anders fick avleda uppmärksamheten från personalen i receptionerna medan Ama fyllde fickorna. Några pennor och block slank också med. Men nycklarna och bordet (och övriga inventarier), dom lämnade vi kvar på paradorerna.

Nu är vi som sagt var hemma igen. Borta bra, men hemma är inte så tokigt det heller.

Men det kaaan tänkas – det är till och med högst troligt – att det kommer ett och annat inlägg från våra senaste turer runtom i spanska inlandet.

Ha en braig onsdagskväll oavsett om ni är hemma eller ej.

PS: Godishögen har minskat betänkligt, men så var det en lång väg hem också. Pennorna, dom är kvar.


Paradoret i Sigüenza

27 juli 2016

 

1

Himla tjusigt det med. Ama har allvarliga funderingar med att sluta upp med det där ”Våga vägra borgen”. Så länge man kan parkera precis intill och det finns hiss inne i borgarna så är dom faktiskt helt okej.

2

Rummet var inte alls så dumt…

3

… och det hade en trevlig utsikt också.

4

Dääär bodde vi inatt.

5

Innergården sedd från ena hållet…

6

… och från andra hållet. Ama hade tydligen tröttnat lite på att posera och satt sig ned.

7

Ama verkade fortfarande lite trött, men den här gången var det blotta åsynen av trappen som gjorde henne utmattad. Som tur var fanns det hiss även här.

11

När man hade hissat sig upp till övre våningen fanns där en sittgrupp i en ännu finare färg, och ett tämligen obrukbart bord.

12

Lite längre bort i en av alla korridorerna fanns den här stooora dörren.

Om man lyckades pressa sig in genom den…

13

… då såg man ner till kapellet.

Det blev dags för lunch…

9

… men tyvärr så var det alldeles fullsatt i matsalen.

8

Anders hittade ett par polare som han försökte mingla med, fast dom verkade lite i hårdaste laget.

Men skam den som ger sig!

10

Till slut var dom bästisar och bundisar. Plåt-Niklas där sa faktiskt att han var sugen på att följa med till Torrevieja, och varför inte? Vi har gott om plats i bilen. Frågan är bara vad allt det där saltet som finns hemmavid skulle kunna åstadkomma med hans utstyrsel?

Vi får väl se om han får haka på eller inte. Snart är det dags att ge sig av.

Gomorron!