Borta bra, men…

 

Inatt bodde vi ju här:

På paradoret i Sigüenza. Ett mycket vackert ställe.

Men i morse var det dags att checka ut.

Vi åkte ut från borggården, ner genom stan, ut genom en av stadsportarna och lämnade borgen och Sigüenza bakom oss.

Nästa gång blir det kanske inte en paradorsemester, nej Ama fick andra uppslag på vägen hem:

Varför inte en cykelsemester utefter motorvägen? Det finns ju trots allt en rejäl cykelbana där i vägkanten.

Vi stannade på en mysig bensinstation där vi intog en god frukost i form av nyinhandlade trekantemackor modell ”pan sueco” (typ hönökaksbröd) och ett par kalla kaffe latte från kyldisken.

Mästerfotografen Ama fotade en hel del utefter vägen. Stackars Anders – som är den som rensar bilder och lägger in dom i stora bildarkivet på datorn – kommer att ha ett gediget jobb framför sig.

Ett par exempel:

Ama lyckades mycket snyggt fota en av dom där Veterano-tjurarna när han gömde sig bakom en buske. Ännu snyggare är bild nummer två. Bakom den där busken döljer sig ett helt gäng med vindkraftverk, och dom är ju inte små direkt… Men skam den som ger sig. Lite senare lyckades Ama fota både tjuren och vindkraftverk utan buskar. Däremellan finns en otroligt stor mängd bilder som – även dom – gör sig bäst i papperskorgen.

Vi kom ”hem” efter en lååång bilfärd.

Och till slut, efter en sisådär tusen bilder (överdrivet) och fyra sommarpratare (på riktigt)…

… så kom vi hem. Utan såna där citationstecken runt hem.

Blev det något shoppat på resan tro? Några souvenirer eller så?

Nja… Shoppat och shoppat…

Ama lyckades kapa åt sig en hel del souvenirkarameller på paradorerna. Anders fick avleda uppmärksamheten från personalen i receptionerna medan Ama fyllde fickorna. Några pennor och block slank också med. Men nycklarna och bordet (och övriga inventarier), dom lämnade vi kvar på paradorerna.

Nu är vi som sagt var hemma igen. Borta bra, men hemma är inte så tokigt det heller.

Men det kaaan tänkas – det är till och med högst troligt – att det kommer ett och annat inlägg från våra senaste turer runtom i spanska inlandet.

Ha en braig onsdagskväll oavsett om ni är hemma eller ej.

PS: Godishögen har minskat betänkligt, men så var det en lång väg hem också. Pennorna, dom är kvar.